Tycker folk illa om sina barn!?
Ibland undrar jag faktiskt.
Med tanke på vilka namnförslag som trillar in hos skatteverket.
Helt ärligt.
Skrot? Tomhet? Fån? Någon? Dotcom? Doktor? Likagod? GumShoe? Mygg? Grill?
I could go on, liksom.
Och vissa av dem är godkända!
Att man inte vill ha alltför vanliga namn kan jag förstå. Jag och Maken valde ganska ovanliga namn till SmåMyrorna. MellanMyras namn exploderade dock något år senare, även om det långt ifrån är och fightas på några tio-i-topp-listor, medan LillMyra fortfarande är relativt ensam om sitt.
Men bara för att de är ovanliga, betyder det inte att de är konstiga.
Vad har ni för skräckexempel på namnförslag?
Både sådana som gått igenom och inte.
Med tanke på vilka namnförslag som trillar in hos skatteverket.
Helt ärligt.
Skrot? Tomhet? Fån? Någon? Dotcom? Doktor? Likagod? GumShoe? Mygg? Grill?
I could go on, liksom.
Och vissa av dem är godkända!
Att man inte vill ha alltför vanliga namn kan jag förstå. Jag och Maken valde ganska ovanliga namn till SmåMyrorna. MellanMyras namn exploderade dock något år senare, även om det långt ifrån är och fightas på några tio-i-topp-listor, medan LillMyra fortfarande är relativt ensam om sitt.
Men bara för att de är ovanliga, betyder det inte att de är konstiga.
Vad har ni för skräckexempel på namnförslag?
Både sådana som gått igenom och inte.
Lilla MyrMormor
Myrmormor är ynklig idag, och jag har fått hålla henne sällskap halva kvällen.
Vi har 'petat'.
Det är bland det roligaste jag vet, då jag sitter i soffan och inget bättre har för mig.
jag har varit smått beroende i flera månader.
Finns det medlemmar bland mina besökare månne? Hojta till då, så jag kan lägga till er på min lista och sedan peta skiten ur er!
Moahaha.
Men åter till MyrMormor. Hon ÄR ynklig idag. Hon har troligtvis fått magsjuka. Observera troligtvis. Klagar och gnäller gör hon, men inte fan spyr hon inte. Så så mycket till magsjuka kan det ju inte vara tal om.
Men jag vill ju inget riskera och håller mig därför på lagom cyberavstånd.
Och kramar får hon klara sig utan idag, men vi kan väl alla klämma i med ett långt, utdraget och medlidande 'aaaawwww', samtidigt som vi lägger huvudet på sned och ser ledsna ut, så mår hon säkert bättre.
Lite uppmärksamhet och medömkan har ju ingen dött av.
Vi har 'petat'.
Det är bland det roligaste jag vet, då jag sitter i soffan och inget bättre har för mig.
jag har varit smått beroende i flera månader.
Finns det medlemmar bland mina besökare månne? Hojta till då, så jag kan lägga till er på min lista och sedan peta skiten ur er!
Moahaha.
Men åter till MyrMormor. Hon ÄR ynklig idag. Hon har troligtvis fått magsjuka. Observera troligtvis. Klagar och gnäller gör hon, men inte fan spyr hon inte. Så så mycket till magsjuka kan det ju inte vara tal om.
Men jag vill ju inget riskera och håller mig därför på lagom cyberavstånd.
Och kramar får hon klara sig utan idag, men vi kan väl alla klämma i med ett långt, utdraget och medlidande 'aaaawwww', samtidigt som vi lägger huvudet på sned och ser ledsna ut, så mår hon säkert bättre.
Lite uppmärksamhet och medömkan har ju ingen dött av.
Dagens repeat
Nästan varje dag sätter sig en låt i huvudet på mig. En låt som jag får dras med hela dan, eller tills jag hittat en annan som tar över repeatplatsen.
Ofta är det någon av låtarna som spelas på klockradion när den sätter igång om mornarna. Detta vare sig jag tycker om den eller inte.
Funderar på om jag ska börja lägga ut en 'dagens repeat' på lite mer rutinmässig basis. Så ni får lite förståelse hur jag har det om dagarna. :)
Jag kan även urskilja ett visst mönster i mitt dagshumör kontra repeatlåt. Så jag föredrar helt klart låtar med lite fart i. Vill ju inte sitta och vara melankolisk om dagarna, inte.
I morse var det dags för T. Rex att limma sig fast på Myras Musikgen, och jag har nynnat mest hela dagen. Har dessutom betett mig som större delen av folket i videon också, och Maken var trött på mig redan före klockan var nio. Jag förstår fortfarande inte varför.
-Kom igen, Katten. Det svänger ju!
T Rex - I love to boogie
( Telefonsamtalet tar vi vid senare tilfälle, då jag landat lite mer.
Ni får hållas på halster ett tag till.
Inte mer än rätt, då jag också gör det. )
Ofta är det någon av låtarna som spelas på klockradion när den sätter igång om mornarna. Detta vare sig jag tycker om den eller inte.
Funderar på om jag ska börja lägga ut en 'dagens repeat' på lite mer rutinmässig basis. Så ni får lite förståelse hur jag har det om dagarna. :)
Jag kan även urskilja ett visst mönster i mitt dagshumör kontra repeatlåt. Så jag föredrar helt klart låtar med lite fart i. Vill ju inte sitta och vara melankolisk om dagarna, inte.
I morse var det dags för T. Rex att limma sig fast på Myras Musikgen, och jag har nynnat mest hela dagen. Har dessutom betett mig som större delen av folket i videon också, och Maken var trött på mig redan före klockan var nio. Jag förstår fortfarande inte varför.
-Kom igen, Katten. Det svänger ju!
T Rex - I love to boogie
( Telefonsamtalet tar vi vid senare tilfälle, då jag landat lite mer.
Ni får hållas på halster ett tag till.
Inte mer än rätt, då jag också gör det. )
Big time confusion
Fick det där telefonsamtalet idag.
Telefonsamtalet som jag har sett fram emot.
Telefonsamtalet som jag har fasat för.
Telefonsamtalet som gick precis som jag ville.
Och ändå är jag inte riktigt bekväm med situationen.
Så frustrerande när det är man själv som drar i tåtarna,
man själv som satt igång karusellen
och samtidigt man själv som både vill och inte vill.
Oavsett utgång så kommer jag vara både nöjd och besviken.
Det är lite no-win-situation.
Och ändå kan det bara sluta bra.
Troligtvis bättre.
Gör jag er förvirrade?
Välkomna till Myras onsdagshjärna.
Telefonsamtalet som jag har sett fram emot.
Telefonsamtalet som jag har fasat för.
Telefonsamtalet som gick precis som jag ville.
Och ändå är jag inte riktigt bekväm med situationen.
Så frustrerande när det är man själv som drar i tåtarna,
man själv som satt igång karusellen
och samtidigt man själv som både vill och inte vill.
Oavsett utgång så kommer jag vara både nöjd och besviken.
Det är lite no-win-situation.
Och ändå kan det bara sluta bra.
Troligtvis bättre.
Gör jag er förvirrade?
Välkomna till Myras onsdagshjärna.
Flash Dance på eget vis
Hade visst lite energi kvar trots allt, efter att ha solat en sväng och sprungit igenom duschen. Radion var i vanlig ordning igång och inte sjutton kan man står still då den här spelas:
Irene Cara - "Flashdance... What a Feeling"
Det tog troligen lite längre tid, men nog hade jag bra mycket roligare, där jag for runt i takt med musiken samtidigt som jag försökte få på mig kläderna.
Tur det inte finns nån webcam i sovrummet.
Irene Cara - "Flashdance... What a Feeling"
Det tog troligen lite längre tid, men nog hade jag bra mycket roligare, där jag for runt i takt med musiken samtidigt som jag försökte få på mig kläderna.
Tur det inte finns nån webcam i sovrummet.
Det var ju inte JAG som skulle...
N har börjat ta i med hårdhandskarna då det gäller att gå ner i vikt. Hon har bestämt sig för att gå ner ett stone till sommaren. Det är i runda slängar en sex kilo.
Hon är motiverad som bara den nu och kämpar som fan.
Jättebra, sa jag, du är duktig du. Jag hade då aldrig...
Men det skulle jag inte ha sagt.
Nu släpar hon med mig på raska powerwalkisar runt halva Walesiska kusten.
Varje dag.
Efter att jag ridit hästarna.
Jag är helt slut ju.
Hon är motiverad som bara den nu och kämpar som fan.
Jättebra, sa jag, du är duktig du. Jag hade då aldrig...
Men det skulle jag inte ha sagt.
Nu släpar hon med mig på raska powerwalkisar runt halva Walesiska kusten.
Varje dag.
Efter att jag ridit hästarna.
Jag är helt slut ju.
Gabrielle
Innan bion började i lördags, så spelades det musik för fulla muggar i biografen. En gammal favvislåt dök upp och har suttit fast i huvudet sedan dess.
Gabrielle - Out of reach
Blir bara inte av med den.
Men so far så gör det ingenting.
Sålänge jag har den i huvudet låter det fasligt likt, och således lika bra.
När jag öppnar mun, blir det dock annat ljud i skällan.
Men det behöver vi inte orda om nu.
Inte senare heller.
Gabrielle - Out of reach
Blir bara inte av med den.
Men so far så gör det ingenting.
Sålänge jag har den i huvudet låter det fasligt likt, och således lika bra.
När jag öppnar mun, blir det dock annat ljud i skällan.
Men det behöver vi inte orda om nu.
Inte senare heller.
Outtröttlig
Från klockan nio, så har hundarna rusat runt som tokar nere hos hästarna. Överallt och hela tiden. Förutom en dryg timme kanske, då de fick sitta i ena boxen medan N och jag var ute och red.
Halv två kom vi hem och jag lagar mig lite mat och landar sedan i soffan för att bara slappa en liten stund.
Men det går ju inte.
Fulen vandrar runt som en osalig ande och är rastlös! Och han promenerar på mina nerver, vill jag lova. Han är fanimig omöjlig att trötta ut.
