Always look at the bright side of life
Jag har nog både det ena och det andra att lära av mina barn.
När youtube segar och låtarna hackar så blir jag precis skogstokig.
Det är sååå enerverande.
När youtube segar och låtarna hackar så passar SmåMyrorna på att leka Music Statues.
De har hur kul som helst.
Så mycket rosa... och lila....
Jag som fnittrade och trodde det skulle bli svårt att uppfylla SmåMyrornas, och då ffa MellanMyras, önskningar.
Ack så fel jag hade.
Jag fick huvudbry åt andra hållet istället.
Vilket ska jag ta!?
Indragna julklappar!
Här har jag riskerat livet i den brittiska julhandeln. Och vad möter mig då jag kommer hem, tror ni?
Jo, två hypertokiga SmåMyror. Fnittrandes så det är ett under att de inte kissar ner sig.
-We've got a show for you, Mum!
-Come and have a look!
Och så framför de Jingle bells.
Inget konstigt, tänker ni.
Mest gulligt, funderar ni vidare.
Mmm...
Det är SmåMyrorna vi pratar om.
Och Jules kommer jubla. Hon är deras allierade.
Står alltid på deras sida. I vått. Och i torrt.
Här kommer deras version:
Jingle bells, Mummy smells.
She stinks all thee way.
Oh, what fun it is to jump,
on her bu-um every day.
Hey!
Jingle bell, daddy sucks
at doin' judo.
Oh what fun it is to watch
him doin' ju-udo.
Hey!
Rörelserna kan jag tyvärr inte återge i text.
Tack o lov!
Hon börjar bli farlig.
Den 18:e september klev SmåMyrorna för första gången in i dojon och lärde sig grunderna i judo. Sedan dess har MellanMyra bytt judogi mot balettskor, men LillMyra har fortsatt och tränat flitigt. Förra veckan var det 'officiell utdelning' av de olika graderingarna som gjorts under hösten.
'Ojojoj' tänkte jag. 'Stackars lilla LillMyra, nu får hon bara sitta och titta på'.
Trodde jag, ja.
Från noll och inget till tre delgraderingar!!!! På inte ens tre månader!
De flesta andra, och det inklusive de som tränat bra mycket längre, fick en, några två, delgraderingar.
Och för LillMyra är det nu bara en delgradering kvar innan hon går upp i färg på bältet.
Nog har jag lite rätt att vara extra stolt över min minsta huligan just nu.
Jag ska få iordning på MellanMyra och mig själv nu, så ska vi bort till träningslokalen och heja på.
Maken och lillasyster är redan på plats.
Företagsamma SmåMyror
SmåMyrorna googlade om kattinfluensa.
'Cream or ice cream may be taken if your cat has mouth ulcers.'
Nu har Lilla Tiss snart ätit upp ett helt paket glass.....
SmåMyrorna googlade vidare.
'Steam inhalations help to loosen catarrh, so let the cat in the bathroom when you have a bath or shower.'
SmåMyror läste inte ordentligt och det var i sista stund jag räddade Lilla Tiss från badkaret....
'Cream or ice cream may be taken if your cat has mouth ulcers.'
Nu har Lilla Tiss snart ätit upp ett helt paket glass.....
SmåMyrorna googlade vidare.
'Steam inhalations help to loosen catarrh, so let the cat in the bathroom when you have a bath or shower.'
SmåMyror läste inte ordentligt och det var i sista stund jag räddade Lilla Tiss från badkaret....
Hur väl...
...känner ni SmåMyrorna??
Ni får tills imorgon på er att gissa vad de har valt för motiv på sina adventskalendrar.
Den som prickar in båda rätt får.... eh... får hitta på nåt. Alldeles valfritt. :D
Från det ena till det andra
Ok. Jag ska inte hålla er på sträckbänken längre. Angående min nyfunna kyrklighet. 
Det är MellanMyras fel. Helt och hållet.
