Myras Mysterier

Myra ar for tillfallet svag.
Hon sitter nastan och grater. Jo, det ar sant. Hon ar i princip doende.
Mina varma sympatier gar ut till henne, och hennes hundar som maste vara nara henne hela dagarna.

Navars, skamt asido, hon har bara en slang av en insekt i magen, som de sager har pa on.
(fast fragar ni henne sa ar det samma lika som doende.)

Hon packar upp for fullt och forsoker komma ihag om stekpannan ska vara i koket eller i akvariet, med alla saker som hon har i huvudet, sa hamnar den formodligen under Lillmyras sang. Jag forstar inte for mitt liv hur Myrpappa kan lamna sadana uppgifter till henne. Speciellt inte da hon far eminent storbesok av undertecknad inom de narmaste veckorna, jag tanker da rakt inte tolerera en hog med ouppackade kartonger och dylikt, da aker hon in i the naughty corner.

Hon halsar till Er alla (jag kan nastan svara pa att hon darrade pa rosten) och ber Er sanda henne en varm tanke i danna svara stund. Och om ni inte kanner for att gora det, sa kan ni istallet maila mig, sa ska jag avsloja alla snaskiga Myrhemligheter ;)

This is Jenny, signing out.

'Städa städa varje fredag,
och så varje jul flytt
det tycker jag är kul pytt.'

Som vissa av er redan vet - och andra listat ut - så är det ett nytt MyrStacksprojekt på gång. Detta bestämdes för drygt en månad sedan, men i sann MyrMors-anda så tar man det lugnt med packning och annat tills man helt enkelt inte kan dra på det längre.
Nu kan man inte dra på det längre. Imorgon går flyttlasset.

För att hålla humöret och tempot på topp medan jag far runt bland lådor och kaos så spelas det favvislåtar så fönsterrutorna skallrar. Den här är definitivt ett måste:

Från Tarantinos Death Proof: April March - Chick Habit

Ha en lugn och skön helg åt mig, you lot.
Tack på förhand.

I ena grannkommunen hittades i morse en tonårsflicka som hade hängt sig i utkanten av en av de stora populära allmänningarna.
Fruktansvärt är det, och jag finner inga ord som känns ok att förklara det hela med.
Men det stannar tyvärr inte där.

Det som gör det hela än värre är att hon var den 18:e (!!!) i raden. Bara där. I år.
16 personer under 27 år har inom loppet av en månad tagit sina liv genom hängning. Och det inom en och samma kommun.
Och nu pratar vi inte om storstad, vi pratar mindre samhälle.

....men vissa människor är helt djävla sjuka i huvudet.
Vad är det som får en att göra något sådant här?

Eller rentav såhär. 

Kim M undrade om jag hade bloggat om hur jag träffade Maken.
Det har jag inte. Inte ett ord, tror jag minsann. Det måste vi ändra på.

Jag bodde vid tillfället tillsammans med två killkompisar i en liten tvåa på första våningen, och livet kretsade kring att ha så roligt som möjligt, mest hela tiden. Eller iaf vid sidan om vardagens alla måsten. 
En av mina kära kombos hade med sig en barndomskompis hem en natt efter krogen.
Kombon hade jobbat och var spik nykter och aptrött.
Jag hade precis kommit hem från annat håll och var duktigt berusad och dödligt trött.
Barndomskompisen, eller Blivande Maken om ni så vill, var lagom rund under fötterna, i kalasform, och inte ett dugg trött.

Trevlig som jag är (det är nu alla nickar instämmande! Unisont, liksom.) höll jag honom sällskap där i vardagsrummet till långt in på morgonkvisten.
Det enda jag kommer ihåg dock, är att han drack Baileys ur en äggkopp. Men jag vet att vi hade urkul och skrattade så vi grät.
Eller iaf jag. Grabbar gråter visst inte. Så ofta.

Dagen efter kommer jag inte ihåg någonting av, men ett par dagar senare ringde Barndomskompisen på min mobil och frågade efter kombon.
Man kan ju spekulera i hur han hade fått tag på mitt nummer, och varför han inte ringde kombon direkt... ;)

Hur träffade ni era respektive?

Här sitter jag och hoppas på att tvätten ska promenera ut från tvättmaskinen av sig självt och hänga upp sig på linan. Det går sådär.

Men skam den som ger sig. Jag petar lite till.

Förresten så har vi bestämt oss.
Och jag har det mesta av håret kvar.
Än sålänge...

Jag känner mig motarbetad.
Motarbetad till tusen.
Jag tappar dessutom kollen.
Och det driver mig till vansinne.