Tänka kan han ju inte, så det där med att ge honom uppgifter att lösa och på så vis trötta ut honom psykiskt, som ju är den bästa lösningen på problemet, är ju bara att glömma. Den enda som blir trött av det är jag. Och det på honom, och inte uppgifterna.
Men flera timmar utomhus, bland hästar, vildkaniner, folk, pinnar och fotboll, borde väl åtminstone ge honom lite mjölksyra. Det är ju inte så att han sitter still när han är utomhus, precis. (Och inte inne heller, obviously.)
Det är alltid fullt ös - medvetslös.
Med reservation för medvetslös. Det är nog mest jag det, då jag blir så trött på honom så jag skulle kunna trilla ihop i en hög.
Enda gången han kan ligga still är om man stänger in honom i buren, eller om man blir tillräckligt satans tokförbannad så han av ren rädsla inte vågar visa sig på ett tag.
Jag är sedan länge övertygad om att han har nån bokstavsdiagnos.
Frågan är bara vilken...
Halv två kom vi hem och jag lagar mig lite mat och landar sedan i soffan för att bara slappa en liten stund.
Men det går ju inte.
Fulen vandrar runt som en osalig ande och är rastlös! Och han promenerar på mina nerver, vill jag lova. Han är fanimig omöjlig att trötta ut.
Tänka kan han ju inte, så det där med att ge honom uppgifter att lösa och på så vis trötta ut honom psykiskt, som ju är den bästa lösningen på problemet, är ju bara att glömma. Den enda som blir trött av det är jag. Och det på honom, och inte uppgifterna.
Men flera timmar utomhus, bland hästar, vildkaniner, folk, pinnar och fotboll, borde väl åtminstone ge honom lite mjölksyra. Det är ju inte så att han sitter still när han är utomhus, precis. (Och inte inne heller, obviously.)
Det är alltid fullt ös - medvetslös.
Med reservation för medvetslös. Det är nog mest jag det, då jag blir så trött på honom så jag skulle kunna trilla ihop i en hög.
Enda gången han kan ligga still är om man stänger in honom i buren, eller om man blir tillräckligt satans tokförbannad så han av ren rädsla inte vågar visa sig på ett tag.
Jag är sedan länge övertygad om att han har nån bokstavsdiagnos.
Frågan är bara vilken...
Supernatural
Och för att göra en bra helg ännu bättre, så var det första avsnittet på nya serien av Supernatural ikväll ju!
Söndagkvällarna är räddade.
Söndagkvällarna är räddade.
My lovely weekend
Om gårdagen var solig, så var det bara förnamnet. Idag har det banne mig varit vårväder.
Tog mig återigen en morgontur med Herr Fux, och Herr Skimmel med ägare som sällskap. Renoverade sedan stall med L och Maken och bara njöt av det underbara vädret, medan SmåMyrorna for runt barbacka i hagen på Fru Silversvart.
Maken avslutade helgen med att bjuda sin MyrFamilj på KFC och bio.
Jag tyckte inte alls att den började bra, men sen kom jag på mig själv att sitta där med ett fånleende på läpparna och drömsk blick, och SmåMyrorna tyckte den var sååå bra.
Maken sa att den var lite väl cheesy, men han försöker nog bara hålla på sin manlighet.
Walt Disney's Enchanted
Tog mig återigen en morgontur med Herr Fux, och Herr Skimmel med ägare som sällskap. Renoverade sedan stall med L och Maken och bara njöt av det underbara vädret, medan SmåMyrorna for runt barbacka i hagen på Fru Silversvart.
Maken avslutade helgen med att bjuda sin MyrFamilj på KFC och bio.
Jag tyckte inte alls att den började bra, men sen kom jag på mig själv att sitta där med ett fånleende på läpparna och drömsk blick, och SmåMyrorna tyckte den var sååå bra.
Maken sa att den var lite väl cheesy, men han försöker nog bara hålla på sin manlighet.
Walt Disney's Enchanted
Ta vara på soltimmarna!
Klockan är åtta, det är ljust ute och jag ska dra till hästarna nu.
Solig dag är utlovad och jag ska ut och riiiida!
*ler med hela ansiktet*
Solig dag är utlovad och jag ska ut och riiiida!
*ler med hela ansiktet*
Bye bye, beauty
Hon som i höstas köpte min underbara L, blev även upp över öronen kär i P. Hon har flera gånger ringt och frågat om hon inte kan få köpa henne också. Hon vill ha henne till avel, vilket jag mycket väl kan förstå.
Men jag vill ju ha henne och pussa på. Det kan hon väl ändå förstå.
Idag kommer hon iaf och hämtar henne. Det bestämdes redan i julas, men vi har väntat på en torr och solig dag. Idag är det första chansen, och hon kommer på stört.
Jag ska snart ner och pussa på P. Kanske för sista gången.
Visst är hon lik far sin:
Cammarch Gigolo
Men jag vill ju ha henne och pussa på. Det kan hon väl ändå förstå.
Idag kommer hon iaf och hämtar henne. Det bestämdes redan i julas, men vi har väntat på en torr och solig dag. Idag är det första chansen, och hon kommer på stört.
Jag ska snart ner och pussa på P. Kanske för sista gången.
Visst är hon lik far sin:
Cammarch Gigolo
Charmigt
Jag kommer på mig själv att sitta som Al Bundy, då jag tittar på Tv.
Om det tycker jag inte alls.
Om det tycker jag inte alls.
Sjukt var'e här!
Igår em, närmare bestämt en tjugo i tre, så skrev jag en svarskommentar där en mening löd såhär:
'Här har vi varit förskonade från sjukdomar, men det vågar jag inte säga högt, för då får jag väl igen.'
Jag fick igen.
Tidigare än jag trodde.
Kvart över åtta var det ett stycke LillMyra som fick både hostmedicin och febernedsättande innan sängdags.
Idag sitter vi i soffan och spelar Uno, Bratz och Crazy Frog om vartannat. Riktigt mysigt att få rå om bara en ibland. Även om jag inte har så mycket att säga till om, vad det gäller att bestämma spel och sånt. Ffa spelregler...
Det enda som stör mig, är att det är soligt och bara lite blåsigt idag. Klart som fan, bara för att jag inte kan gå ut!
'Här har vi varit förskonade från sjukdomar, men det vågar jag inte säga högt, för då får jag väl igen.'
Jag fick igen.
Tidigare än jag trodde.
Kvart över åtta var det ett stycke LillMyra som fick både hostmedicin och febernedsättande innan sängdags.
Idag sitter vi i soffan och spelar Uno, Bratz och Crazy Frog om vartannat. Riktigt mysigt att få rå om bara en ibland. Även om jag inte har så mycket att säga till om, vad det gäller att bestämma spel och sånt. Ffa spelregler...
Det enda som stör mig, är att det är soligt och bara lite blåsigt idag. Klart som fan, bara för att jag inte kan gå ut!
Chockad
Fick just reda på att Heath Ledger har lämnat detta jordeliv.
Endast 28 år gammal.
Fruktansvärt.
Med tungt hjärta och sänkt blick, säger jag:
RIP Heath.
Endast 28 år gammal.
Fruktansvärt.
Med tungt hjärta och sänkt blick, säger jag:
RIP Heath.
Ett, två, eller flera?
Diskussionen om huruvuda man 'ska' ha ett, två eller flera barn har man hört många gånger förr.
Varför är det alltid en standardfras att fråga någon 'När kommer nästa?' eller 'Planerar ni inte ett syskon?' osv, så fort det rör sig om en familj med endast ett barn. Det behöver väl inte alls vara sämre att växa upp som ensambarn. Det kan mycket väl vara till fördel också.
Vad tycker ni?
För och nackdelar med ensambarn, och för och nackdelar med syskon?
Och ett eller flera syskon?
Från olika synvinklar. Som syskon, och som förälder.
För tycka om det kan man göra, och ha åsikter, eller hur.
Även om det nu inte finns några rätta svar. Tycker inte jag, iaf.
Sen kan man ju alltid fundera över det där med skräpmat också.
Påverkar det verkligen puberteten??
Varför är det alltid en standardfras att fråga någon 'När kommer nästa?' eller 'Planerar ni inte ett syskon?' osv, så fort det rör sig om en familj med endast ett barn. Det behöver väl inte alls vara sämre att växa upp som ensambarn. Det kan mycket väl vara till fördel också.
Vad tycker ni?
För och nackdelar med ensambarn, och för och nackdelar med syskon?
Och ett eller flera syskon?
Från olika synvinklar. Som syskon, och som förälder.
För tycka om det kan man göra, och ha åsikter, eller hur.
Även om det nu inte finns några rätta svar. Tycker inte jag, iaf.
Sen kan man ju alltid fundera över det där med skräpmat också.
Påverkar det verkligen puberteten??
Relax - take it easy
Klockradion hördes långt borta och jag kämpade febrilt för att inte vakna ordentligt. Blundade envist och höll mig kvar i kanten av drömmarnas värld.
Till en början gick det bra.
Sen gick det inte alls.
LillMyra låg i mitten av dubbelsängen, headbangade för glatta livet och sjöng med så fönsterrutorna skallrade.
Inte bara favoritartisten spelades på radio, utan även favoritlåten.
Ni förstår ju.
Men frågan är ju om hon egentligen har lyssnat på texten. För ta det lungt var det sista hon gjorde.
Mika - Relax, Take It Easy
Till en början gick det bra.
Sen gick det inte alls.
LillMyra låg i mitten av dubbelsängen, headbangade för glatta livet och sjöng med så fönsterrutorna skallrade.
Inte bara favoritartisten spelades på radio, utan även favoritlåten.
Ni förstår ju.
Men frågan är ju om hon egentligen har lyssnat på texten. För ta det lungt var det sista hon gjorde.
Mika - Relax, Take It Easy
Hi, it's me.
Uppehåll istort sett hela dagen, med bara ett par små ynka regnskurar.
