I röjartagen

Sådär ja. Då var lovet över. Gick med raketfart, och för mig hade SmåMyrorna gärna fått vara hemma en vecka till. Minst. Men nu tror jag att de går i skolan hela vägen fram till jul. Inte ens nån futtig liten studiedag, om jag inte har helt fel. 

MellanMyra har redan börjat storplanera inför julen. Hon önskar sig nya ridkläder, från topp till tå. Och så önskar hon sig en häst, så att jag 'kan få tillbaka Herr Fux'. Hon är givmild, det lilla barnet... 
Men jag får nog se mig som icke hästägare ett bra tag framöver, för hon vet precis vad hon vill ha, och inget annat duger. Så om någon hittar en kolsvart islandshäst, så svart så den nästan ser blå ut, så kan ni väl säga till. 
Oh, ja just ja, det måste vara en hingst också, möööjligtvis en valack, och han ska heta Diablo. Ni ser, hon vill att Fru Silversvart ska få fölis, och hon har räknat ut att det är Herr Fux's 'fel' att det inte blir några föl. Han har ju varit hos doktorn. 
Men som ni säkert redan har förstått, så med dessa krav, så lär det dröja bra länge innan hon får sig sin pålle. Och jag min. 

Jag har fått rejäl fart på Maken idag. Vi har rensat ur hela lillarummet och varit en runda till tippen. Fällde sätena och lyckades fylla hela jeepen så vi knappt fick igen bakluckan. Nu har Maken fått ihop mitt solarie och tagit ut alla sina pryttlar till garaget, och jag har röjt och sorterat bland sommar- och vinterkläder. Och alla dessa skor. 
Har väl ett par timmar kvar innan vi är helt klara, så jag får nog resa på mig igen. Har ridlektioner i em och vill vara klar till dess. Har ingen lust alls att komma hem till ett rörigt hem efter att ha varit ute och hästat i flera timmar. 

Men först ska det visst ätas. Hojtas det nerifrån köket. 


Det är kallt att va' glömsk

Hon som bodde här före oss. Hon var inte den mest stabila. Ur ekonomisk synpunkt. Det gick så långt att gasbolaget tröttnade på obetalda räkningar och satte in en top up-mojäng på värmepannan.
Det funkar så att man får ett kort som man får ladda upp med pengar, sedan trycka kortet i mojängen på pannan, och på så vis ha tillgång till gas för det summan man har laddat kortet för.
Jag slet mitt hår, då vi först flyttade hit (det hade säker Maken också gjort, om han hade något) och tyckte det var fruktansvärt krångligt. Vi ringde gasbolaget och hörde oss för. De kunde visst komma ut och 'byta tillbaka' så det fungerade som vanligt med räkningar i efterhand, men det hade kostat oss en smärre förmögenhet och vi backade.
Nu har vi vant oss vid kortet och jag tycker faktiskt det är helt ok. Man har full koll på jur mycket gas man gör åt, och jag både Maken och jag är mer noga med att tänka oss för, då det kommer till värme och varmvatten. Jag är helt säker på att vi tjänar på det i längden.

Men.

Jodå.
Såklart det ska vara ett men.
Det hör till.

Även om vi börjar få ganska bra koll på hur länge gasen räcker, så är det väl självklart så att vi stup i kvarten glömmer bort det. Och jag lovar er. Ett stenhus vid den blåsiga kusten blir snabbt kall. Iskallt!

Inatt var det iskallt. Milt uttryckt.
När jag kom hem vid tvåsnåret och avlöste mina underbara barnvakter så var det fortfarande ganska varmt, även om elementen sedan ett bra tag hade slutat värma. Men vid tre, då jag skulle krypa isäng så höll jag fasen på att dö. Letade fram min ljusblå flanellpyjamas och, håll i er, strumpor! innan jag tog ett djupt andetag och stålsatte mig för de kalla lakanen.
Textade Maken, som var kvar på partyt, att komma till undsättning. Det finns en fem punds emergency som man kan slå igång om pengarna tar slut, och denna funktion är jag evigt tacksam för. Men detta gör man i studion. Och nyckeln hade såklart Maken i fickan. Himlans fiffigt.

