Mammamobbing

-Du pratar bara strunt. var MellanMyras respons på det jag sa.
-Ja, det gör hon mest hela tiden. Det är bara att vänja sig. flinar MyrPappa.
-Jag pratar väl inte strunt heller! protesterar jag och blänger åt MyrPappas håll för att få honom att hålla sig utanför det hela.
-Jo, det gör du. Hela tiden. fnittrar MellanMyra
-Vad är strunt? flikar LillMyra in.
-Det är sånt som mamma säger som man kan strunta i. upplyser MellanMyra kvickt, och skrattar ännu mer.
-Hörredu du. Man struntar inte i vad mamma säger. fortsätter jag protestera.

I ögonvrån ser jag hur MyrPappa, den förädaren, ler med hela ansiktet och nickar i smyg åt MellanMyra.
-Fulen, Prinsessan, Lilla Fröken Skuttikring och fiskarna håller också med. fortsätter MellanMyra.
-Fy vad ni är taskiga mot mig. Men jag har iaf hästarna på min sida. muttrar jag.
-Nej, det har du inte. De tycker också att du pratar strunt. kommer det från LillMyra
-Det gör de inte alls. börjar jag, men blir avbruten av MellanMyra.
-Jo, de ringde innan.

Förtjänar jag inte mer respekt än detta?
Va?
Liiiite iaf!?

Skitungar och skräpkarl.
Vänta bara. Hämnden är ljuv!

Nattliga funderingar.

Har ni tänkt på vad allt funkar bra i alla Hollywoodfilmer?
De vaknar snygga i håret och färdigsminkade. De behöver inte träna för att hålla sig i form. De behöver aldrig (eller iaf sällan) tanka bilen. Två knapptryckningar på datorn och de får fram precis vad de vill ha. Det finns alltid bra program på Tv:n.
Osv, osv.

Men kuddarna! De kan banne mig inte köpa kuddar av bra kvalite´. De går ju alltid sönder hur lätt som helst och det flyger fjädrar över hela rummet.
Och inte behöver de städa upp det själva heller, utan det gör hushållerskan.

Jag vaknar då inte vacker. Inte håller jag hullet av bara farten heller. Bilen dricker alldeles för mycket soppa och gudarna ska veta att datorn inte alltid gör som jag vill. Och jag har endast ett program jag tycker är värt att följa på Tv.

Men kuddarna! De håller minsann. Jag har slagit Maken både gul och blå, men inte fan flyger det några fjädrar i sovrummet inte.
Kanske lika bra, för inte har jag råd med nån hushållerska.

Hilarious

Jag tror jag döööör!

Livet bjuder på tvära vändningar.

I två dagar har hon kämpat mot förgiftningen som härjat i hennes kropp. Men igår gick det inte längre. Veterinären, som var uppe för tredje gången, avslutade äntligen hennes lidande. Masey Grey, K's vackra andalusier, fick slutligen somna in.

Detta pga av människor, som i all välmening (hoppas jag!), ger andras hästar 'godis' över staketet.
Jag förstår inte.
Det spelar ingen roll om det 'bara' är äpple och morötter. Du har ingen aning om vad hästen tål och inte. Hur mycket den har fått tidigare på dagen, eller hur mycket den kommer att få sen.
De allra flesta hästägare drömmer om att kunna ha sina hästar på stora fria ytor. Där de kan springa. Leva så fritt som möjligt. Och ha obegränsat med gräs. I flock.
Det finns därför ofta en mycket stor anledning till varför man har en del hästar i mindre rasthagar med minimalt att äta, och kanske även utan sällskap. Speciellt då det ligger tre stora fält alldeles intill. Där alla kompisarna går.
Och anledningen är inte elakhet. Jag lovar.

Igår sände jag även extra tankar till
min älskade Bix. Också hon vandrade vidare alldeles för tidigt.

Idag dock, är det positiva tankar. Prinsessan blir inte mindre än fem år idag.
Stora damen ju!
 

Fast det märks inte alltid...

April, april.

Det fullkomligt dröp om Fru Silversvart och mig efter att vi överraskats av The Regnskur idag.
Tre minuter senare var det dock som om det aldrig hade hänt. Solen sken åter från en blå himmel.
Aprilväder va? Jag döper härmed om det till Brittiskt väder.

