Regndag = städdag
Det regnar idag. Regnar!
Det har det inte gjort på över två veckor. Ändå suckade jag djupt det första jag gjorde i morse då jag tittade ut. Fast det är klart; jag slipper vattna broccolin.
Det blev en snabbvisit till hästarna. Tyckte det passade bra med en vilodag idag, och det verkade de inte ha något emot.
Vi skulle ha klippt dem egentligen, hästarna, men helgen rasslade i väg som bara den och idag åker J till Portugal. Det betyder att klippmaskinen kommer ligga inlåst och icke åtkomlig i hennes hus i två veckor. Sicken miss. Jag kommer ha två nallebjörnar då hon kommer hem igen. Jaja, de slipper täckena ett tag till iaf och det är sååå skönt.
Det har det inte gjort på över två veckor. Ändå suckade jag djupt det första jag gjorde i morse då jag tittade ut. Fast det är klart; jag slipper vattna broccolin.
Det blev en snabbvisit till hästarna. Tyckte det passade bra med en vilodag idag, och det verkade de inte ha något emot.
Vi skulle ha klippt dem egentligen, hästarna, men helgen rasslade i väg som bara den och idag åker J till Portugal. Det betyder att klippmaskinen kommer ligga inlåst och icke åtkomlig i hennes hus i två veckor. Sicken miss. Jag kommer ha två nallebjörnar då hon kommer hem igen. Jaja, de slipper täckena ett tag till iaf och det är sååå skönt.
LillMyra har fått fart på hästintresset igen och var med 'runt kvarteret' i söndags. De brås på mor sin. Uteritt är helt klart mycket roligare än att harva runt på banan.
Nähä. Diska, damma, tvätta, städa, var det ju.
Oh joy, oh joy.
Nähä. Diska, damma, tvätta, städa, var det ju.
Oh joy, oh joy.
48 timmars valfrihet
Idag har jag bloggat.
Fast inte här.
Utan hos Barbro.
Hon skrev såhär.
Och då skrev jag såhär.
Sådetså.
Fast inte här.
Utan hos Barbro.
Hon skrev såhär.
Och då skrev jag såhär.
Sådetså.
Vintersport i högsommarvärme
Vad har ni haft för er i helgen?
Vi har....
...åkt pulka.
Vi har....
...åkt pulka.
Once or twice is enough
Kommer ni ihåg Fru Företagsam?
Idag gjorde hon det igen. IGEN!
Fool me once - shame on you
Fool me twice - shame on me
Ett - Noll till fru Silversvart. Den sablarns geten.
Makens provisoriska lagning har funkat bra (nåja, allt är relativt) sen sist, så jag har kamperat ihop med latmasken och helt enkelt skjutit projekt Fixa Iordning på framtiden.
Det skulle jag inte ha gjort.
Lärde jag mig idag.
In under tråden tog hon sig.
Bort med, och förbi lastpallen tog hon sig.
Över ryktlåda, foderhinkar och regntäcken tog hon sig.
Upp på, och vidare igenom blåa lådan tog hon sig.
Av med locket, och vidare ner med huvudet i fodertunnan tog hon sig.
Men ut.
Det tog hon sig inte.
Inte förrän jag hade tagit loss tråden och flyttat på lastpallen.
Då kom hon snällt ut.
Hon var mätt sa hon.
Och medan jag hade storstädning i mitt vidriga lilla hemsskjul (där det både kissats och bajsats - who knows hur länge hon hade bott där...), och Maken satte upp elstaket så man inte ens kommer i närheten utan att stänga av elen först, så stod Tjocka Tanten mitt i hagen och bara tittade på oss. Jag kan slå vad om att hon log. Hemska häst!
Men hon är iaf snäll och står som ett lamm då jag tvättar fötterna på henne.
Alltid någon tröst.
Och det är tur för henne det.
Don't mess with Myra! No more!
Herr Fux, däremot.
Han som inte för en sekund skulle få för sig att gå in och stjäla mat.
Inte ens om utrymmet inte togs upp av en stor fet silversvart röv.
Han.
Han äter upp mina björnbär!!!
Vilket visst inte faller Fru Silversvart i smaken.
Är hon mätt, månne...
Idag gjorde hon det igen. IGEN!
Fool me once - shame on you
Fool me twice - shame on me
Ett - Noll till fru Silversvart. Den sablarns geten.
Makens provisoriska lagning har funkat bra (nåja, allt är relativt) sen sist, så jag har kamperat ihop med latmasken och helt enkelt skjutit projekt Fixa Iordning på framtiden.
Det skulle jag inte ha gjort.
Lärde jag mig idag.
In under tråden tog hon sig.
Bort med, och förbi lastpallen tog hon sig.
Över ryktlåda, foderhinkar och regntäcken tog hon sig.
Upp på, och vidare igenom blåa lådan tog hon sig.
Av med locket, och vidare ner med huvudet i fodertunnan tog hon sig.
Men ut.
Det tog hon sig inte.
Inte förrän jag hade tagit loss tråden och flyttat på lastpallen.
Då kom hon snällt ut.