Fyra timmar hos hästarna. (Vilket resulterade i välstädat stall och rena hästar, men vansinnigt leriga hundar.)
Tvättat alla hästtäckena. (Håll tummarna för att inte tvättmaskinen säger upp sig efter det här nu)
Storstädat nedervåningen. (Man kan knappt tro att det bor hundar här. Iaf inte leriga hundar.)
Ibland behövs det inte mer.
Fortsätter det såhär så tar jag snart tillbaka förra inlägget.
Jag är nästan mig själv igen.
Fyra timmar hos hästarna. (Vilket resulterade i välstädat stall och rena hästar, men vansinnigt leriga hundar.)
Tvättat alla hästtäckena. (Håll tummarna för att inte tvättmaskinen säger upp sig efter det här nu)
Storstädat nedervåningen. (Man kan knappt tro att det bor hundar här. Iaf inte leriga hundar.)
Ibland behövs det inte mer.
Fortsätter det såhär så tar jag snart tillbaka förra inlägget.
Jag är nästan mig själv igen.
Unik MyrStack till salu.
Trevligt läge med närhet till havet och milslånga vandringsstråk.
Perfekt, då solen alltid skiner.
Inkluderar Make som inte kan klockan, SmåMyror som förstör dyra och nödvändiga saker, hundar som inte lyssnar, kanin som tigger morötter, fiskar som är tråkiga och dammråttor som attackerar.
Vissa hushållssysslor ingår.
Säljes till högstbjudande.
Myra is a bit on the edge och drar till stallet.
Men det behöver isoleras lite, om jag ska klara mig i vinter.
Give me your offers.
Perfekt, då solen alltid skiner.
Inkluderar Make som inte kan klockan, SmåMyror som förstör dyra och nödvändiga saker, hundar som inte lyssnar, kanin som tigger morötter, fiskar som är tråkiga och dammråttor som attackerar.
Vissa hushållssysslor ingår.
Säljes till högstbjudande.
Myra is a bit on the edge och drar till stallet.
Men det behöver isoleras lite, om jag ska klara mig i vinter.
Give me your offers.
Intet nytt under solen. (Vilken djävla sol??)
Jaa...
Ingenting har jag att skriva om. Inget nytt iaf.
Det regnar fortfarande. Ibland mycket. Ibland mer.
Det blåser fortfarande. Vilket gör att regnet märks av än mer.
Dagarna släpar sig fram och jag är hysteriskt trött på skiten.
Herr Fux kom inte ens och mötte mig idag när jag kom. Han tänkte minsann inte lämna platsen under träden, där han sökt skydd för skitvädret. Han går inte in i stallet i första taget. Gillar det inte alls.
Inte förrän jag mutade med mat kom han. Gåendes på sned, för att inte få regnet i ansiktet.
Jag fodrade dem med hö idag. Första gången sedan 29:e mars förra året. Här snackar vi långt sommarbete. Även om nu de sista månaderna inte varit så mycket sommar precis. Kändes riktigt konstigt att bära ut hö och lägga i högar på de få torra ställena som finns kvar i hagen.
Herr Fux och Fru Silversvart travade raka vägen bort till maten, men Herr Skimmel ville inte ens lämna stallet. Pissväder, sa han och stannade envist kvar inomhus. Tur vi har lösdrift, så han kunde stå kvar. :)
I morse när jag satt på sängkanten och klädde på mig så spelades en gammal favoritlåt på radio. Självklart lät jag min sköna stämma göra sig hörd och jag kom även på mig själv att sitta och vicka på tårna i takt med musiken.
-Oh, stop it, Mum. mummlade LillMyra och la kudden över huvudet. 'It's terrible!'
Snäll som jag är stängde jag av radion och fortsatte sjunga själv.
-That's even worse, Mum! hördes det från kudden.
Inte ens musiköra är hon begåvad med. Stackars barn.
Ingenting har jag att skriva om. Inget nytt iaf.
Det regnar fortfarande. Ibland mycket. Ibland mer.
Det blåser fortfarande. Vilket gör att regnet märks av än mer.
Dagarna släpar sig fram och jag är hysteriskt trött på skiten.
Herr Fux kom inte ens och mötte mig idag när jag kom. Han tänkte minsann inte lämna platsen under träden, där han sökt skydd för skitvädret. Han går inte in i stallet i första taget. Gillar det inte alls.
Inte förrän jag mutade med mat kom han. Gåendes på sned, för att inte få regnet i ansiktet.
Jag fodrade dem med hö idag. Första gången sedan 29:e mars förra året. Här snackar vi långt sommarbete. Även om nu de sista månaderna inte varit så mycket sommar precis. Kändes riktigt konstigt att bära ut hö och lägga i högar på de få torra ställena som finns kvar i hagen.
Herr Fux och Fru Silversvart travade raka vägen bort till maten, men Herr Skimmel ville inte ens lämna stallet. Pissväder, sa han och stannade envist kvar inomhus. Tur vi har lösdrift, så han kunde stå kvar. :)
I morse när jag satt på sängkanten och klädde på mig så spelades en gammal favoritlåt på radio. Självklart lät jag min sköna stämma göra sig hörd och jag kom även på mig själv att sitta och vicka på tårna i takt med musiken.
-Oh, stop it, Mum. mummlade LillMyra och la kudden över huvudet. 'It's terrible!'
Snäll som jag är stängde jag av radion och fortsatte sjunga själv.
-That's even worse, Mum! hördes det från kudden.
Inte ens musiköra är hon begåvad med. Stackars barn.
Nattsudd
Igår satt SmåMyrorna och jag uppe till efter midnatt. Vi spelade PS2 och Uno, och tittade på American Idol. Sen kröp vi ner alla tre i dubbelsängen och sov i klunga. Eller ja. Två sov, och den tredje försökte. Men man får ju passa på när MyrPappa är iväg och hans sänghalva är ledig.
Jag var sock som en urvriden disktrasa när jag kämpade mig ur sängen vid kvart över nio idag på morgonen, och det kändes som jag sovit max en kvart.
Så. Iaf.
Idag tänkte jag vara smart.
Det skulle minsann inte bli lika sent ikväll, inte.
Vi käkade middag lite tidigare och jag såg till att vi hamnade runt köksbordet ganska snart efter för det sedvanliga Uno-spelandet.Så fort det hade mörknat så åt vi kvällsmat och sedan förpassade vi oss in i vardagsrummet med chips, godis och film.
Klockan var inte mer än kvart i nio då vi återigen låg och trängdes i dubbelsängen. Lite fnitter var det allt, men det hann inte bli mycket efter nio innan vi sov som stockar alla tre. Min plan hade lyckats!
Inte.
Kvart över tio slog jag upp mina blå igen, och det var lögn i helvete att somna om.
Nu är klockan efter tolv och jag sitter fortfarande i soffan och ugglar.
Jäkla skitplan.
Kommer inte vara ett dugg piggare imorgon.
Snarare tvärtom.
Jag var sock som en urvriden disktrasa när jag kämpade mig ur sängen vid kvart över nio idag på morgonen, och det kändes som jag sovit max en kvart.
Så. Iaf.
Idag tänkte jag vara smart.
Det skulle minsann inte bli lika sent ikväll, inte.
Vi käkade middag lite tidigare och jag såg till att vi hamnade runt köksbordet ganska snart efter för det sedvanliga Uno-spelandet.Så fort det hade mörknat så åt vi kvällsmat och sedan förpassade vi oss in i vardagsrummet med chips, godis och film.
Klockan var inte mer än kvart i nio då vi återigen låg och trängdes i dubbelsängen. Lite fnitter var det allt, men det hann inte bli mycket efter nio innan vi sov som stockar alla tre. Min plan hade lyckats!
Inte.
Kvart över tio slog jag upp mina blå igen, och det var lögn i helvete att somna om.
Nu är klockan efter tolv och jag sitter fortfarande i soffan och ugglar.
Jäkla skitplan.
Kommer inte vara ett dugg piggare imorgon.
Snarare tvärtom.
Stupid DogBot
Jag borde få procent på intäkterna av dessa reklamfilmer genererar.
Det är ju en prototyp av Fulen de använder!!!
Fulen själv är ju inte mer än en sk Moq-up.
Tänk vad rik jag kommer bli.
För att han är korkad.
Det är ju en prototyp av Fulen de använder!!!
Fulen själv är ju inte mer än en sk Moq-up.
Tänk vad rik jag kommer bli.
För att han är korkad.
Jag ser ljuset!
Myror är inte skapta för att vistas inomhus för många dagar i sträck.
Inte ens för för många timmar i sträck.
Myror är heller inte skapta för att vistas i regn och blåst. Vare sig det är var för sig eller i kombination.
Just dessa lägen är det enda det har bjudits på under hela året!
Mitt humör faller i takt med regnet och är ungefär lika lågt som molnen är grå.
Men det ljusnar nu. Faktiskt.
Inte bara det att dagarna sakta med säkert blir längre, att jag from imorgon har hästarna på plats i vinterhagen med stall och att jag snart ska börja rida igen. Mina enda två kan-få-Myra-att-titta-på-varje-avsnitt-följetonger på tv kör igång!
Igårkväll var det premiär för 2008:as American Idol och jag satt som klistrad vid dumburken mellan 21 och 24. Skrattar, våndas och skäms om vartannat. Under en av reklamerna dök dessutom det här upp:
The boys are back
New series
Even scarier
even sexier
Between heaven
and hell
Varvat med snygga bilder och filmklipp, såklart.
Så jag behöver inte gråta mer.
Inte ens för för många timmar i sträck.
Myror är heller inte skapta för att vistas i regn och blåst. Vare sig det är var för sig eller i kombination.
Just dessa lägen är det enda det har bjudits på under hela året!
Mitt humör faller i takt med regnet och är ungefär lika lågt som molnen är grå.
Men det ljusnar nu. Faktiskt.
Inte bara det att dagarna sakta med säkert blir längre, att jag from imorgon har hästarna på plats i vinterhagen med stall och att jag snart ska börja rida igen. Mina enda två kan-få-Myra-att-titta-på-varje-avsnitt-följetonger på tv kör igång!
