Jo då

Tackar som frågar. 
Jag har överlevt dagen. 

Ni då? 

Sista (?) rycket

Sitter och väntar på E. Vi ska iväg och julklapps-shoppa. Det sista hoppas vi. Men vi får väl se hur det går. Ni ska få lite utdrag ur SmåMyrornas önskelistor...: 

LillMyra: 
Riding clothes (white) size 7-8 
Blue tack for my horse 
Red hoof pick 
Multi colored horsebrushes 

MellanMyra: 
Pink och purple tack for Herr Fux (ursäkta hallåå!!? säger mamman....) 
Pink or purple riding clothes. 
Pink or purple brushes. 
Make up 
Make up desk 
 

Tja. Ni ser ju. Får se vad jag kan hitta på... 


Vad är det....

... för en dag idag? 
Jo, det är Fias födelsedag! 

Världens bästaste fyller år idag och jag har helt fräckt varit inne och tagit över hennes blogg och skrivit där. Där borta i Amerikatt slumras det ju fortfarande sött, så vi får se vad hon säger när hon väl vaknar. Hoppas hon inte sätter morgonkaffet i halsen.... 

När får julgranen plats??

Sista veckan innan jullovet. Jag säger bara jisses. 

LillMyra har 'Christmas Play' både en eftermiddag och en kväll. Likaså MellanMyra. 
LillMyra har en vanlig judoträning och sedan avslutningen. MellanMyra har avslutning och uppvisning på baletten. 
LillMyra ska iväg och titta på teater - Aladdin. MellanMyra har redan varit. 

Alltihop under igår, idag och imorgon. 
Och medan Maken och jag sliter vårat hår för att komma ihåg allt och få rätt saker och rätt onge på rätt plats i rätt tid så tjatas det om att aaaaalla andra faktiska redan har klätt sina julgranar, och näääär ska vi göra det. 

Jag har inge' bra svar på det.... 
Sen. Sen är bra. 


Note to self 2

Efter att inte ha kunnat prata på nästan en vecka och endast hjälpligt lyckats kraxat de senaste dagarna så är Leona inte - jag upprepar - INTE ett bra förstahandsval att sjunga med till. 
Tur vi skrålade med allihop, där vi satt i bilen, så inte just min ljuva stämma hördes mest av alla.... 

Vi är lite oense, f'resten. 
En tycker den här versionen är bäst: 

Och tre tycker den här: 

Ni kanske kan gissa vem och vilka, och tala om för utbölingen/arna vad som gäller! 
Så vi vet sen. Allihop. Och inte bara jag. 

It's beginning to look a lot like christmas

Jag har ju knappt varit utomhus den senaste veckan, så jag är ganska besparad från allt vad jul, julpynt, julbelysning och julstress heter. 

Eller....? 

Svaret är nej. 

Medan jag ligger som en urvriden disktrasa i soffan och kämpar för att hålla mig vid liv, så är tv'n mitt trogna sällskap. 
Ja, Prinsessan och Lilla Tiss är också här, men de pratar ungefär lika bra som jag just nu. Hårar mest ner och lever rövare. 

Vad jag är fasligt trött på vad gäller tv'n är all denna reklam. Och ffa nu då största delen av reklamen har med jul att göra. Och det sen flera veckor tillbaka. 
Så numera går hela MyrFamiljen runt och nynnar julsånger. För fulla muggar. Vare sig vi vill eller inte. 
Den som satt sig mest är den här: 
Och hur kul är det, tycker vi....? 


Kedjereaktion

Det är ganska intressant att se hur folk kopierar varandra. Både medvetet och omedvetet. 
SmåMyrorna sitter och tjoar med varandra men så fort jag lägger mig i det hela och väser fram mina åsikter så börjar båda två mer eller mindre viska. 
Tom Maken -som i vanliga fall är en ganska högljud prick- dämpar sig och pratar lågmält med mig. Oftast dock med ett stort jäkla flin och fraser som 'Speak up. I cant hear ya', 'Vad viskar du om?'eller annat trevligt. Han är så sympatisk så jag nästan blir tårögd. 

Igår satt Maken och LillMyra i soffan. Och viskade. 
Det är ett riktigt lugnt och harmoniskt hushåll vi lever i. 
Funderar på om jag ska låtsas vara hes ända fram till nyår. 

Ni klurar väl på mina grönsaker i förra inlägget!? :) 

För mycket vin, kanske...

Sitter i godan ro och tittar på tv, då jag får ett mess från MyrMormor 'Sätt igång Skype!' 

Ok. Snäll som jag är traskar jag iväg till datorn. Där skypen är igång... 
Min då. Men inte MyrMormors. 

'Det är ju du som är offline!!!!' skickar jag och suckar djupt. 