Hon var mätt sa hon.
Och medan jag hade storstädning i mitt vidriga lilla hemsskjul (där det både kissats och bajsats - who knows hur länge hon hade bott där...), och Maken satte upp elstaket så man inte ens kommer i närheten utan att stänga av elen först, så stod Tjocka Tanten mitt i hagen och bara tittade på oss. Jag kan slå vad om att hon log. Hemska häst!
Men hon är iaf snäll och står som ett lamm då jag tvättar fötterna på henne.
Alltid någon tröst.
Och det är tur för henne det.
Don't mess with Myra! No more!
Herr Fux, däremot.
Han som inte för en sekund skulle få för sig att gå in och stjäla mat.
Inte ens om utrymmet inte togs upp av en stor fet silversvart röv.
Han.
Han äter upp mina björnbär!!!
Vilket visst inte faller Fru Silversvart i smaken.
Är hon mätt, månne...
My Beauty
Personlighet
Och när jag ändå redan sitter vid burken och får tiden att gå, så kan jag ju göra fler tester.
Personlighetstest, tex. Och dela med mig av utlåtandet.
Här var jag dock tvungen att göra testet två gånger. Det med tanke på att jag är född i Tvillingarnas tecken. För då blir det väl så. Ändå.
Ena resultatet blev såhär:
Personlighetstest, tex. Och dela med mig av utlåtandet.
Här var jag dock tvungen att göra testet två gånger. Det med tanke på att jag är född i Tvillingarnas tecken. För då blir det väl så. Ändå.
Ena resultatet blev såhär:
Myras personlighetstyp:
Sällskapsmänniskor som älskar att roa sig. Deras goda humör smittar av sig på omgivningen. Lever för stunden och älskar nya upplevelser. Ogillar allt teoretiskt och opersonliga abstraktioner. Vill vara till nytta för andra. Tenderar att vara händelsernas medelpunkt i sällskapslivet. Förnuftiga och praktiskt lagda.
Karriärer som skulle kunna passa Myra:
Skådespelare, konstnärer, säljare, lärare, personalvetare, socialarbetare, förskole- och dagispersonal, kläddesigners, inomhusdekoratörer, konsulter, fotografer, musiker, personalchefer, kontorschefer, coacher, fabrikschefer, livsmedelsarbetare, receptionister, rekreationsarbetare, religionslärare.
Medan det andra blev såhär:
Myras personlighetstyp:
Vänliga, flexibla handlingsmänniskor. Fokuserade på snabba resultat. Lever för stunden. Risktagare som lever på högvarv. Har inget tålamod när saker dras i långbänk. Lojala och moraliska, men med flexibel syn på lagar och regler om så krävs för att få något uträttat. Socialt begåvade och populära.
Karriärer som skulle kunna passa Myra:
Säljare, marknadsförare, poliser, ambulanssjukvårdare, medicintekniker, datatekniker, datasupportanställda, entreprenörer, komiker, rallyförare, brandmän, militärer, revisorer, snickare, hantverkare, lantbrukare, servicepersonal, transportarbetare, väktare.
Jag får väl kompromissa. :)
Smart ass
Fredag eftermiddag. Då brukar man inte alls vara trött. Inte i skallen iaf.
Därför tycker jag det passar perfekt med en liten IQ test. Eller hur! (See. Jag frågar inte. Jag konstaterar.)
Maken kaxade sig över att han fick 21 av 24.
Jag kunde såklart inte låta bli att försöka vinna över honom.
Det gick inte....
Men jag fick ihop hela 20 av 24. Vilket jag tycker är helt ok för en som jag.
Nu vill jag ju såklart veta om ni är nåt kloka. På en liten fläck åtminstone.
Seså.
Ge er iväg!
Sov du lilla vide ung
Jag -som de flesta andra föräldrar, misstänker jag- kikar alltid in en sista gång hos barna innan jag går och lägger mig. Lite extra mys och en sista kram för dagen. Man kan ju kramas och pussas hur mycket som helst då de ligger där och trynar.
Men.
Inte alltid.
Hittar ni också era barn såhär...?
Barnarbete med gott resultat
Då SmåMyror inte får färga håret då de har långtråkigt, så sätter jag dem i arbete istället. Jag fattar inte vad folk har emot barnarbete. Jag fullkomligt älskar det.
Liten blir stor.
Bye bye, Blondie
När man är sjuk har man långtråkigt.
När man har långtråkigt så hittar man på saker.
Roliga saker.
Som att färga håret, ungefär.
Bort med det blonda sommarhåret och fram för de lite mörkare höstfärgerna.
Höstfärger, tänker jag. Mustigt brunt. Eller mörkt rött.
Rött.
Det var länge sedan.
Rött får det bli.
Fast inte för mörkt.
..............
.............
............
Hoppsan.
Tja.
Mörkt bidde det då inte.
Men det bidde rött.
Jag hoppade över hösten och gav mig av till julafton direkt.
God Jul på er, allihop. Morot någon?
För stor. Eller liten.
Meh... Vaff...!!?
Jag vill ju ha lammfiol i lergryta. Indränkt i vitlök och örter.
