Spelevinkbloggare!

Gjorde precis en test som Sabina tipsade om.

Den skulle säga vilken typ av bloggare jag är. Och jag blev en Spelevinkbloggare.
Med den här beskrivningen:

Du skämtar och driver med det mesta. Du har livlig fantasi och älskar att spetsa dina inlägg med överdrifter och rena osanningar. Din största passion är att göra dig lustig på andras bekostnad. Du har egentligen inget liv, men vill ändå ge sken av att du ständigt är på topp, alltid har nära till ett skratt och att din tillvaro är som Lustiga Huset.

Hur ska jag tolka det!? *asg*
Stämmer det? Är det så ni ser på mig?

Och jag är nyfiken.
Vilken bloggtyp är du?
I really, really wanna know.
Inklusive förklaring.

:)

Håll dig för skratt om du kan!

Sorry, bloggen. Myra har haft ett par mycket tuffa dar. Därav frånvaron.

Men MonsterNannyn a la
Jenny har hjälpt mig att hålla huvudet ovanför vattenytan.


För inte kan man låta bli att bli på gott humör när hon drar igång!

(PS: Rösterna är räknade. Är ni nyfikna på resultatet, så finns det på Myra vs Jenny. Som alltid, där --->)


Äppelbåtar

Visserligen ser hon fram emot de nattliga besöken som genererar i pengar (inga snuskiga tankar nu, hörrni!), men nu har det dykt upp ett problem.
Ett stort.
Ett jättestort a la MellanMyra.


-You have to cut'em like boats, Mum.
-Cut them like boats? What do you mean, sweetheart?
-You have to cut my apple like tiny boats.


Och det förstår jag ju att jag måste.

6:e i ordningen lossnade idag på morgonen.

Tell me what you think

Vi har nu publicerat alla bidragen i våran Tattoo Competition, och det är dags för den stora omröstningen. Ju fler som röstar, desto roligare tycker vi. :)

Kolla in bidragen och rösta
HÄR.
(endast röster under själva 'omröstnings-inlägget' kommer att räknas)

Sagan om MellanMyra och PorslinsDockan

När vi var på barbecue förra helgen, så fick MellanMyra en gammal porslinsdocka av ena tonårsdottern i familjen. Den kom att bli hennes allt.

Lilla Louisa följde med överallt. Hon satt med vid matbordet, hon tittade på film, hon läste läxor, hon gick på toaletten och var med i skolan om dagarna.

Att jag påpekade att just porslinsdockor vanligtvis lämpade sig bättre som prydnad, än som leksak, fnös hon bara föraktfullt åt.

Lilla Louisa fick den ena skråman efter den andra, men av någon oförklarlig anledning så höll hon ändå mer eller mindre ihop.
Ända tills GrannFrun råkade tappa henne med huvudet före på köksgolvet...

MellanMyras ansiktsuttryck fick GrannFrun att rusa ner till gågatan och köpa en ny, preciiiis likadan, porslinsdocka, och lugnet var åter på sin plats.
Jag tyckte mest det var pinsamt, att hon skulle ersätta en gammal sliten docka, med en splirrans ny, då jag gång på gång sagt att den inte höll att leka med. Men hon insisterade, vänligt men bestämt, ända tlls jag gav mig.

Lilla Louisa var återigen med överallt, (förutom just hos grannarna - då låg hon hemma och sov,) och det dröjde inte länge innan hon for i backen igen. Denna gången var det ena benet som rök.
MellanMyra snyftade, och fick MyrPappa att köpa lim och sedan agera doktor.


MyrPappa var mäkta stolt medan han klistrade ihop bit efter bit, och slutligen fick benet på plats.
Sen ställde han henne upp.
MyrPappa visade sig tillhöra kategorin sämre dock-doktorer.

MellanMyra är om möjligt ännu mer upprörd än innan.
Och stackars lilla Louisa är utskrattad av alla och får inte längre vara med att leka.
Hon ligger i sjuksängen...