Igårkväll var det premiär för 2008:as American Idol och jag satt som klistrad vid dumburken mellan 21 och 24. Skrattar, våndas och skäms om vartannat. Under en av reklamerna dök dessutom det här upp:
The boys are back
New series
Even scarier
even sexier
Between heaven
and hell
Varvat med snygga bilder och filmklipp, såklart.
Så jag behöver inte gråta mer.
Myras Matvanor
Våran granne på ena sidan är 'hemmafru' och sambo på halvtid, då hennes man jobbar på bortaplan en hel del. Hon lagar aldrig mat. Och då menar hon ALDRIG, säger hon. Det är något av det tråkigaste hon vet. Jag har ingen aning om vad människan lever på.
Grannen på andra sidan är en familj med två vuxna och fyra barn (varav två är runt 20). Mamman jobbar ett par timmar några gånger i veckan, annars är hon också hemma.
De lagar inte heller mat. Och även där inte som i aldrig. Det är tråkigt, tidsödande och dyrt, säger de.
Familjen äter aldrig gemensamt, inte ens på helger, utan var och en äter när och om de är hungriga. De småäter hela dagarna och då allra helst framför Tv:n.
De handlar i stort sett varje dag, och ser inte att det i längden blir dyrare än om man handlar lite mer, och ffa annat, och lagar maten själv.
Allt de köper är halv- och/eller helfabrikat. De köper t.o.m pommes som man bara värmer i micron.
Det som går åt allra mest i huset är 'chocolatesbread', alltså vitt tunt bröd med choklad på. Liknande Nutella. SmåMyrorna har aldrig varit där utan att ha ätit 'chocolatesbread and crisps'. Inte ens om de så bara är där i tio minuter.
Deras två yngsta barn är ofta här, och självklart bjuder vi dem på mat om de är här då vi äter. För mig är det inget konstigt med det. De, däremot, har varit alldeles förstummade.
Inte bara över att vi faktiskt äter allihop samtidigt, utan också över att det är lagad mat.
För att inte tala om hur de reagerade när de insåg att Maken lagade mat flera av gångerna. De rusade raka vägen hem och berättade för deras mamma att han minsann både lagar mat och går ut med soporna! Hon fick också en smärre chock och var tvungen att ta upp det med mig nästa gång vi träffades.
Deras pappa/sambo brer inte ens sina mackor själv, skulle jag tro.
Vi äter minst två gemensamma mål varje dag, Maken, jag och SmåMyrorna. Alltid frukost och sedan middag/kvällsmat när Maken kommer hem från jobbet. Jag har alltid gjort det till en ganska stor grej, med att hålla mattider och att alla äter samtidigt. För mig är det en viktig del i vardagen. En chans att umgås och ventilera dagen.
Och enligt det här, så är jag ju inte helt ute och seglar.
Grannen på andra sidan är en familj med två vuxna och fyra barn (varav två är runt 20). Mamman jobbar ett par timmar några gånger i veckan, annars är hon också hemma.
De lagar inte heller mat. Och även där inte som i aldrig. Det är tråkigt, tidsödande och dyrt, säger de.
Familjen äter aldrig gemensamt, inte ens på helger, utan var och en äter när och om de är hungriga. De småäter hela dagarna och då allra helst framför Tv:n.
De handlar i stort sett varje dag, och ser inte att det i längden blir dyrare än om man handlar lite mer, och ffa annat, och lagar maten själv.
Allt de köper är halv- och/eller helfabrikat. De köper t.o.m pommes som man bara värmer i micron.
Det som går åt allra mest i huset är 'chocolatesbread', alltså vitt tunt bröd med choklad på. Liknande Nutella. SmåMyrorna har aldrig varit där utan att ha ätit 'chocolatesbread and crisps'. Inte ens om de så bara är där i tio minuter.
Deras två yngsta barn är ofta här, och självklart bjuder vi dem på mat om de är här då vi äter. För mig är det inget konstigt med det. De, däremot, har varit alldeles förstummade.
Inte bara över att vi faktiskt äter allihop samtidigt, utan också över att det är lagad mat.
För att inte tala om hur de reagerade när de insåg att Maken lagade mat flera av gångerna. De rusade raka vägen hem och berättade för deras mamma att han minsann både lagar mat och går ut med soporna! Hon fick också en smärre chock och var tvungen att ta upp det med mig nästa gång vi träffades.
Deras pappa/sambo brer inte ens sina mackor själv, skulle jag tro.
Vi äter minst två gemensamma mål varje dag, Maken, jag och SmåMyrorna. Alltid frukost och sedan middag/kvällsmat när Maken kommer hem från jobbet. Jag har alltid gjort det till en ganska stor grej, med att hålla mattider och att alla äter samtidigt. För mig är det en viktig del i vardagen. En chans att umgås och ventilera dagen.
Och enligt det här, så är jag ju inte helt ute och seglar.
Severe weather warnings have been issued over Wales
Fredag idag och de flesta ser säkert fram emot helgen.
Själv ser jag fram emot 4 inches regn.
Inom 48 timmar.
Joy, oh joy.
Själv ser jag fram emot 4 inches regn.
Inom 48 timmar.
Joy, oh joy.
Jag hamnade i fel land
Kolla in.
Där knatar hon runt i solsken med sand mellan tårna.
Här klafsar jag runt i regnet med lera upp över fotknölarna.
Vilken miss, liksom.
Nästa gång är det jag som väljer, och inte Maken.
Han har ju ingen koll.
Där knatar hon runt i solsken med sand mellan tårna.
Här klafsar jag runt i regnet med lera upp över fotknölarna.
Vilken miss, liksom.
Nästa gång är det jag som väljer, och inte Maken.
Han har ju ingen koll.
Vad betyder det här då!?
På vägen från Ellös - mot Strana, eller Hällevikstrand som det egentligen heter - finns det ett litet gupp. Det är fixat sen några år tillbaka, så det är inte lika roligt längre som det var när jag var liten. Då lättade bilen och lillebror och jag skrek så rutorna skallrade. Det var höjdpunkten på hela resan, nästan lika roligt som att sen äntligen komma fram till sommarstugan. En bit efter guppet ligger det två hus på högersidan, och efter dem ett litet långsmalt fält.
Där fältet tar slut, fast på vänstersidan, så går gamla vägen till Mollsund. Eller, jaja, Mollösund då.
Där började min dröm:
Man höll på att få fram en ny ras. Motsvarande Begian Blue, men starkare och utan att musklerna syntes. Man hade lyckats, och hela fältet kryllade av dessa bjässar. Kor fanns det inga, bara tjurar.
Man hade lyckats lite väl bra med resultatet och det var en stor och aggresiv ras, som man gjorde bäst i att hålla sig undan ifrån. Inga staket kunde hålla dem på plats så man hade fått gå tillbaka till att tjudra fast dem med kättingar. Det räckte dock inte med att ha kättingen runt halsen, eller ens i ring i näsan, utan man hade varit tvungen att vara lite mer extrem och sätta två ringar i förhuden (ajaj) istället. Och extra tjock kätting.
På vägen ner mot Mollsund (sorry, jag menar Mollösund!) - som i drömmen inte gick rakt fram och sen till höger, som den egentligen gör, utan direkt till vänster och sedan som u-form, innan den gick vidare 'som den skulle' - stod jag och Sarah Larsson med min farmors gamla blåa damcykel. (Den blev f ö stulen en sommar, men det tar vi en annan gång)
Vi stod där och gömde oss i diket och studerade tjurarna med skräckblandad förtjusning. Det var förbjudet att göra annat än att åka rakt förbi med bil eller buss. Man fick inte stanna och än mindre vistas utanför sina fordon.
En av tjurarna råkade putta till en av de andra och gensvaret kom direkt. Inom loppet av sekunder var lugnet och ordningen som bortblåst, och alla slogs med alla. ( Det var samma kedjereaktion som bland Orcherna. :) )
Sara och jag bestämde oss för att det var dags att gå, det var riktigt obehagligt att vara så nära. I samma stund som vi satte oss på cykeln, så gick en av tjurarnas kedja av. Han kom som skjuten ur en kanon oh vi kastade oss raklånga ner i diket igen.
Men han fortsatte i blindo rakt förbi oss och vidare utmed vägen mot Mollsund. Kedjan fladdrade som vimpel efter honom.
Vi kastade oss upp på cykeln och cyklade efter ( det gick inte så fort, Sarah, men jag vet inte om det var jag som var för svag i benen eller om det var du som var för tung! ;) ). Rädslan var som bortblåst och vi skrattade så vi tjöt där vi for fram i ett lönlöst försök att komma i fatt den skenande ångvälten.
Hur det slutade är det ingen som vet, för här satte klockradion igång.
Nyheterna. Om ytterligare översvämningar och trafikkaos...
( Tidigare skumma drömmar hittar ni här och här. )
Där fältet tar slut, fast på vänstersidan, så går gamla vägen till Mollsund. Eller, jaja, Mollösund då.
Där började min dröm:
Man höll på att få fram en ny ras. Motsvarande Begian Blue, men starkare och utan att musklerna syntes. Man hade lyckats, och hela fältet kryllade av dessa bjässar. Kor fanns det inga, bara tjurar.
Man hade lyckats lite väl bra med resultatet och det var en stor och aggresiv ras, som man gjorde bäst i att hålla sig undan ifrån. Inga staket kunde hålla dem på plats så man hade fått gå tillbaka till att tjudra fast dem med kättingar. Det räckte dock inte med att ha kättingen runt halsen, eller ens i ring i näsan, utan man hade varit tvungen att vara lite mer extrem och sätta två ringar i förhuden (ajaj) istället. Och extra tjock kätting.