Nu får jag tänka om.
Morr.
Jag vill ju ha lammfiol i lergryta. Indränkt i vitlök och örter.
Nu får jag tänka om.
Morr.
'I don’t get it,
I really don’t get it.'
De terroriserar mitt huvud! Detta pojkband som aldrig haft någon plats i MyrHjärtat.
När klockradion drar igång på morgonen så spelas de. Slår jag på radion i köket så spelas de. Sätter jag mig i bilen så spelas de. Är jag i samma rum som SmåMyrorna så är det de som sjunger. Och stänger jag in mig i badrummet...
Då är det JAG som sjunger. Vaff!!??
'I’m delirious
Are you serious?
What goes on in your head?
I’m just curious'
Are you serious?
What goes on in your head?
I’m just curious'
Ja vad som goes on in my head är jag fullt medveten om.
Myra poppar pojkband.
Och jag är inte riktigt nöjd.
'I don’t get it, I really don’t get it
I try to walk away but my feet won’t let me' Boyzone - Love you anyway
Utfryst från sovrummet
Så dök även LillMyra dårå.
MellanMyra har varit hemma med mig hela veckan, och idag fick vi då sällskap av lillasyster också.
Eller vi... Hmmmm...
Systrarna har bäddat ner sig i våran dubbelsäng och har videomaraton.
Jag fick inte vara med.
-Du snorar för mycket, mamma. sa de.
Jaha! Och varför är DE hemma, kan man ju undra då?
Jag trodde det var för att de snorade och hostade. Och hade feber.
Men jag kanske har fel. De kanske bara driver med mig.
För att få en ledig dag.
Snorungar.
It's a no winning situation
I måndags var det visst den första officiella höstdagen. Det pratades det om på radio hela morgonen och alla tyckte att det hade blivit så himlans mycket höst 'över en natt'.
Trams, tänkte jag. Det är sommar fortfarande och eran höstkänsla sitter i huvudet, bara för att det nu är 'höst' enligt almanackan. Och så gav jag mig ut på ridtur i bara T-shirt.
Men bit by bit har jag varit tvungen att ge med mig. Hur lite jag än vill. Badrumsfönstret och toafönstret har jag fått stänga på heltid nu. Det är attans så kallt att duscha i den kyliga morgonluften. LillMyras rum, köket och vardagsrummet är nu de enda som jag orkar öppna om mornarna och stänga om kvällarna, och det är endast MellanMyra som har sitt på glänt dygnet runt. Mest för att jag alltid glömmer stänga det.
Och så mitt då. Makens och mitt sovrumsfönster. Det står vidöppet 24/7. Främs av två anledningar. Dag- och kvällstid är det alldeles för varmt och skönt för att jag ska vilja stänga fönstret. Nattetid är det på tok för kallt för att jag ens ska sticka ut tårna utanför täcket... Och Makens klena bortförklaring är att det är jag som ligger vid fönstret, inte han. Han ansvarar för dörren, säger han. Och så förblir fönstret öppet.
Kanske har jag förklaringen på snorandet där. Och eventuellt också svaret på halsontet och den avsaknade rösten.
Jag vet inte. Men kanske.
Allt detta för att almanackan säger att det är höst!
Och jag kom precis på. Att snart säger den till om att det är vintertid också.
Då kommer jag börja somna halv nio i soffan. Varenda kväll.
There is no justice!
Damn.
Om det händer...
Igår kom vi så äntligen ihåg att köpa nya batterier till brandvarnaren. Den har hängt på svaj, och utan att fungera, hela sommaren. Shame, shame, SHAME on us.
Men nu så. Nu fungerar den igen.
Så passade vi på att ha 'brandövnings-diskussion' i trappan också, hela familjen.
Fungerar era brandvarnare!?
Och vet era barn (och ni!) vad man gör och var man tar vägen om brandlarmet går?
Innan veckan är slut -helst nyss!- vill jag ha bekräftelse från er, allihop, att så är fallet!
/Mamma Myra
Hunter Trials
Det bidde hästtävlingar.
Det bidde en bra söndag.
Iaf.
Och alldeles, alldeles underbart väder.
Många for omkring med bara armar och ben.
Satt och solade och njöt av solen och värmen.
Själv satt jag i linne. Under tröjan. Under fleecen.
Och frös.
Förbannade förkylning.
Men inte förstörde det dagen inte.
SmåMyror skötte sig.
MyrPappa skötte sig.
Prinsessan skötte sig.
Och Myra dök in i hästarnas och tävlingarnas förtrollade värld.
De flesta ekipagen...
...gav sig lungt och sansat iväg...
...och kom i mål som de skulle.
Medan vissa...
gav järnet från början (kolla in skäcken. tycker livet leker!)...
...och andra kom tillbaka såhär.
Och har man ingen egen häst eller ponny att fara runt på, så får man lösa det på eget vis.
Eller vad det nu är som pågår...?
Jag tog mängder med kort. Det var inte mycket som blev så värst bra bara.
Hade jag tur så blev de ungefär som de ovan.
