Slow down, will ya!
Jag hinner ju inte meeed.
Jag som är bortskämd och van vid att komma hem till ett rent och välstädat hem och bara kunna klampa in och sätta mig i soffan, har den här gången fått ta tag i huset från grunden. MyrPappa som legat i influensa har gjort åt den lilla energi han haft på att ta hand om hästar och hundar och lite jobb. Huset har av förklarliga skäl hamnat lägst på prioriteringslistan.
Då jag ändå får ta tag i det så tänkte jag att jag kunde göra det ordentligt, så så har det blivit. Bara badrummet och toan uppe tog mig över två timmar igår, då jag rev ut varenda liten pinal och skrubbade både väggar och golv, kakel och porslin, och rensade ur bland alla halvtomma flaskor som står överallt. Samtidigt gick tvättmaskinen på högvarv och även snabeldraken motionerades en sväng. Vardagsrummet sanerades från hundhår och de nya soffkuddarna packades upp. De passar så bra!
Idag är det sängar och sängkläder som fått sig en omgång. Och gårdagens tvätt läggs in i garderoberna i samma takt som tvättställningen fylls på med nytt. Den sista resväskan ska också tömmas. Varvat med all städning och tvättning infinner sig även Yatzy och UNO, hundpromenader och hästpyssel, goda middagar och bra filmer.
Imorgon kommer åtminstone en familj på nyårsparty. Eventuellt kommer det folk i omgångar. Därav ligger städning av nedervåning på schemat. Tänkte att jag ska ta tag i det i morgon fm och placera Maken i köket. Det brukar bli bäst så, åt båda håll.
Så så mycket bloggande hinns det inte med. Varken att läsa eller skriva. Igår började jag beta av några av er, men bara i min RSS så ligger det drygt 130 olästa inlägg, och då har jag inte alla av er där...
Jag hoppas iaf att ni har haft en bra jul, och att nyårsafton kommer bli toppen.
En god fortsättning önskar jag er också. Allihop.
/Myra - snaaart tillbaka i vardagen.
Jag som är bortskämd och van vid att komma hem till ett rent och välstädat hem och bara kunna klampa in och sätta mig i soffan, har den här gången fått ta tag i huset från grunden. MyrPappa som legat i influensa har gjort åt den lilla energi han haft på att ta hand om hästar och hundar och lite jobb. Huset har av förklarliga skäl hamnat lägst på prioriteringslistan.
Då jag ändå får ta tag i det så tänkte jag att jag kunde göra det ordentligt, så så har det blivit. Bara badrummet och toan uppe tog mig över två timmar igår, då jag rev ut varenda liten pinal och skrubbade både väggar och golv, kakel och porslin, och rensade ur bland alla halvtomma flaskor som står överallt. Samtidigt gick tvättmaskinen på högvarv och även snabeldraken motionerades en sväng. Vardagsrummet sanerades från hundhår och de nya soffkuddarna packades upp. De passar så bra!
Idag är det sängar och sängkläder som fått sig en omgång. Och gårdagens tvätt läggs in i garderoberna i samma takt som tvättställningen fylls på med nytt. Den sista resväskan ska också tömmas. Varvat med all städning och tvättning infinner sig även Yatzy och UNO, hundpromenader och hästpyssel, goda middagar och bra filmer.
Imorgon kommer åtminstone en familj på nyårsparty. Eventuellt kommer det folk i omgångar. Därav ligger städning av nedervåning på schemat. Tänkte att jag ska ta tag i det i morgon fm och placera Maken i köket. Det brukar bli bäst så, åt båda håll.
Så så mycket bloggande hinns det inte med. Varken att läsa eller skriva. Igår började jag beta av några av er, men bara i min RSS så ligger det drygt 130 olästa inlägg, och då har jag inte alla av er där...
Jag hoppas iaf att ni har haft en bra jul, och att nyårsafton kommer bli toppen.
En god fortsättning önskar jag er också. Allihop.
/Myra - snaaart tillbaka i vardagen.
Home sweet home!
Jag hann!
Vi fick med oss allt (nästan... men inte pga av glömska, utan platsbrist) och kom i tid till planet och lyfte, flög och landade smärtfritt.
Det enda krångliga var att de tre, små, halvfyllda resväskorna vi hade packat i till Sverige av någon oförklarlig anledning *harkel* hade förökat sig till inte mindre än fem sprängfyllda dito. Det var ett jäkla sjå att få med sig allt! Men med lite envishet och jävlar anamma så klarade vi av det med.