(11.00)

Trots att graderna inte tagit sig upp mer än runt 13 - 14 grader så bjöd em och kvällen iaf enbart på solsken.

(19.00)

Vad har ni haft för er en kväll som denna?

Drömtydare hitåt.

Ok. Nu har jag drömt igen. Massor. Och jag blir inte klok på någonting.

Det började med att jag var i någon lägenhet med en hel del av mina gamla vänner från Sverige. Mest de som jag inte har kontakt med längre. Kändes som om vi var på nån förfest, men utan sprit. En kompis, som fick barn i våras, var gravid.
Vi var sedan på väg till en annan lägenhet och gick på en liten gångväg och även utmed en liten bäck som flöt spikrakt genom en liten skogsdunge. Det blev lite dramatik då jag halkade i leran och höll på att trilla i. Blev 'hängande' på sidan och höll krampaktigt i mig i rötterna som stack fram. Det var varken högt eller djupt eller på något vis farligt. Enda anledningen var att mina nya gympaskor inte skulle bli blöta. Jag ville inte behöva byta...

Det kom en buss farandes. (Nu är det inte Sverige längre, utan mer Indien eller nåt) Ena långsidan var öppen och det var bara ett fåtal människor på bussen. Bla en kvinna med ett barn i knät. Jagandes efter bussen sprang två mörkhyade män. Stora vältränade och iklädda knallgula trikåer för att se ut som kanariefåglar.
Någon lyckades sno trikåerna och vi hade ett himla sjå med att få tag på nya. Vi lyckades till slut och de traskade nöjda och glada iväg genom byn. I sina nya knallgula trikåer...

Så befann vi oss i ett hus, ett hus som kändes som mitt. (Troligen i Wales, dårå) Maken var där, SmåMyrorna, och en familj som vi umgås med en hel del här. Ungarna var ute i trädgården och lekte. Vi andra satt inne och drack te. Alla ville ha kaffe utom jag, men vi hade inget, så jag bjöd på rött te.
Min lillebror kom. Han var hög på droger och jag försökte febrilt släta över den 'pinsamma' situationen genom att stödja honom och försöka förklara vad han sa och varför han gjorde som han gjorde.

Plötsligt befann jag mig med lillebror på en stor tunelbaneperrong. Han tog mer droger och jag sprang och letade efter honom för att få honom att sluta. Det var mängder med folk och alla stod i klungor och pratade. Typisk fredag- lördagkväll. Hittade lillebror på en av toaletterna precis då han tog en spruta. Pratade massor med honom, och sekunden efter var jag tillbaka i huset. Jag satt återigen och drack rött te med maken och familjen från här.
Lillebror kom in genom dörren. Nyduchad, nyklippt och drogfri. Han log lite under lugg och det märktes att han skämdes.

Maken, lillebror och jag öppnade en dörr bakom trappan. När vi stängde den från andra sidan så var vi jagade. Någon eller några var efter oss. Maken och jag försökte hålla emot dörren medan lillebror sprang i förväg. Vi lyckades inte, utan dörren slogs upp och in kom en man och två kvinnor. Det var en läkare och två sjuksköterskor, dock konstigt klädda. Mer actionhjältar. Läkaren och ena sköterskan försvann in i rummet till vänster efter lillebror, medan den andra sköterskan stannade kvar i hallen utanför med Maken och mig.
Jag började kasta och sparka en fotboll på henne och det hela utvecklades till något som kan liknas med squash. Vi eftersträvade snygga skott, snygga kast och snygga mottagningar. Maken fick bara vara med på ett hörn.

Och där satte klockradion igång.

Nu är jag helt förvirrad.

Tomma tunnor skramlar mest

Vi har två svarta tunnor stående i varandra på framsidan. Jag ska ta med mig den ena till hästarna.
Så.
Jag trippar ut i strumplästen bara för att ta in en av tunnorna för att skölja ur den innan jag stoppar in den i bilen. No big deal, liksom.
Trodde jag.

Tro inte jag får loss tunnorna från varandra. De sitter som berget.
Och där står jag och drar och sliter för kung och fosterland, men de förbaskade tunnorna rör sig inte en mm.
Det spelar ingen roll vad jag gör. Jag vrider och vänder. Puttar och drar. River och sliter. Spottar och svär.
Det enda som händer är att jag blir arg. Rosenrasande.

Jag som bara ville ha med mig en tunna till hästarna...

Så var det det här med språken, dårå.

