Myras Mysterier -

Halloween

Några vilda fester och alkoholförbrukning behöver jag inte oroa mig för än på några år. Vi ska på barnvänligt 'Light Party' ikväll och på vägen dit och hem ska det trick or treat-as för fulla muggar. Sitter och väntar på att Woolworth ska slå upp dörrarna så att vi kan köpa det sista i klädväg inför kvällens äventyr.

Vi tjuvstartade lite igår.
Jag gjorde pannkakor.
Och hittade karamellfärgen i skafferiet.

Sen kom Maken till assistans.

Vi får väl se vad kvällen ger...

2008-10-31 @ 10:57:57 Permalink Familj Kommentarer (8) Trackbacks ()

Konsten att få plats

Ja jisses.
Maken och jag hade en period då vi behövde plats för både två barnstolar, liggvagn, sulky och tre schäfrar.
Och så alla mindre saker som hörde till dårå. Blöjor, ombyten, leksaker, kräkpåsar, papper, våtservetter, koppel, vattenskålar, spårselar... You name it.
Jag måste säga att jag är ganska glad över att den tiden är över, och att vi numera kan åka iväg utan nästan nånting. Det sparar både tid, tålamod och humör, vill jag lova.

Men det är klart. Nån lite Mini skulle vi inte klara oss med direkt.
Jeepen är guld värd.

2008-10-30 @ 20:07:07 Permalink Familj Kommentarer (6) Trackbacks ()

Don't get me wrong

Ok.

Picture this.

Me likkle girlie ones sittin' on horseback.

Me, miles behind, strugglin' to keep up. Panting more than running.

Sheep in field making funny noice.

Horses jump.

-WHAT was that? cried tiny sis on fat horse.

-Dunno. answered big sis on still-fat-but-not-as-fat horse.

-That... was... one.. of... the... sheep... poor left-behind-mum manage to say between huffs and puffs.

-It's like they're coughin'! grinned lil sis.

-What!? panicked big sis. 'No one's in a coffin!!

2008-10-30 @ 14:15:37 Permalink SmåMyror Kommentarer (0) Trackbacks ()

My beloved sandschool

Jag kan nog inte gnälla på turisterna längre. De har åkt hem. Eller åtminstone gett sig av från stränderna.

Men tidvattnet då?

De kommer ju och går stup i ett.

Och invaderar min ridbana.

Vad kan man göra åt det?

2008-10-29 @ 18:43:06 Permalink MyrTrams Kommentarer (8) Trackbacks ()

Huset mittemot

Vi har värsta gulliga huset mittemot vårat.

Skulle inte säga nej alls om jag fick chansen att bo där. Bara för att det är så sött. Som ett litet dockhus.
Synd det inte ligger på landet. Med matchande stall till. Och massa mark.
Fast tur kanske. För då hade jag väl slängt ut dem med hot och våld.
Vill ha, vill ha, vill ha.

Här har det blivit riktigt kallt. Inatt drar det sig ända ner till nollan, och det är varnat för snö under flera dagar senare under veckan. Med början imorgon. Men jag tar inte varningarna på allvar längre. Inte ett endaste dugg.

För er som har lösen, så finns det massa nytt att fördjupa sig i...

2008-10-28 @ 21:13:09 Permalink StorBritannien Kommentarer (6) Trackbacks ()

Bestämmanderätt

Jag har kommit på en sak.

Jag bestämmer.

Åt er.

Joo, det är sant. Helt omedvetet så har jag i flera dagar bestämt åt er. Och det utan att varken ni eller jag har vetat om det.

Det ni. Gör om det om ni kan.

Grejen är så här. Att jag har säkert etthundrafemtioelva saker att blogga om. Och minst lika många foton att lägga ut.

Men.

Allt är på/om mina barn. Eller mina hästar. Eller i kombination.

Vi går upp om mornarna och äter frukost i lugn och ro, sedan bär det av till hästarna. SmåMyror rider och själv springer jag på så fort mina små ben bär mig.

Jag har snudd blodsmak i munnen, svårt att få luft och ont i sidan. Jag luktar svett, är lerig upp till knäna och kämpar emot för allt jag är värd för att det inte ska svartna för ögonen. Vilket kanske inte hade gjort något, för det enda jag ser är två häströvar som försvinner längre och längre bort utmed de walesiska småvägarna. I ett intet sinande tempo.

Och ni ska veta att det är vansinnigt irriterande där man galopperar fram och andas tungt som en gråsäl och så smått längtar efter döden, och samtidigt har en vilt hoppandes och studsandes Prinsessa runt fötterna, som det fullkomligt strålar om. 'Kom igen, morsan, vi har ju roooligt!!' 'Det har vi då INTE!', väser jag tillbaka.

Om inte Maken får iordning på min cykel snart, så kommer han inte ha nån fru kvar...

Men åter till ämnet. Nu lyckades jag få in hästeri och SmåMyror iaf ju.

Anledningen till att det är glest mellan blogginläggen är för att jag (tydligen) har bestämt mig för att ni inte tycker det är ett skit intressant med ena hästinlägget efter det andra.