'Vill visa youtubevideon där; någon: mimar till nån låt...' får jag tillbaka. På telefonen.  

 

What!? tänker jag och messar tillbaka 'U r offline. Not me!' 

 

Och får tillbaka - fortfarande på telefonen- 'Är hos BagLady'. 

 

Jamen vaff! Hon är ju inte heller online! 

Så jag messar 'She's also offline....' 

 

Då som först går de online, och så kommer det ett litet 'sorry...' och 'hoppsan... för mycket vin' följt av 'Vet du vilken video jag menar? Killen som mimar till en låt och artisten kommer in på scenen'. 

 

Tur man har huvudet på skaft och förstår sig på deras grekiska. 

Det var såklart den här de ville se: 

 
Johan Lippowitz (David Armand) och Nathalie Imbruglia - Torn
(Jag vet jag har visat den förut, men den är värd att ses igen) 

Jag vet inte riktigt hur bra kombinationen tanter, vin och youtube är egentligen... 


I'm gonna rip his head off

Maken tycker jag har pinsam humor och skakar sakta på huvudet. Varenda gång. 
Själv tycker jag det är humor på hög nivå och fnittrar hysteriskt. Varenda gång. 
Vad tycker ni? :) 


Dålig fotokvalitet kan vara riktigt bra

LillMyra har -återigen- farit runt med min mobiltelefon. Då det inte finns blixt på mobilkameran så blir det inte så bra kort inomhus, och jag försöker styra in henne på någon av digitalkamerorna (?? kamrorna?? kamerorna?? kamrena?? kameronornana?? kamelerna!?? Äh, sod it!). Det hade varit roligt om kvaliten var lite bättre på bilderna. Så man såg. När MellanMyra tränar flöjt, tex. 


Eller f'resten. Jag ångrar mig. Dålig kvalitet = svårt att se = mycket bra! 

För hur roligt är det med kort på MyrMamma? Iförd ljusblå flanellpyjamas med snöflingor på. Fixandes och donandes i köket. Halv elva en fredagkväll. 
Tur man inte ser kedjan runt smalbenet... 


Jomenvisst, serru.

Jag... erm... jag går i kyrkan. 
Jag upprepar; 
Jag -jag- går i kyrkan. 

Jodå, så är det. 
Varje onsdag. 
Alldeles sant. 

Ni kan aldrig gissa vad jag har för mig. 
Inte en chans. 

Maken vägrar dock resolut att följa med. 


Jättenästan

-Kom nu då. hojtar jag nerifrån hallen. 'Vi börjar få lite bråttom'.
Ena Myran är i badrummet och speglar sig och den andra på vinden och klappar kanin. Men inget svar. 
-Hörrni. Vi behöver åka nu. Annars kommer ni försent till skolan! gastar jag vidare.  
-Men ja. Vi  kommer. Vi är alldeles jättenästan färdiga. 

Jättenästan? 
Jag tycker inte om jättenästan. 
Helt klar, är mer min melodi. 
Eller helt slut, kanske... 


Det ar mycket nu

Vilken helg. Plus nagra dagar till. 
Nan vill mig ont. 
Pa riktigt. 

Forst blir jag av med mina tva sota tjejer som rider lektion. Den ena pga av att hennes mormor fatt cancer och de har det turbulent hemma, och den andra har dackat i influensa och ska sedan ivag pa tre veckors semester. Mina tankar ar hos dem alla, men min planbok saknar dem och jag far nu be Maken att betala precis allt som har med hastarna att gora. Och just nu ar det lite mycket dar. Med hovslagare, hovbolder, bandage mm och kortsiktiga akutlosningar med tanke pa lera och vata. 
Och uppe pa det aven oron och frustrationen over mina sma alsklingar, dara. 
Sedan packar laptopen ihop. Harddisken. Dod. Och jag kommer troligtvis bli av med drygt 3000 bilder och ett hundratal filmklipp som jag inte brannt ner pa skiva an. Vi far se vad Maken kan trolla ihop. Han ar en guru da det kommer till datorer, men harddiskar brukar inte alltid vara sa samarbetsvilliga alltid. Speciellt inte efter att de har sagt upp sig. 
Just nu ligger min lilla laptop i vardagsrummet och vantar pa battre tider, och jag rumstrerar pa Makens dator i studion. Har ni markt att han inte har a, a, och o... 

Sen ar det dessutom lite andra saker som tynger ner ocksa. Saker som inte direkt har med mig att gora, men som tar mycket energi anda. Sa indirekt sa blir jag inblandad. Inget jag vill dela med mig har om, bara. Lite for privat. 

Och sen, som om det inte var nog med skit, sa gar min alskade farfar bort ocksa. 
Det ar andra dodsfallet inom slakten bara nu i host. Jag kanner mig liten och ynklig. Maktlos och otillracklig. Och fasligt, fasligt langt borta. 