På vägen ner mot Mollsund (sorry, jag menar Mollösund!) - som i drömmen inte gick rakt fram och sen till höger, som den egentligen gör, utan direkt till vänster och sedan som u-form, innan den gick vidare 'som den skulle' - stod jag och Sarah Larsson med min farmors gamla blåa damcykel. (Den blev f ö stulen en sommar, men det tar vi en annan gång)
Vi stod där och gömde oss i diket och studerade tjurarna med skräckblandad förtjusning. Det var förbjudet att göra annat än att åka rakt förbi med bil eller buss. Man fick inte stanna och än mindre vistas utanför sina fordon.
En av tjurarna råkade putta till en av de andra och gensvaret kom direkt. Inom loppet av sekunder var lugnet och ordningen som bortblåst, och alla slogs med alla. ( Det var samma kedjereaktion som bland Orcherna. :) )
Sara och jag bestämde oss för att det var dags att gå, det var riktigt obehagligt att vara så nära. I samma stund som vi satte oss på cykeln, så gick en av tjurarnas kedja av. Han kom som skjuten ur en kanon oh vi kastade oss raklånga ner i diket igen.
Men han fortsatte i blindo rakt förbi oss och vidare utmed vägen mot Mollsund. Kedjan fladdrade som vimpel efter honom.
Vi kastade oss upp på cykeln och cyklade efter ( det gick inte så fort, Sarah, men jag vet inte om det var jag som var för svag i benen eller om det var du som var för tung! ;) ). Rädslan var som bortblåst och vi skrattade så vi tjöt där vi for fram i ett lönlöst försök att komma i fatt den skenande ångvälten.
Hur det slutade är det ingen som vet, för här satte klockradion igång.
Nyheterna. Om ytterligare översvämningar och trafikkaos...
( Tidigare skumma drömmar hittar ni här och här. )
It's getting to me!
Det har regnat varje dag sen jag kom hem från Sverige.
Varje dag!
Några få gånger har man kunnat skymta en blå himmel långt där uppe och vid enstaka tillfällen har solen lyst igenom det till synes oändliga gråa molntäcket.
De senaste dagarna har det varnats om översvämningar igen. Bara i morse var det på fyra nya ställen i närheten av samhället vi bor i. Och vi har återigen bara en fungerande väg till hästarna.
Jag har gett upp sommarbetet nu. Det är inte roligt längre. I helgen är det jag som rider hästarna till vinterhagen. Om jag så ska göra det i hagel och spöregn - det gjorde vi förra året.
Jag vill ha tillgång till stall nu. Jag vill kunna stå i en box och borsta mina hästar. Jag vill kunna hänga täcken på tork under tak. Jag vill börja fodra dem med hö. Jag vill ha ett torrt ställe att vistas på!
Så vill jag ha en ny stegräknare* också.
En lottovinst.
Nya soffor.
Mera kläder.
Och tjockare hår.
*Stegräknaren ska hängas!!
Idag hävdar jag (och mitt tvåbenta sällskap) att eftermiddagens hundpromenad var på drygt en halvvmil. Det betyder - i min värld av små MyrSteg och snabb huvudräkning såhär på kvällskvisten - iaf en 6000 steg. (För inte tar jag steg som är en hel meeeeter heller!? Eller?)
Räknaren, däremot, redovisar att 2447 steg har tagit mig 1,063 miles, vilket motsvarar ungefär 1.7 km, och på den sträckan gjorde jag mig av med 106.7 kalorier...
Varje dag!
Några få gånger har man kunnat skymta en blå himmel långt där uppe och vid enstaka tillfällen har solen lyst igenom det till synes oändliga gråa molntäcket.
De senaste dagarna har det varnats om översvämningar igen. Bara i morse var det på fyra nya ställen i närheten av samhället vi bor i. Och vi har återigen bara en fungerande väg till hästarna.
Jag har gett upp sommarbetet nu. Det är inte roligt längre. I helgen är det jag som rider hästarna till vinterhagen. Om jag så ska göra det i hagel och spöregn - det gjorde vi förra året.
Jag vill ha tillgång till stall nu. Jag vill kunna stå i en box och borsta mina hästar. Jag vill kunna hänga täcken på tork under tak. Jag vill börja fodra dem med hö. Jag vill ha ett torrt ställe att vistas på!
Så vill jag ha en ny stegräknare* också.
En lottovinst.
Nya soffor.
Mera kläder.
Och tjockare hår.
*Stegräknaren ska hängas!!
Idag hävdar jag (och mitt tvåbenta sällskap) att eftermiddagens hundpromenad var på drygt en halvvmil. Det betyder - i min värld av små MyrSteg och snabb huvudräkning såhär på kvällskvisten - iaf en 6000 steg. (För inte tar jag steg som är en hel meeeeter heller!? Eller?)
Räknaren, däremot, redovisar att 2447 steg har tagit mig 1,063 miles, vilket motsvarar ungefär 1.7 km, och på den sträckan gjorde jag mig av med 106.7 kalorier...
Trodde jag kunde räkna med dig.
Jag har inte redovisat antal steg de senaste dagarna.
Det beror på att jag är sur.
Riktigt sur.
Jag ligger i krig med min stegräknare.
Och jag förlorar. Stort.
Men det är ingen rättvis kamp.
Stegräknarhelvetet fuskar!
I söndags tex, så var vi nere hos hästarna på förmiddagen. Flyttade staket, mockade, pysslade och hade oss. Sedan åkte vi hem och SmåMyrorna försvann till en klasskamrat till MellanMyra. Då passade Maken och jag på att ta en sväng med hundarna. Var ute ca 45 minuter och knatade på i ganska rask fart. Ner till havet, över allmänningarna, bort till surfingklubben och bakvägen tillbaka.
Då hävdar stegräknaren att jag, allt som allt, endast gått 1252 steg och 800 meter! Skulle inte tro det va. *mutter*
Eller som nu. Inklusive gårkvällens galopperande i trappan - med tvätt och SmåMyror och fan och hans moster -, morgonens sedvanliga rantande och två timmar och femton minuter hos hästarna så visar den blyga 1443 steg och 627 meter. Skulle inte tro det heller va!
Nog för att jag går i ide om vintrarna, men det här är ju löjligt.
800 meter på 45 minuter.
627 meter på 2 timmar.
Då har man ju inte styrfart ens.
Sitter och väntar på N. Vi ska på långis med hundarna.
Det blir sista eldprovet för räknaren.
Skärpning! Annars ska den döden dö.
Förresten så har jag drömt att jag var med på inspelningarna av Sagan om ringen-triologin. Riktigt roligt, var det. :)
Det beror på att jag är sur.
Riktigt sur.
Jag ligger i krig med min stegräknare.
Och jag förlorar. Stort.
Men det är ingen rättvis kamp.
Stegräknarhelvetet fuskar!
I söndags tex, så var vi nere hos hästarna på förmiddagen. Flyttade staket, mockade, pysslade och hade oss. Sedan åkte vi hem och SmåMyrorna försvann till en klasskamrat till MellanMyra. Då passade Maken och jag på att ta en sväng med hundarna. Var ute ca 45 minuter och knatade på i ganska rask fart. Ner till havet, över allmänningarna, bort till surfingklubben och bakvägen tillbaka.
Då hävdar stegräknaren att jag, allt som allt, endast gått 1252 steg och 800 meter! Skulle inte tro det va. *mutter*
Eller som nu. Inklusive gårkvällens galopperande i trappan - med tvätt och SmåMyror och fan och hans moster -, morgonens sedvanliga rantande och två timmar och femton minuter hos hästarna så visar den blyga 1443 steg och 627 meter. Skulle inte tro det heller va!
Nog för att jag går i ide om vintrarna, men det här är ju löjligt.
800 meter på 45 minuter.
627 meter på 2 timmar.
Då har man ju inte styrfart ens.
Sitter och väntar på N. Vi ska på långis med hundarna.
Det blir sista eldprovet för räknaren.
Skärpning! Annars ska den döden dö.
Förresten så har jag drömt att jag var med på inspelningarna av Sagan om ringen-triologin. Riktigt roligt, var det. :)
Yak!
7 stycken i LillMyras klass kom inte ens till skolan idag.
Den 8:e gick hem efter lunch.
Om jag känner efter och koncentrerar mig lite, så mår jag nog inte så bra.
Frågan är bara om det verkligen sitter i magen, eller om det endast huserar i huvudet.
Men jag är snäll och delar gärna med mig, så jag talade genast om det för Maken.
Så nu sitter han i studion och sällskapar med mig. Känslomässigt.
SmåMyror kör på som vanligt.
Fusk, tycker jag.
Tänk den som ändå kunde leva i nuet.
Trots information om vad som ev kan komma.
Jag hatar maginfluensa.
Även den psykiska.
Den 8:e gick hem efter lunch.
Om jag känner efter och koncentrerar mig lite, så mår jag nog inte så bra.
Frågan är bara om det verkligen sitter i magen, eller om det endast huserar i huvudet.
Men jag är snäll och delar gärna med mig, så jag talade genast om det för Maken.
Så nu sitter han i studion och sällskapar med mig. Känslomässigt.
SmåMyror kör på som vanligt.
Fusk, tycker jag.
Tänk den som ändå kunde leva i nuet.
Trots information om vad som ev kan komma.
Jag hatar maginfluensa.
Även den psykiska.
UCLA study
A study conducted by UCLA's Department of Psychiatry has revealed that the kind of face a woman finds attractive on a man, can differ depending on where she is in her menstrual cycle.
For example: If she is ovulating, she is attracted to men with rugged and masculine features. However, if she is menstruating, or menopausal, she tends to be more attracted to a man with duct tape over his mouth and a spear lodged in his chest, while he is on fire.
No further studies are expected.
For example: If she is ovulating, she is attracted to men with rugged and masculine features. However, if she is menstruating, or menopausal, she tends to be more attracted to a man with duct tape over his mouth and a spear lodged in his chest, while he is on fire.
No further studies are expected.
Bear with me. I'm not in the mood.
Du tittade bedjande på mig med dina stora vackra ögon och din blick sa allt.
Du bad om hjälp.
Du ville slippa smärtan.
Du hade gett upp, det såg jag.
Det förstod jag.
Jag strök dig sakta över nosryggen, viskade lugnande att
'It's gonna be ok, girl. It's gonna be ok'
och intalade mig att du förstod varenda ord av vad jag sa.