Så därför har jag helt enkelt låtit bli.

Löjligt, kan tyckas. För om jag nu ändå bestämmer, så kan jag ju bestämma mig för att skriva det jag vill. Inte att ni inte vill läsa det. Det kan jag kanske lämna över till er.

Men anyhoo. Jag tänkte som så här.

Att för första (och kanske enda) gången så ska jag ge er något sånär fria händer.

Vad vill ni läsa mer om? Vad nytt vill ni ha reda på? Vad undrar ni över? Vad saknar ni?

Kanske hur många gånger i veckan jag dammsuger. Hur många piercingar jag har. När jag går och lägger mig. Vad jag tycker om att ta kvällspromenaden i beckmörker och spöregn. Varför jag tror att nagelbanden kommer lossna. Eller varför jag alltid måste räkna trappstegen på vägen ner.

Jag svarar, om ni vågar fråga.

Eller om det nu var tvärtom jag hade tänkt mig...

2008-10-28 @ 15:11:54 Permalink MyrTrams Kommentarer (10) Trackbacks ()

Framsteg utan att bli blöt om fötterna

Efter en riktigt vidrig början på dagen, med hällregn och kastvindar, så lättade faktiskt molnen upp framåt eftermiddagen. Solen lyckades ta sig igenom och SmåMyrorna skulle genast iväg till hästarna och rida.
Vet ni. Jag har inte ridit sen i torsdags. Jag har inga hästar.
Sägs det.
Och jag måste fråga om lov först om jag får rida andras.

Alltså. Det är jag väl med på, att man inte bara kan ta någons häst att rida på. Men jag trodde inte man kunde ta över någons häst utan att fråga heller. Konstigt, för det verkar ju ha funkat... Fru Silversvart tillhör LillMyra, och Herr Fux tillhör MellanMyra.
Fru Silversvart verkar det helkört med, men jag har blivit nästan lovad att få tillbaka Herr Fux. Den dagen MellanMyra får en helsvart Isis, som heter Diablo.
Jag får nog bita i det suta äpplet och se mig som hästlös ett bra tag framöver...

Att LillMyra och Fru Silversvart har kommit underfund med varandra, är väl ingen direkt nyhet längre. De där båda drar iväg på tu man hand och man har inte en suck att hänga med i svängarna.

Om man inte är en Prinsessa, vill säga. Men det är inte alltid det känns direkt tryggare, där man knatar på flera mil (nåja, mil och mil. Men ni förstår poängen) bakom.

MellanMyra och Herr Fux tar det vanligtvis betydligt lugnare. Delvis beroende på att MellanMyra är mer betänksam än lillasyster, men också på att en annan gärna vill vara i närheten och behjälplig med tanke på Herr Fux's förflutna.

Men idag hände det något.
-Släpp honom, mamma. Jag kan själv, sa MellanMyra.
Och visst släppte jag, för gå och leda, det behöver jag då rakt inte. Det vet vi sen länge.
Jag hade bara inte riktigt räknat med att det större delen av ridturen skulle se ut på det här viset;

Hon töltade iväg och strålade jäklar i mig ikapp med solen. Stolt som attan.
Och det var jag med. Massvis.
Fast lite orolig också, dårå. Kände att jag inte hade så mycket kontroll där bak på efterkälken precis.

Det roligaste var nog ändå att det var översvämning nu igen. Det roliga var nu inte översvämningen i sig, utan det att LillMyra fick agera taxi åt MyrFöräldrarna. Vi kom ju inte förbi utan att behöva simma...

Så först forslade Taxi LillMyra/Fru Silversvart över MyrPappa -uppflugen bakom sadeln- och sedan kom de tillbaka och hämtade mig. MellanMyra och Herr Fux var med som vägvisare, och Prinsessan som... tja, störande moment, tror jag. Eventuellt känguru.
Trygga, stabila Fru Silversvart, säger jag bara.

2008-10-26 @ 22:08:45 Permalink Hästar o hundar Kommentarer (9) Trackbacks ()

Veckopeng och ansvar

Jag ser fram emot veckan som kommer. Det är dags för Mid Term, och jag får rå om mina små troll på heltid i hela tio dagar. De var lediga i fredags också, och börjar inte förrän nästa måndag.

SmåMyrorna är inne i en helt underbar period. De vill inget hellre än att hjälpa till och hålla igång. De plockar undan efter sig utan att man behöver påpeka det. De dukar innan maten. De ställer skorna i skohyllan istället för att sparka av sig dem mitt på hallgolvet. De gör små överraskningar i form av att städa sina rum, plocka iordning i vardagsrummet eller städa kaninburen. De rider så ofta de kan och tar hand om hästarna på bästa sätt. Borstar, fodrar, mockar. Och bara pysslar och myser. Jag har knappt matat varken hund, kanin eller häst senaste tiden. Allt vill de göra. Allt delar de upp lika emellan sig.

Och jag undrar.