Jag är en sann vän av fredagsmys och lördagsgodis. Även nu i vuxen (!?) ålder så ser jag fram emot att landa i soffan på fredagskvällen. Sen middag följt av godis, chips, grönsaker och dip, och familjespel eller en bra rulle på tv:n.
Och gärna en repris på lördagen. Det är helg för mig.

Men det är inte lätt att hålla på godiset till enbart helgerna, i ett land som har noll sunt tänkande. LillMyra har inte varit hos en enda kompis, någonsin här, utan att ha  ätit både chips och godis. Gärna dessa långa genomskinliga 'sugrör' med pulvriserat socker i regnbågens alla färger. Hon kommer hem som en speedad duracellkanin och klättrar på väggarna i uppåt en timme efteråt. Sockerchockad så det står diabetes i pannan på henne, och trots att jag sagt till så fortsätter de att ge henne. De kan nämnligen inte neka sitt egna barn. Vill flickan ha godis så får hon godis, det blir ett himlans liv annars... De kan inte ens gå närmsta vägen hem efter skolan, för då passerar de en kiosk, och måste köpa godis till henne.
Jag ska ta ett djupt andetag och ställa ultimatum nästa gång. LillMyra eller godis, och inget fusk!

MellanMyra har faktiskt en kompis som hon inte får godis hos jämt och ständigt. Lite imponerad där. Men maten. Jag säger bara maten. Hjälp. (Fast värre än hos andra är det ju inte....)
-Vad har du ätit hos K idag?
-Pasta Hoops, smiliefaces, dinosaurs and crisps. svarar hon lyckligt. Varje gång. Varje.

Pasta Hoops är små runda pastaringar på burk, i nån vidrig tomatsåsliknande sörja. Smiliefaces är liknande pommes, men formade som runda smiliesar. Dinosaurs finns både som kykling och fisk, alltså typ chicken nuggets eller fiskpinnar, men formade som dinosarier och jag vågar inte tänka på vad det är för avfall de är gjorda av. Ja, och så chips också, såklart.

I skolan består majoriteten av de medhavda lunchlådorna av
* vitt bröd med Nutella eller jordnötsmör
* chipspåsar
* chokladkakor
* saft

I skolan får man dessutom godis nästan varje dag som någon i klassen fyller år. Eller varje gång någon har varit på semester. Eller varje gång någon har varit sjuk. Eller varje gång någon i paralellklassen har fyllt år. Eller varje gång, eller varje gång...

MellanMyra har en klasskamrat som vid sex års ålder höll på att tappa alla sina tänder. För att de höll på att ruttna i munnen på honom. Samma gällde han bror. Lillebror. Tre år gammal.
Och de är inga unika fall...

Med endast ett par undantag så har jag tillbringat varenda morgon på hästryggen sedan 25:e jan. Vintervilan blev kortare än jag tänkt mig, men det gäller ju att ta vara på tillfället, och vem vet vad mars-april kommer att bjuda på? Senaste dagarna har det varit rena rama vårvädret. Solen gassar och värmer rejält, fåglarna kvittrar för fullt och hagen torkar sakta men säkert upp. Fortsätter det så här (som faktiskt väderrapporterna säger) så räknar jag med att hästarna släpper vinterpälsen snart, vilket jag kan tycka är lite tidigt kanske, men attans så trevligt.
Så fort J fått hem sin klippmaskin så ska här klippas hästar så pälsen yr. Rubbet åker av vid vårklippningen och sen får sommardräkten ta över när helst den vill.

Fru Silversvart äter frukost i morgonsolen medan Prinsessan fortsätter jakten på annan föda (läs hästskit!). Herr Fux äter visseligen också, men tycker det är lite lagom onödigt att dörren till vindskjulet är stängd...

Det finns verkligen inget ställe på jorden, där jag mår så bra som bland hästarna.

Men lilla, lilla söta!

Fia är inte bra för min image. Inte ett dugg.
Inte bara läsarna på bloggen överger mig.
Skickligheten på Betapet lyser också med sin frånvaro.
Och Fia har, trots att jag är säker på att det hela har med henne att göra, såklart mage att påpeka detta. Kort, koncist och elakt:

Postat av: Fia
Halloj, den där kurvan är nog fel...den visar nog dina betapetpoäng istället...mohahaha
2008-feb-06 @ 16:09

Kolla in formkurvan liksom:


Allt går visst utför just nu.
Tur jag inte spelar på Lotto.

Var tar ni vägen?

Har jag varit så hemsk?

Kom tillbaaaka!

Please.

:)

Vill bara slå ett litet slag för Cellenrebellen och ffa hennes lilla solstråle Siri.
Ni röstar väl på henne, där hon sitter och matstrejkar!?

:D