Myras Mysterier

Jennys gränser är snudd obefintliga, medan jag står något stadigare med båda fötterna på jorden. ( inte hela tiden, är klart, då kommer man ju aldrig framåt. Men ja. Ni förstår. ) Men vi struntar i våra gränser, och konsentrerar oss på er istället.
Var går era gränser?

Alltså, just nu är jag...

Nyfiken? Hela inlägget, och nästa Öppna Utmaning finner ni på Myra vs Jenny. - - - >
Go and have a look. :)

I mitt nästa liv vill jag bli en björnhona!

1. Om du är en björn, kan Du sova hela vintern. Du gör absolut ingenting i 6 månader.
Det kan jag leva med.

2. Före du går i ide, måste du äta tills du rullar i princip.
Jag kan leva med det också.

3. Om du är en björn, föder du två barn (som är lika stora som en valnöt) och det, medans du sover. När du vaknar upp är de halvvuxna, mjuka och urgulliga ungar.
Det kan jag definitivt leva med!

4. Om du är björnmamma, vet alla att du menar allvar! Du slår ned alla som plågar dina ungar. Om ungarna dina inte uppför sig - slår du ner dem också!
Jag kan leva med det!

5. Om du är en björn, FÖRVÄNTAR sig din make att du morrar när du vaknar! Han FÖRVÄNTAR sig också att du har håriga ben, dålig andedräkt och överflödigt kroppsfett.

Japp! Jag vill bli en björn......

MellanMyra: Om man inte följer skyltarna, så går man rakt i trubbel.

Hur kan man vakna före 06 en söndagmorgon? Alldeles självmant.

Maken ligger brevid och befinner sig troligen i den djupaste sömnen. Han rör inte en fena. Tur han snarkar (haha. där fick jag fram det!) annars hade jag varit tvungen att peta på honom.
SmåMyrorna, som båda två har hamnat i MellanMyras säng, ligger och håller om varandra och andas lugn och stilla. Jag smyger tyst ut från rummet igen.
Hundarna tittar yrvaket på mig då jag tassar ner för trappan, och jag kan riktigt höra dem; 'Vaaad gör du uppe nu?'. De säger dock inte nej till morgonrundan.

Men jag är trött. Jag har definitivt inte sovit färdigt. Och vi kan väl gissa på att jag slumrar till på soffan, lagom till att terroristerna där uppe vaknar till liv och dundrar ner för trappan...

Fredag em, och jag kan inte rå för det. Men jag ser verkligen fram emor kvällen.
Dock inte så mycket för att det är just fredag kväll, utan för det här:



Vi har förvisso kommit en bra bit längre här, än på SVT, och är redan nere på top 6.
Men jag tänker inte skvallra om vilka 'idoler' som är kvar.

Nej, nu måste jag titta på det igen.

:D

Våran granne hade låst sig ute idag. Dörren blåste igen, då hon stod utanför.
Hon fick gå en bra bit hem till en väninna, som har hennes extranyckel. Och hela vägen tillbaka igen. Hon var sådär glad, om jag säger så, men hade ju inte så mycket annat att välja på.

Det var bara det att dörren hade blåst igen med sådan kraft att även överlåset hade gått i lås. Det gamla överlåset som inte används längre. Det gamla överlåset utan nyckel.
Så där stod hon med extranyckeln till nederlåset, och sa fula saker för sig själv, då jag kom hem med tjejerna från skolan.

Det hela slutade med att vi lyfte MellanMyra över muren på baksidan, och hon tassade över trädgården, lyckades ta sig in köksvägen och vidare genom huset ut i hallen, där hon låste upp ytterdörren inifrån. Allt frid och fröjd.
Trodde vi. Men i denna stund inser vi att LillMyra saknas.

MyrPappa går ut på våran baksida, men ser henne inte och kommer tillbaka och frågar oss om hon kommit andra vägen.
Det har hon inte.
MellanMyra rusar in i grannens hus för att leta där. Grannen går efter men kommer snart tillbaka och säger att hon nu inte ser nån av SmåMyrorna. Sekunden senare kommer de dock galopperandes genom hennes vardagsrum.

LillMyra, som också ville leka hjälte, hade på eget bevåg klättrat efter storasyster in till grannen, istället för att gå med oss andra tillbaka till framsidan. (Har jag sagt att vi kallar henne för Emil...?) Hon kom på efterkälken och såg varken MellanMyra eller var hon kunde ta sig in i huset, och valde då att klättra tillbaka över muren, vilket hon inte lyckades med från det hållet.
MellanMyra hittar iaf sin lillasyster, halvt hängandes över muren, och hjälper henne ner.