Har allt mitt bedjande, bönande, suckande, påpekande, mina raseriutbrott, mina hot, mina mutor och min stundom påtagliga uppgivenhet till slut gett resultat? Vågar jag tro på det här nu? Eller är de ute efter något?

Kommer de sluta hjälpa till då de märker att de inte kommer slippa undan läxläsningen eller bli miljonärer på köpet?

Ska jag använda veckopengen som muta för att de ska fortsätta hjälpa till? Eller hot om indragen sådan om de latar till sig igen? Eller som nu, hålla veckopengen utanför helt och hållet?

Tiden får väl visa. Til then, I'm walkin' on egg shells...

Hur har ni det förresten? Med barn, veckopeng och ansvarsområden?

En aldrig sinande diskutionskälla, liksom...

2008-10-25 @ 13:14:58 Permalink Familj Kommentarer (7) Trackbacks ()

Hur man kör slut på Prinsessan

Prinsessan ÄR inte frisk. Enligt vaga rykten så fyllde hon visst sex nu i september, men det har jag svår att tro. Hon far fortfarande omkring som en valp mellan varven och kan omöjligt ta det lugnt då man är utomhus.
Kolla in här tex, då hon hon leker. Med mig tydligen. Och jag är inte ens direkt engagerad..

Eller här, då vi varit ute i närmre tre timmar och hon tror att vi ska hitta på något mer...
Visst, jag retas lite, men hallå hunden. Tagga ner, va.

Men idag så jäklar. Jag tror jag lyckades knäcka damen.
För se. Efter sedvanliga rutten i hästhagen så fick hon hänga med Fru Silversvart och mig ut.
Och jag tror jädrar i mig hon var lite spak på slutet.

Om än inte helt död, så iaf något på efterkälken.

2008-10-23 @ 23:44:03 Permalink Hästar o hundar Kommentarer (3) Trackbacks ()

Simon Richardson is in da house

Det sitter just nu en världsmästare nere i studion.
Jag kom precis från hästarna, lerig från topp till tå, med en lika lerig hund i koppel. Den leriga hunden var fasligt intresserad av hans ena krycka, och försökte sig tom på att ta den. Det tyckte jag var lite pinsamt, så jag gick hem.

2008-10-23 @ 13:01:57 Permalink StorBritannien Kommentarer (5) Trackbacks ()

Not so very trevligt.

Vårat vatten ser ut så här...

Om det tycker jag inte alls. Ett endaste dugg.

Fast det är klart. Tidigare hade vi inget vatten alls.
Då försökte jag både koka te, blanda saft, diska, borsta tänderna, tvätta barn och spola mer än en gång på toaletten.
Det gick sådär.

Nu ska jag sova på saken.
Det brukar hjälpa.

2008-10-23 @ 01:23:56 Permalink Allmänt Kommentarer (11) Trackbacks ()

Det blir inget med det, serru

Nu har jag suttit i säkert 20 minuter och försökt att komma på hur jag på bästa vis ska skriva ett inlägg med en länk till Jenny. Om huruvida hon publicerar våra samtal -översatt till svenska- på sin blogg.
Jag kommer inte på hur jag ska skriva.

Crap.

2008-10-22 @ 17:49:53 Permalink Allmänt Kommentarer (3) Trackbacks ()

Seg i kolan

Vaknade med tuuuungt huvud idag. Låg som en död säl i sängen tills klockan hade passerat åtta. Tog mig ner i köket och tittade på medan SmåMyrorna fick i sig frukost, sedan gick jag och la' mig igen. Somnade om och sov ända till halv elva!

Men jag är säker på att jag hade sovit än, om det inte varit för att Jenny ringde. Det är då dåligt med hyfs därborta i Oxted. Ringa och väckas vid den tiden...

Nu känns det dock lite bättre, och jag ska ta mig ner till badrummet och försöka fixa mig något sånär representabel. Har lunch date idag. Ska träffas klockan ett. Det lär bli lunch för dem, och frukost för mig.

Men trevligt ska det bli, och det kommer stå övervägande hästsnack på menyn.

2008-10-22 @ 12:09:17 Permalink Vardag Kommentarer (4) Trackbacks ()

Det gick ju inte så bra...

L har brutit foten.

Under tiden har jag varit förste broccolivakt.

Det har inte gått så bra.

Tror jag.

Jag är bättre på att ta hand om hennes hästar.

Helt klart.

Hon har inte sett sin broccoli än.

Men nästa vecka är hon på fötter igen. Och känner jag henne rätt så kommer hon komma haltandes över fälten det första hon gör.

Så.

Hur ska jag förklara det här?

Jag menar. Det är ju iaf inte jaaag som ätit.

Jag har inte gjort nåt!

Kanske det som är felet...

2008-10-21 @ 19:41:56 Permalink Allmänt Kommentarer (11) Trackbacks ()

Kortare dagar - längre kvällar

Åtta grader var det i morse. Å.t.t.a. j.ä.k.l.a. g.r.a.d.e.r.