Mer att göra

Jag småletar lite efter en medryttare. Har förvisso redan J, och hon är absolutely priceless, men hon kan ofta bara två-tre dagar i veckan.
Inte för att jag egentligen behöver nån medryttare. Tiden har jag, och jag rider mer än gärna båda hästarna. Det är bara det att det är roligare att vara två ibland.
Så utan att ha haft bråttom, så har jag hört mig för lite i hästkretsarna. Och ni ska bara veta vad bra jag är på att hitta!

Inte nån medryttare dock, men fick väl en ouppfostrad ponny på halsen.
En liten fyra-åring som lever livets glada dagar och ger sin stackars ägare gråa hår och ont i magen.
Har hälsat på honom ett par gånger, och provred honom för ett par dagar sen. Han är en riktig skitstövel.
Men söt som socker.
Jag är fast.

Och genast blev medryttare mer aktuellt.
Alternativt hushållerska, förstås.


Nail the habit

MellanMyra är nagelbitare.
Å det grövsta.
Alla naglarna är kortare än kortast och när det är omöjligt att få tag på minsta nagelbit, så går hon över på nagelbanden och fortsätter där.
Tom tånaglarna råkar ut för hennes tänder!

Hon försöker verkligen sluta. Men det går bara inte.
Beteendet är så invant att hon gör det i sömnen. Och hon gråter i frustration över att hon inte kan låta bli.

Igår hittade jag en ny liten burk, inne på Boots. 'The ultimate nail biting deterrent. Tastes so bitter that you will never bite your nails again.'
Jag suckade skeptiskt, men tänkte att det kan ju vara värt ett försök.

Holy sh*t, I tell ya! Det måste vara avlivningsvätska i den burken.
Man önskar sig fasen 6 feet under, efter att ha fått skiten i mun. Det var vidrigt!

MellanMyra har för all del inte bitit på naglarna på snart ett dygn, men hon är fortfarande tokarg på sin stackars mor.
LillMyra som också hon var tvungen att testa, fick på stående fot i sig nästan en halv liter vatten, innan hon vände sig mot mig och fräste 'That's NOT very nice of you, Mum!' och tågade ut ur rummet.
Själv lyckades jag få lite på överläppen (don't ask) och det kommer dröja länge innan jag vågar slicka mig om munnen igen. Ge mig inga sockarbullar!
MyrPappa, som sin vana trogen gav mig en puss på mun när han kom hem från jobbet igår, fick ur sig nåt ohörbart och har varit på behörigt avstånd ever since.


( Jag tänkte på dig då, Jenny. Du som inte gillar hälsningsfras a la kindpuss. Stryk lite sånt här på kinderna, och du kommer få vara ifred för tid och evighet. :D )

Annorlunda sexrådgivning

MellanMyras sexrådgivning har kind of eskalerat det sista. Det hela grundar sig i att hennes lärare gick hem förra veckan, och 'She's having a BABY, Mommy!!'.
Därav det enorma intresset för bebisar och allt som har med bebisar att göra.

Så. Snälla Mrs B. Kan du klämma ur dig din unge och hälsa på i klassen just den där dagen h*n har magknip eller nåt. Jag ber dig.
Och kan du vänligen då, en gång för alla, sudda ut de rosa molnen som MellanMyra har målat upp runt det här med ny liten bebis i familjen.

Pretty please, with sugar on top. Spräck bubblan!

Tack på förhand.

/Myra - den ogravida.

:D

Aj som fan

Monsterfodret del 2.

Herr Fux och jag hade sällskap av D. Hon var alldeles facinerad.
-I've never seen him like that!' sa hon sjuttioelva gånger under rundan. Även 'Look at him!' och 'Oh my God!' användes flitigt.
Och jag kontrade med 'I know!' och 'Told ya!'
När han tom fann det nödvändigt att hoppa över trottoarkanterna bestämde jag mig raskt för att halvera, den redan löjligt låga, fodergivan... 

Efter dryga timmen var vi hemma igen och jag hoppade av och skulle öppna grinden så att vi kunde gå igenom. Detta konststycke (!?) resulterar i att han ställer sig rätt upp på bakbenen och ger mig en snygg muskelbristning i högerarmen.
Nån driver med mig!

Alltså, lyssna här:
'A complemenary feedingstuff specifically formulted as a non-heating, high quality feed for maintenace of leisure horses and ponies in light work.'