För det är inte så lätt att leka fotograf i sällskap av en storörad nyfiken långnäsa.
I stil med de här, bidde de flesta bilderna...
Upp och ner
LillMyra och J har tävlat.
Om vem som kan stå på huvudet längst.
Enligt J vann J.
Enligt LillMyra vann LillMyra.
Jag la mig inte i.
Jag fotade bara.
Och tycker det är lite roligt med åldersskillnaden.
LillMyra är 7.
J är 57.
Men tala inte om för henne att jag sagt det.
Hon blir så sur då.
Värst är det när jag säger att hon bara har tre år kvar till 60...
Den tar bra.
Argt var'e här!
Håll er på replängds avstånd, för idag blixtrar det i MyrStacken.
Taskigt tålamod och kort stubin, det vet vi alla att jag har. Och arg och irriterad kan jag vara hundratjugoen gånger på en dag om det skulle vara på det viset. Men får jag bara spotta och fräsa till ett par gånger så går det över rätt fort sen, och livet flyter på så mycket lättare.
Men heligt tokförbannad och skogstokig - det är det inte ofta som jag är.
Idag är jag det.
Många bäckar små, vägran att slå av på tempot, och för lite sömn. Det tror jag är tjuvarna i dramat. Ganska så säker faktiskt.
Det började med den vackra, men ack så stökiga, fullmånen, som gjorde att min nattsömn som vanligt kom i obalans, sen fick influensan ett grabbatag om hela mig och sömnen de senaste nätterna har varit mer eller mindre obefintlig. Jag snorar istället för att sova... Och muttrar.
Maken, som har den manliga delen av influensan, gör åt den lilla energi han har för att hålla studion i rullning. När han väl är hemma så beter han sig som en urvriden disktrasa. Liggandes i soffan. Kraken. Bah!
SmåMyrorna, som hittills har varit friska och besuttit wa-ha-hay to much energy, börjar nu få känning av febern och lägger sin energi på att jävlas. Med allt och alla. Så mycket det går. Och lite till. Syskon har man enbart för att ställa till det för, och föräldrar har man enbart för att mentalt ha ihjäl.
Jag fick sitta som en stridssköld mellan de två i soffan igår kväll, och ingen var så glad som jag då de somnade, och jag kunde ta ett sista ryck med saker och ting för att sedan stupa isäng själv. Redan före midnatt. So much för en lördagkväll, liksom.
Strax efter fem på morgonen var MyrPappa nere i vardagsrummet. Stängde av TV'n, frågade vad det var som försigick och bad dessa små bedårande monster till SmåMyror att knipa igen och gå och lägga sig.
Halv sju var det jag som var nere och vänligt men bestämt talade om att det var alldeles fel tidpunkt på dygnet att ha disko -med kakor och Fanta- till svenska melodifestivalslåtar från 2005.
Kvart över åtta var det jag som stövlade ner och spottade som en kobra och fick fram att man inte behöver skrika till varandra -så det hörs över hela byn- då man inte befinner sig på mindre än två meters avstånd ifrån varandra. Och man behöver definitivt inte göra det vid sidan av det vidöppna fönstret.
Tjugo i nio var det jag som kom in
-efter morgonpromend med Prinsessa och SmåMyror-
och bokstavligen fick bita mig i tungan för att inte högljudt önska mina älskade små barn till varmare breddgrader. Jag lyckades med stor möda att få det till sängen istället.
Och där ligger de nu. Som små lamm. Alldeles tysta. Men ack så klarvakna. Och funderar, kan jag tro. Vad det egentligan var som hände.
Och Maken han sover. Som en liten gris. Helt ovetandes om vad som skett efter att han skickade dem isäng tidigare i morse.
Och här sitter jag. Fortfarande upprörd. Fortfarande rg och besviken. På dem. På mig. På läget. Och vi som ska på Hunter Trial idag. Helst åkt redan nu.
Samvetet börjar komma ifatt mig. Det dåliga, såklart. Och önskan om styrka och ork att hantera humöret i dessa - och liknande- situationer är stark.
Önskan om att vara kapabel att istället för att fullkomlligt tappa fotfästet, kunna sätta mig ner i lugn och ro och prata med dem. Prata med dem så de förstår och sedan ge dem en stor kram. Och så är allt bra igen. Tillbaka på banan, liksom.
Men det kanske inte är försent. Det är alldeles undebart väder ute. Hästtävlingarna går av stapeln oavsett vad jag gör. Och är.
Och klockan är bara halv elva. Vi har hela dagen framför oss. Och varför inte få det till en bra sådan?
Jo, jag ska nog in och kramas med mina barn ett tag. Kanske tom Maken.
Sedan ska jag plocka fram frukost. Och ordna picnic-korgen.
There's no time for sorrow.
Ska bara snyta mig först.
Och knarka lite pareacetamol.
Jag undrar...
...om han ens själv vet var han är på väg...?
Han är inte... eh.... inte direkt... öh... snygg då han gör sådär... *harkel*
Ett skepp kommer lastat...
... med ett stycke lycka.
Och Fru Silversvart är bättre, så efter att hovis varit här på torsdag, så borde hon också vara på banan igen.