Idag tog jag mig en langre tur med Fru Silversvart och Prinsessan. Behovde rensa tankarna lite. Drar ivag, och av nagon oforklarlig anledning sa svanger vi hoger istallet for vanster. Valjer langre och trakigare stracka pa asfalt istallet for gras och sand. Detta gor att vi passerar B och S, de tva gamla araberna som tillbringar sin sista tid med att bara ata gras och fa vara pensionarer. Bada ar runt trettio-strecket. Jag ser pa langt hall att allt inte ar som det ska med S... 

Hon har lyckats fa in ena bakbenet i en av kryssgjordarna pa tacket, och ju mer hon drar for att komma loss, desto hardare dras allt at. 
Kastar mig av Fru Silversvart och far binda henne i grinden. Med tyglarna. Jag hann tanka att med min tur just nu sa skulle hon val rycka till av nagon anledning och dra sonder munnen med bettet, men vad hade jag for val..? Kunde inte lamna stackars S. 
Kommenderade Prinsessan att satta sig brevid Fru Silversvart och vanta och borjade sedan ta mig over grinden. L ar livradd for tjuvar och allt vad folk heter, sa det ar mer eller mindre omojligt att ta sig in utan nycklar. Hon har grind, galler och taggtrad. Allt i en salig blandning. 
Efter lite klattrande, krypande, klangande och svarande sa kom jag iaf over. Ganska helskinnad dessutom. Och nu var all koncentration pa S. Nastan. Holl ett vakande oga pa Fru Silversvart och Prinsessan ocksa. De stod dock som tva ljus och studerade vad jag holl pa med. 
S var inte direkt medgorlig. Hon var mer an trott pa att sitta fast med bakbenet och borjade dessuton fa problem att halla sig staende pa tre. Vad som kandes som en hel evighet och ytterligare ett gang svordomar senare sa fick jag iaf loss benet och S kunde aterigen sta pa fyra ben. Eller inte.... 
Jag undrar hur lange hon suttit fast egentligen. Hur lange hon statt pa tre ben, med det fjarde i en onaturlig vinkel upp emot magen. Forst kunde hon inte ens stracka ut benet, hon holl fortfarande upp det. Jag fick iaf kanna igenom henne ordentligt och efter lite massage sa satte hon ner det. Men hon kunde fortfarande inte ga. Det andra bakbenet hade last sig. 
Masserade mer samtidigt om jag ringde A, som ager henne. Hon skulle komma direkt. Medan vi pratade sa fick S upp lasningen i benet och kunde ta nagra steg. Men istallet for att allt skulle vara frid och frojd, sa borjade varenda muskel i hela bakdelen rycka och krampa pa henne. Hon maste suttit fast ett jakla tag, stackarn. Med sina gamla leder. Fy, sa jag led med henne. 
Ryckningarna lugnade dock ner sig ganska snart, aven om det inte slutade helt, och hon kunde ta sig de tio metrarna till vattenkaret. Torstig som bara den. 
Men nu var hon loss, stod ganska stadigt, hade bara lite ryckningar och A var pa vag och ska ringa mig sedan for att tala om vad som hander. 
Jag borjade den modosamma klattringen for att ta mig ut till Fru Silversvart och Prinsessan igen. Mina anglar. De hade inte rort sig ur flacken nan av dem. 

Men so much for att rensa tankarna. Nu fick jag ju an mer att oroa mig over... 

Och inte visste jag nåt...

Så skulle jag ha mina små änglar (läs demoner) isäng i tid ikväll igen dårå, när de säger att det inte är någon skola imorgon. 
Löjlig ursäkt, tycker jag. Kom med nåt bättre va. Annars är det sängen som gäller. 

Men båda var ihärdiga som fanken och efter ett par telefonsamtal så kom det fram att det faktiskt stämmer. 
De är lediga imorgon. 

Men. 
Varför får inte jag veta något då?

Vad sa du att du sa, sa du?

-Can I have the yellow fleece hoody? 
-WHAT about a flies pudding?? 


Höst Vs Sommar

Vinden viner utanför, och jag kan lova att gardinerna svajar också. Men jag vägrar helt sonika att titta på dem, då jag kommer bli än mer frusen om jag ser att det drar in. 
Regnet piskar mot rutorna och jag har på pin tji dragit för gardinerna för att slippa se det. Gardinerna som inte svajar, dårå... *harkel* 

Maken skulle hem till J och fixa med hans dator, och tog då med sig MellanMyra. J's fru D är visst väldigt duktig på flöjt! Får se om hon kan banka lite vett i MellanMyras hysteriska blåsande i den där tingesten. Sen på fredag har MellanMyra sin första musiklektion i skolan, och då kan det ju vara skönt om hon vet litegrann vad det är hon håller på med. 
Mig får hon då ingen hjälp av. Inte för att jag inte vill, utan för att jag inte kan. En flöjt låter, så långt sträcker sig min kunskap där. 