MyrPappa stod och väntade på oss på Stansted och ryckte in med en hjälpande hand och allt var frid och fröjd.
Lite för mycket frid och fröjd.
Tom trafiken tog det lugnt.
Inte frivilligt då, utan för att en liten, liten del inte alls tog det lugnt, utan rusade på som ånglokomotiv och orsakade olyckor lite här och där i jultrafiken. Ni kan ju ana jultrafiken utanför London. *sucka*
Resten av oss fick således krypa fram i snigelfart. Hela M25:an var som en stor parkeringsplats. De första tio milen tog oss tre timmar, där sista halvtimmen tillbringades med spyor i baksätet. Det var LillMyra som fick upp den, redan från början, så mumsiga flygplansmaten. Och ingen avfart så långt ögat kunde se...
Efter att ha kommit av motorvägen, städat bil, sträckt på benen och lunchat på KFC, så var vi så på väg igen. Vid den här tiden borde vi ha varit så gott som hemma men vi var fortfarande i utkanten av London, och den Walesiska gränsen kändes låååångt bort.
Ytterligare trafikolyckor, nu utmed M4:an, gjorde att vi inte äntrade hemmet förrän halv sju på kvällen. Då hade vi varit på resande fot i tolv timmar sammanlagt, varav senaste sju timmarna i krypfart i bil.
Tråkigt var det, jobbigt var det, länge var det och sent blev. Men SmåMyrorna skötte sig helt otroligt. Jag höjer dem över skyarna! Inget gnäll, inga tårar, inget bråk. Bara underbara, underbara, hjälpsamma och lättsamma SmåMyror.
Vi fick med oss allt (nästan... men inte pga av glömska, utan platsbrist) och kom i tid till planet och lyfte, flög och landade smärtfritt.
Det enda krångliga var att de tre, små, halvfyllda resväskorna vi hade packat i till Sverige av någon oförklarlig anledning *harkel* hade förökat sig till inte mindre än fem sprängfyllda dito. Det var ett jäkla sjå att få med sig allt! Men med lite envishet och jävlar anamma så klarade vi av det med.
MyrPappa stod och väntade på oss på Stansted och ryckte in med en hjälpande hand och allt var frid och fröjd.
Lite för mycket frid och fröjd.
Tom trafiken tog det lugnt.
Inte frivilligt då, utan för att en liten, liten del inte alls tog det lugnt, utan rusade på som ånglokomotiv och orsakade olyckor lite här och där i jultrafiken. Ni kan ju ana jultrafiken utanför London. *sucka*
Resten av oss fick således krypa fram i snigelfart. Hela M25:an var som en stor parkeringsplats. De första tio milen tog oss tre timmar, där sista halvtimmen tillbringades med spyor i baksätet. Det var LillMyra som fick upp den, redan från början, så mumsiga flygplansmaten. Och ingen avfart så långt ögat kunde se...
Efter att ha kommit av motorvägen, städat bil, sträckt på benen och lunchat på KFC, så var vi så på väg igen. Vid den här tiden borde vi ha varit så gott som hemma men vi var fortfarande i utkanten av London, och den Walesiska gränsen kändes låååångt bort.
Ytterligare trafikolyckor, nu utmed M4:an, gjorde att vi inte äntrade hemmet förrän halv sju på kvällen. Då hade vi varit på resande fot i tolv timmar sammanlagt, varav senaste sju timmarna i krypfart i bil.
Tråkigt var det, jobbigt var det, länge var det och sent blev. Men SmåMyrorna skötte sig helt otroligt. Jag höjer dem över skyarna! Inget gnäll, inga tårar, inget bråk. Bara underbara, underbara, hjälpsamma och lättsamma SmåMyror.
Resvan och packningsproffs
Tänker inte ens försöka återge vårat fullspäckade Sverigebesök. Men vi har hunnit med en hel del. Bl a feber, hosta, restaurangbesök, bio, kusiner och julmat. MyrMamma har även hunnit med att motionera några av sina lovely partypinglor.
Igår (juldagen) var det den stora utekvällen och jag slog inte igen mina blå förrän tio över fem. Detta först efter att ha ringt och babblat med MyrPappa och jagat upp både MyrMormor och SmåMyror ur sina sängar. Och i igen, såklart.
Det är tur att alla tycker om mig så mycket...
Måttligt trött och pinsamt osocial har jag uthärdat dagen med mer julmat och ytterligare julklappsutdelning. Utflykten som skulle vara 'ett par timmar' blev helt plötsligt dryga sex timmar. Och min planering med packning och resväskor gick klockrent åt fanders.