-Ojdå. Det är ben där. Vänta lite. säger jag och börjar plocka bort de små benen från makrillen.
-Vaddå ben? Fiskar har ju inte ben. svarar MellanMyra
-Klart att de har ben. De måste ju kunna gå. lägger sig MyrPappa i.
-De går inte! säger MellanMyra upprört.
-Nä, de svimmar! upplyser LillMyra.

Går det att lära gamla hundar att sitta?

Häromdagen lärde jag mig att en triangel har fyra sidor.
Att Kofi Anan är en drink.
Och att John Glen var den första på månen.
Bl a.


Jag säger som
Asfaltmamman: Får de betalt, eller??

Bläää

Fy bubblan.
Nu går jag och drar täcket över huvudet.
See ya later, liksom.

Inget fel på fantasin, iaf.

Inatt sprang jag omkring bland rabatterna och på gångvägen utanför ett bostadshus och samlade marsvin, som jag sedan gav till väntande personer i en stor droska.
Hur ska jag tolka det?


(\__/)
(='.'=)
(")_(")


(Jag kan inte göra marsvin, så det får bli en kanin istället.)

KT Tunstall

För en två veckor sedan släpptes hennes senaste album här. Och jag säger bara en sak. Asbra!
Hon gör det igen, liksom.

Om jag inte är helt ute och seglar så väntar Sverige fortfarande.
Men lyd mitt råd: Spring och köp!

Inte för att man tröttnar på hennes låtar i första taget men tvärtemot alla andra, som spelar de nya låtarna, så bjuder jag på ett liveframträdande från -05.
Det måste absolut vara bästa verionen någonsin, och den underbara missen i början gör den bara ännu bättre:

Live
KT Tunstall - I want you back

Not ready to make nice

Håll er på replängds avstånd.
Det är en
sån här dag idag.




Dixie Chicks - Not ready to make nice

Hostig i näsan

Falska hostattacker och ledsna ögon mötte mig härom morgonen då SmåMyrorna skulle upp ur sina sängar.
-Jag är sjuuuuk, mamma. pep det ynkligt från LillMyras säng. Jag tror inte jag kan gå till skolan idag.
-Jasså? Är du sjuk, du lilla. log jag. Så farligt verkar det inte vara. Du kan iaf klä på dig och komma ner och äta frukost med oss.
-Men jag borde nog vara hemma, mamma, för jag är hostig i näsan.

Efter ett helt gäng tillgjorda hostningar, stor underläpp och cockerspanielögon, så kröp det fram att hon hade haft en fallen out med kompisen igår. Därav den hemska BehövaStannaHemmaSjukdomen.

Men se den gick inte. Inte ens när man är hostig i näsan.

bevis publiceras

Inte en endaste liten gissning! Va!

*hmpf*

Men här kommer iaf svaret:

Vi tittade på rugby.
Ett SVENSKT lag mot vårat countys lag!
Kolla in, liksom.

MyrPappa och ett helt gäng svenskar!
Här!
I våran by!
200 meter från huset!

Riktigt trevligt.

Ett stycke skönhet

Mitt hjärta och min hjärna ligger i vilda diskussioner.
Varför kan de aldrig gå hand i hand?

Föremålet för trätan den här gången heter L.
L är en liten secret crush som har legat och bubblat under ytan i snart två år och som nu börjar bli svår att hålla i shack. 
L är en av unghästarna som jag håller på att rida in.
L är även till salu.

L är vacker som få.
 
*sucka*

Fotobevis och gissningslek

Efter tjatande om bildbevis på håret så känner jag mig mer eller mindre tvungen att lägga ut en liten bild.
Det blev inte alls som jag hade tänkt mig, men den stackars frisören kämpade tappert med mitt sönderfärgade hår, och jag blev rätt nöjd ändå. Trots att det klipptes JÄTTEmycket och färgades ett par nyanser mörkare än vad jag egentligen ville.
Men med tanke på de färger som fanns i sen tidigare, så var det inte så mycket annat att välja på. :)
Kolla in:

How average is that!?

Ska vi ha vadslagning om hur länge jag kan hålla mig från extremfärger nu? Jag gissar på... på... eh... på länge! Ja, länge gissar jag på. Eller iaf ett tag... Nån som har andra förslag?