LillMyra ligger nerbäddad i sin säng och tittar på film. Hon hostar så jag tror lungorna ska ploppa ur på det stackars barnet. Men febern verkar ha lagt sig och idag åt hon tom med god aptit, så nog är hon på bättringsvägen alltid. 

Själv har jag försökt hålla huvudet kallt idag. Jag tror jag lidit av något som kan liknas vid baksmälla. Kanske, eventuellt. Hmm... 

Längtar till sommaren gör jag också. 
Tänk. Det var inte länge sedan som det var juli och vi tränade på att stå på huvudet nere på stranden. Med vi menar jag inte jag dårå, utan SmåMyrorna. Jag utsätter mig inte för sånt mer. Går inge' bra... 



Inte visste jag...

...att myror kunde kraxa. 

Igår kväll, innan fyrverkerierna satte igång, så sprang LillMyra runt på stranden i bara tunn tröja. Vinterjackan låg i en hög brevid mig, där jag satt på klipporna och filosoferade. 
Hon skulle inte ha jackan. För det hade inte MellanMyra. Att MellanMyra hade tjock fodrad väst på sig, hörde minsann inte till diskussionen. 
Både Maken och jag gjorde några halvhjärtade försök att få henne att ta på sig jackan, men detta utan resultat. 
Fast det blev resultat av det hela sen ändå. I form av en hostande och febrig lillasyster. 

Vi ligger nerbäddade i sängen hon och jag, och tittar på film. 
Efter film. 
Efter film.  

Maken har köpt Toblerone. Till helgen tror jag. 
Det kommer nog inte räcka tills dess... 


(Ni med lösen har mer att läsa!)


Halloween

Några vilda fester och alkoholförbrukning behöver jag inte oroa mig för än på några år. Vi ska på barnvänligt 'Light Party' ikväll och på vägen dit och hem ska det trick or treat-as för fulla muggar. Sitter och väntar på att Woolworth ska slå upp dörrarna så att vi kan köpa det sista i klädväg inför kvällens äventyr.

Vi tjuvstartade lite igår.
Jag gjorde pannkakor.
Och hittade karamellfärgen i skafferiet.


Sen kom Maken till assistans.


Vi får väl se vad kvällen ger...

Konsten att få plats

Ja jisses.
Maken och jag hade en period då vi behövde plats för både två barnstolar, liggvagn, sulky och tre schäfrar.
Och så alla mindre saker som hörde till dårå. Blöjor, ombyten, leksaker, kräkpåsar, papper, våtservetter, koppel, vattenskålar, spårselar... You name it.
Jag måste säga att jag är ganska glad över att den tiden är över, och att vi numera kan åka iväg utan nästan nånting. Det sparar både tid, tålamod och humör, vill jag lova.

Men det är klart. Nån lite Mini skulle vi inte klara oss med direkt.
Jeepen är guld värd.

Veckopeng och ansvar

Jag ser fram emot veckan som kommer. Det är dags för Mid Term, och jag får rå om mina små troll på heltid i hela tio dagar. De var lediga i fredags också, och börjar inte förrän nästa måndag. 

SmåMyrorna är inne i en helt underbar period. De vill inget hellre än att hjälpa till och hålla igång. De plockar undan efter sig utan att man behöver påpeka det. De dukar innan maten. De ställer skorna i skohyllan istället för att sparka av sig dem mitt på hallgolvet. De gör små överraskningar i form av att städa sina rum, plocka iordning i vardagsrummet eller städa kaninburen. De rider så ofta de kan och tar hand om hästarna på bästa sätt. Borstar, fodrar, mockar. Och bara pysslar och myser. Jag har knappt matat varken hund, kanin eller häst senaste tiden. Allt vill de göra. Allt delar de upp lika emellan sig. 

Och jag undrar. 
Har allt mitt bedjande, bönande, suckande, påpekande, mina raseriutbrott, mina hot, mina mutor och min stundom påtagliga uppgivenhet till slut gett resultat? Vågar jag tro på det här nu? Eller är de ute efter något? 
Kommer de sluta hjälpa till då de märker att de inte kommer slippa undan läxläsningen eller bli miljonärer på köpet? 
Ska jag använda veckopengen som muta för att de ska fortsätta hjälpa till? Eller hot om indragen sådan om de latar till sig igen? Eller som nu, hålla veckopengen utanför helt och hållet? 

Tiden får väl visa. Til then, I'm walkin' on egg shells... 

Hur har ni det förresten? Med barn, veckopeng och ansvarsområden? 
En aldrig sinande diskutionskälla, liksom... 


Tidigare inlägg