Istället för att, som planerat, vara klar med packningen redan på eftermiddagen och tillbringa kvällen i lugn och ro, så påbörjades inte packningen förrän halv nio.
MyrMormor kokade te och jag hamnade i soffan med temugg i knät och fötterna på bordet. Nu är klockan snart ett (svensk tid) och jag ska 'bara packa det sista'.
06.00 ska jag vara nyduschad och stå i givakt i porten. Då går bilen.
Heja mig.
Igår (juldagen) var det den stora utekvällen och jag slog inte igen mina blå förrän tio över fem. Detta först efter att ha ringt och babblat med MyrPappa och jagat upp både MyrMormor och SmåMyror ur sina sängar. Och i igen, såklart.
Det är tur att alla tycker om mig så mycket...
Måttligt trött och pinsamt osocial har jag uthärdat dagen med mer julmat och ytterligare julklappsutdelning. Utflykten som skulle vara 'ett par timmar' blev helt plötsligt dryga sex timmar. Och min planering med packning och resväskor gick klockrent åt fanders.
Istället för att, som planerat, vara klar med packningen redan på eftermiddagen och tillbringa kvällen i lugn och ro, så påbörjades inte packningen förrän halv nio.
MyrMormor kokade te och jag hamnade i soffan med temugg i knät och fötterna på bordet. Nu är klockan snart ett (svensk tid) och jag ska 'bara packa det sista'.
06.00 ska jag vara nyduschad och stå i givakt i porten. Då går bilen.
Heja mig.
Julklureri
Här är något ni kan fundera på inför stundande jul!
Både rentjurar och renkor får horn på sommaren.
Tjurarna fäller sina i början av vintern.
Honorna behåller sina horn tills de kalvat på våren.
Det betyder att alla jultomtens renar är honor.
Det borde man ju ha begripit.
Det måste vara kvinnor som klarar av
att dra en fet karl i röda kläder,
till rätt adresser,
runt hela jorden,
på en natt,
utan att fara vilse.
Ha en God Jul !
Farliga barnprogram!
I förmiddags tittade vi på barnprogram. Programledaren rev sönder en massa papper och visade att man kunde göra egen snö inomhus.
MyrMormor fnittrade och sa att 'Nu blir han poppis hos alla föräldrar' och jag svarade att
'Jo du, vänta tills du kommer hem igen. Till en snöig lägenhet'.
Vi tyckte vi var jätteroliga, och kunde skämta om det, för SmåMyrorna gör ju inte sånt.
Och tro inget, de har inte gjort det heller.
De tog det hela steget längre.
Och de strödde pappret från balkongen.
MyrMormor bor på tredje våningen...
Just nu kryper det runt två tystlåtna SmåMyror på gården och samlar pappersbitar.
MyrMamma sitter i soffan och förbereder sig. Psykiskt.
Snart ska vi knacka på grannarna under och fråga om vi ska städa deras balkonger eller om de vill göra det själva...
MyrMormor fnittrade och sa att 'Nu blir han poppis hos alla föräldrar' och jag svarade att
'Jo du, vänta tills du kommer hem igen. Till en snöig lägenhet'.
Vi tyckte vi var jätteroliga, och kunde skämta om det, för SmåMyrorna gör ju inte sånt.
Och tro inget, de har inte gjort det heller.
De tog det hela steget längre.
Och de strödde pappret från balkongen.
MyrMormor bor på tredje våningen...
Just nu kryper det runt två tystlåtna SmåMyror på gården och samlar pappersbitar.
MyrMamma sitter i soffan och förbereder sig. Psykiskt.
Snart ska vi knacka på grannarna under och fråga om vi ska städa deras balkonger eller om de vill göra det själva...
Skitungar
SmåMyrorna fick lila slingor och glitter i håret igår.
Nu tänker de inte duscha förrän vi kommer hem.
Pappa måste ju se.
Jag tycker man kan vara ren på julafton åtminstone...
Nu tänker de inte duscha förrän vi kommer hem.
Pappa måste ju se.
Jag tycker man kan vara ren på julafton åtminstone...
Hello Sweden!
This is Myra calling. Is anybody out there...?
Här kommer en kort resume´ från gårdagen:
04.20 ringde klockan,
05.30 gick bilen,
10.45 kramades Asfaltis om,
12.40 lyfte planet, och någonstans på vägen blev det svensk tid,
16.00 gick flygbussen,
17.07 gick tåget,
19.11 var det kramkalas med MyrMormor och BagLady,
00.40 släckte jag lampan.