Tänk. Då är det lycka i dubbel dos. :)
Olydig och lycklig
Med hjälp av lite vilja, våld och vaselin (läs paracetamol, vackert väder och myrlig envishet) så har jag tagit mig igenom den här dagen också. Prinsessan och jag tillbringade förmiddagen hos hästarna, och då jag gav mig ut på tur med Herr Fux så satte jag min lilla älskade Prinsessa i hundburen. Jag har ju inget stall på sommarbetet att stänga in henne i, så vi får hålla till godo med buren.
Tycker jag.
Tycker inte hon.
När jag kom tillbaka en timme senare så satt hon som en jäkla sfinx mitt i hagen och såg så alldeles oskyldig ut, som bara hon kan göra.
-Men vad gör du DÄR? utbrast jag, och jag kan ge mig mig fan på att hon visslade samtidigt som hon tittade på fåglarna som flög över kullarna. Svarade gjorde hon dock inte.
Men vem kan vara arg på nån som är megakoncentrerad och übersöt...
...då hon filosoferar äver hur spindlar egentligen tar hand om sina byten.
Nästan hur vindögd som helst....
(Det är alltså en spindel som äter upp en fluga, det hon tittar på...)
Död, dödare, dödast
Att höstförkylningarna kommer som ett brev på posten, då skolorna börjar efter sommarlovet, är väl inget nytt.
Men att det skulle vara Maken som dök först, och sedan jag, medan SmåMyrorna är friska som små nötkärnor, det hade jag inte räknat med.
20.46 låg små troll i sina sängar igår kväll, och 20.55 låg jag i min. Och jag är helt säker på att jag sov innan klockan slagit nio. Men tro inte jag är det minsta utvilad idag inte. Hela huvudet håller på att sprängas.
Men. Nu är det slutgnällt.
Här ska transporteras SmåMyror till skolan och sedan tas hand om hästar. Det är strålande sol!
Tomt vare här
Vi vinkade av myrMormor tidigare i veckan.
Hon är bara en. Men det blir fasligt tomt varje gång hon åker.
;(
Se upp för LillMyra
I måndags var MyrMormor, LillMyra och jag och tittade på kampsport. Först Karate och sedan Judo. Mellan fem och halv åtta satt hon still, trollungen, och studerade, Och filosoferade. Och frågade. Och klurade. Och ville inte alls gå hem. Inte förrän allt var slut, och då hade hon redan bestämt sig för att det var Judo hon skulle vara med på.
Idag var första gången och hon har varit så eld och lågor så hon tom fick med sig storasyster! Storasyster som annars är helt inne på balett och flöjt. Helst iförd prinsessklänning och högklackat.
Men nu har de provat Judo iaf, båda två. Och lillasyster tjatar redan om vilken färg hon vill ha på bältet. Att man inte bara kan välja, bekymrar henne inte ett dugg.
Vi kan väl se hur länge det dröjer, innan jag kan lägga ut bilder på det blåmärkta och lytta träningsobjektet. Träningsobjektet aka Myra.
För MyrPappa, som tidigare tävlat och tränat diverse kampsporter, har redan åtagit sig rollen som privat tränare här på hemmaplan.
Inte rättvist.
På en fläck.
Ole dole doff
Mitt drygt sju år gamla köksbord, där man satt åtta pers utan problem, har förpassats till arbetsbänk i garaget. Inte för att jag egentligen ville, utan för att nuvarande köket helt enkelt inte är stort nog. Vi har gått som krabbor i flera månader och det har varit ett stort irritationsmoment, men nu har det så ersatts av en mindre variant. Och genast kan man dansa tango i köket. Ja, om man nu hade kunnat. Och velat.
Men nu har jag ett problem.
Ska jag använda några av stolarna till det gamla bordet, eller ska jag använda stolarna till det gamla-gamla köksbordet? Jag menar. Valmöjligheter ställer ju bara till det.
Och att ha två av varje är kanske inte att rekommendera...
Help.
Tycka om?
Tyckte vi om IKEA?
Sa vi verkligen så??
På riktigt?
Sa vi verkligen så??
På riktigt?
Please remind me
Jag och min lilla blogg har under sommaren fått utmärkelser från några av er underbara läsare och bloggare. Och det är inte -absolut inte- så att jag inte har brytt mig innan, utan det är pga tidsbrist i kombination med bloggpaus som gjort att jag inte skrivit om detta eller skickat vidare.
Men NU hinner jag. NU vill jag.
Fast.
Det vore ju himlans schysst om ni ville påminna mig om i vilka inlägg utmärkelserna ligger.
Jag.
Eh...
Hittar inte alla.
*blush*
Not a very happy winner
Jag måste väl ändå vara den som har det, i särklass, absolut fulaste köksgolvet. 
För det finns väl ändå ingen stackare därute som slår mig på fingrarna på det här?
Blä.
101 sätt att...
...fördriva tiden i väntan på hovslagaren.
LillMyra 'sover' på hästryggen...
...för att sedan klättra så högt det går i trädet.
Och vinka till vettskrämd mormor.