Nu är det iaf hyfsat varmt igen men jag undrar så.
Varför, varför, varför kyls det ner på nolltid, för att sedan ta ett halvt dygn att få varmt igen. Det är inte rättvist. Jag hade så gärna haft det tvärtom istället...

Fick f'resten ett mess från födelsedagsbarnet nyss:
I am fucin so ill my head's thumpin an I keep tryin 2 throw my guts up
Just thought 2 share my sufferin x

Och jag svarade pedagogiskt:
Strange. I'm feeling good.
Must ave smthng 2 do wiv age...

Långt blir länge

Man tar sig inte alltid så långt under morgonpromenaderna.
Även om man är ute bra länge.

Alla går inte så fort.
Eller alls...

Men vi kan väl sätta oss en stund.
Vi andra också.

Fast...
Vad väntar vi på..?

Seg i kolan

Vaknade med tuuuungt huvud idag. Låg som en död säl i sängen tills klockan hade passerat åtta. Tog mig ner i köket och tittade på medan SmåMyrorna fick i sig frukost, sedan gick jag och la' mig igen.  Somnade om och sov ända till halv elva! 
Men jag är säker på att jag hade sovit än, om det inte varit för att Jenny ringde. Det är då dåligt med hyfs därborta i Oxted. Ringa och väckas vid den tiden... 

Nu känns det dock lite bättre, och jag ska ta mig ner till badrummet och försöka fixa mig något sånär representabel. Har lunch date idag. Ska träffas klockan ett. Det lär bli lunch för dem, och frukost för mig. 
Men trevligt ska det bli, och det kommer stå övervägande hästsnack på menyn.  


Kortare dagar - längre kvällar

Åtta grader var det i morse. Å.t.t.a. j.ä.k.l.a. g.r.a.d.e.r. 
Och med extra hjälp av isande vindar från havet, så var det nästan lite vinterkänsla över det hela. Muttrade lite för mig själv, då jag gick genom det blöta gräset och drog jackan tätare om mig. Jag har ju liksom inte velat fattat att det är höst än. Än mindre att vintern är i antågande. 
Njöt dock i fulla drag då jag satt på hästryggen och solens strålar började vinna över kylan som hängde kvar sen natten. Andra ridturen var om möjligt än trevligare då det var så pass varmt så jag vågade knäppa upp jacken. Men när jag mötte tanten i bara kortärmad skjorta, så drog jag på pin tji dragkedjan ända upp till hakan. För så varmt var det då inte. 

Snart ställs klockan om också. Mörkare kvällar. Vilket jag inte ser fram emot alls. Jag vill ha ljusa kvällar att tillbringa utomhus. Är en alldeles för rastlös själ för att trivas inomhus under långa mörka timmar. Jag blir sur. Och lättirriterad. 
Det slutar dock oftast med att jag somnar... 

Desto lyckligare blir jag då över att jag kan vara utomhus om dagarna. Ta vara på dygnets ljusa timmar även under månaderna då de är få i antal. 
Tänker tillbaka på alla år som jag har jobbat och gått i skola. Då jag satt och trånande tittade ut genom fönstren och längtade mig bort. Ut. How did I do it!? Jag är inte byggd för att vara inne. Jag är inte byggd för att trivas när det är mörkt. 

Jag är byggd för att ha det runt 20 dgrader varm och solsken om dagarna. 
En lagom regnskur varje natt. Och inte mörkt mer än de timmar jag sover. 

Someone give me...? 



Baka, baka liten kaka. Rulla, rulla liten bulla.

Nu var inte MyrMormor med.
Då blir det rätt.
På en gång.



Hur många kan man äta per dag? Utan att det börjar bli ohälsosamt...?

Änglarna gråter åt Myra

Regnet strilar i jämn ström. Har så gjort i flera timmar och ska så göra större delen av dagen också. Med lite tur kanske det blir uppehåll när jag ska hämta SmåMyror från skolan. Men vem tror på det...?