Herr Fux och Fru Silversvart stod en bit bort, tillsammans med Herr Skimmel. De förstod helt klart vad som var på gång och höll sig respektfullt på avstånd. Magen knöt sig och ögonen tårades då jag tänkte på att eran tur också kommer att komma.
Måtte bara den dagen vara långt borta.
I tre timmar satt jag där i leran. Mörkret föll och kylan kom. Vi frös alla så vi skakade och fötterna var som stora isbitar. Veterinären arbetade tyst under ficklampans sken och det enda som hördes var din tunga ansträngda andning.
Du reste dig aldrig igen.
Men jag är inte ledsen. Du lider inte mer, och det är det viktigaste.
Du gav nästan trettio år av ditt liv till din ägare, och hon skulle ha hjälpt dig för flera år sedan. Din sista tid har varit jobbig.
Jag vill tro att du är ung och frisk igen.
Galopperar över de evigt gröna ängarna.
Får äta så mycket gräs du vill.
Det måste väl ändå vara far better än att gå här i regnet och leran och ha ont.
Men det var fasligt tomt i hagen idag, med bara tre, och inte fyra.
Jag har inte ens några vettiga kort av dig, men du skymtar ju faktiskt lite där.
Bakom den vackre fuxen.
Rest in peace, du lilla.
Du bad om hjälp.
Du ville slippa smärtan.
Du hade gett upp, det såg jag.
Det förstod jag.
Jag strök dig sakta över nosryggen, viskade lugnande att
'It's gonna be ok, girl. It's gonna be ok'
och intalade mig att du förstod varenda ord av vad jag sa.
Herr Fux och Fru Silversvart stod en bit bort, tillsammans med Herr Skimmel. De förstod helt klart vad som var på gång och höll sig respektfullt på avstånd. Magen knöt sig och ögonen tårades då jag tänkte på att eran tur också kommer att komma.
Måtte bara den dagen vara långt borta.
I tre timmar satt jag där i leran. Mörkret föll och kylan kom. Vi frös alla så vi skakade och fötterna var som stora isbitar. Veterinären arbetade tyst under ficklampans sken och det enda som hördes var din tunga ansträngda andning.
Du reste dig aldrig igen.
Men jag är inte ledsen. Du lider inte mer, och det är det viktigaste.
Du gav nästan trettio år av ditt liv till din ägare, och hon skulle ha hjälpt dig för flera år sedan. Din sista tid har varit jobbig.
Jag vill tro att du är ung och frisk igen.
Galopperar över de evigt gröna ängarna.
Får äta så mycket gräs du vill.
Det måste väl ändå vara far better än att gå här i regnet och leran och ha ont.
Men det var fasligt tomt i hagen idag, med bara tre, och inte fyra.
Jag har inte ens några vettiga kort av dig, men du skymtar ju faktiskt lite där.
Bakom den vackre fuxen.
Rest in peace, du lilla.
Att förändras. På gott och ont
Kroppen reagerar olika på olika saker.
Också olika på olika personer.
Att kvinnans kropp förändras under och efter en graviditet är jag inte en sekund sen att hålla med om.
Men är det genetiskt, eller är det beroende på hur man sköter om sin kropp?
Själv är jag övertygad om att det är en kombination av det hela.
Men det behöver faktiskt inte vara till det sämre. Jag var ganska glad över att få lite höfter, efter att alltid varit smal som en sticka.
Visst. Lite sladdrigare mage hade jag ju till en början, och kan nog än idag klaga lite över den, men på det stora hela gillar jag min kropp mer nu än innan graviditeterna.
Då panikar jag isf mer över de mörka ringarna som uppenbarar sig allt oftare under ögonen då jag är trött. För att inte tala om kråksparkarna som man kan skymta i ögonvrån om man verkligen anstränger sig.
Agget (eller är det avundsjuka!?) mot kända kvinnor som går ner och kommer i toppform på nolltid förstår jag inte alls.
Alla kan träna sig i form, bara man ger det lite tid. Och hittar rätt metod. Och för övrigt kan den pressen kändisarna har på sig omöjligt vara bra.
Men jag kanske inte får uttala mig i frågan.
Jag som gick ner alla mina kilon på några veckor. Utan att träna.
Och jag har definitivt inte mina matvanor att tacka för detta. Utgår jag från dem så borde jag vara tre gånger så stor som jag är idag...
Också olika på olika personer.
Att kvinnans kropp förändras under och efter en graviditet är jag inte en sekund sen att hålla med om.
Men är det genetiskt, eller är det beroende på hur man sköter om sin kropp?
Själv är jag övertygad om att det är en kombination av det hela.
Men det behöver faktiskt inte vara till det sämre. Jag var ganska glad över att få lite höfter, efter att alltid varit smal som en sticka.
Visst. Lite sladdrigare mage hade jag ju till en början, och kan nog än idag klaga lite över den, men på det stora hela gillar jag min kropp mer nu än innan graviditeterna.
Då panikar jag isf mer över de mörka ringarna som uppenbarar sig allt oftare under ögonen då jag är trött. För att inte tala om kråksparkarna som man kan skymta i ögonvrån om man verkligen anstränger sig.
Agget (eller är det avundsjuka!?) mot kända kvinnor som går ner och kommer i toppform på nolltid förstår jag inte alls.
Alla kan träna sig i form, bara man ger det lite tid. Och hittar rätt metod. Och för övrigt kan den pressen kändisarna har på sig omöjligt vara bra.
Men jag kanske inte får uttala mig i frågan.
Jag som gick ner alla mina kilon på några veckor. Utan att träna.
Och jag har definitivt inte mina matvanor att tacka för detta. Utgår jag från dem så borde jag vara tre gånger så stor som jag är idag...
Ramstajm
Kim!!
Du hade åsikter om min ramsa.
Jag kan annat också.
This is for u, honey:
Fina ramsor kan jag många
även om de ej är långa
Funkar heller inte bra
när jag har en dålig da'
Fula ramsor utan vett
Rinner över tungan lätt
Passar bra i mun på mej
Då jag är en kaxig tjej
See!
:)
Du hade åsikter om min ramsa.
Jag kan annat också.
This is for u, honey:
Fina ramsor kan jag många
även om de ej är långa
Funkar heller inte bra
när jag har en dålig da'
Fula ramsor utan vett
Rinner över tungan lätt
Passar bra i mun på mej
Då jag är en kaxig tjej
See!
:)
Huvudbry
Många tankar.
Väger fördelar mot nackdelar.
Diskuterar med Maken.
Filosoferar under promenader.
Rådfrågar vänner.
Klurar i soffan.
Längtar efter mamma.
Jag som är van att veta vad jag vill.
Fatta snabba beslut och köra på som en ångvält.
Nu sitter jag här och velar!
Och sliter mitt håååår.
Anyhow. 5008 bjöd den här latdagen på.
Väger fördelar mot nackdelar.
Diskuterar med Maken.
Filosoferar under promenader.
Rådfrågar vänner.
Klurar i soffan.
Längtar efter mamma.
Jag som är van att veta vad jag vill.
Fatta snabba beslut och köra på som en ångvält.
Nu sitter jag här och velar!
Och sliter mitt håååår.
Anyhow. 5008 bjöd den här latdagen på.
Fulen hjälper till
Om jag helt plötsligt börjar redovisa flera tusen steg mer om dagarna,
så är det för att jag lyckats få ihop en fungerande anordning på Fulen.
En som sitter kvar.
Och inte nollställs.
Det är väl ändå inte fusk.
Jag tittar ju pa han, och blir trött bara av det. :)
5948
så är det för att jag lyckats få ihop en fungerande anordning på Fulen.
En som sitter kvar.
Och inte nollställs.
Det är väl ändå inte fusk.
Jag tittar ju pa han, och blir trött bara av det. :)
5948
Ramsor på alla vis
SmåMyror är ju, so to speak, båda två ganska stora fan of ramsor.
Det har varit oroväckande tyst och lugnt på ramsfronten det senaste, men nu kör vi igen.
Vi börjar lite fint med den här:
'Mummy and daddy sitting in a tree.
K. I. S. S. I. N. G.
First comes love,
then comes marrige.
then comes a baby
in a golden carriage. '
De har... eh... koll.
(Efter hästande i spöregn och ett par hundpromenader så var jag ganska nöjd med mitt stegantal idag. På kvällskvisten ställde jag mig och gjorde raggmunkar, och i ivern (vad annars, liksom) så lutar jag mig så långt över spisen att jag nollställer den förbannade räknaren! Stegräknare med lock, står på inköpslistan.
Så. Idag redovisar jag hela 242 steg. Men det är enbart efter kvällsmat.
Jag kan också fina ramsor.
*piss it, piss it, piss it* )
Det har varit oroväckande tyst och lugnt på ramsfronten det senaste, men nu kör vi igen.
Vi börjar lite fint med den här:
'Mummy and daddy sitting in a tree.
K. I. S. S. I. N. G.
First comes love,
then comes marrige.
then comes a baby
in a golden carriage. '
De har... eh... koll.
(Efter hästande i spöregn och ett par hundpromenader så var jag ganska nöjd med mitt stegantal idag. På kvällskvisten ställde jag mig och gjorde raggmunkar, och i ivern (vad annars, liksom) så lutar jag mig så långt över spisen att jag nollställer den förbannade räknaren! Stegräknare med lock, står på inköpslistan.
Så. Idag redovisar jag hela 242 steg. Men det är enbart efter kvällsmat.
Jag kan också fina ramsor.
*piss it, piss it, piss it* )
Early lovenotes
MellanMyra - alias MorgonUgglan - var extra snäll mot sin mor igår. Istället för att som vanligt tassa in och viskandes fråga om hon får gå upp, så smög hon in och lade en lapp på min huvudkudde.
Hennes påhittighet gav mig inte bara en välbehövlig sovmorgon - ända till halv tio! - utan också en större insikt om att vi ligger efter vad gäller det svenska språket i skrift. Får nog träna mer.