Och med extra hjälp av isande vindar från havet, så var det nästan lite vinterkänsla över det hela. Muttrade lite för mig själv, då jag gick genom det blöta gräset och drog jackan tätare om mig. Jag har ju liksom inte velat fattat att det är höst än. Än mindre att vintern är i antågande.

Njöt dock i fulla drag då jag satt på hästryggen och solens strålar började vinna över kylan som hängde kvar sen natten. Andra ridturen var om möjligt än trevligare då det var så pass varmt så jag vågade knäppa upp jacken. Men när jag mötte tanten i bara kortärmad skjorta, så drog jag på pin tji dragkedjan ända upp till hakan. För så varmt var det då inte.

Snart ställs klockan om också. Mörkare kvällar. Vilket jag inte ser fram emot alls. Jag vill ha ljusa kvällar att tillbringa utomhus. Är en alldeles för rastlös själ för att trivas inomhus under långa mörka timmar. Jag blir sur. Och lättirriterad.

Det slutar dock oftast med att jag somnar...

Desto lyckligare blir jag då över att jag kan vara utomhus om dagarna. Ta vara på dygnets ljusa timmar även under månaderna då de är få i antal.

Tänker tillbaka på alla år som jag har jobbat och gått i skola. Då jag satt och trånande tittade ut genom fönstren och längtade mig bort. Ut. How did I do it!? Jag är inte byggd för att vara inne. Jag är inte byggd för att trivas när det är mörkt.

Jag är byggd för att ha det runt 20 dgrader varm och solsken om dagarna.

En lagom regnskur varje natt. Och inte mörkt mer än de timmar jag sover.

Someone give me...?

2008-10-21 @ 14:43:19 Permalink Vardag Kommentarer (5) Trackbacks ()

Medgörlig (?) fotomodell

Inte bara LillMyra som blir utsatt för kameran.

Inte bara LillMyra som inte alltid har lust att vara med.

Ni får en liten favorit i repris. Nästan.

Fast i hårigare format. Och slow motion.

Jag skriver inget till dessa bilder.

Det tänkte jag att ni skulle få göra den här gången.

Seså. Gnugga geniknölarna lite nu.

2008-10-21 @ 00:08:49 Permalink Hästar o hundar Kommentarer (4) Trackbacks ()

Toa-humor

Ända sen det här, så har jag varit mer än vanligt insnöad på att läsa registreringsskyltar. Titt som tätt så bjuder det på ganska hög (nåja, för mig iaf) humor. Mer sällan finns det chans att fånga det på bild. Men nu har jag lyckats igen.

Need the loo? Anyone?

2008-10-20 @ 11:01:47 Permalink MyrTrams Kommentarer (8) Trackbacks ()

Efter konstens alla regler

Om man ger SmåMyrorna fria händer med kameran ett tag, så kan vad som helst hända. Speciellt då LillMyra bestämmer sig för att inte vara med på kort, och MellanMyra bestämmer sig för att det vill hon visst det.
Så medan LillMyra drar iväg som en avlöning, så galopperar envis MellanMyra efter. Med min arma kamera i högsta hugg.

Ut från köket bär det, vidare bort genom hallen. Nerför trappan och uppför nästa. Där det visst tar tvärstopp.
Inte för att det betyder att det är lättare att fota den lilla odågan, men hon befinner sig iaf på samma ställe.

Någotsånär, åtminstone.

Sen bär det av igen. Tillbaka nerför trappan och uppför nästa, förbi köket, uppför trapporna till vinden och in i MellanMyras rum. Först där bromsar de in, och MellanMyra hinner återigen få fast lillasyster på bild.

Om än inte från hennes mest charmanta vinkel...

Men det är iaf här någonstans, mitt i virrvarret, som lillasyster kommer på att hon är fast i som en återvändsgränd. Eller...?
Med MellanMyra i hasorna har hon inte så lång tid på sig. Hon måste bestämma sig fort.
Och det gör hon...

Upp i sängen far hon, hivar -i avledningssyfte- iväg storasysters Ariel-kudde åt ena hållet, samtidigt som hon själv

kastar sig handlöst rakt ut!

Men som den katt hon nu är, så landar hon på alla fyra, på den framdragna extramadrassen (där det har tränats falltekniker på de senaste dagarna. Judo, denna judo...) och avslutar med att vråla 'Strike a pose!'

och ..eh... gör så. Typ.

Men det hela varar bara ett ögonblick, för snart är hon på väg igen.

En snabb kullerbytta och nån form av kravlande över madrassen, innan upp på fötter..,

...ut från storasysters rum och

vidare mot trapporna för att ta sig ner igen.

Och det var väl där någonstans som MellanMyra erkände sig besegrad och gav upp fotosessionen.
Eller så var det kanske så att det var mamman som vid det här laget hysteriskt gapade om att hon åtminstone ville ha sin kamera tillbaka hel och i någorlunda välbehållet skick.
Ni ser. Barna har hon redan gett upp på. Där finns inte ett endaste uns av skick...

2008-10-19 @ 22:18:20 Permalink SmåMyror Kommentarer (12) Trackbacks ()

Det där med klädmode...