Hon har bytt:
mot:
För det går ju nästan helt och hållet hand i hand! Eller hur.
Inte alls som natt och dag.
Och så råkar det då vara så att en av de bästa i området håller till med sin undervisning i en av kyrkorna i byn.
Trots att Fia har lovat att skicka över rosa benvärmare direkt från USA och MyrMormor resten av utstyrseln så vägrar MyrPappan fortfarande (än mer...?) att befatta sig med det hela.
Men erkänn. Visst vore det en syn för gudarna (moahahaa) om MyrPappa fick på sig lite balettkläder. Jag tror det skulle matcha både hans tatueringar, rakade skalle och motorcykel.
Tills vi lyckats med övertalningen så är det dock jag som står för allt vad som har med balett att göra. Så varje onsdag traskar jag med MellanMyra till kyrkan. Medan MyrPappa tar med sig LillMyra till judolokalen.
Fast jag dansar då inte. Sitter snällt på en plaststol i ena hörnet och säger inte ett knyst. Det är enklast så. Att jag håller tyst helt och hållet. Svordomar och andra grodor hoppar så lätt...
Speedy LillMyra
Maken skulle hem till J och L idag efter jobbet då han i ett svagt ögonblick hade lovat att hjälpa dem installera deras nya dator. Men det var ett klokt svagt ögonblick, för vi fick deras gamla till SmåMyrorna som tack för hjälpen.
SmåMyrorna och jag som inget bättre hade för oss, hängde med och slog död på kvällen i J stora slappvänliga skinnsoffor. Eller, ja. Slappvänliga i J's och mina mått mätt, men mera åt det hoppvänliga om man ser det hela ur SmåMyrors synvinkel. Vi kom dit vid en tio över sex ungefär, och gav oss inte av hemåt förrän klockan var tjugo över nio. Jag tror inte LillMyra satt still två minuter. J gjorde bort sig big time det första hon gjorde och erbjöd kakor och ett glas cola...
Jag slår vad om att hon nästa gång enbart har mjölk och kramvatten hemma. För man lär sig av sina misstag, har jag hört.
Men hur roligt J än hade åt det hela under kvällens gång, så tyckte hon det var allra roligast då vi skulle åka hem.
-Kommer du få isäng de där två nu? fnittrade hon. 'Jag slår vad om att jag kommer sova före dem.'
Jo tack.
Övertrötta Småmyror. Speedade på cola.
Jeez, I tell ya.
Mummy needs a rest.
ZZzz ZZzz ZZzz
MellanMyra on a mission
Utanför judoklubben så huserar det ett helt gäng mer eller mindre vilda katter. Det är säkert en 6 - 8 stycken. Och varje gång vi går till och från judon, så ska det stannas och 'ooh-as' och 'ååh-as' och 'titta så söööt, mamma-s' och 'kan vi inte ta hem en, pappa?-s' och jag vet inte allt vad de säger. Efter att blivit både dum- och elakförklarad, och mer eller mindre mordhotad varje gång jag nekat dem dessa katter så tröttnade jag en gång och körde den mycket pedagogiska biten och sa att 'Fångar ni en så visst', för jag vet ju att man inte direkt får tag på en fullvuxen vildkatt. Inte ett par SmåMyror med bara händerna iaf.
Veckorna har gått, tjatet har upphört och jag har kännt mig lite sådär småvidrigt nöjd med mig själv. Ler i mjugg varenda gång vi passerar katterna och håller med i allt sliskigt sött och gulligt som sägs om dem. För jag gillar ju katter. Massvis. Men tanken på att jaga fatt på en vildkatt och få den både tam och rumsren...
Alltså. Jag vet inte. Been there - done that.
Just när Maken och jag träffades så hade jag ganska nyligen blivit av med mina katter och ena schäfertik. Jag stod då för närvarande med endast en hund, vilket är fasligt lite vad gäller mig och husdjur. Maken sa ja till ny hund, men nej till katt.