MellanMyra tar igen sig på hästryggen...
...för att sedan bräda lillasyster i trädklättring.
Eller?
Därom tvistar de lärde. (läs SmåMyror)
LillMyra tröttnar på diskussionen och går och hänger sig istället.
Och allt detta under ett vakande mammaöga och hjälpande hund.
Fast MyrMormor säger att det snarkades och snusades mycket för att vara en ansvarstagande, vakande mor.
Jag vet inte vad hon pratar om.
Lite färg fick jag iaf.
Häxa eller varulv?
Redan i lördags kväll suckade jag djupt och påpekade för min mor att jag inte skulle få sova ordentligt den natten. Hon tittade på mig med frågande blick och jag pekade sakta uppåt och muttrade:
-Den där.
Och fortfarande, tre nätter senare, påverkas min sömn och jag är far from utvilad om mornarna.
Kanske skulle vända på dygnet...
Blött när det är torrt
Bara för att det har varit solsken och uppehåll i flera dagar, behöver det inte betyda att det har hunnit torka upp efter denna regniga sommar. Regnig även i brittiska mått mätt, dårå.
Hästarna har fått vila större delen av sommaren, då det varit på tok för blött att kunna hålla nån vettig rutin på ridning. Inte många som ridit alls, av alla oss som håller till på 'samma gata'.
Här är iaf Herr Fux och jag ute på premiärtur efter sommarvilan och trotsar vattenmassorna.
Sen fick jag snällt sätta mig och vänta. För Maken satt i telefon med Fias make och hade inga planer alls på att sluta babbla (Don't ever tell me it's a female thing!) och det hann bli bra mörkt innan han behagade komma och hämta mig.
Ser ni hästarna? Knappt jag gjorde då jag tog kortet. Kanske jag inte ens fick med dem på bild...
Här är jag iaf äntligen i tryggt förvar i bilen, men inte såg man så mycket då heller, trots billysen.
För.
Såklart.
Så hade det börjat regna igen.
God bless IKEA food market
Vi har letat. Vi har tittat. Vi har funderat.
Vi har mätt. Vi har klurat. Vi har diskuterat.
Vi har ätit gravad lax. Köttbullar. Och gräddsås.
Maken mötte upp och vi smått ruinerade oss i Sverigehörnet.
Hällakaka. Köttbullar. Lakritssnören.
Dajm. Lingonsylt. Kaviar.
And on, and on, and on.
På tisdag fm får jag resten hemlevererat.
Köksbord. Avlastningsbänk/sidobord. Och mega-mastodontförvaringshyllan till hallen.
På tisdag fm sitter Maken med MyrMormor i bilen på väg mot bussen till flyget.
Det planerade de bra.
Skitstövlarna.
Fru Företagsam
Ni ser, bakom vindskjulet finns det ett litet skrymsle som jag förvarar kraftfoder, borstar och lite annat smått och gott i. Det ligger bakom vindskjulet. Av flera anledningar. Bl a för att eventuella klåfingriga förbipasserande inte ska se det. Eller för att eventuella hästar inte ska komma åt det, för den delen.
Det är dessutom fasligt litet och trångt. Också av flera anledningar. Bl a för att eventuella klåfingriga förbipasserande inte ska se det. Eller för att eventuella hästar inte ska komma åt det, för den delen.
Jag förvarar inte heller några direkt värdefulla saker där. Just för att OM eventuella klåfingriga förbipasserande skulle se det. Eller eventuella hästar dårå, för den delen.
Och jag har ett något krångligt upplägg på grejerna där inne . Fodertunnan står längst in i hörnet, bakom min stora låda, vilket gör att man får klättra över lådan för att komma åt kraftfodret. Detta är inte för att eventuella klåfingriga förbipasserande lätt ska komma åt det jag har i lådan, utan för att eventuella hästar inte ska komma åt kraftfodret i tunnan.
Fast jag har inte varit direkt orolig, för eventuella hästar får nämligen inte plats i mitt lilla prånge. Det är knappt jag får plats själv och det är endast med hjälp av svordomar och tjurig envishet som jag orkar ha det som jag har.
Maken, som inte är lika liten och söt som jag, har av dessa skäl användning av ytterligare svordomar och mutter de gånger han ska åt kraftfodret.
Men härom veckan kom han inte in i skjulet alls. Inte en suck att ta sig in. Inte längre än till dörren. Och det av den anledningen att dörren låg på marken. Utanför.
Allt han såg var...
...Fru Silversvart's svans som tog hela öppningen. Och det fanns inte en cm att ta på någonstans.
Med frambenen i lådan och huvudet begravt i fodertunnan var hon mer än nöjd, och tänkte inte alls gå ut. Inte förrän Maken drog henne i svansen, och då med en stor motvillig suck.
Allt var trasigt. Lådan, ryktlådan, foderskopor, flugsprayflaskan...
Men titta. Jag kan fortfarande använda locket på lådan!
Tog jag socker eller salt?
Då jag ändå är inne på köksregionen så kan jag ju säga att jag inte ger mig. Trots smärre bakmissar. 