Sånt här tar ju musten ur vem som helst... ;)

Häromdagen sa jag högt för mig själv, att jag ville det skulle komma lite regn, då gräset behöver börja växa i sommarhagen.
Nu har det regnat till och från i två dagar, och jag är redan gnällig över att jag inte kan vara ute i solen.

Häromdagen var jag vansinnigt trött på att vara sjuk, och önskade inget annat än att bli frisk.
Nu börjar jag bli frisk, och inser vad mycket som hängt efter medan jag legat i soffan. Och det vill jag ju inte ta tag i.

Häromdagen suckade jag högljudt över att jag rasade i vikt, och ville inget hellre än att få matlusten tillbaka.
Nu börjar jag bli frisk, och är hungrig hela tiden. Hur jobbigt är inte det då!

Men det värsta av allt. Vet ni vad det är?
Maken har idag åkt till Ikea.
Utan mig!
Är han inte klok!?

Tänk om han glömmer att köpa Dajm?
Tänk om han köper kaviar (blä) och inte knäckebröd.
Tänk om han köper lingonsylt (blä) och inte tunnbröd.

Och han skulle bara våga komma hem utan Estrellachips och Pollys!


Hell, I'm difficult to please...
;)

Proclaimers - I'm gonna be

Riktigt så långt som a thousand miles, skulle jag kanske inte knata.
Men det hade nog fasen varit värt det.

Jenny har slutfört sitt uppdrag.
Inget för känsliga läsare.
Moahahahaa.

Här ligger man mysigt nerbäddad i soffan. Kuddar till både höger och vänster, och GammelMyrFarmors hemvävda pläd och Fulen över sig.
Hostar gör jag, snorar gör jag, och ögonen rinner. Men annars är det bra. Ganska skönt att inte lyfta ett finger på en hel dag. (Om jag ska vara ärlig, så är det för fjärde dagen i rad. Men shyyy.)
Största ansträngningen hittills har varit att sträcka mig efter fjärrkontrollen till Tv:n.

Så ringer det på dörren!
Va! Då måste jag ju resa på mig. *suck*
Tanken att strunta i det hinner fara genom huvudet, men jag puttar undan Fulen och masar mig upp och ut i hallen. Precis när jag trycker ner dörrhandtaget så slår det mig.
Fasen!
Håret står på ända, det är varken tvättat eller borstat. Näsan är sårig och illröd av allt snytande. Ögonen röda och svullna. Kläderna är fulla av hundhår, och jag har inte ens borstat tänderna.
Men då var det ju så dags. Bara att öppna dörren och se... eh... glad ut.

Utanför står det två poliser!?
Barna! hinner jag tänka, och pulsen går upp.
Men poliserna nickar artigt och frågar om det är våran BMW som står parkerad utanför.
-Yes, it is. får jag ur mig, samtidigt som jag tänker nåt i stil med 'Maken! Vad f-n är det som har hänt?' Pulsen går inte direkt ner igen.
-We just want to make you aware of that your car is unlocked. log den ena polisen.
-And your cd-player is in the car. fortsatte polis nr 2. 'Someone might take it.'

Sen strosade de sakta vidare utmed gatan, med händerna på ryggen och med en vaggande ankgång. Precis så som poliser gör.

Jag undrar jag, hur många fler goda gärningar som hinns med under dagen...

:D

som inte har något gott med sig.

Det dödliga viruset (jo-ho-hooorå) som rasar i mig, har fått mig att sitta still ovanligt mycket. Flera dar i rad.
Men jag har inte bara latat mig, det är jag för rastlös för.

Jag har fnulat lite också. Med saker som jag tänkt göra lääänge, men inte tagit tag i.
Inte så mycket för att jag inte haft lust, utan mest för att jag sällan (läs aldrig) har med mig datorn när jag är ute och far.

Nu har min älskade lilla laptop bott i knät på mig fleeera timmar om dan, och jag har fixelurat med än det ena, än det andra. Jag har även engagerat MyrPappa, som blir lika glad *harkel och host* varenda gång han blir tvingad ombedd att rätta till efter hjälpa mig.

