Myras Mysterier

(Jag vet jag har visat den förut, men den är värd att ses igen) 

Jag vet inte riktigt hur bra kombinationen tanter, vin och youtube är egentligen... 

Jodå, så är det. 

Varje onsdag. 

Alldeles sant. 

Ni kan aldrig gissa vad jag har för mig. 

Inte en chans. 

Maken vägrar dock resolut att följa med. 

Idag tog jag mig en langre tur med Fru Silversvart och Prinsessan. Behovde rensa tankarna lite. Drar ivag, och av nagon oforklarlig anledning sa svanger vi hoger istallet for vanster. Valjer langre och trakigare stracka pa asfalt istallet for gras och sand. Detta gor att vi passerar B och S, de tva gamla araberna som tillbringar sin sista tid med att bara ata gras och fa vara pensionarer. Bada ar runt trettio-strecket. Jag ser pa langt hall att allt inte ar som det ska med S... 

Hon har lyckats fa in ena bakbenet i en av kryssgjordarna pa tacket, och ju mer hon drar for att komma loss, desto hardare dras allt at. 

Kastar mig av Fru Silversvart och far binda henne i grinden. Med tyglarna. Jag hann tanka att med min tur just nu sa skulle hon val rycka till av nagon anledning och dra sonder munnen med bettet, men vad hade jag for val..? Kunde inte lamna stackars S. 

Kommenderade Prinsessan att satta sig brevid Fru Silversvart och vanta och borjade sedan ta mig over grinden. L ar livradd for tjuvar och allt vad folk heter, sa det ar mer eller mindre omojligt att ta sig in utan nycklar. Hon har grind, galler och taggtrad. Allt i en salig blandning. 

Efter lite klattrande, krypande, klangande och svarande sa kom jag iaf over. Ganska helskinnad dessutom. Och nu var all koncentration pa S. Nastan. Holl ett vakande oga pa Fru Silversvart och Prinsessan ocksa. De stod dock som tva ljus och studerade vad jag holl pa med. 

S var inte direkt medgorlig. Hon var mer an trott pa att sitta fast med bakbenet och borjade dessuton fa problem att halla sig staende pa tre. Vad som kandes som en hel evighet och ytterligare ett gang svordomar senare sa fick jag iaf loss benet och S kunde aterigen sta pa fyra ben. Eller inte.... 

Jag undrar hur lange hon suttit fast egentligen. Hur lange hon statt pa tre ben, med det fjarde i en onaturlig vinkel upp emot magen. Forst kunde hon inte ens stracka ut benet, hon holl fortfarande upp det. Jag fick iaf kanna igenom henne ordentligt och efter lite massage sa satte hon ner det. Men hon kunde fortfarande inte ga. Det andra bakbenet hade last sig. 

Masserade mer samtidigt om jag ringde A, som ager henne. Hon skulle komma direkt. Medan vi pratade sa fick S upp lasningen i benet och kunde ta nagra steg. Men istallet for att allt skulle vara frid och frojd, sa borjade varenda muskel i hela bakdelen rycka och krampa pa henne. Hon maste suttit fast ett jakla tag, stackarn. Med sina gamla leder. Fy, sa jag led med henne. 

Ryckningarna lugnade dock ner sig ganska snart, aven om det inte slutade helt, och hon kunde ta sig de tio metrarna till vattenkaret. Torstig som bara den. 

Men nu var hon loss, stod ganska stadigt, hade bara lite ryckningar och A var pa vag och ska ringa mig sedan for att tala om vad som hander. 

Jag borjade den modosamma klattringen for att ta mig ut till Fru Silversvart och Prinsessan igen. Mina anglar. De hade inte rort sig ur flacken nan av dem. 

Men so much for att rensa tankarna. Nu fick jag ju an mer att oroa mig over... 

Igår kväll, innan fyrverkerierna satte igång, så sprang LillMyra runt på stranden i bara tunn tröja. Vinterjackan låg i en hög brevid mig, där jag satt på klipporna och filosoferade. 

Hon skulle inte ha jackan. För det hade inte MellanMyra. Att MellanMyra hade tjock fodrad väst på sig, hörde minsann inte till diskussionen. 

Både Maken och jag gjorde några halvhjärtade försök att få henne att ta på sig jackan, men detta utan resultat. 

Fast det blev resultat av det hela sen ändå. I form av en hostande och febrig lillasyster. 

Vi ligger nerbäddade i sängen hon och jag, och tittar på film. 

Efter film. 

Efter film.  

Maken har köpt Toblerone. Till helgen tror jag. 

Det kommer nog inte räcka tills dess... 

(Ni med lösen har mer att läsa!)

SmåMyrorna är inne i en helt underbar period. De vill inget hellre än att hjälpa till och hålla igång. De plockar undan efter sig utan att man behöver påpeka det. De dukar innan maten. De ställer skorna i skohyllan istället för att sparka av sig dem mitt på hallgolvet. De gör små överraskningar i form av att städa sina rum, plocka iordning i vardagsrummet eller städa kaninburen. De rider så ofta de kan och tar hand om hästarna på bästa sätt. Borstar, fodrar, mockar. Och bara pysslar och myser. Jag har knappt matat varken hund, kanin eller häst senaste tiden. Allt vill de göra. Allt delar de upp lika emellan sig.