...går lite isär i den här familjen.

Förra julen -hos MyrMormor- ville MellanMyra gå ut så här.
Det fick hon inte....

(Ni med lösen har mer att läsa)

2008-10-18 @ 13:29:20 Permalink SmåMyror Kommentarer (11) Trackbacks ()

Klipp, klipp, klipp

Tänk att det ska vara så svårt att få tummen ur. Jag lovade ju att visa er vilket jag
bestämde mig för. Nu tror jag allt att det är dags. Nästan en vecka senare...

Förra lördagen red LillMyra och jag hästarna hem till J. Hon börjar få koll på Fru Silversvart nu, LillMyra, och klarade både rondell och korsningar med glans. Snart ska hon få hänga på ner till havet. Det tjatar hon om. Och att hoppa också, förstås...
Anyway. Väl uppe hos J satt vi av, tog av sadlar och talade om hur vi ville ha det. Det var ett -peppar peppar- unisont beslut av LillMyra och mig.
Medan J ansvarade för klippmaskinen och jag för hästarna, så sprang LillMyra omkring med kameran. Jisses, säger jag bara! Ni får bara se ett urval. Jag tänker då inte lägga ut bilder när jag ser ut som jag gör i håret efter att haft ridhjälm på mig...

-Man får inte stå bakom hästarna, J. sa LillMyra
-Nä, jag vet. Det var dumt. svarade J. Och satte sig ner...
Sådär höll de på, mest hela tiden, de där två. Munhuggas som som värsta syskonparet.

Jag höll tyst. Vägrade låta mig hamna i krigszonen.
Jag tror minsann jag fortsätter att vara tyst ett tag till.
Och låter bilderna tala för sig själva. Go LillMyra:

Det fullbortade resultatet får ni dock vänta med. Det tog hon inget kort på...
Jag kanske kan komma ihåg och göra det idag. Kanske.
Om nu huvudet fungerar som det ska.

2008-10-17 @ 10:28:21 Permalink Hästar o hundar Kommentarer (7) Trackbacks ()

Skäm gärna ut mig. Gör det.

Maken står utanför på baksidan och pratar med två klubbkompisar (Som jag aldrig har träffat. Som aldrig har träffat mig.). Själv ligger jag i godan ro i soffan, tittar på Monty Roberts och Kelly Marks, och drömmer mig bort om hur Herr Fux och jag ska utvecklas ihop.
Då kommer MellanMyra.
Den hemska, hemska MellanMyra.

Hon tittar på mig, ler stooort och ställer sig på ryggstödet på soffan.
Hon öppnar fönstret, häver sig ut och gastar:
-Mum's telling you to be quiet!

Varpå det -no guess- blir tyst på baksidan.

Så hör jag ett förvånat 'Vad?'

Och MellanMyra gastar en gång till;
-Mum's telling you to be quiet! You're to noisy!

Jag reser tyst på mig och smyger ut i köket.

Och jag hör ända dit hur hon fnittrar hysteriskt.

Pinsamma onge!

2008-10-16 @ 18:54:34 Permalink Familj Kommentarer (10) Trackbacks ()

Kreativitet

Kan ni gissa vad man får med hjälp av ett

trasigt regntäcke,
lite fantasi,

en väl använd Friis-väska,
och en
(bild cencurerad!)
kreativ Myra?

Inte...?

Jooo. Tänk lite.

------

------

Precis!

Man får

ett helt regntäcke!

Och nu håller vi tummarna att Fru Silversvart inte trampar på sitt täcke nåt mer...

2008-10-16 @ 12:56:17 Permalink Myras Myller Kommentarer (10) Trackbacks ()

Profilbild

Endast två av er har kommenterat min nya profilbild.

Nika tycker det är kul och att jag är jättesnygg.

Jenny tycker det ser ut som en myrslok.

Jag kanske ska vara glad att inte fler har yttrat sig...

2008-10-15 @ 16:16:16 Permalink Allmänt Kommentarer (9) Trackbacks ()

Katten också

Det är inte hälsosamt att vara alldeles för nyfiken...

Inte alls...

2008-10-15 @ 14:42:47 Permalink Allmänt Kommentarer (4) Trackbacks ()

Håll i henne då!

Så här drar vi ut tänder i MyrStacken.

Hur gör ni?

2008-10-14 @ 22:30:56 Permalink Familj Kommentarer (9) Trackbacks ()

Judogi

SmåMyrornas judogis/judogisar/judogisarar... feck... judokläder, kom igår.

Det tackar vi för.

2008-10-14 @ 17:37:32 Permalink SmåMyror Kommentarer (6) Trackbacks ()

Ta bort mig härifrån

Likaväl som att LillMyra inte alltid vill vara med på kort, så är det också så att hon inte alltid får vara med på kort. Och är det så att hon är det ändå, så kan jag alltid halshugga henne, så har vi liksom gått halva vägen var. Lite privat kan man allt vara på nätet.

Prinsessan däremot... Ojojoj.

Hon tycker iiiinte om den walesiska nationaldräkten. At all.