Hur charmigt detta än må vara.
Kanske skulle rama in.
'Yag har bara got up fur pappa brucar saya at jag får'
Hennes påhittighet gav mig inte bara en välbehövlig sovmorgon - ända till halv tio! - utan också en större insikt om att vi ligger efter vad gäller det svenska språket i skrift. Får nog träna mer.
Hur charmigt detta än må vara.
Kanske skulle rama in.
'Yag har bara got up fur pappa brucar saya at jag får'
Jag hostar mig i form
Jag har börjat köra skiten ur förkylningen.
Än sålänge motarbetar den mig ganska bra.
Men ett par dagar till bara.
Sen jäklar.
9071
Än sålänge motarbetar den mig ganska bra.
Men ett par dagar till bara.
Sen jäklar.
9071
Köttbullar, köttbullar, köttbullar. Ge mig mera köttbullar.
Inte nog med att jag är sjuk, och därav inte rör på mig så mycket just nu, jag ska dessutom passa på att tappa stegräknarskrället i golvet så den nollställs! Hur ska jag då veta hur många (just nu very få) steg jag tar?
Jag hade faktiskt passerat 3000. Det vet jag, för jag hade kollat ett tag innan. Men jag kan ju omöjligt redovisa rätt summa idag.
Fast tänker jag efter så gör det inte något, för jag har tillbringat eftermiddagen och kvällen hos vänner med att trilla köttbullar och sitta i soffan med te och choklad. Så sådär värst mycket promenerande blev det ju inte. Mest babbel om svensk mat.
Köttbullarna gick hem hos både vuxna och barn, för att inte tala om gräddsåsen, och jag har redan funderingar över vad jag ska bjuda på nästa gång. Vad har ni för favoriter från den svenska husmanskosten? Give me some advise, folks.
Nu ska här slängas SmåMyror isäng och själv ska jag hoppa efter i rakerfart. Sent igår, tidigt i morse och sent ikväll igen. Det här går inte. Förkylningen klarar sig bättre än jag på för lite sömn. Verkar snarare frodas bättre. Sod it.
Jag hade faktiskt passerat 3000. Det vet jag, för jag hade kollat ett tag innan. Men jag kan ju omöjligt redovisa rätt summa idag.
Fast tänker jag efter så gör det inte något, för jag har tillbringat eftermiddagen och kvällen hos vänner med att trilla köttbullar och sitta i soffan med te och choklad. Så sådär värst mycket promenerande blev det ju inte. Mest babbel om svensk mat.
Köttbullarna gick hem hos både vuxna och barn, för att inte tala om gräddsåsen, och jag har redan funderingar över vad jag ska bjuda på nästa gång. Vad har ni för favoriter från den svenska husmanskosten? Give me some advise, folks.
Nu ska här slängas SmåMyror isäng och själv ska jag hoppa efter i rakerfart. Sent igår, tidigt i morse och sent ikväll igen. Det här går inte. Förkylningen klarar sig bättre än jag på för lite sömn. Verkar snarare frodas bättre. Sod it.
Som en nyponros
Att duscha med fuskpolon på har det ju inte varit tal om, så jag har helt enkelt grott igen ett par dar. Härligt, härligt.
Men idag på morgonen fick jag allt bestämma mig. Gå ytterligare en dag och skräpa i mina vidriga förkylningsbasiller, eller ta av mig den jäklans polon.
Det tog ett tag, men jag fick duschat.
Skam den som ger sig.
Men idag på morgonen fick jag allt bestämma mig. Gå ytterligare en dag och skräpa i mina vidriga förkylningsbasiller, eller ta av mig den jäklans polon.
Det tog ett tag, men jag fick duschat.
Skam den som ger sig.
Glömde ju
5405
Hur går det för er?
Hur går det för er?
Fredagsnytt
Vindstilla idag. Riktigt milt, faktiskt. Och uppehåll.
Orkade med dryga timmen hos hästarna. Skönt att ta ifatt lite av det jag missat senaste två veckorna.
Vinkade av Maken i morse också. Han åker till Holland över helgen. 50 års-fest med inomhus-beachparty.
Jag vill också, jag som är mer för sol och värme än vad han är. Istället för att sitta här med fleecejacka på mig inomhus. Fast det är klart, han söker väl skugga vid baren kan jag tro. Stackarn, va.
Fart omkring på Bloggportalen och försökt uppdatera min favislista, men nu tröttnade jag. Kan ju hålla på i flera dagar och leta runt. Jag byter helt enkelt strategi;
Ni som finns på bloggportalen får istället i uppdrag att ge er till känna, så slipper jag leta mer.
Själv finns jag här, för er som vill lägga till mig. Och det är klart att ni vill det! :)
Orkade med dryga timmen hos hästarna. Skönt att ta ifatt lite av det jag missat senaste två veckorna.
Vinkade av Maken i morse också. Han åker till Holland över helgen. 50 års-fest med inomhus-beachparty.
Jag vill också, jag som är mer för sol och värme än vad han är. Istället för att sitta här med fleecejacka på mig inomhus. Fast det är klart, han söker väl skugga vid baren kan jag tro. Stackarn, va.
Fart omkring på Bloggportalen och försökt uppdatera min favislista, men nu tröttnade jag. Kan ju hålla på i flera dagar och leta runt. Jag byter helt enkelt strategi;
Ni som finns på bloggportalen får istället i uppdrag att ge er till känna, så slipper jag leta mer.
Själv finns jag här, för er som vill lägga till mig. Och det är klart att ni vill det! :)
Nattliga aktiviteter
Jag blir inte ens förvånad längre. Var och varannan kväll får vi leta efter åtminstone en av SmåMyrorna. De ligger sällan kvar där de låg då man sa godnatt.
Oftast är det MellanMyra som far runt. Henne kan man hitta lite varstans, men lillasyster har såklart börjat ta efter och hittades bara häromkvällen på storasysters favoritställe. På golvet i deras rum med huvudkudden ute i hallen.
Igårkväll gapade MellanMyras säng återigen tom på MyrUnge och så även sängkläder och det tog en god stund innan jag hittade henne. Inte bara på fel ställe, utan också både upponer och bakofram.
Är det olagligt med kätting runt foten på dem??
Steg idag: 4071 Det är inte kul att vara fuuuuuuk!
Oftast är det MellanMyra som far runt. Henne kan man hitta lite varstans, men lillasyster har såklart börjat ta efter och hittades bara häromkvällen på storasysters favoritställe. På golvet i deras rum med huvudkudden ute i hallen.
Igårkväll gapade MellanMyras säng återigen tom på MyrUnge och så även sängkläder och det tog en god stund innan jag hittade henne. Inte bara på fel ställe, utan också både upponer och bakofram.
Är det olagligt med kätting runt foten på dem??
Steg idag: 4071 Det är inte kul att vara fuuuuuuk!
Satan så kallt det är då!
Ja, nån snö har vi då inte sett röken av. Men vad hade de väntat sig här vid kusten, walesarna? Det har ändå varit rejält kallt idag, endast någon enstaka minusgrad, men nordliga vindar som gått genom både märg och ben.
Jag har legat vaken i flera timmar inatt utan att kunna somna om igen. Det har blåst såpass att gardinerna har fladdrat i sovrummet, och när klockradion ringde så hade jag en härligt begynnande nackspärr på G. Att ligga i drag är nyttigt, har jag hört.
Men efter en varm dusch och LillMyras, med våld påträdda, fuskpolo så var jag redo att ta tag i dagen.
Nya hästskrället som kom igår hade hoppat över staketet in till mina och presenterat sig på egen hand nån gång under natten. Han hade dock missbedömt staketet något och lämnat efter sig så både Herr Fux och Fru Silversvart kunde ta sig ut och äta gräs för glatta livet. De var mätta och så nöjda så, då jag kom upp och skulle se till dem.
Efter en halvtimmes hästflyttande och stängsling kunde jag äntligen sätta mig i bilen igen. Jag höll på att frysa arslet av mig, där ute på den blåsiga, isande stäppen. Nacken gjorde sig också påmind.
Kröp upp i soffan med en stor kopp honungsvatten och varm filt, och rörde inte en fena förrän jag var tvungen att ge mig bort till hästarna igen. En alldeles perfekt dag att ha dejt med hovslagaren. Not. Men han var i tid och jobbade jäklar i mig på ackord idag. Ta av skor och verka tre hästar på 35 minuter. Och fortfarande bra gjort. Han ÄR en klippa, min hovis.
Men gnällde gjorde han, över att det var 'as cold as in Sweden' och då jag tyckte han var löjlig och borde jobba sig varm istället för att gnälla så muttrade han något om att det minsann skulle kosta mig 100 pund att få hästarna verkade. Jag tystnade snällt och nöjde mig med att göra några fula grimaser bakom ryggen på honom, och slapp på så sätt betala den hutlösa summan han hotade med. Har man min oemotståndliga charm så är karlar fasligt lättlurade! Moahahaaa.
Nu sitter jag återigen uppkrupen i soffan och försöker febrilt kurera både hostig hals och öm nacke. Och jag tänker banne mig sova med fuskpolon på. Så får MyrPappa skratta bäst han vill. För det kommer han med all säkerhet göra. Han är hemsk.
Förresten är jag inte ens säker på att det går att få av den. Inte i ett stycke iaf. Kan bli intressant...
Jag har legat vaken i flera timmar inatt utan att kunna somna om igen. Det har blåst såpass att gardinerna har fladdrat i sovrummet, och när klockradion ringde så hade jag en härligt begynnande nackspärr på G. Att ligga i drag är nyttigt, har jag hört.
Men efter en varm dusch och LillMyras, med våld påträdda, fuskpolo så var jag redo att ta tag i dagen.
Nya hästskrället som kom igår hade hoppat över staketet in till mina och presenterat sig på egen hand nån gång under natten. Han hade dock missbedömt staketet något och lämnat efter sig så både Herr Fux och Fru Silversvart kunde ta sig ut och äta gräs för glatta livet. De var mätta och så nöjda så, då jag kom upp och skulle se till dem.