Humöret är lågt idag, och har så varit ett par dagar. Inte enbart pga vädret, även om det nu hjälper till på bästa sätt att dra ner allt vad humör heter. Fick ett tråkigt besked i tisdags. Ett besked som påverkar mig enormt. På ett negativt sätt.

J, som har ridit Fru Silversvart sen mars -06, och som jag har sååå roligt med varenda gång, ska flytta. Flytta!
Och inte bara runt hörnet, utan ända till Rugby, England. England!! Det ligger ju flera timmar bort! Hur fan hade hon tänkt sig det här?

Vem ska nu förgylla mina ridturer med skratt och pubbesök?
Vem ska nu rida Fru Silversvart på ett sätt som tom får mig att bli avundsjuk?
Vem ska nu ringa och väcka mig vid fem-snåret om mornarna för att det är fint väder och det skulle
passa bra med en långtur?

Dumma, dumma J!

Bakvänt

Isäng försent, avbruten sömn och upp för tidigt.
Jag känner mig som ett vrak.

Hade jag inte vetat bättre så hade jag trott att jag var bakfull idag. Men ingen alkohol förtärdes igår. Vilken miss! Jag har hoppat över det roliga och kastat mig direkt över den mindre roliga fortsättningen.
Så bra då. Kan man makulera?

Att bomull i huvudet kan väga så mycket. Det gör ju inte det annars.
Väger mycket. Bomullen, alltså.

Nån som har bra tips på hur man får SmåMyror att sova middag?
Det skulle passa bra idag.

ZZzzZZzz

Nattugglor

Här sitter jag mitt i natten och håller på att gäspa käkarna ur led.
Sängen ropar och jag vill inget hellre än att släpa mig uppför trappan, dra täcket över huvudet och snarka ikapp med Maken (men tro inget, han vinner varenda gång!) ända till jag självmant vaknar framåt tiosnåret i morgon fm.

Läget ligger dock inte riktigt som jag hade önskat.
Medan LillMyra tittar på film och MellanMyra och MyrKompis har sångtävling till HSM's sing-along, så ligger pizzan i ugnen.
Va! Hur kan man få för sig att man bara måste ha pizza mitt i natten? När mamman bara vill gå och lägga sig. Men jo då. Pizza it is.

Jag kan dessutom lova, dyrt och heligt, att är det någon som slår upp gluggarna redan vid sjutiden i morgon, så är det jag.
Aldrig får jag som jag vill.


Ledigt = ...lugnt?

Halv tolv. Frukosten precis avslutad.
Latmask, tänker ni.
Stick å brinn, tänker jag.

Igår kväll var det någon ärthjärna som glömde stänga av klockradion på min sida av sängen. Det blev jag brutalt varse om idag på morgonen, då det plötsligt skrålade av Abbas Dancing Queen i hela sovrummet. När jag efter ett par klumpiga försök lyckades trycka på rätt knapp och få musiken att tystna, så tog fågelkvitter, sommarbris i gardinerna och solstrålar över.
Inte kunde jag väl låta en sån dag gå till spillo. Sova kan jag göra när jag blir gammal.

Hästarna har fått röra på benen en timma var, hundarna har fått sitt och ligger utslagna nere i hallen och själv sitter jag nyduschad vid köksbordet och har som sagt precis fått i mig lite frukost.

SmåMyrorna står med Lilla Fröken SkuttiKring i sele och väntar på att vi ska gå på promenad. Sen skulle vi visst till parken, och till stranden, och till andra parken. Så ville de visst rida, och mata fåglarna borta vid dammen. Så skulle vi ringa och höra om K vill komma över, och E, och F.
Jisses, säger jag bara, vad mycket de har på schemat.

Bäst att ta ett djupt andetag och fronta resten av den här dagen också. :)

En ganska vanlig fredag

 
MyrPappa säger godmorgon till Herr Skimmel, och undrar om det inte är dags att gå upp snart. Men inte då. Han tycker man kan softa lite sådär på morgonkvisten, och inte ens hundarna kan få latmasken på benen.

