Framsteg utan att bli blöt om fötterna
Vet ni. Jag har inte ridit sen i torsdags. Jag har inga hästar.
Sägs det.
Och jag måste fråga om lov först om jag får rida andras.
Alltså. Det är jag väl med på, att man inte bara kan ta någons häst att rida på. Men jag trodde inte man kunde ta över någons häst utan att fråga heller. Konstigt, för det verkar ju ha funkat... Fru Silversvart tillhör LillMyra, och Herr Fux tillhör MellanMyra.
Fru Silversvart verkar det helkört med, men jag har blivit nästan lovad att få tillbaka Herr Fux. Den dagen MellanMyra får en helsvart Isis, som heter Diablo.
Jag får nog bita i det suta äpplet och se mig som hästlös ett bra tag framöver...
Att LillMyra och Fru Silversvart har kommit underfund med varandra, är väl ingen direkt nyhet längre. De där båda drar iväg på tu man hand och man har inte en suck att hänga med i svängarna.
Om man inte är en Prinsessa, vill säga. Men det är inte alltid det känns direkt tryggare, där man knatar på flera mil (nåja, mil och mil. Men ni förstår poängen) bakom.
MellanMyra och Herr Fux tar det vanligtvis betydligt lugnare. Delvis beroende på att MellanMyra är mer betänksam än lillasyster, men också på att en annan gärna vill vara i närheten och behjälplig med tanke på Herr Fux's förflutna.
Men idag hände det något.
-Släpp honom, mamma. Jag kan själv, sa MellanMyra.
Och visst släppte jag, för gå och leda, det behöver jag då rakt inte. Det vet vi sen länge.
Jag hade bara inte riktigt räknat med att det större delen av ridturen skulle se ut på det här viset;
Hon töltade iväg och strålade jäklar i mig ikapp med solen. Stolt som attan.
Och det var jag med. Massvis.
Fast lite orolig också, dårå. Kände att jag inte hade så mycket kontroll där bak på efterkälken precis.
Det roligaste var nog ändå att det var översvämning nu igen. Det roliga var nu inte översvämningen i sig, utan det att LillMyra fick agera taxi åt MyrFöräldrarna. Vi kom ju inte förbi utan att behöva simma...
Så först forslade Taxi LillMyra/Fru Silversvart över MyrPappa -uppflugen bakom sadeln- och sedan kom de tillbaka och hämtade mig. MellanMyra och Herr Fux var med som vägvisare, och Prinsessan som... tja, störande moment, tror jag. Eventuellt känguru.
Trygga, stabila Fru Silversvart, säger jag bara.
Underbart att få veta! Att det funkar så bra med hästarna och SmåMyrorna!
Nu ska jag packa bullar och hänga tvätt. Inte nödvändigtvis i den ordningen. Sedan ska jag försöka slänga mig själv i säng. Jag lovar.
följer spänt den spännande fortsättningen....
Kram B
Kul att tjejerna och kusarna funkar. men sorgligt för stackars dig som inte har någon kuse...
(Du kanske kan baka ett par lussekusar, så har du annat att sysselsätta dig med när du inte får rida?)
kramiz
:D
Taxi och känguru i samma inlägg.
Inte illa!
vilken härlig dag ni verkar ha haft. Och due vet väl hur dt är när man har ungar....dom resonerar som såhär..........
ALLT SOM ÄR DITT ÄR MITT OCH ALLT SOM ÄR MITT ÄR MITT.
kramisar
Åh, vad härligt det låter!
Innebär det, att du numer är en sån där mamma som hänger efter med cyckel eller???? =)
Självklart kan man bara ta en annans häst. Jag har gjort det. Frågade svärfar vilken häst som var min och eftersom han inte kan neka mig nåt (gissa om jag är som ett bregottpaket när jag hänger med honom) så fick jag en häst. Svårare än så är det inte. Hejja SmåMyrorna :) - rätta takter -.
Om du behöver en häst - så kan du ta min. Jag är faktiskt lite rädd för hästar om jag ska vara ärlig.
Kram
Åh, men så kul ju!!! Erkänn! Du är jättelycklig för att småmyrorna blir lika ridtokiga som sin mor?! Och inte skadar det att du springer på egna ben heller, närå, det är jääääääääääättenyttigt!
Malde: Ja, det är så himlans roligt.
Skickar du ett par bullar sedan. Jag är lite svag för hembakt... ;)
Barbro: Hihi. Blir fortsättningen som jag vill så landar det en pålle till i hagen och vi kan ut och rida tilsammans alla tre. :)
MissyElliot: Baka lussebullar? Haha. Jag vill riiida!
Kim M: Ja, gör om det om du kan! På ett naturligt sätt. Hehe
Nika: Jooo, jag har börjat lära mig... Den hårda vägen.
Går det över nån gång...? ;)
Synthloppan: Jo du, om cykeln bara funka! Den behöver pumpas och strykas lite medhårs. Jag har satt Maken på det. Eller köpa en fyrbent till. :P
Jules: Hahahaha. Du är underbar! Men det passar faktiskt bra. Jag behöver en häst till. Skick hit na, så lovar jag att ta hand om den! nicka :)
Märtagreta: Klart jag är lycklig!! Det är ju min dröm sedan de låg i magen och sparkade, att de skulle följa med ut på ridturer och vara lika hästtokiga som jag är.
Men att det skulle vara nyttigt att fara runt på egna benen... nänänä. Det tror jag inte ett dugg på. Det kan omöjlig vara bra. Inte för andningen iaf. :D