Men då jag jobbade på djursjukhus och vi hade hand om bortsprungna djur, så kan ni ju gissa vad som hände så fort vi flyttade ut på landet... Inom en ganska kort period så hade hushållet ökats på med ytterligare en hund, tre hästar, en nymfparakit, en papegoja, fem marsvin, tre kaniner och sju katter. Maken var enbart skyldig till papegojan, men den gav jag senare bort till min närmsta granne och ridkamrat. Jag tyckte aldrig om honom...
Papegojan, alltså. Inte Maken.
Nu tappade jag ju tråden igen. Vildkatterna vid judoklubben, var det ju.
Igår då vi travade förbi, på väg till träningen, så fullkomligt tjöt MellanMyra rakt ut. Och jag gjorde snudd samma sak. För mitt på trottoaren så satt det en liten kattunge. Kan inte varit med är en sex - sju veckor gammal. Alldeles ensam och alldeles sådär söt som bara kattungar kan vara.
Och på mindre än en nanosekund så hade MellanMyra engagerat hela räddningspatrullen -dvs hon själv och så lättövertalade jag då- och jakten på den hemlösa kattungen var i full gång.
Ehrm...
*harkel*
Joråsåatte...
Satan vad den bits!
Och nej, den bor inte här. Den är återigen -efter tre och en halv sekunds fångenskap- på fri fot. Trivs bäst hos mamma, sa den.
Fast MellanMyra är inte så övertygad om detta.
Och hon har dessutom fått reda på att det är minst två olika kullar och nästan tiotalet kattungar som springer omkring där.
Jag kommer behöva både öronproppar, valium och en såndär vit tröja med långa armar för att klara mig ur det här utan psykiska besvär...
Valuppfostrad till tusen
Nu har MellanMyra haft svenskaundervisning med sina kompisar igen.
Hon har lart dem;
-Du behover ett bad!
..att saga till sina mammor.
Hemska unge!
Maste bras pa far sin.
Down memory lane
Jag var helt säker på att jag har lite gamla bilder på Fröken Vit och satte mig således för att leta igenom fotoarkivet.
Jag hittade ma-ha-hassa bilder och fastnade i evigheter bland alla album.
En gammal favoritbild är en av de som togs då MellanMyra lärde sig cykla.
Den allra första längre sträckan. Alldeles, alldeles själv.
Men nu är jag så trött så ögonen går i kors. Får fortsätta leta efter Fröken Vit en annan dag. För finns där, det gör hon. Hamnar bara lite i skymundan bakom alla bilderna på SmåMyrorna. :)
Jag hittade ma-ha-hassa bilder och fastnade i evigheter bland alla album.
En gammal favoritbild är en av de som togs då MellanMyra lärde sig cykla.
Den allra första längre sträckan. Alldeles, alldeles själv.
Men nu är jag så trött så ögonen går i kors. Får fortsätta leta efter Fröken Vit en annan dag. För finns där, det gör hon. Hamnar bara lite i skymundan bakom alla bilderna på SmåMyrorna. :)
(Ni med lösen har massa nytt!)
Myra Vs LillMyra
-Can we go bowling?
-Nope. Du är hemma från skolan och får inte gå ut.
-If daddy give us a ride in the car?
-Men du är hemma från skolan för att du är sjuk. Då kan vi inte åka och hitta på massa roligheter heller.
-Pleeeeease, mum. I'll do anything you say!
-Det låter trevligt. Men vi kan ändå inte åka någonstans.
-I'll serve you food in bed.
-Ho ho ho. Det skulle jag vilja se!
-And decorate the house.
-Decorate the house?
-Yeah. I'll even brush your hair.
-Tempting, very tempting. But still no.
-Then I wont tidy my room! So there!
Stiff, and stuck, kinda...
-Mum. I can't go to school today. 
-No, I know, hun, you're coughing to much.
-No! It's not that. This is me, and I'm stuck.
Ger träning färdighet eller hörselskador...?