Idag är det fredag och då festar vi till det lite.
Med fyrfärgad sockerkaka.
Nån som vill ha nu då?
Kökskaos
Att Myra och MyrMormor inte har riktig koll i köket vet vi ju vid det här laget.
Men kolla in SmåMyrorna då.
Här bjuds det på...
...morotssoppa.
Nån som vill ha?
Men kolla in SmåMyrorna då.
Här bjuds det på...
...morotssoppa.
Nån som vill ha?
I'm dead
-You're dead, Mum. Not dead as in dead, but as in trouble. som MellanMyra brukar säga.
Den här gången verkar det dock vara som i dead. Och inte trouble.
Trots mina rop på hjälp för att överleva, så lyckades hon med det hon hotade med över telefon.
Ni har väl inte missat att sommarromanen är avslutad.
Mix n match
Placera inte pratsjuk och disträ Myra med dito MyrMormor i köket.
Det är så lätt att det blir fel smak på bullarna.
Alle man i köket
MyrMor och MyrFar står och lagar mat.
MyrMormor fixar efterrätt.
SmåMyror står och poppar musik.
Katy Perry. Kid Rock. Gwen Stefani. Amy MacDonald.
Amy Winehouse. Nickelback. Duffy. Jason Mraz.
För att nämna en del. Musiksmaken är det då inget större fel på.
(Får jag reklamintäkter nu?? Det borde jag få. Tycker jag. Inte? Snålartister. Då länkar jag inte.)
Anyhoo.
Sommarromanen sjunger på sista versen. Spännande till tusen är det, och jag har dessutom fått indikationer om att mitt liv hänger löst.
Tänk va. Jag har blivit mordhotad per telefon. 'Om det så är det sista jag gör' hörde jag i andra änden. Sedan vågade jag inte lyssna mer utan slängde på luren och sprang och gömde mig i sovrummet. Eller var det i köksskåpet...?
Eller det kanske var så att jag inget hörde för att jag skrattade så. Joo, så måste det ha varit.
Men jag måste medge, att hon (jo, det är en hon. Den fan.) jobbar på bra. Jag har klarat mig undan med endast en hårsmån flera gånger och MyrFar har ju redan vikt hädan. Stackarn. Jag undrar vad han har gjort för ont. (Eller ja, det vet jag ju. Egentligen. Men ändå.)
Jag har även fått hot om att jag bara skulle våga avsluta berättelsen själv. Inte ska jag få som jag vill inte. Inga lyckliga, romantiska slut. Inga rikedomar och inget kungarike. Inte ens en himmelsäng.
Det förstörde såklart en del, men snart som jag är så har jag lösningar på det mesta, och säger som såhär:
Ni själva får avsluta det hela åt mig! Bra va. I skrivande stund är det inte mindre än 51 kommentarer och jag bestämmer härmed enväldigt att kommentar nummer 60 ska vara den sista. Kommentar nummer 60 har även rätt att skriva upp till åtta meningar, inte bara fyra som nu, för att kunna få till ett riktigt saftigt slut.
Och den tredje i ordningen, som listar ut vem det är som vill mig ont, kommer att få ett tröstpris skickat till sig. Vad det nu kan bli. Vinägerchips, kanske. Den som lever får se.
MyrMormor fixar efterrätt.
SmåMyror står och poppar musik.
Katy Perry. Kid Rock. Gwen Stefani. Amy MacDonald.
Amy Winehouse. Nickelback. Duffy. Jason Mraz.
För att nämna en del. Musiksmaken är det då inget större fel på.
(Får jag reklamintäkter nu?? Det borde jag få. Tycker jag. Inte? Snålartister. Då länkar jag inte.)
Anyhoo.
Sommarromanen sjunger på sista versen. Spännande till tusen är det, och jag har dessutom fått indikationer om att mitt liv hänger löst.
Tänk va. Jag har blivit mordhotad per telefon. 'Om det så är det sista jag gör' hörde jag i andra änden. Sedan vågade jag inte lyssna mer utan slängde på luren och sprang och gömde mig i sovrummet. Eller var det i köksskåpet...?
Eller det kanske var så att jag inget hörde för att jag skrattade så. Joo, så måste det ha varit.
Men jag måste medge, att hon (jo, det är en hon. Den fan.) jobbar på bra. Jag har klarat mig undan med endast en hårsmån flera gånger och MyrFar har ju redan vikt hädan. Stackarn. Jag undrar vad han har gjort för ont. (Eller ja, det vet jag ju. Egentligen. Men ändå.)
Jag har även fått hot om att jag bara skulle våga avsluta berättelsen själv. Inte ska jag få som jag vill inte. Inga lyckliga, romantiska slut. Inga rikedomar och inget kungarike. Inte ens en himmelsäng.
Det förstörde såklart en del, men snart som jag är så har jag lösningar på det mesta, och säger som såhär:
Ni själva får avsluta det hela åt mig! Bra va. I skrivande stund är det inte mindre än 51 kommentarer och jag bestämmer härmed enväldigt att kommentar nummer 60 ska vara den sista. Kommentar nummer 60 har även rätt att skriva upp till åtta meningar, inte bara fyra som nu, för att kunna få till ett riktigt saftigt slut.