Förresten så kan ni ge er på att gissa på något annat också, om ni törs. Ikväll, mellan 19.00 och 20.30, har hela MyrFamiljen varit ute och gjort något som vi aldrig trodde vi skulle göra. Jag ska publicera bildbevis imorgon, och jag är helt säker på att ingen kommer gissa rätt tills dess. So. I dare you. :)
Jag vill bara tillägga att MyrMormor, Asfaltmamman och Jenny får gissningsförbud. Bara så att ni vet. Ajabaja, inte gissa.

Special till Nika, som tvärtemot alla andra inte ville se bild på håret, utan det här:

(Bevis finns i första delen av hennes förra kommentar. Joråsåattmenvisst.)

Pin och fin. Ni vet.

Tre och en halv timma hos frissan.
Det sved både i rumpan och i plånboken.

Men fan vad snygg jag är!

Tell me, please

Kan någon tala om varför det, trots att jag duschar va-ha-harmt, envisas med att studsa iskalla vattendroppar från kakelväggen?

Swinglish

Här sitter jag i telefon och planerar morgondagens ridtur med J, då MyrMormor hojtar och tjoar på Skype. Självfallet klarar jag inte av att negligera henne, utan börjar chatta med henne samtidigt.
Det hela slutar med att jag pratar svenska med J och skriver på engelska till MyrMormor.
Jag HAR verkligen koll!

( Höstens första uppdrag på missionbloggen är utfört. Kolla in Myra vs Jenny, vettja!
Där, i länklistan ---> )

Skrattmedicin

Jack Black är inte riktigt frisk.
Inte Gollum heller.
Kan inte bli annat än klockrent!

Tenacious D (Jack Black) Feat. Gollum (Andy Serkis)

Själv ska jag ner till stranden och sola och äta glass.
Det finns inte ett spår av hösten.
Alldeles, alldeles underbart.

Jag går inte upp förrän det är ljust!

Ända sedan förra sommaren, då vi började med renoveringen av nuvarande, då nya, MyrStacken, så har MyrMormor undrat när vi ska köpa rullgardiner till sovrummet. Svaret har hela tiden varit 'sen'.
'Sen' är mycket bra. Iaf när man använder det själv.

För att stå ut till 'sen' så hängde vi provisoriskt upp två ljusblå lakan i fönstrena. Hur bra som helst.
För det första så var det fruktansvärt fult, för det andra strålade morgonsolen rakt igenom och för det tredje så såg alla som gick förbi rakt in. Högsta betyg, mao.

Förra veckan tyckte MyrMormor med bestämd röst att 'sen' minsann var 'nu' och släpade mig hårdhänt i örat ända till Ikea.
Det blev både gardinstänger och gardiner till SmåMyrorna och gästrummet, träpersienner till vardagsrummet, rullgardiner till sovrummet, köttbullelunch, kanelbullar, tunnbröd, dajm och lite annat smått och gott innan vi kom därifrån.
Väl hemma släppte hon taget om mina stackars öron och gav sig obönhörligt på Maken istället. Han fick inte en lugn stund förrän allt var på plats.

Jättesnällt, mamma, verkligen. Och jag menar det. Men hur sjutton ska jag nu komma upp om mornarna hade du tänkt dig. Det är ju för fan kolsvart!

Efter maten

-Mamma är inte tjock! utbrister MellanMyra och blänger på MyrPappa efter att han har kallat mig för tjockis. (Vilket jag visserligen är, direkt efter maten. Men det betyder ju inte att det behöver påpekas!)
-Inte? säger MyrPappa. 'Inte ens magen?'
-Ja just det. Magen. Då är hon ju tjock. svarar MellenMyra och ler med hela ansiktet.
-Tjock för dig, va. lägger jag mig i. 'Hur ska jag göra för att bli av med den tjocka magen då?'
-Få en bebis!!



(Edit: No missuppfattningar nu, hörrni. Inga MyrBebisar på väg!)

James Blunt

17:e september släpper James Blunt sitt nya album och få ser fram emot det så som jag.
Första gången jag hörde senaste singeln var den ok, andra gången satte den sig i huvudet och tredje gången var det kört. Den är hysteriskt beroendeframkallande.

James Blunt - 1973

Speechless

Ni vet när någon man tycker om lyckas överraska en så att man blir så där löjligt glad.
När man blir smickrad och står, med lätt rodnande kinder, och drar foten i sanden.
Dit har
Gamle Svarten (aka DMH aka Samuel) fått Myra.