Efter en halvtimmes hästflyttande och stängsling kunde jag äntligen sätta mig i bilen igen. Jag höll på att frysa arslet av mig, där ute på den blåsiga, isande stäppen. Nacken gjorde sig också påmind.
Kröp upp i soffan med en stor kopp honungsvatten och varm filt, och rörde inte en fena förrän jag var tvungen att ge mig bort till hästarna igen. En alldeles perfekt dag att ha dejt med hovslagaren. Not. Men han var i tid och jobbade jäklar i mig på ackord idag. Ta av skor och verka tre hästar på 35 minuter. Och fortfarande bra gjort. Han ÄR en klippa, min hovis.
Men gnällde gjorde han, över att det var 'as cold as in Sweden' och då jag tyckte han var löjlig och borde jobba sig varm istället för att gnälla så muttrade han något om att det minsann skulle kosta mig 100 pund att få hästarna verkade. Jag tystnade snällt och nöjde mig med att göra några fula grimaser bakom ryggen på honom, och slapp på så sätt betala den hutlösa summan han hotade med. Har man min oemotståndliga charm så är karlar fasligt lättlurade! Moahahaaa.
Nu sitter jag återigen uppkrupen i soffan och försöker febrilt kurera både hostig hals och öm nacke. Och jag tänker banne mig sova med fuskpolon på. Så får MyrPappa skratta bäst han vill. För det kommer han med all säkerhet göra. Han är hemsk.
Förresten är jag inte ens säker på att det går att få av den. Inte i ett stycke iaf. Kan bli intressant...
Funkar stegräknare under snöoväder?
Det har varnats för snö här. Det sägs att det ska komma in ett snöoväder (liknande förra året) lite senare under morgondagen. Redan igår gapade brödhyllorna halvtomma och idag var det än värre. Sa grannen. Jag har då inte varit och handlat.
Folk bunkrar, serni. För de vet, av erfarenhet, att kommer det snö så stängs både skolor och vägar, och man ombeds å det strängaste att hålla sig inomhus, förutom i absolut yttersta nödfall.
I MyrStacken råder ingen panik. Inte värre än vanligt, för att vara nogräknad. Jag tror knappt vi har mjölk så det räcker till frukost. Men det tänkte vi fixa i morgon. För vi vet, av erfarenhet, att kommer det snö här, så handlar det om ett par cm slask, som smälter redan på väg ner från skyn och rinner bort på ett par timmar.
Och då 80% av befolkningen tar varningarna på allvar och befinner sig på hemmaplan, där de förbereder sig för en smärre naturkatastrof, så brukar det vara riktigt lugnt och skönt att röra sig på allmän plats.
På tal om att röra på sig, så har jag äntligen införskaffat en stegräknare. Myrmormor hade två stycken, och det tyckte jag var onödigt. Så nu, Missy Elliot, hänger jag på din utmaning. Fast jag hade gärna väntat till våren, då jag vintertid vilar mig i form. Men, men, from nu kommer det presenteras siffror i slutet på varje inlägg.
Är det fler som hänger på?
20:53 - 4048
Folk bunkrar, serni. För de vet, av erfarenhet, att kommer det snö så stängs både skolor och vägar, och man ombeds å det strängaste att hålla sig inomhus, förutom i absolut yttersta nödfall.
I MyrStacken råder ingen panik. Inte värre än vanligt, för att vara nogräknad. Jag tror knappt vi har mjölk så det räcker till frukost. Men det tänkte vi fixa i morgon. För vi vet, av erfarenhet, att kommer det snö här, så handlar det om ett par cm slask, som smälter redan på väg ner från skyn och rinner bort på ett par timmar.
Och då 80% av befolkningen tar varningarna på allvar och befinner sig på hemmaplan, där de förbereder sig för en smärre naturkatastrof, så brukar det vara riktigt lugnt och skönt att röra sig på allmän plats.
På tal om att röra på sig, så har jag äntligen införskaffat en stegräknare. Myrmormor hade två stycken, och det tyckte jag var onödigt. Så nu, Missy Elliot, hänger jag på din utmaning. Fast jag hade gärna väntat till våren, då jag vintertid vilar mig i form. Men, men, from nu kommer det presenteras siffror i slutet på varje inlägg.
Är det fler som hänger på?
20:53 - 4048
Prinsessan och Nyårsraketerna
Prinsessan har aldrig varit tillåten på övervåningen. Inte i något av husen vi bott i. Prinsessan får enbart gå upp de gånger hon ska badas. Bad står inte direkt högt på favoritlistan, och detta gör att vi aldrig har behövt någon grind i trappan. Hon går inte ens upp om man ropar på henne. Hade hon kunnat så hade hon gett en fingret, innan hon piper iväg och gömmer sig någonstans. Och jag lovar er, trots sina dryga trettio kilo och 64 cm i mankhöjd så är hon en mästare på kurragömma. Vankas det bad, för att inte tala om kloklippning, så är hon snudd omöjlig att hitta.
Prinsessan har heller aldrig varit skotträdd. Raketer har snarare intresserat än skrämt henne. Har hon inte legat och sovit på sin plats så har hon stått med oss, tittat upp mot himlen och förundrats över det smattrande färgrika spektaklet.
Men något har hänt.
Prinsessan kom under en period för ett par år sedan i kontakt med människor som lyckades föra över sin egna ängslan på henne. Och det med besked. Allt sedan dess är både dammsugare, smällare och raketer dödliga vapen som man gör bäst i att hålla sig undan ifrån. Långt bort. Runt MyrFöräldrarnas fötter, ungefär. Och det var där, och ingen annanstans, som hon tillbringade tolvslaget och tiden efter tills vi sedan gick och lade oss.
Några försenade raketer gjorde att Prinsessan på ren reflex rasslade uppför trappan som en mindre avlöning och landade raklång över MyrFöräldrarnas ben, för det var ju ungefär där som våra fötter vistades, och jag vet inte om det var hon eller vi som blev mest förvånade över att hon plötsligt befann sig i sovrummet. Dessutom I sängen.
MyrPappa behövde inte ens säga till henne, utan hon följde kvickt och skamset med honom då han lotsade henne ner igen.
Men MyrPappa hann inte mer än att släcka sänglampan igen innan ytterligare raketer fyrades av, och Prinsessan trotsade alla odds och galopperade återigen uppför trappan. Den här gången körde hon in huvudet under täcket och låg där och skakade som ett asplöv. Skammen över att göra något otillåtet lyste lång väg, men hon tittade rakt på mig med sina stora mandelformade ögon och riktigt bad om hjälp. Den hårda MyrFasaden smälte och jag hade bara inte hjärta att köra ner henne igen, utan låtsades, på ett not so pedagogiskt vis, helt enkelt att jag inte märkte av henne.
Klok som hon är höll hon en mycket låg profil och höll sig alldeles stilla vid fotändan. Hon gav sig överhuvudtaget inte till känna förrän efter tio på förmiddagen, och detta trots att SmåMyror farit runt ett bra tag och båda MyrFöräldrarna var vakna.
Inte förrän jag ropade på henne reste hon sig och ringlade som ett rinnande vatten nedför trappan och vidare in i matsalen, charmigt medveten om att man faktiskt inte sover någon annanstans än i sin egna prinsessäng.
Blicken hon sedan gav mig fick mig att lova att inte prata mer om detta. Det är liksom redan preskiberat. För Prinsessor bär sig inte åt så här. Prinsessor kan själv.
Så, det här har ni inte läst!
Prinsessan har heller aldrig varit skotträdd. Raketer har snarare intresserat än skrämt henne. Har hon inte legat och sovit på sin plats så har hon stått med oss, tittat upp mot himlen och förundrats över det smattrande färgrika spektaklet.
Men något har hänt.
Prinsessan kom under en period för ett par år sedan i kontakt med människor som lyckades föra över sin egna ängslan på henne. Och det med besked. Allt sedan dess är både dammsugare, smällare och raketer dödliga vapen som man gör bäst i att hålla sig undan ifrån. Långt bort. Runt MyrFöräldrarnas fötter, ungefär. Och det var där, och ingen annanstans, som hon tillbringade tolvslaget och tiden efter tills vi sedan gick och lade oss.
Några försenade raketer gjorde att Prinsessan på ren reflex rasslade uppför trappan som en mindre avlöning och landade raklång över MyrFöräldrarnas ben, för det var ju ungefär där som våra fötter vistades, och jag vet inte om det var hon eller vi som blev mest förvånade över att hon plötsligt befann sig i sovrummet. Dessutom I sängen.
MyrPappa behövde inte ens säga till henne, utan hon följde kvickt och skamset med honom då han lotsade henne ner igen.
Men MyrPappa hann inte mer än att släcka sänglampan igen innan ytterligare raketer fyrades av, och Prinsessan trotsade alla odds och galopperade återigen uppför trappan. Den här gången körde hon in huvudet under täcket och låg där och skakade som ett asplöv. Skammen över att göra något otillåtet lyste lång väg, men hon tittade rakt på mig med sina stora mandelformade ögon och riktigt bad om hjälp. Den hårda MyrFasaden smälte och jag hade bara inte hjärta att köra ner henne igen, utan låtsades, på ett not so pedagogiskt vis, helt enkelt att jag inte märkte av henne.
Klok som hon är höll hon en mycket låg profil och höll sig alldeles stilla vid fotändan. Hon gav sig överhuvudtaget inte till känna förrän efter tio på förmiddagen, och detta trots att SmåMyror farit runt ett bra tag och båda MyrFöräldrarna var vakna.
Inte förrän jag ropade på henne reste hon sig och ringlade som ett rinnande vatten nedför trappan och vidare in i matsalen, charmigt medveten om att man faktiskt inte sover någon annanstans än i sin egna prinsessäng.
Blicken hon sedan gav mig fick mig att lova att inte prata mer om detta. Det är liksom redan preskiberat. För Prinsessor bär sig inte åt så här. Prinsessor kan själv.
Så, det här har ni inte läst!