Och den tredje i ordningen, som listar ut vem det är som vill mig ont, kommer att få ett tröstpris skickat till sig. Vad det nu kan bli. Vinägerchips, kanske. Den som lever får se.
Jag är trött på severe!
Med risk för att upprepa mig så vill jag bara säga att
Och nu är det dags igen.
WALES is battening down the hatches today as torrential rain is expected to deluge the country.
WALES is battening down the hatches today as torrential rain is expected to deluge the country.
Forecasters are predicting that about a month’s rain will fall in the next 24 hours and they have warned of localised flooding.
As the first autumn storm of the year heads in from the Atlantic, the Met Office is predicting Wales will bear the brunt of the UK’s severe weather, with 50mm of rain expected to cause localised flooding, together with 50mph gusting winds that could cause structural damage... (läs hela artikeln i nytt fönster)
Därför dricker inte bufflar vin
En buffelhjord rör sig inte fortare än den långsammaste buffeln.
När hjorden jagas är det de långsammaste och svagaste djuren som dödas först.
Detta naturliga urval är bra för hjorden, eftersom hjorden som helhet blir snabbare och friskare genom den kontinuerliga gallringen av de svagaste medlemmarna.
Ungefär på samma sätt kan den mänskliga hjärnan inte jobba snabbare än sina långsammaste hjärnceller.
Som alla vet, tar överdriven alkoholkonsumtion kål på hjärnceller men naturligtvis är det de långsammaste och svagaste hjärncellerna som går åt först.
Genom att regelbundet konsumera vin kan man alltså rensa bort de svaga och långsamma hjärncellerna och därigenom göra hjärnan till en snabbare och effektivare maskin.
Det är således därför man alltid känner sig smartare efter ett par glas vin .
( MyrMormor passerade Wales' landsgräns igår.
I förrgår fick vi en alldeles extra underbar väderprognos.
Det ska regna i elva dagar.
MyrMormor stannar i fjorton.... )
När hjorden jagas är det de långsammaste och svagaste djuren som dödas först.
Detta naturliga urval är bra för hjorden, eftersom hjorden som helhet blir snabbare och friskare genom den kontinuerliga gallringen av de svagaste medlemmarna.
Ungefär på samma sätt kan den mänskliga hjärnan inte jobba snabbare än sina långsammaste hjärnceller.
Som alla vet, tar överdriven alkoholkonsumtion kål på hjärnceller men naturligtvis är det de långsammaste och svagaste hjärncellerna som går åt först.
Genom att regelbundet konsumera vin kan man alltså rensa bort de svaga och långsamma hjärncellerna och därigenom göra hjärnan till en snabbare och effektivare maskin.
Det är således därför man alltid känner sig smartare efter ett par glas vin .
( MyrMormor passerade Wales' landsgräns igår.
I förrgår fick vi en alldeles extra underbar väderprognos.
Det ska regna i elva dagar.
MyrMormor stannar i fjorton.... )
Sommarromanen
Hjälp! Som jag har fnittrat då jag läst eran (min?) roman. Helt plötsligt har det varit värt att ta bloggpaus ett tag.
Ett liiitet problem bara. Jag skulle ju skriva den avslutande kommentaren nu i helgen, men hur sjutton ska jag kunna göra det?? Jag vill ju veta vad som händer!
Så.
Kan vi inte göra som så att jag ger er en vecka till. Att liksom runda av det hela. Få till det ultimata slutet. Eller kanske iaf slutet på första kapitlet, så vi kan fortsätta om ett tag igen.
Och detta med lovord från mig att ta tag i bloggandet igen. Skolorna och vardagen är ju tillbaka igen, om bara ett par dagar. Närmare bestämt på torsdag.
Jag kan dessutom lova att skriva om helgens bravader. Bl a om hur en GPS kan få en 20 minuters promenad att ta två timmar och kosta nästan 400 spänn. Och om hur det är att mitt i natten smyga in i ett hus man aldrig har varit i, där det ligger helt ovetandes personer och sover.
Vad säger ni? Har vi en deal!?
Ett liiitet problem bara. Jag skulle ju skriva den avslutande kommentaren nu i helgen, men hur sjutton ska jag kunna göra det?? Jag vill ju veta vad som händer!
Så.
Kan vi inte göra som så att jag ger er en vecka till. Att liksom runda av det hela. Få till det ultimata slutet. Eller kanske iaf slutet på första kapitlet, så vi kan fortsätta om ett tag igen.
Och detta med lovord från mig att ta tag i bloggandet igen. Skolorna och vardagen är ju tillbaka igen, om bara ett par dagar. Närmare bestämt på torsdag.
Jag kan dessutom lova att skriva om helgens bravader. Bl a om hur en GPS kan få en 20 minuters promenad att ta två timmar och kosta nästan 400 spänn. Och om hur det är att mitt i natten smyga in i ett hus man aldrig har varit i, där det ligger helt ovetandes personer och sover.
Vad säger ni? Har vi en deal!?