Jag är schmoozenominerad:
image151

The "Power of Schmooze Award" is The Award for bloggers who effortlessly weave their way in and out of the blogosphere, leaving friendly trails and smiles, happily making new friends along the way. They don't limit their visits to only the rich and successful, but spend some time to say hello to new blogs as well. They are the ones who engage others in meaningful conversations, refusing to let it end at a mere hello - all the while fostering a sense of closeness and friendship.


How flattering is that!?

Torn

I väntan på att MyrMormor ska åka hem (inte jag då, men ni) och att min bloggtid ska återkomma (av någon anledning så funkar inte komponenterna MyrMormor och bloggtid så bra ihop ) så får ni stå ut med mina kortkorta inflik och uteblivna kommentarer och svar.
Men jag tror ni klarar er bra ändå.

Tyvärr.... ;)

Är det NÅN som kan se den här utan att skratta??

Nathalie Imbruglia's Torn med David Armand (som Johan Lippowitz)

Lugnt som i graven

SmåMyrorna är tillbaka i skolan.

Prinsessan lider av högsommar- (jorå!) -värmen , medan Fulen lapar sol som värsta turisten.

Fru Silversvart glider sen förra veckan omkring i sina nya skor. Idag fick Herr fux på sig sina. Premiär för hans del, och han glider inte alls. Tycker det är konstigt. Och troligtvis onödigt. Men vi vill inte ha mer hål i hovarna...

Myrmormor städar huset och tar hand om både MyrFöräldrar och SmåMyror.
Och tar med mig och storshoppar på Ikea.

MyrPappa har haft inbrott, glassplitter, polisen och halva CSI i studion.

Grannen lite längre bort på gatan var tvungen att åka till sjukan, men var för tung för kranbilen för att lyftas ut ur huset, så de fick ringa till stOOra helikoptern, men det gick inte heller, så fyra timmar och ett halvt rivet hus senare så var den 'lilla' farbrorn ute på gatan. 
Förskräckligt smala dörrar i det här landet... 


Själv hästar jag mest.

Händer nästan ingenting om dagarna.
Tack själv då?

Samma lika

Vi kör helt enkelt en repris på förra gången:


Morgontrött

Det tär på krafterna att ha MyrMormor här.
Hon går inte och lägger mig i tid...

2006-sep-22 @ 09:37



Så det är helt och hållet hennes fel att jag inte bloggar.
Faktiskt.

Eller kommenterar.
Såklart.

Jäkla MyrMormor.


Internet is up'n runnin'

Sorry, hörrni, för att jag utblivit. Internet har legat i dvala sen sist och fungerade först nu igen.

Herr Fux mår ganska ok. Nu.
En lång historia kort, så fick han upp smågrus innanför yttre hovväggen i början på sommaren. Det tog, med hjälp av bl a hovslagare, värmebandage och förbud att knata runt, drygt fyra veckor innan han blev ok. Jag började så sakta rida honom igen och han funkade riktigt bra.
Tills för en vecka sedan. Herr Fux blev stel och ovillig och inte alls på humör.
Ringde hovslagaren som kom i fredags och fick gräva ur stora delar av båda framhovarna, då gruset återigen letat sig upp och dessutom påbörjat en infektion. Så nu tvättar jag och håller kliniskt rent (!?) under hovarna och bandagerar och har mig för att ny skit inte ska komma in. Idag eller imorgon ska vi fylla hålen med 'Hoof Patty' och senare i veckan kommer hovis tillbaka och slår på skor över det hela.

Just nu sitter jag med klump i magen och kan inget göra mer än att hålla tummarna. För så sant som det är sagt: No hoof, no horse...



Men nog om detta och vidare till roligare saker istället.
Missionbloggen, eller
Myra vs Jenny , är uppe och snurrar igen, och jag har precis lagt ut Jennys första uppdrag. Vansinnigt roligt.

Men ska jag vara helt ärlig så vete sjutton om jag vill att hon lyckas. Det kan omöjligt vara nyttigt för omgivningen...

skit, skit, skit

Klockan är inte mer än 06.20 men jag har redan varit uppe i över tre timmar.

Så nu kommer jag inte bara vara oroligt och ledsen. Jag kommer vara aptrött uppe på det.

Och allt är Herr Fux's fel.

Det kommer bli en lång dag...