 
Satt och försökte läsa klart mina hästmagasin medan jag väntade på att SmåMyrorna skulle komma. Gick sådär, med två hundar i knät och en Fru Silversvart som parasoll.

 
För att inte bli smutsig om hovarna medan tjäran torkar, så placeras Herr Fux på en sönderriven plastsäck. Där står han sen, och leker väluppfostrad, ända tills man ger honom tillåtelse att röra på sig igen.
Jag ska be någon ta kort när vi tränar med presenningar utomhus. Han är så duktig så jag blir tårögd.


SmåMyrorna var med på uteritt idag, men då ingen är tillåten på Herr Fux (utanför inhägnat område) så får man helt enkelt dela på Fru Silversvart. Och det går ju hur bra som helst.


Denna här påstod sig idag vara mitt ena barn, men det tror jag så mycket jag vill på. Så där snygg är inte ens jag.

Nu hoppas jag att Maken är klar med kalkonen och vad han nu gör med den i köket. Jag är för första gången sen förra helgen och den förbannade maginfluensan lite hungrig. Får passa på att äta då. Jag fick skäll av C igår, att jag inte får gå ner mer i vikt nu. Hon var upprörd som fan. På riktigt.

Trevlig fredag, på er.

Och sen, och sen, och sen...

Först in med både SmåMyror, hundar och MyrFöräldrar i bilen, sen lämna LillMyra i skolan, sen upp till hästarna, sen lämna MellanMyra till N, sen träffa C, sen hämta MellanMyra, sen hem med hundarna, sen gå till Art Cafe,

sen gå till stranden, sen äta glass, sen till lekplatsen,

sen bli otäckt brittiska och köpa pommes i papper,

sen ut med kanin,

sen ut med hundar och hämta LillMyra, sen lämna SmåMyror hos gamla grannen, sen hem och städa, sen till hästarna, sen åka och handla, sen laga mat, sen få hem SmåMyror och sen äntligen få slå ner röven i soffan en sväng alldeles lagom till maten var klar och American Idol började klockan åtta.
Och sen så ska jag inte säga sen på flera dar.

Förresten så har jag kommit på varför det inte spelas in fler riktiga PippiLångstrump-filmer längre, utan bara dåliga tecknade sådana.
Det är för att Kling och Klang är på rymmen. Men jag har hitttat dem!

Nyhetslunch med Myra

Kortade ner min hästtid idag till endast två timmar, och var hemma redan före elva igen. Tusan vad lång dagen blev! Hade jag bara gjort det jag skulle, så hade lyan varit i topptrim vid det här laget. Istället sitter och får i mig lite lunch samtidigt som jag far runt bland diverse tidningar på nätet.

Läser att
Anders Eklund grät under förhören då han berättade hur han tog stryptag på Engla. Jaha! Ska man tycka synd om den fan!? Jag skiter väl fullständigt i om han gråter och får dåligt samvete. Det är så dags nu det. Dumfan.
Jag lovar, att vad som än händer denna människa, så kommer jag aldrig tycka synd om honom. Aldrig någonsin. Han kan ändå aldrig få det straff han förtjänar.
Han har tagit livet av Engla. Och Pernilla. (Och hur många fler..?) Den skulden kan han aldrig betala tillbaka. Och jag tycker då fan inte att han är värd att se dagens ljus igen. Få människor väcker hat och ilska i mig. Han är en av dem som lyckats. Och det med råge.

Jag läser också om våra värsta hälsomissar i barnfamiljen.
Att barn till gifta föräldrar får bättre betyg.
Och att män inte bör vara med under förlossningen.
Dessutom ska jag få ordning på SmåMyrorna.

Ja jisses.

Ni förstår ju hur uttråkad jag är.
Why oh why, stannade jag inte kvar hos hästarna lite till.

Ja just ja.
Det var ju för att jag skulle göra annat.
Kanske skulle ta och göra det. Nu typ.

Städa, var det ja...