MellanMyra fick hem sin efterlängtade flöjt idag.
Hon är helt lyrisk.
Hon har tränat ihärdigt sen hon kom hem efter skolan.
Hon... eh... hon kan inte så bra.
Än.
Oh Lord, låt det vara ett än på slutet.
Teamwork ger resultat
+ 
+ 
+ 
+ 
= 
Be afraid. Be very afraid.
I somras, då MyrMormor var här, så skrev SmåMyrorna en lapp där det stod
'Stand here and read this:'.
Den satte de på väggen i trappan upp till vinden, och under den en annan lapp där det stor något som man knappt kunde se vad det stod på. Men om man (läs MyrMormor) tog av sig glasögonen och mer eller mindre kröp in i pappret, så kunde man, med lite vilja, urskilja orden 'You're dead'. Fast det hann man oftast inte, för vid det laget hade man redan åkt dit. Genom att få glitter, eller andra saker, i huvudet.
Efter att man (läs fortfarande MyrMormor) gått på det hela tre gånger i rad, så hade man fattat poängen, och SmåMyrorna vände uppmärksamheten mot mamman istället. Hon hade dock fattat att något skumt var i görningen redan innan MyrMormor läste första gången, så den gicks inte på nått mer.
Efter detta har det faktiskt varit lugnt på lappar. Vilket är ovanligt. Men skönt.
Idag kom det så upp en igen. Ovanför handfatet.
Och jag vet inte vad jag har att vänta.
Än...
'Stand here and read this:'.
Den satte de på väggen i trappan upp till vinden, och under den en annan lapp där det stor något som man knappt kunde se vad det stod på. Men om man (läs MyrMormor) tog av sig glasögonen och mer eller mindre kröp in i pappret, så kunde man, med lite vilja, urskilja orden 'You're dead'. Fast det hann man oftast inte, för vid det laget hade man redan åkt dit. Genom att få glitter, eller andra saker, i huvudet.
Efter att man (läs fortfarande MyrMormor) gått på det hela tre gånger i rad, så hade man fattat poängen, och SmåMyrorna vände uppmärksamheten mot mamman istället. Hon hade dock fattat att något skumt var i görningen redan innan MyrMormor läste första gången, så den gicks inte på nått mer.
Efter detta har det faktiskt varit lugnt på lappar. Vilket är ovanligt. Men skönt.
Idag kom det så upp en igen. Ovanför handfatet.
Och jag vet inte vad jag har att vänta.
Än...
Don't get me wrong
Ok.
Picture this.
Me likkle girlie ones sittin' on horseback.
Me, miles behind, strugglin' to keep up. Panting more than running.
Sheep in field making funny noice.
Horses jump.
-WHAT was that? cried tiny sis on fat horse.
-Dunno. answered big sis on still-fat-but-not-as-fat horse.
-That... was... one.. of... the... sheep... poor left-behind-mum manage to say between huffs and puffs.
-It's like they're coughin'! grinned lil sis.
-What!? panicked big sis. 'No one's in a coffin!!
Efter konstens alla regler
Om man ger SmåMyrorna fria händer med kameran ett tag, så kan vad som helst hända. Speciellt då LillMyra bestämmer sig för att inte vara med på kort, och MellanMyra bestämmer sig för att det vill hon visst det.
Så medan LillMyra drar iväg som en avlöning, så galopperar envis MellanMyra efter. Med min arma kamera i högsta hugg.
Ut från köket bär det, vidare bort genom hallen. Nerför trappan och uppför nästa. Där det visst tar tvärstopp.
Inte för att det betyder att det är lättare att fota den lilla odågan, men hon befinner sig iaf på samma ställe.
Någotsånär, åtminstone.
Sen bär det av igen. Tillbaka nerför trappan och uppför nästa, förbi köket, uppför trapporna till vinden och in i MellanMyras rum. Först där bromsar de in, och MellanMyra hinner återigen få fast lillasyster på bild.