Och lite längre ner i texten:
'...provides the energy required, yet avoids the high spirits in horses often associated with the feeding of top quality oats. This product does not contain oats.'

Vidare rekommenderar de en fodergiva mellan 1 kg och 6 kg per dag.
Jag har minskat från 2 1/2 dl  till drygt 1 dl per dag!


Monsterhästen i egen hög person.
(September -06)


Att göra...

...en höna av en fjäder. Eller en smärre skog av ett par träd.

Nog för att träden var lite övervuxna, men att de skulle föröka sig i mängd så fort de landade på backen, det hade jag inte räknat med. De tar ju upp halva trädgården.
Och då är det bara en del av dem. De som blöder får vi vänta med till i höst.

Fulen syns inte ens. Han är där inne någonstans. Bakom. Under.

Och nu återstår bara att få iväg skiten.
Men vi ser banne mig ända till Mariannelund. :)

Special day for me

Jag undrar jag, hur många som kommer ihåg mig idag?

:)

För mycket energi

Tänkte mig ett par lugna skrittrundor idag. Sitta och vicka på tårna och lyssna på fåglarna. Pilla lite i manen och dagdrömma en sväng.

Ack ,vad jag bedrog mig.
Med båda två.

Mina lugna trygga Islandshästar har på en vecka förvandlats till något som kan jämföras med ett par ystra unghästar. De är som förbytta.
Trippar på tå och har en hel massa energi som bara väntar på att explodera, och verkar ha glömt både vett och etikett.
No pleasant ride today, I tell ya.

Jag har nyligen bytt foder till hästarna.
Ville ha lite mer go i dem inför sommaren.
Och det vill jag lova att jag fick!

Ändå lade jag mig på låg nivå, vad gäller mängd. De får 1 cup (ca 2 1/2 dl) var per dag! Det är ju ingenting.
Och det är ett lågproteinfoder, då ffa Fru Silversvart ligger i riskzonen för bl a fång.
Jäkla monsterfoder.

Men kul är det.
Gissa om här ska ridas.

:D

SmåMyror på barbecue

Någon gång mellan maten och tårtan (troligtvis medan MyrMamma och GrannFrun, iklädda varsin, modell förstor, grön hatt och med Strongbow i glasen, lekte Shakira på dansgolvet (läs gräsmattan) och MyrPappa och HusVärden pratade motorcyklar i garaget) så hittade SmåMyrorna lådorna med julpynt.
På nolltid stod det änglar på stereon, hängde tomtar på tavlorna, glitter i gardinerna och julgranskulor på spritflaskorna.
Värdinnan skrattade så hon grät. So did the gäster.
Och MyrFöräldrarna log förläget.

Kommer det någonsin bli riskfritt att ha med SmåMyror att göra?

Paniiiik

Man kan inte bjuda en Myra med familj på bbq EN TIMME innan man ska vara där.

Där värdinnan dessutom fyller år.

Och Maken jobbar till en halvtimme EFTER att vi ska vara där.

Hon blir lite lätt hysterisk då.

A man among wolves

Alldeles, alldeles självvalt, så MISSADE jag första halvan av American Idol igår kväll.
Chockade?
Ja, jag vet. Det är knappt jag tror det själv.

Men inte kunde jag avstå från att se senaste dokumentären med
Shaun Ellis!
Inte så mycket för just honom, men för dem han lever med.
Mitt hjärta klappar lite extra för detta stora, vackra, intelligenta djur.
Vargen.

En av mina absolut häftigaste upplevelser är den dagen jag tillbringade med en flock vargar. Man är inte så stor och kaxig, där man sitter på huk med fyra stora varghanar strykandes runt en. Men så otroligt häftigt.

Omegavargen höll sig på behörigt avstånd hela tiden. Det märktes tydligt att det oroade honom att ha inkräktare i flocken.
Gamma- och Betavargen var sociala och nyfikna. De undersökte varenda mm av mig och jag kunde klappa dem båda två.
Även Alfahannen kom efter ett tag och ställde sig brevid mig och lät mig klappa honom. Jag kan än idag riktigt känna känslan av vargpälsen mellan fingrarna.
Det suddiga fotot på mig och Alfan sitter väl fasttejpat på kylskåpsdörren.