Idag var vi uppe redan kvart över åtta. Idag är jag trött.
SmåMyrorna är mest upprörda över att det inte finns någon snö. De ville hoppa av tåget i Falköping. Där var det snö.
Nu ska vi luncha på stan med GammelMyrMormor, sedan klippa oss och sedan hem till BagLady.
Och sedan, och sedan, och sedan.
Jag har ingenting att säga till om...
Här kommer en kort resume´ från gårdagen:
04.20 ringde klockan,
05.30 gick bilen,
10.45 kramades Asfaltis om,
12.40 lyfte planet, och någonstans på vägen blev det svensk tid,
16.00 gick flygbussen,
17.07 gick tåget,
19.11 var det kramkalas med MyrMormor och BagLady,
00.40 släckte jag lampan.
Idag var vi uppe redan kvart över åtta. Idag är jag trött.
SmåMyrorna är mest upprörda över att det inte finns någon snö. De ville hoppa av tåget i Falköping. Där var det snö.
Nu ska vi luncha på stan med GammelMyrMormor, sedan klippa oss och sedan hem till BagLady.
Och sedan, och sedan, och sedan.
Jag har ingenting att säga till om...
Packa pappas kappsäck
Senast halv sex i morgonbitti ska MyrFamiljen stänga ytterdörren efter sig, sätta sig i den fulltankade bilden och styra kosan mot Stansted.
Igår tog Maken ner resväskorna från vinden. För ett par timmar sedan hängde jag sista maskinen tvätt på tork. Så kläderna är fortfarande blöta och väskorna gapar tomma där de ligger utspridda över hallgolvet.
Och jag kom nyss på att alla mina julkort ligger i påsen brevid kaminen.
Oskrivna, såklart.
Ska vi ha vadslagning om när jag börjar med packningen? Och när (om!?) jag blir klar. Kommer jag komma isäng före midnatt? Kommer jag få med mig passen och plånboken då vi åker? Och kommer Fulen låta resväskan vara ifred?
Organisation är mitt mellannamn!
Och VET NI vad jag ska göra på Stansted, medan jag väntar på planet!?
Jag ska fika och snacka skit med Asfaltis!
Så roligt.
Satt och babblade förra veckan då hon i förbifarten nämner att hon ska till London över helgen, och så visar det sig att hon flyger tillbaka samma dag som jag! 1 1/2 timme efter mig. Världen ÄR liten!
Häpp, undrar om tvätten har torkat...
Det är slutspurt på omröstningen idag, förresten.
Röstar ni för glatta livet, även om jag förlorar stort? :)
Igår tog Maken ner resväskorna från vinden. För ett par timmar sedan hängde jag sista maskinen tvätt på tork. Så kläderna är fortfarande blöta och väskorna gapar tomma där de ligger utspridda över hallgolvet.
Och jag kom nyss på att alla mina julkort ligger i påsen brevid kaminen.
Oskrivna, såklart.
Ska vi ha vadslagning om när jag börjar med packningen? Och när (om!?) jag blir klar. Kommer jag komma isäng före midnatt? Kommer jag få med mig passen och plånboken då vi åker? Och kommer Fulen låta resväskan vara ifred?
Organisation är mitt mellannamn!
Och VET NI vad jag ska göra på Stansted, medan jag väntar på planet!?
Jag ska fika och snacka skit med Asfaltis!
Så roligt.
Satt och babblade förra veckan då hon i förbifarten nämner att hon ska till London över helgen, och så visar det sig att hon flyger tillbaka samma dag som jag! 1 1/2 timme efter mig. Världen ÄR liten!
Häpp, undrar om tvätten har torkat...
Det är slutspurt på omröstningen idag, förresten.
Röstar ni för glatta livet, även om jag förlorar stort? :)
Gästbloggar hos Myra
Turen har kommit till den 6:e gästbloggaren (av 14! *pik, pik, pik till resten av er! Hehe) och det är ingen mindre än den störtsköna Nika.
Hon borde ha landat i Sverige nu, tycker jag, eller i vilket fall när som helst och jag ska inte längre sitta här, utan ta tag i min packning. Väskorna ligger tomma på hallgolvet och kläderna hänger på tork över elementen. This is me in front of a resa, people... :)
Well. Enjoy:
'Jag har fått äran att gästblogga hos Myra och det gör jag nu. Instruktionerna har jag glömt men någonstans i bakhuvudet...ja, jag har ett sådant....klingar "varför står vi ut med Myras svammel på bloggen".
