Att förändras. På gott och ont
Också olika på olika personer.
Att kvinnans kropp förändras under och efter en graviditet är jag inte en sekund sen att hålla med om.
Men är det genetiskt, eller är det beroende på hur man sköter om sin kropp?
Själv är jag övertygad om att det är en kombination av det hela.
Men det behöver faktiskt inte vara till det sämre. Jag var ganska glad över att få lite höfter, efter att alltid varit smal som en sticka.
Visst. Lite sladdrigare mage hade jag ju till en början, och kan nog än idag klaga lite över den, men på det stora hela gillar jag min kropp mer nu än innan graviditeterna.
Då panikar jag isf mer över de mörka ringarna som uppenbarar sig allt oftare under ögonen då jag är trött. För att inte tala om kråksparkarna som man kan skymta i ögonvrån om man verkligen anstränger sig.
Agget (eller är det avundsjuka!?) mot kända kvinnor som går ner och kommer i toppform på nolltid förstår jag inte alls.
Alla kan träna sig i form, bara man ger det lite tid. Och hittar rätt metod. Och för övrigt kan den pressen kändisarna har på sig omöjligt vara bra.
Men jag kanske inte får uttala mig i frågan.
Jag som gick ner alla mina kilon på några veckor. Utan att träna.
Och jag har definitivt inte mina matvanor att tacka för detta. Utgår jag från dem så borde jag vara tre gånger så stor som jag är idag...
Hej du
ja vi är alla olika och jag har ju som du vet fyra barn och hade inga som helst problem med att gå ner alla barnkilon inom tre månader utan att göra ett smack. men sen voila jag fyllde 40 och nu jävlar skulle man kunna tro att jag är gravid tio gånger om minst sagt. Problemet är att jag äter samma mängder som innan 40 och det har jag upptäckt funkar inte..nejnej...jag försöker nu hitta en gyllene medelväg. Inte lätt heller...det verkar som det enda jag kan äta en babymorot och ett sketet salladslöv för att inte öka i vikt. men skam den som ger sig.
Vet du föresten vad som är bra med att vara som jag...lite småfet? det är att kråkfötterna och de andra rynkorna i ansiktet fylls ut...ingen BOTOX här inte. *säger nika och mumsar vidare på ett mjölkchoklad*
kramisar
Wow, det är nästan som att jag vill skaffa barn om man ser ut sådär efteråt =)
Fint skrivet, jag instämmer det händer mycket med kroppen. Jag blev mer människa, mer mogen både i sinne och själ efter att jag fick barn tycker jag, å att kroppen ändras ja det har man fått acceptera. Det är ju både positivt och negativt men jag har nog kommit att acceptera mig själv mycket bättre än innan gradiviteterna.
Må gott käraste Myran!
Kram å hälsn.
E
Håller med Nika, att det förändras ännu mer efter 40, mer än att man inte kan äta som före 40. Åldern känns i kroppen på ett mer otrevligt sätt tycker jag. Men eftersom jag har en hel del kilon för mycket så behöver inte heller jag Botox. De som gissar på min ålder gissar att jag är ungefär 36 år. De gissar feeel, jag är 48! :-D
Jag har ju tre barn, och gick ner allt innan jag lämnade BB alla tre gångerna.
Jag är nog mest rädd för att få påsar under ögonen. Jag har sett dem mellan varven men de har tack och lov försvunnit illa kvickt.
Shoppa online? - Prova våran website med spännande nätbutiker av olika kategorier och med sidor för Sverige, Danmark, Norge, United Kingdom och USA
Tacksam om du kunne tänka dig att lägga till en länka för Onlineshops.no på din blogg.
Tackar dig i förhand!
Jättebra skrivet hörru! Det är ju liksom en diskussion som aldrig tar slut.
Jag har ju alltid varit som en spaghettitråd i hela mitt liv förutom när jag var gravid - då svällde jag upp till något åt barbamammahållet.
Det är först nu jag hamnat i kategorin "Men gud jag måste banta!" och det är helt nytt för mig. Men förutom att jag inte kommer i alla mina kläder (det är ju lite trist förstås med tanke på att en hel del är nyinköpt) så känns det rätt okej att ha gått upp tolv kilo i vikt. Nu bidde det ju så när jag fick en medicin - och mycket av vikten är vattenansamlingar (svullna händer och fötter), men istället för att sitta och klaga på mig själv har jag tagit tag i det själv - jag har börjat träna!
Om jag sitter hemma och klagar över hur fet jag är utan att göra något - ja då får jag ju skylla mig själv, men nu har jag faktiskt gjort något åt det.
Jag vill inte bli lika spinkig som förut för jag var alldeles för smal så jag är glad att dessutom äntligen ha fått en hylla! Totalt platt som en planka annars.
Man blir ju liksom aldrig nöjd - säg nån som verkligen är jättenöjd med sig själv? Jag känner ingen för det finns alltid något som man inte gillar hos sig själv.
Jag tror precis som du att det är genetiskt i kombination med hur man sköter sin kropp.
Sen är det ju det där - har man fött barn ja då får man räkna med att kroppen faktiskt förändras.
Jättebra blogginlägg!
Kram Liselott
PS. Håller med Nika där - det fylls ju ut lite här och var och alla kråksparkar i nunan har försvunnit! *gräver ned händerna i chipspåsen och vräker i mig* DS.
Nika: Vad du, på ett snäll sätt, försöker påpeka är att jag ska passa mig för att fylla 40! Är det så!? No worries, det är århundraden dit! :)
Fast det där med att inte behöva betala för att släta ut rynkorna lät ju bra...
Shelob: Haha. Det tar jag definitivt som en komplimang. ;)
Emma: Ja, det är inte bara kroppen, utan också huvudet som ändras. :)
Kram på're, och gratis till jobbet!
Malde: Hihi. När man var yngre var det förnedrande att visa leg, idag blir jag så till mig så jag vet inte var jag ska vända mig när de ber om legget. :)
Kim: Påsar och mörka ringar vill vi inte ha! Bort, bort, bort!
Online: Tack, men nej tack. Länka till mig istället. Mycket bättre.
Liselott: 12 kilo is a lot, girlie. Men liten som du var innan så gör det väl inte bara skada! Fast kilona sätter sig ju aldrig där man vil att de ska va, det är kruxet. ;)
Tack för omdömmet. :)