Se trailern för dokumentären:

(No missuppfattningar. Detta är inte de vargar jag var med.)

In a very bad mood

Arg, ledsen och besviken.
Känslorna ligger och bubblar under ytan som en vulkan innan utbrott.

Pulsen höjs och ögonen blixtrar av ilska.
Fredspipan är sedan länge kastad och krigsstigen ligger öppen framför fötterna.
Vulkanutbrottet är ofrånkomligt.

..........

Krigsstigen är lämnad. Vulkanen har slocknat. Ögonen är återigen blå.
Fredspipan kanske inte är tänd än, men den är iaf upplockad.

Jag tröstäter Aero och Hula Hoops så länge.


KT Tunstall - Black horse and the cherry tree


Och lite kinamat ikväll till American Idol, vore ju inte helt fel.

Som ett eko i mitt huvud!

Tv:n vrålar på hööög volym. Småmyrorna dansar omkring som dårar i vardagsrummet och skrålar med för full hals.
Britney Spears, som varit favvisen i flera månder, har de lagt på hyllan. Åtminstone för stunden.
Nu är det Hilary Duff som gäller. För hela slanten.

Nog för att de är söta där de far runt, och nog för att jag måste erkänna att jag är lite stolt över att de kan hela texter utantill, och nog för att det är roligt att de har kul.

Men hjälp.
Den är inte ens bra.
Och jag upprepar: för heeela slanten.

(Hilary Duff - Wake up)

Lyssna på den. Hundra gånger. Minst. Sen kan vi diskutera.
If I'm going down, I'm taking you with me!

What to do, what to do?

Jo, så här är det va.

Först var jag ju i Sverige i nästan två veckor, över påsk. När jag kom hem igen så låg jag döende i soffan i ytterligare två veckor till. Drygt, för att vara sanningsenlig.
Underhöll mig med navelluddspill, dammråttsstudie och musikkanalerna på Tv, samtidigt som jag tittade på det fina vädret genom fönstret och var en allmän plåga för mina nära och kära.
Sen kom jag då äntligen på benen igen. Alldeles perfekt och lagom till när det kalla, blåsiga och regniga vädret tog hela UK i ett fast grepp.

Jag har sen 29:e mars tillbringat endast 7 timmar på hästryggen.
Tro fasen jag är nedstämd! Det är mindre än jag i vanliga fall gör per vecka.

Men för att återgå till saken.
Detta har medfört ett problem.

Mina naglar har vuxit så mycket så jag fått klippa (jo, klippa! Har liksom inte orkat fila ner alla millimetrarna...) dem flera gånger, och jag hade ändå problem med att spänna sadelgjorden idag.
För att inte tala om trasslet på tangentbordet! Det blir ju inte en siffra rätt! Jag kommer ju åt minst två tangenter för varje bokstav.

Men fint är det. Alla naglar lika långa. Och långa.
Idag målade jag dem tom. Och blev riktigt rörd över resultatet. Det är snyggt, ju.

Så. För att återigen ta mig tillbaka till den röda tråden.
Behöver jag sälja hästarna nu?

Reminder

Jag har, som bidrag nummer 6, nu lagt ut min andra tatuering i ordningen i vårens hetaste gaddningstävling (jodå, schyyyy. Låt oss bara tro det nu)
Vi har fortfarande bidrag kvar att publicera, men vill vara säkra på att ingen missar chansen att vara med.
Eller iaf lägger sig i och har åsikter. :)

Bidrag och tävlingsinfo finns så klart på Myra vs Jenny. 
I länklistan.
På startsidan.
Där - - ->

Omtalad

Kolla! Kolla! Jag har blivit skriven om.
Tänk att det kan komma så mycket klokt ur en virvelvind som hon. Och det mesta skulle jag kunna vända rakt tillbaka mot henne.

Mestadels tycker jag dock att våran relation är lite mer åt det här hållet.

Vem som är vem förtäljer ju inte historien, men jag blir måttligt sur om ni gissar fel!