Ta er en titt under MyrFamiljen, vet ja'. ----->

Och sen tycker jag absolut att ni ska ta en kik hos Myra vs Jenny. Också ----->
Det är ju där det händer! ;)

Förkylningen vägrar ge sig. Endast huvudvärken har gett med sig något.
Igår samlade jag kraft nog att följa med ner till havet, där jag satte mig på klipporna med MyrPappa och tittade på, medan SmåMyror och hundar rasade av sig. Redan efter en halvtimme gick vi hem igen, och den lilla utflykten däckade mig resten av dagen.

Gjorde åt dagens lilla energi på att ta mig till hästarna och klappa lite på dem, så nu ligger jag däck i soffan igen.
Känns bra. Jag ligger i soffan, medan SmåMyrorna städar. Så borde det vara oftare. :)

Min mobiltelefon dog nyss, och laddaren är i Sverige. Hur nöjd är man med sig själv då?
Det är dessutom en ovanlig telefon, så jag kan inte låna laddare av nån. Och att köpa kostar myyycket mer än att få min gamla skickad hit. Bara att plocka fram tålamodet och vänta på posten.
Men det är just nu som jag behöver telefonen extra mycket.
Bara för att den inte fungerar.
Eller hur! ;)

Sen lyckades jag ha sönder ena öronsnäckan till min Skype. Dålig kvalite´, måste jag säga. För visst borde de tåla att bada i Tropicana Apelsinjuice?

Så kan jag inte kommentera på blogg.se heller.
Jag undrar jag, om allt det tekniska har sagt upp bekantskapen med mig.
Hoppas det bara är kortvarigt. *s*

Vi har strålade solsken, vindstilla och en bra bit över 20 grader varmt.

SmåMyrorna vill vara ute. Cykla, vara på lekplatsen, gå ner till havet. äta glass.
Hundarna vill springa i strandkanten, jaga måsar och strosa runt bland sanddynerna.
Hästarna vill bli pysslade med och vara ute på långturer. (Jodå. Det vill de visst!)
MyrPappa vill umgås med sin familj. Utomhus i det fina vädret. Och leka med sin motorcykel.
Och jag vill göra alltihop.

Istället halvligger jag i soffan och är galet förkyld. Svettas och fryser om vartannat och snorar i samma takt som vattnet forsar i Niagarafallen. Jag nyser. Ögonen rinner. Och jag har ett underbart tryck över tinningarna.

SmåMyrorna är rastlösa och gör av med energin på att bråka.
Hundarna är rastlösa och gör av med energin på att traska omkring som osaliga andar.
Hästarna äter säkert för mycket gräs, och mår alldeles prima i solen.
MyrPappa jobbar och sliter i studion.
Och jag ligger och tycker synd om mig själv.

Idag är jag allt annat än nöjd med livet.

Redan i söndags fick jag frågan om jag hade börjat packa än.
-Nää. svarade jag lätt chockad. Vi åker inte förrän onsdag morgon.

Även under måndagen togs det upp ett par gånger, och idag har 'har-du-packat?-frågorna' duggat tätt.

Men vadan denna stress? Luuugn. Myra har koll.
När man ska hem är det ju busenkelt. Det behöver inte tvättas, inte strykas, inte väljas, inte ångras, inte funderas.
Det är ju bara att få ner det i väskan. Tar max tio minuter.

Så.
Planen vara att packa i förmiddags, medan SmåMyrorna var på biblioteket med MyrMormor och GammelMyrMormor. Men jag råkade slumra till i soffan istället...  
När vi ett par timmar senare möttes upp för lunch, hade jag inte ens börjat.

Var tillbaka runt 18 och skulle ta tag i det med en gång, men det blev en långpromenad med hund och trevligt sällskap istället.

Halv nio kom jag så igång med packningen, och i kombination med att få SmåMyrorna i säng, så tog det mig drygt 1 ½ timme.
Och jag är nästan klar.
Resten tar jag imorgon bitti.
Innan avfärd.

Ni ser ju. Jag har koll.
Åtminstone noll koll.

Ingen bra ide´ att plocka ögonbrynen senare under förfesten.
Inte ens om man ber om hjälp.
Det blev inte så lyckat.

Nu tillhör jag varken den som plockade eller plockades.
Tillhör mer den klungan som skrattade så tårarna sprutade.

Jag har alltid sagt att jag inte ska skriva blogginlägg på fyllan.

Så då gör jag inte det.


Men jag kan iaf säga att Sverige är kul.

:D