Om än inte från hennes mest charmanta vinkel...
Men det är iaf här någonstans, mitt i virrvarret, som lillasyster kommer på att hon är fast i som en återvändsgränd. Eller...?
Med MellanMyra i hasorna har hon inte så lång tid på sig. Hon måste bestämma sig fort.
Och det gör hon...
Upp i sängen far hon, hivar -i avledningssyfte- iväg storasysters Ariel-kudde åt ena hållet, samtidigt som hon själv
kastar sig handlöst rakt ut!
Men som den katt hon nu är, så landar hon på alla fyra, på den framdragna extramadrassen (där det har tränats falltekniker på de senaste dagarna. Judo, denna judo...) och avslutar med att vråla 'Strike a pose!'
och ..eh... gör så. Typ.
Men det hela varar bara ett ögonblick, för snart är hon på väg igen.
En snabb kullerbytta och nån form av kravlande över madrassen, innan upp på fötter..,
...ut från storasysters rum och
vidare mot trapporna för att ta sig ner igen.
Och det var väl där någonstans som MellanMyra erkände sig besegrad och gav upp fotosessionen.
Eller så var det kanske så att det var mamman som vid det här laget hysteriskt gapade om att hon åtminstone ville ha sin kamera tillbaka hel och i någorlunda välbehållet skick.
Ni ser. Barna har hon redan gett upp på. Där finns inte ett endaste uns av skick...
Så medan LillMyra drar iväg som en avlöning, så galopperar envis MellanMyra efter. Med min arma kamera i högsta hugg.
Ut från köket bär det, vidare bort genom hallen. Nerför trappan och uppför nästa. Där det visst tar tvärstopp.
Inte för att det betyder att det är lättare att fota den lilla odågan, men hon befinner sig iaf på samma ställe.
Någotsånär, åtminstone.
Sen bär det av igen. Tillbaka nerför trappan och uppför nästa, förbi köket, uppför trapporna till vinden och in i MellanMyras rum. Först där bromsar de in, och MellanMyra hinner återigen få fast lillasyster på bild.
Om än inte från hennes mest charmanta vinkel...
Men det är iaf här någonstans, mitt i virrvarret, som lillasyster kommer på att hon är fast i som en återvändsgränd. Eller...?
Med MellanMyra i hasorna har hon inte så lång tid på sig. Hon måste bestämma sig fort.
Och det gör hon...
Upp i sängen far hon, hivar -i avledningssyfte- iväg storasysters Ariel-kudde åt ena hållet, samtidigt som hon själv kastar sig handlöst rakt ut! Men som den katt hon nu är, så landar hon på alla fyra, på den framdragna extramadrassen (där det har tränats falltekniker på de senaste dagarna. Judo, denna judo...) och avslutar med att vråla 'Strike a pose!'
och ..eh... gör så. Typ. Men det hela varar bara ett ögonblick, för snart är hon på väg igen.
En snabb kullerbytta och nån form av kravlande över madrassen, innan upp på fötter.., ...ut från storasysters rum och vidare mot trapporna för att ta sig ner igen. Och det var väl där någonstans som MellanMyra erkände sig besegrad och gav upp fotosessionen.
Eller så var det kanske så att det var mamman som vid det här laget hysteriskt gapade om att hon åtminstone ville ha sin kamera tillbaka hel och i någorlunda välbehållet skick.
Ni ser. Barna har hon redan gett upp på. Där finns inte ett endaste uns av skick...
Det där med klädmode...
...går lite isär i den här familjen.
Förra julen -hos MyrMormor- ville MellanMyra gå ut så här.
Det fick hon inte....
(Ni med lösen har mer att läsa)
Förra julen -hos MyrMormor- ville MellanMyra gå ut så här.
Det fick hon inte....
(Ni med lösen har mer att läsa)
Judogi
SmåMyrornas judogis/judogisar/judogisarar... feck... judokläder, kom igår.
Det tackar vi för.
Det tackar vi för.