:D

Ett bortrövat barn - ett bortrövat hjärta

Ingen har väl lyckats undgå vad som hände lilla Madeline McCann förra helgen, under familjens semester i Portugal.
Polisen har fått tusentals tips, men står fortfarande på ruta ett i sökandet efter den eller de som kidnappade den sovande tre-åringen från hotellrummet.
Hela Storbritannien är i uppror. Det är det stora samtalsämnet på allas läppar.

Polisen misstänker att det antingen är en adoptions- eller pedofil-liga som ligger bakom kidnappningen, och de är positiva i tron om att hon fortfarande är vid liv.
Jag förstår deras tanke, men jag måste ändå ifrågasätta. Önskar man verkligen att en tre-åring är vid liv efter över en vecka som fånge i en pedofil-liga? Jag vågar inte ens tänka på vad som föregår bakom stängda dörrar.
Missförstå mig inte. Min högsta önskan är att flickan ska återförenas med sina föräldrar. (Min allra högsta önskan är att kidnappningen överhuvudtaget inte hade hänt.) Men till vilket pris?
Vad fan är det för sjuk värld vi lever i? Vad är det för människor som gör så här?

Jag kan inte i min vildaste fantasi sätta mig in i vad Maddies föräldrar går igenom just nu. Det måste vara mardrömmarnas mardröm.
Tänk om hon aldrig hittas? Tänk om hon hittas, men har råkat ut för saker man inte vill tala högt om?
Hur går man vidare? Hur faan går man vidare med livet?

Mina varmaste tankar till familjen McCann (och alla andra familjer som faktiskt råkar ut för sånt här), och en stark önskan om att förövarna får sig ett helvete resten av deras oförtjänta liv.

Avlivning nästa

Nähä, nu ska jag ut och försöka ta livet av mina barn.
Igen.



Hela dan.
Jag säger bara hela dan.
Min arma rygg.

Vid närmare eftertanke.
Kanske snarare de som tar död på mig.

Kan de inte själva snart?

Janis Joplin

Fredag kväll natt och jag har fastnat på youtube. Igen.
Hittade inte den versionen jag var ute efter, men jag bjuder iaf här på en av världens bästa låtar.

Janis Joplin - (Take another little) Piece of my heart

Sleep well!

Snygg och smart som få

Såg att Maken hade glömt sin telefon hemma.
Tog upp den och tänkte ringa honom...

Men kom på att det inte var så smart.

Så jag hämtade min istället.
Och tänkte ringa.

Kom på att inte det heller var så smart...

Får jag gå och lägga mig en sväng?



(Det är väl ingen som missat den pågående tävlingen på Jenny vs Myra!?
Häng på!)

Skit i det du!

Vill de få ungar att gräva i toaletterna?
Uppmuntrar de kiss- o bajshumorn?
Eller vad är det frågan om?



Inte ens gott, var det!
hmpf.

Otäcka clowner och snygga tatueringar.

Var på cirkus igår. Hela MyrFamiljen.
Ja, nästan hela skolan, faktiskt. :)
Längst fram satt vi också. Fått gratisbiljetter då cirkusen fick sätta upp plancher i studion.

SmåMyrorna skrattade så de skrek åt clownen, och hade urkul. Jag satt mest och var livrädd. Tycker bara om clowner när det inte finns någon risk att bli utsatt. Jag har en viss tendens att bli det. Sist jag var på cirkus så fick jag spela luftgolf. Även MyrPappa blev den gången uppdragen på scen. :)

Det blev sent och jag är fasligt trött idag. Och när jag är trött så har jag mindre koll på saker och ting, och även svårare för att säga nej. Då kan det gå
så här.

:)


Helt sanslöst!

Sitter och pratar med Bloggerlina. Hon har en av sina närmsta vänner, M, där, och jag pratar med henne också. ( Hon var också med i Jönköping och partade. :) )
Det visar sig iaf att hon är hästtjej, så gissa var samtalsämnet blev.

M berättar att hon sköter om en häst som heter L.
'Nähä' säger jag 'en av mina gamla ponnier hette så. En liten gråskimmel.'
Den här L var också gråskimmel, sa M.
'Kul' kontrar jag och nämner min L's föräldrar.

Då är det han!!!

Skoja med mig, liksom!

Det är L!

Fan, vad världen är liten.

Min L!


Det är M som tagit bilderna.
Tidigare idag. :)

Vad är det jag har lämnat bakom mig?