Ta bo-ho-hooort mig! gastar hon.

Men ingen lyssnar på det örat.

2008-10-14 @ 15:29:18 Permalink Hästar o hundar Kommentarer (5) Trackbacks ()

Denna docka

-Vill du vara med på kort idag?
-Nä.

-Joo, snäääälla.
-Nej!

Häpp. Nej betyder nej betyder ner. Har jag hört.
Men kanske för er som fått lösen. Testa och se, vettja.
För kanske. Man vet aldrig...

2008-10-14 @ 00:10:38 Permalink SmåMyror Kommentarer (5) Trackbacks ()

Sunday afternoon

Här. Här har man inte kunnat rida på hela sommaren. Det har varit översvämning. En hel sjö. Djup nog att simma runt i. Men nu har det istort sett torkat upp, och man kan, om man inte mind leriga hovar, ta sig fram ganska smärtfritt. Det börjar också grönska så smått igen. Dock är det mesta dött. Gräs, blommor och träd. Lite kusligt nästan. Om man har fantasin åt det hållet. Det har inte jag...

Som ni ser så klarade vi oss helskinnade igenom svackan, och ner till havet. Där det var flod så det inte fanns någon strand alls att hållas på. Ingen strandgalopp, alltså, men väl stora vågor att titta på.

Lämnade av lilla P på vägen tillbaka. Hon ville dock inte alls stanna hemma, så J fick följa henne ända till bakdörren och stänga om henne. Jag förstår henne. Jag hade inte heller velat bo där. Det lilla fula huset, som jag absolut inte är ett dugg avis på. Orka städa, liksom... Eller leta SmåMyror innan skolan börjar...

J gör något.... Enligt mig har det med åldern och balansen att göra, och att det enbart pga att Fru Silversvart snällt och tålmodigt stod still inte resulterade i platt fall. Enlig J är det inget vi ska prata om. Så då gör vi inte det. Vi pratar om Herr Fux och hans, numera, förkärlek till åsnorna istället. Han gillar åsnor. Numera.

Det blir mörkt tidigt nu. Och fort. Här har vi kommit tillbaka till hagen, klockan är inte ens halv åtta, och det är mörkt åt alla håll. Men ändå ganska vackert.

2008-10-13 @ 12:57:29 Permalink Hästar o hundar Kommentarer (8) Trackbacks ()

Rättvisa via MMS

När Maken är ute och åker motorcykel, så brukar han skicka bilder på var han är.

Då brukar jag också skicka bilder. På var jag är.

2008-10-12 @ 11:06:00 Permalink Familj Kommentarer (12) Trackbacks ()

En snabbis

En liten snabbis bara. Det börjar om en kvart. Men jag måste bara få presentera en till av mina favoriter.

She gives goosebumps, I tell ya!

Laura White - X Factor 2008

2008-10-11 @ 20:02:05 Permalink StorBritannien Kommentarer (7) Trackbacks ()

Tv och tårar

Ikväll är det de första live shows av årets X Factor på tv.
SmåMyrorna och jag ska handla snart. Massa god mat och godis. Det gäller att vara förberedd.

Och vilka deltagare i år sen. Jisses vilket gäng. Duktiga som fan. Och, jaaaaa, Myra gråter som ett barn. Är det inte för att de klipper ihop snyfthistorier så är det för att de får till de där tonerna som bara går rakt in i hjärtat på en. För att inte tala om jubel. Finns det NÅN som inte får klump i magen, ont i halsen och översvämmning bakom ögonlocken av jubel!?
Åh hjälp. Kvällen kommer bli tuff.

Ni kan få ett smakprov (eller två bidde det) på en av mina absoluta favoriter.
Kolla in, säger jag bara.

Diana Vickers - X Factor 2008

(Nu är det dessutom klippt. På riktigt. Jag ska visa er sedan.)

2008-10-11 @ 16:01:39 Permalink StorBritannien Kommentarer (6) Trackbacks ()

In the car wash, yeah.

'What the...??? What IS that!?'

'Oooh gosh. It's all over us!!'

'Puh. We made it!! ...I think.'

2008-10-11 @ 09:19:09 Permalink Hästar o hundar Kommentarer (6) Trackbacks ()

Huvudbry

Jag har träff med J i morgon fm.
Jag ska ha bestämt mig tills dess.

Tänka, tänka, tänka.

2008-10-10 @ 21:39:49 Permalink Hästar o hundar Kommentarer (6) Trackbacks ()

Filmtajm

Nä, Märtagreta. Maken slirar inte runt med enbart bilen. Då hade han flinat med hela ansiktet! Det kan jag lova. Och hästarna hade fått knata runt i lera upp till knäna...
Det syns knappt på bilden, men vi har hängt ett stort galler på släp, vilket effektivt förstör de mesta chanserna till lekstuga. Även om han ibland 'tar ut svängarna' lite. :)
Kanske syns det bättre här:

Och såhär tyckte hästarna om sin nyharvade fina hage:

'Maaaaaaaaaaat!!'

Precis som vanligt, alltså...

