It's a big step. A helluvva big step.
-Ingenting, svarade jag sanningsenligt. 'Jag behöver bara sällskap till Fru Silversvart'. Men vid det här laget hade jag redan börjat ifrågasätta mitt val. För i ärlighetens namn. Vad skulle jag med 'en sån häst' till??
Stallkompisarna kom ständigt med förslag på andra/bättre hästar.
Arbetskamraterna skakade på huvudena.
Mamma undrade lite försynt 'om det var så klokt, det där'.
Maken suckade och sa bara 'Det är ditt val, Myra. Ditt val'.
Hästkunniga vänner skrek rakt ut 'Vad faan håller du på med!?'.
Ägaren sänkte priset till ungefär hälften av vad han egentligen var värd, bara för att hon ville jag skulle ta honom.
Veterinären vägrade göra klart besiktningen inför köpet, tittade mig rakt i ögonen och sa bestämt 'Du kommer aldrig kunna rida den där hästen'.
Jag köpte honom.
Och jag grät. Svor. Suckade. Tog ett djupt andetag.
Dagarna gick. Inte ett endaste litet framsteg.
Grät igen. Svor ännu mer. Dagarna blev till veckor.
Hotade att ta livet av honom. Grät lite till. Gav upp.
Ville lämna tillbaka honom. Fick inte för Maken. Klockan var straxt före midnatt.
Grät mig till sömns. Funderade. Spottade i nävarna.
Vägrade ge upp.
Och Herr Fux han slogs. För allt han var värd. För allt han trodde på.
Människan gick det inte att lita på. Det visste han.
Människan skulle man hålla sig ifrån. Det hade han lärt sig.
Människan var ond. Det hade han fått känna på.
Veckorna blev till månader.
Någonstans började någon form av ömsesidig respekt växa fram. Trevande.
Månaderna blev till år.
Och utmed resans gång hade ett förtroende börjat gro. Sakta. Omåttligt sakta, men ändå.
Steg för steg. Sak för sak. Dag för dag.
Och vet ni.
I helgen vågade vi oss på det här:
Första uteritten med MellanMyra på ryggen!
Jag gråter fortfarande över Herr Fux ibland.
Men sällan av andra skäl än glädje.
Up yours, people!
God morgon
Du har nog den bästa vännen i honom..för du vågade tro och du gav inte upp...kärlek..må så gott
Stolt över Herr Fux och över dig. Man ska aldrig ge upp!
Underbart! :)
Nilla: Jaa. Han är min kärlek. :)
Jules: Never, ever!
Kerstin: :D
Man kan bara man vill :) och tänk vilket starkt band ni har byggt upp nu när du väl tagit dig in i hans bubbla! =)
Jag är bara så glad för din och Herr Fux skull! Stort att MellanMyra får rida på honom. I övrigt håller jag med tidigare kommentarer.
Dagen är över. Får veta resultatet om ett par veckor, tror jag. Kunde inte vara kvar hela tiden, men Maken var kvar.
Nathalie: Ja, lite envishet och jävlar anamma behövs. :)
Malde: Åh, jag är såååå glad att jag inte gav upp på honom. Han är idag värd sin vikt i guld!
Skönt för er att ett steg är avklarat nu. Tänker på er! Det vet du. KRAM
Hästar är verkligen något speciellt, lycka till i framtiden! :)