Det dånar i marken av hovarna. Solen steker och det bildas ett stort dammoln efter hästarna som spränger fram över stäppen.
Jag nästan ligger över halsen på hästen för att komma undan fartvinden. Kan bara kisa, då jag får sand och damm i ögonen. Stämningen är spänd.
Vi är jagade. Jag vet inte av vad eller vem. Men det är bråttom. Vi måste komma undan.
Hästarna löddrar av svett. De börjar sakta av på farten. Andningen är ansträngd. Jag känner paniken komma krypande.
Bergen och tryggheten skymtar framför oss, men det känns långt borta.

Vi står långt in i grottan. Tysta. Det droppar sakta från taket, och det ekar varje gång en droppe landar på stengolvet.
Hästarna hänger med huvudena och andas häftigt. Jag lägger mjukt handen över nosryggen på min häst, i en förhoppning att andningen inte ska röja oss. Jag ser att flera andra gör likadant.
En av hästarna frustar till och tar ett steg åt sidan. Ekot studsar mellan väggarna. Alla stelnar till och håller andan. Kommer ljudet röja oss?

Sakta, sakta leder vi hästarna i vattenfåran. Det är halt, trångt och mörkt.
En av ryttarna hittade en väg ut. En bakväg.
Vi har rivit sönder våra tröjor och knutit dem runt hovarna på  hästarna. På så vis låter det inte när de går på klipporna.
En av hästarna har problem att ta sig igenom en trång passage. Fem man får hjälpa till. Tillslut lyckas de. Vi vill inte lämna någon.

Efter vad som känns som en evighet ser vi dagsljus igen. Långt där framme skymtar öppningen. Den lilla bäcken vi följer mynnar ut i kanten av en stor äng.
Vi låter hästarna beta, och tvättar av oss i det kristallklara vattnet som samlats i en liten sänka nedanför berget.
Oron rinner av oss och jag tittar mig omkring. Det är vackert. Sagolikt vackert.
Och inte ett moln på himlen.

(finns det några drömtydare där ute?)

Solsken och havsbris

Man vänjer sig fort. Det har varit sån himla härlig sommarvärme i flera veckor nu.
Idag kom det friska vindar från havet. Och då tycker jag att det är kallt. Inte bara lite kyligt (som det egentligen är), utan faktiskt kallt.

Satte mig i lä bland klipporna, med en bok, och njöt av våren och lugnet.
SmåMyrorna var på äventyr. De for runt och utforskade varenda kvadratmeter. Lekte kurragömma bland klipporna, kastade stenar i vattnet, samlade på snäckor.

Hundarna fick stanna hemma idag. From 1:a maj så är det hundförbud vid strandpromenaden.
Kanske därför jag tyckte det var så lugnt. Bara två att hålla ordning på, istället för fyra.

Sort of framtvingat.

Time to face it, folks.
Skrivklådan has left the building.
Förvisso olovandes, men ändå. Borta är den i vilket fall.

Jag är egentligen inte trött på att blogga. Jag får bara inte ihop det som jag vill.
Och jag får panik när jag inte får ihop det som jag vill. Frustrerande. Minst sagt.

( Att kommentarsfunktionen har varit kack i över en vecka, hör nog också hit. Så där lagom irriterande att inte kunna kommentera när man vill, utan bara lite då och då. Och jag är ju inte direkt ensam om att ha problem med det. Tack ni som mailar istället. Det är också kul. :) )

Istället för att låta bloggen vara, så krystar jag ur mig en massa halvdassiga inlägg.
Inlägg som jag egentligen inte är ett dugg nöjd med. Flera dar i rad, till råga på allt.
Pinsamt värre.
So, therefore, I might button it for a while.

Tills dess:
the bitch


(A while kan mycket väl bara handla om nåt dygn eller så, då jag inte har den blekaste aning om när inspirationen behagar komma tillbaka. Det brukar dock inte vara så långvarigt. Men vi lär väl märka, vad det lider.)

( Och Myra vs Jenny rullar på som vanligt. Där är vi ju två som styr o ställer.
Eller iaf en som styr (typ jag då) och en som ställer till (gissa vem...*harkel*) ;) )