Sista chansen!!! Fram tom 23.59 inatt;

(Myras Mysterier är nominerad till Veckans Blogg - som kan leda till Årets Blogg 2008!!
Röstar gör ni som en kommentar under det här inlägget.
Ni måste skriva i ERAT namn, och ERAN mail- eller bloggadress. Sedan skriver ni i själva kommentaren vilken blogg ni röstar på. Mig då, såklart. ;) 'Röstkommentarerna' kommer inte visas förrän i slutet på veckan.
Ni som röstat och använt er av min bloggadress kommer inte räknas... Och dessutom får jag ju tillsägelse. Vad ÄR ni för ena läsare va? Hahaha
Ni har rätt att lägga en röst per dag, så in med er varendaste dag och rösta! )

Bilder



LillMyra i farten. Har hon bestämt sig för att baka så har hon. Hon skulle bjuda på fika då MyrPappa kom hem från jobbet och MellanMyra från MyrKompis.


Närmaste stranden. (Klockan var 18.14! Äntligen börjar det bli ljusa kvällar, och snart ställer vi om klockan också. Älska!)


Visst är det vansinnigt vackert!?


Prinsessan kan man lita på, även om det gäller smala höga murar,....


...men inte Fulen. Han ska hoppa i och jaga vågor. Även om det just här är fyra meter ner till vattnet. Dumhund!

Tidig sovmorgon

Första dagen på lovet.
SmåMyrorna har haft sleep over. Igen.
Inget på schemat förrän i em.
Bara Maken som skulle iväg på morgonkvisten.
Sovmorgonen hägrade.

Kvart i sju, vaknar jag.
Och kan omöjligt somna om.

Har varit på morgonpromenad med hundarna.
Ätit frukost framför Tv:n med MellanMyra och MyrKompis.

Den enda som får sovmorgon är LillMyra.

Men det är svårt att ligga och sova, då solen strålar från klarblå himmel.
Jag får se det så.
Jag får fler soltimmar, på det här viset.

Willis

...in his hottest days:

Bruce Willis - Under the Boardwalk

Ha en underbar söndag.
Här ska det ut på långtur, och sedan ska gästrummet röjas.

Myra min Myra

Fyra gånger har jag loggat in för att skriva nåt.
Men antingen har hjärnar tagit semester, eller så är jag ovanligt tråkig idag.
Några inlägg blir det ju inte av'et.
Jag ger upp.
Ska titta på Mio min Mio istället.

Det var ju inte JAG som skulle...

N har börjat ta i med hårdhandskarna då det gäller att gå ner i vikt. Hon har bestämt sig för att gå ner ett stone till sommaren. Det är i runda slängar en sex kilo.

Hon är motiverad som bara den nu och kämpar som fan.
Jättebra, sa jag, du är duktig du. Jag hade då aldrig...

Men det skulle jag inte ha sagt.

Nu släpar hon med mig på raska powerwalkisar runt halva Walesiska kusten.
Varje dag.
Efter att jag ridit hästarna.

Jag är helt slut ju.

Myras Matvanor

Våran granne på ena sidan är 'hemmafru' och sambo på halvtid, då hennes man jobbar på bortaplan en hel del. Hon lagar aldrig mat. Och då menar hon ALDRIG, säger hon. Det är något av det tråkigaste hon vet. Jag har ingen aning om vad människan lever på.

Grannen på andra sidan är en familj med två vuxna och fyra barn (varav två är runt 20). Mamman jobbar ett par timmar några gånger i veckan, annars är hon också hemma.
De lagar inte heller mat. Och även där inte som i aldrig. Det är tråkigt, tidsödande och dyrt, säger de.
Familjen äter aldrig gemensamt, inte ens på helger, utan var och en äter när och om de är hungriga. De småäter hela dagarna och då allra helst framför Tv:n.
De handlar i stort sett varje dag, och ser inte att det i längden blir dyrare än om man handlar lite mer, och ffa annat, och lagar maten själv.
Allt de köper är halv- och/eller helfabrikat. De köper t.o.m pommes som man bara värmer i micron.
Det som går åt allra mest i huset är 'chocolatesbread', alltså vitt tunt bröd med choklad på. Liknande Nutella. SmåMyrorna har aldrig varit där utan att ha ätit 'chocolatesbread and crisps'. Inte ens om de så bara är där i tio minuter.