2008-10-10 @ 14:08:54 Permalink Hästar o hundar Kommentarer (4) Trackbacks ()

Tur att huv'et sitter fast

Efter att ha lagt mig till med cockerspaniel-blick och vickat lite extra på höfterna så var Maken snäll och harvade hagen åt mig idag. Visst suckade han och himlade med ögonen, men jag tror han hade ganska så roligt ändå. Det lät så på motorn emellanåt...
Ser det inte roligt ut så säg!

Fint blev det iaf och jag var så nöjd och tacksam så.

Men.

Medan jag stod där och tittade på medan Maken lekt.. f'låt, harvade runt, så förla' jag min piggborste.
Någonstans.
Men var?
Jag letade och letade.
Och letade och letade.

Men så kom jag på. Var jag faktiskt brukar lägga den.
Och där var den ju. Minsann.

2008-10-09 @ 21:32:02 Permalink Hästar o hundar Kommentarer (12) Trackbacks ()

This is for you, Kim

Min favvishunk Kim skrev ett inlägg om cencurerade reg-skyltar.

Idag var Maken och jag och tankade bilen. Och med anledning av våran högt stående humor så fick vi oss ett rejält fnitteranfall.

De finns, Kim, de finns.
Bara inte i Sverige. :)

(Och för Kim och resten av er med lösen. Det finns mer att läsa.)

2008-10-09 @ 12:14:10 Permalink StorBritannien Kommentarer (8) Trackbacks ()

Ta't lugnt, onge!

Sommaren är tillbaka!

Så inte fick jag nog av två härliga ridturer i morse inte, utan efter skolan då MellanMyra följde med MyrKompis hem så pep LillMyra och jag raka vägen ner till hästarna. Borstade, fixade, donade och fnittrade som två småflickor innan vi så kom iväg.

En lugn och mysig tur var vad jag såg fram emot, men så hade jag också glömt (läs förträngt) att jag hade med yrvädret LillMyra att göra. Vi skulle trava mest hela tiden. Och hon var lite småsur över att vi inte hittade nånstans där vi kunde hoppa.

Hoppa! Jag tycker minsann att hon kan lära sig trava och galoppera lite bättre först. Och viktigast av allt: hitta bromsen!

Iväg bar det iaf, i väldig trav, och hon sken ikapp med solen där hon for fram.

När vi skulle ducka och sicksacka oss under och emellan ett par träd utmed stenmuren, så blev det dock lite väl mycket att hålla reda på för en liten Myra, och hon styrde i virrvarret den fogliga Fru Silversvart rakt in i Herr Fux.

Herr Fux, som i sin tur snällt tog ett par steg åt sidan... Och således klämde fast mitt arma knä emellan sin tjocka mage och stenmuren.

Aj, säger jag bara.

Ajsåinihelveteaj!

Det skrapade inte upp så mycket, men det börjar bli svullet nu. Och blått.

Fint som bara den.

Och jag är sååå lycklig...

2008-10-08 @ 23:03:39 Permalink Hästar o hundar Kommentarer (5) Trackbacks ()

Tidigt strålar solen över taken...

...och det är nästan bara Myra som är vaken.

De flesta av grannens åsnor låg fortfarande och slumrade.

Så även korna.

Och vildkaninerna.

Va?
Ser ni inte kaninerna?

Det är nog för att de sover.
Nere i sina hålor.
Dårå.

2008-10-08 @ 13:24:11 Permalink StorBritannien Kommentarer (7) Trackbacks ()

I got splashed

Visst har vädret varit ostadigt hela dagen. Regn, blåst och sol, om vartannat, i alla möjliga kombinationer. Jag har således hållt mig inomhus det mesta.
Men att himlen skulle öppna sig fullkomligt, just de åtta minuter det tar att gå till skolan för att hämta hem SmåMyrorna, det var väl ändå att ta i.

Och när det regnar sådär galet mycket, då verkar det som om bilisterna får spatt. Tror de att de behöver ta sig hem fortare eller? Jag fattar inte varför de in kan slå av på farten lite. Man blir så blöt när man går brevid...

Nu var just detta inte jag. Men jag blev också blöt.
Massa.

Titta! Ni seeer ju!

2008-10-07 @ 17:28:31 Permalink MyrTrams Kommentarer (8) Trackbacks ()

Tagen på köksgolvet

Igår blev jag brutalt tagen på köksgolvet. Jag hade inte en chans att värja mig.

Efter att vi kommit hem från SmåMyrornas judoträning så ville de ha insidertips från MyrPappa, och han var då inte sen att instruera. På mig.

Smack! så låg jag i en pöl på golvet och hade tre judonissar att försvara mig emot.

Jag tycker inte om att han lär SmåMyrorna hur de kan hålla fast mig! Jag kommer verkligen inte loss!!!

Stora, starka jag....

