Myras Matvanor
Grannen på andra sidan är en familj med två vuxna och fyra barn (varav två är runt 20). Mamman jobbar ett par timmar några gånger i veckan, annars är hon också hemma.
De lagar inte heller mat. Och även där inte som i aldrig. Det är tråkigt, tidsödande och dyrt, säger de.
Familjen äter aldrig gemensamt, inte ens på helger, utan var och en äter när och om de är hungriga. De småäter hela dagarna och då allra helst framför Tv:n.
De handlar i stort sett varje dag, och ser inte att det i längden blir dyrare än om man handlar lite mer, och ffa annat, och lagar maten själv.
Allt de köper är halv- och/eller helfabrikat. De köper t.o.m pommes som man bara värmer i micron.
Det som går åt allra mest i huset är 'chocolatesbread', alltså vitt tunt bröd med choklad på. Liknande Nutella. SmåMyrorna har aldrig varit där utan att ha ätit 'chocolatesbread and crisps'. Inte ens om de så bara är där i tio minuter.
Deras två yngsta barn är ofta här, och självklart bjuder vi dem på mat om de är här då vi äter. För mig är det inget konstigt med det. De, däremot, har varit alldeles förstummade.
Inte bara över att vi faktiskt äter allihop samtidigt, utan också över att det är lagad mat.
För att inte tala om hur de reagerade när de insåg att Maken lagade mat flera av gångerna. De rusade raka vägen hem och berättade för deras mamma att han minsann både lagar mat och går ut med soporna! Hon fick också en smärre chock och var tvungen att ta upp det med mig nästa gång vi träffades.
Deras pappa/sambo brer inte ens sina mackor själv, skulle jag tro.
Vi äter minst två gemensamma mål varje dag, Maken, jag och SmåMyrorna. Alltid frukost och sedan middag/kvällsmat när Maken kommer hem från jobbet. Jag har alltid gjort det till en ganska stor grej, med att hålla mattider och att alla äter samtidigt. För mig är det en viktig del i vardagen. En chans att umgås och ventilera dagen.
Och enligt det här, så är jag ju inte helt ute och seglar.
Det är bra och nyttigt att äta lagad mat till vardags och att äta tillsammans, då får man en chans att ta upp saker och man får möjlighet att lättare ta del av resten av familjens vardag..
Dock växte jag upp med ätstörningar TROTS våra ständiga familjemiddagar..Men jag tror också på att man minskar riskerna..kram
Japp middagen skall äta gemensamt med riktig lagad mat, fast igår slarvade vi. :-)
Ungarna hjälper med till att göra maten och duka så det blir en gemensamhetsgrej.
kramis bananis
Med så mycket tv och datorer idag så är det nog kanon att ha åtminstone matstunden som en "måste-umgås-med-familjen-stund".
Vi äter också alltid middag tillsammans här hemma! :)
För att ge ett kortfattad svar på din "VAAAD!?"-fråga ;):
Jag är nu medryttare på en häst som tidigare stod på min ridskola och var min favorithäst. Jag red henne idag och jag kan inte nog beklaga hur otroligt mkt jag tycker synd om henne. Hon är stel & ojämn i sidorna (visst alla hästar är ojämna, men du fattar vad jag menar) och sadeln hon har passar inte ALLS. Hon är spänd och man kan inte sitta ner i sadeln just för att den är så himla baktung och ligger & trycker på ryggen... Hon har en annan sadel men när jag provade den tryckte den på manken.
det är en massa annat också, inte bara ridningen, som är lite dittan som dattan när det gäller hästhantering...
Jag ska se om jag kan låna en padd av någon på söndag & se om sadeln blir bättre då. För tyvärr vågar jag inte gå & gnälla med hennes ägare, ifall att hon skulle bli arg på mig & slänga ut mig (typ).
Jag tycker bara så synd om hästen. Och bara tanken på att tjejen ska HOPPA henne imorgon med den där sadeln gör att det gör ont i hela mig & jag är nästan nära gråten.
Ett som är säkert är att jag inte tänker lämna hästen nu, för hon förtjänar bättre. Om det blir bättre med padd tänker jag försöka prata med ägaren om det.
Såhär blir det när man inte har kunskap tillräckligt... och hon har haft hästen i ett år nu.
Okej, det kanske inte var världens bästa ställe att ventilera sig om detta här, men nu blev det så. Du får ursäkta, men du frågade ;)
Wish me luck med padden på söndag.
Vi äter frukost tillsammans om vi kliver upp samtidigt, men ingen orkar direkt prata för alla är horribelt trötta om mornarna.
Luncherna på helgerna äter vi oftast tillsammans. Framför dumburken.
Middagarna äter vi också tillsammans. Framför dumburken.
Men vi umgås fastän vi har dumburken kvar. Vi pratar om ditt och datt och har den som bakgrund (oftast AFV = America's Funniest Homevideos på femman som man kan slänga en kik på och garva som fasen när vuxna, barn och djur gör bort sig totalt).
Om somrarna sitter vi dock tillsammans utomhus, utan dumburken. LIte jobbigt att släpa ut hela plasmateven dit ut. Den sitter förresten fast i väggen.
Oj vad mycket jag skrev nu - hahahahaha!!
Du har väl somnat va...*zzzzzzznaaaaaaaark*
*fniss*
Det är snart trettio år sen jag var i England och Wales och jag måste säga att på den här fronten verkar intet nytt hänt! I familjen jag bodde i lagade de inte mat, i så fall var det på sin höjd uppvärmda vita bönor i tomatsås på vitt bröd. Yack, jag har aldrig kunnat äta det igen, jag som annars älskar bönor, med de vita får vara för min del. Sen var det färdigköpta puddingar i hiskeliga färger som dallrade, och njurpaj, även den köpt. Det måste vara en katastrof för deras kroppar, all denna färdigmat och "ickemat", eller hur?
Min "Englandspappa" visste nog inte var köket låg, och dessutom slängde han av sig strumporna när han kom hem och ropade på lilla frugan att hon skulle komma med öl från tevefotöljen, modell jättestor, jätteblommig och jätteskitig.
Så man kan nog säga att föräldrarna i dag bara gör precis som deras föräldrar gjorde.
Bra skrivet om gemensamma måltider och länken gav ju ytterligare motiv om man skulle tvivla.
Hejsan! Jag trillar in här lite då och då, men är en urusel kommentator. Men jag var bara tvungen att skriva en rad här nu, eftersom jag känner igen det där med en pappa som inte brer sina egna mackor. Jag bor i en spansk familj och jag skrev en gång att det enda pappan här klarar av i köket är att rosta en macka, men vid närmare eftertanke har jag nog faktiskt aldrig sett honom faktiskt BRE en. Däremot lagar mamman maten här i huset nästan jämt. Så det är bara halva familjen som är kökshandikappad här.