Deras två yngsta barn är ofta här, och självklart bjuder vi dem på mat om de är här då vi äter. För mig är det inget konstigt med det. De, däremot, har varit alldeles förstummade.
Inte bara över att vi faktiskt äter allihop samtidigt, utan också över att det är lagad mat.
För att inte tala om hur de reagerade när de insåg att Maken lagade mat flera av gångerna. De rusade raka vägen hem och berättade för deras mamma att han minsann både lagar mat och går ut med soporna! Hon fick också en smärre chock och var tvungen att ta upp det med mig nästa gång vi träffades.
Deras pappa/sambo brer inte ens sina mackor själv, skulle jag tro.

Vi äter minst två gemensamma mål varje dag, Maken, jag och SmåMyrorna. Alltid frukost och sedan middag/kvällsmat när Maken kommer hem från jobbet. Jag har alltid gjort det till en ganska stor grej, med att hålla mattider och att alla äter samtidigt. För mig är det en viktig del i vardagen. En chans att umgås och ventilera dagen.

Och enligt
det här, så är jag ju inte helt ute och seglar.

Satan så kallt det är då!

Ja, nån snö har vi då inte sett röken av. Men vad hade de väntat sig här vid kusten, walesarna? Det har ändå varit rejält kallt idag, endast någon enstaka minusgrad, men nordliga vindar som gått genom både märg och ben.
Jag har legat vaken i flera timmar inatt utan att kunna somna om igen. Det har blåst såpass att gardinerna har fladdrat i sovrummet, och när klockradion ringde så hade jag en härligt begynnande nackspärr på G. Att ligga i drag är nyttigt, har jag hört.
Men efter en varm dusch och LillMyras, med våld påträdda, fuskpolo så var jag redo att ta tag i dagen.

Nya hästskrället som kom igår hade hoppat över staketet in till mina och presenterat sig på egen hand nån gång under natten. Han hade dock missbedömt staketet något och lämnat efter sig så både Herr Fux och Fru Silversvart kunde ta sig ut och äta gräs för glatta livet. De var mätta och så nöjda så, då jag kom upp och skulle se till dem.
Efter en halvtimmes hästflyttande och stängsling kunde jag äntligen sätta mig i bilen igen. Jag höll på att frysa arslet av mig, där ute på den blåsiga, isande stäppen. Nacken gjorde sig också påmind.

Kröp upp i soffan med en stor kopp honungsvatten och varm filt, och rörde inte en fena förrän jag var tvungen att ge mig bort till hästarna igen. En alldeles perfekt dag att ha dejt med hovslagaren. Not. Men han var i tid och jobbade jäklar i mig på ackord idag. Ta av skor och verka tre hästar på 35 minuter. Och fortfarande bra gjort. Han ÄR en klippa, min hovis.
Men gnällde gjorde han, över att det var 'as cold as in Sweden' och då jag tyckte han var löjlig och borde jobba sig varm istället för att gnälla så muttrade han något om att det minsann skulle kosta mig 100 pund att få hästarna verkade. Jag tystnade snällt och nöjde mig med att göra några fula grimaser bakom ryggen på honom, och slapp på så sätt betala den hutlösa summan han hotade med. Har man min oemotståndliga charm så är karlar fasligt lättlurade! Moahahaaa.

Nu sitter jag återigen uppkrupen i soffan och försöker febrilt kurera både hostig hals och öm nacke. Och jag tänker banne mig sova med fuskpolon på. Så får MyrPappa skratta bäst han vill. För det kommer han med all säkerhet göra. Han är hemsk.
Förresten är jag inte ens säker på att det går att få av den. Inte i ett stycke iaf. Kan bli intressant...

Tidigare inlägg