2008-10-07 @ 13:02:08 Permalink Familj Kommentarer (11) Trackbacks ()

Myra fixelurar

Nu så. Nu har jag fått tummen ur. Grejat lite.
Inte illa vad jag kan när jag väl tar mig för. (Nu är det inte så svårt just det här, men låt mig bara tro att jag är duktig. Jag mår så mycket bättre då... ;) )

Mera Myra.
Lite ärligare. Lite härligare.
Resten av det här är lösenordsskyddat.

Jaha.

Vill du ha lösen? Då får du allt maila först.

2008-10-06 @ 16:05:40 Permalink Allmänt Kommentarer (11) Trackbacks ()

Baka, baka liten kaka. Rulla, rulla liten bulla.

Nu var inte MyrMormor med.

Då blir det rätt.

På en gång.

Hur många kan man äta per dag? Utan att det börjar bli ohälsosamt...?

2008-10-06 @ 12:10:01 Permalink Vardag Kommentarer (13) Trackbacks ()

It's a big step. A helluvva big step.

När Herr Fux kom in i mitt liv så undrade alla, och då menar jag alla - inklusive jag själv-, vad i hela friden jag skulle med 'den där hästen' till.
-Ingenting, svarade jag sanningsenligt. 'Jag behöver bara sällskap till Fru Silversvart'. Men vid det här laget hade jag redan börjat ifrågasätta mitt val. För i ärlighetens namn. Vad skulle jag med 'en sån häst' till??

Stallkompisarna kom ständigt med förslag på andra/bättre hästar.
Arbetskamraterna skakade på huvudena.
Mamma undrade lite försynt 'om det var så klokt, det där'.
Maken suckade och sa bara 'Det är ditt val, Myra. Ditt val'.
Hästkunniga vänner skrek rakt ut 'Vad faan håller du på med!?'.
Ägaren sänkte priset till ungefär hälften av vad han egentligen var värd, bara för att hon ville jag skulle ta honom.
Veterinären vägrade göra klart besiktningen inför köpet, tittade mig rakt i ögonen och sa bestämt 'Du kommer aldrig kunna rida den där hästen'.

Jag köpte honom.

Och jag grät. Svor. Suckade. Tog ett djupt andetag.
Dagarna gick. Inte ett endaste litet framsteg.
Grät igen. Svor ännu mer. Dagarna blev till veckor.
Hotade att ta livet av honom. Grät lite till. Gav upp.
Ville lämna tillbaka honom. Fick inte för Maken. Klockan var straxt före midnatt.
Grät mig till sömns. Funderade. Spottade i nävarna.
Vägrade ge upp.

Och Herr Fux han slogs. För allt han var värd. För allt han trodde på.
Människan gick det inte att lita på. Det visste han.
Människan skulle man hålla sig ifrån. Det hade han lärt sig.
Människan var ond. Det hade han fått känna på.

Veckorna blev till månader.
Någonstans började någon form av ömsesidig respekt växa fram. Trevande.
Månaderna blev till år.
Och utmed resans gång hade ett förtroende börjat gro. Sakta. Omåttligt sakta, men ändå.
Steg för steg. Sak för sak. Dag för dag.

Och vet ni.
I helgen vågade vi oss på det här:

Första uteritten med MellanMyra på ryggen!

Jag gråter fortfarande över Herr Fux ibland.
Men sällan av andra skäl än glädje.

Up yours, people!

2008-10-05 @ 22:21:20 Permalink Hästar o hundar Kommentarer (8) Trackbacks ()

Tidig tonåring

10.05 lördag förmiddag.

-Kom och ät nu. Frukosten är klar. ropar MyrPappa.

MellanMyra är på plats inom två sekunder. Av LillMyra syns inte ett spår.

-LillMyra..? hojtar MyrPappa.

-I don' wanna eat. I wan' a nap! hörs det från sovrummet.

-Frukosten är klar. Du får sova sen! fortsätter MyrPappa.

-No eat - sleep! No eat - sleep! No eat - sleep!

-Men sluta nu. Kom och ät!

-Nope. Inte äta - sova! Inte äta - sova!

Och sådär håller de på ett tag.

Till 10.13.

MyrPappa reser på sig och försvinner in i LillMyras rum. Det hörs bonk och pang, och fnitter och rassel, och snart kommer han tillbaka. Med LillMyra hängandes som en säck potatis. Får på henne en morgonrock och sätter henne på stolen ...där hon glider ner i halvliggande ställning, sedan vidare ner på golvet.

-I reeeally need a nap.

Jag tittar på MyrPappa, biter mig i läppen för att inte fnittra högt och rycker sakta på axlarna, innan jag gör en djupdykning i min stora tekopp.

Ni ser.

I rest my case.

Nuts. Bonkers. Cracked. Loopy.

Kooky. Loco. Round the bend.

You choose.

2008-10-04 @ 12:08:48 Permalink SmåMyror Kommentarer (9) Trackbacks ()

Kan (inte) själv

Ni reagerade på att Prinessan lät sig grävas ner av MellanMyra.
Ett bra val, om jag får säga vad jag tycker.
För kolla hur det går -eller inte går- då hon försöker själv.
Eller, för all del, nivån på det hela då Maken 'hjälper till'.