Jaaa....det är ju inte så jäkla svårt att stå ut med det för vem kan väl låta bli att läsa BRA svammel? äntä ja i allefall.
Jag älskar när Myra delar med sig av småmyrornas fyndigheter och tilltag. Såsom dessa som blivit mina favoriter...... Nu vet jag att detta inlägg inte ska vara en sk "Nikas nyårskarameller" men jag kan inte låta bli att titta bakåt i Myras underbara Mysterier som gett mig så många härliga skratt.
'När det blir så där tyst,
som det blir när barna har nåt för sig.
Så tyst var det nyss.
'Hallå?' sa MyrMamma.
*tystnad*
'Tjejer. Vad gör ni?'
*väldigt tyst*
MyrMamma: *tänker fina saker och smyger uppför trappan*
*Dolt fnitter från toaletten*
MyrMamma: *öppnar sakta dörren och...*
*fnittret upphör*
MyrMamma: *...blir alldeles stum.*
MellanMyra: *tittar ner i golvet och döljer kartongen bakom ryggen*
LillMyra: *tittar oskyldigt sin mamma rakt i ögonen* 'Det bara hände, mamma.'
MyrMamma: *suckar* 'Kan vi hjälpas åt lite nu, kanske...'
SmåMyror: *Börjar snällt plocka ner MyrMammas trosskydd från väggen*'
eller detta
'En hederlig begravning.
SmåMyrorna fick nya tandborstar härom dagen.
-Slänger ni de gamla nu då. ropade jag efter dem, då de sprang uppför trappan.
Inget svar, men ett himlans tassel.
-Mamma! MellanMyra tänker inte slänga sin tandborste. Hon har gömt den. hojtar LillMyra.
-Gömt!? Men snälla nån. Hon har ju den nya nu. svarar jag.
-Jag är trött på att du slänger massa saker, mamma. ljuder en bestämd stämma. Jag tänker inte ta fram den förrän du ger mig en låda!
-En låda? Vad ska du med en låda till?
-Jag är trött på att du slänger allt. Jag vill ha minnen kvar. Jag ska gräva ner den. Till sen.
... jahopp....'
Det är inte bara myrbarnen som hittar på utan även hästar och hundar. Min absoluta favorit är fulen...som ju på sitt eget lilla vis är så fin och go.
Nu ska Myra bege sig till sverige för julfirande och jag önskar henne och hela myrfamiljen en underbar jul och ett gott nytt år. Ett 2008 där jag ser fram emot många fräscha härliga inlägg på MYRAS MYSTERIER.'
Nika
Hon borde ha landat i Sverige nu, tycker jag, eller i vilket fall när som helst och jag ska inte längre sitta här, utan ta tag i min packning. Väskorna ligger tomma på hallgolvet och kläderna hänger på tork över elementen. This is me in front of a resa, people... :)
Well. Enjoy:
'Jag har fått äran att gästblogga hos Myra och det gör jag nu. Instruktionerna har jag glömt men någonstans i bakhuvudet...ja, jag har ett sådant....klingar "varför står vi ut med Myras svammel på bloggen".
Jaaa....det är ju inte så jäkla svårt att stå ut med det för vem kan väl låta bli att läsa BRA svammel? äntä ja i allefall.
Jag älskar när Myra delar med sig av småmyrornas fyndigheter och tilltag. Såsom dessa som blivit mina favoriter...... Nu vet jag att detta inlägg inte ska vara en sk "Nikas nyårskarameller" men jag kan inte låta bli att titta bakåt i Myras underbara Mysterier som gett mig så många härliga skratt.
'När det blir så där tyst,
som det blir när barna har nåt för sig.
Så tyst var det nyss.
'Hallå?' sa MyrMamma.
*tystnad*
'Tjejer. Vad gör ni?'
*väldigt tyst*
MyrMamma: *tänker fina saker och smyger uppför trappan*
*Dolt fnitter från toaletten*
MyrMamma: *öppnar sakta dörren och...*
*fnittret upphör*
MyrMamma: *...blir alldeles stum.*
MellanMyra: *tittar ner i golvet och döljer kartongen bakom ryggen*
LillMyra: *tittar oskyldigt sin mamma rakt i ögonen* 'Det bara hände, mamma.'
MyrMamma: *suckar* 'Kan vi hjälpas åt lite nu, kanske...'
SmåMyror: *Börjar snällt plocka ner MyrMammas trosskydd från väggen*'
eller detta
'En hederlig begravning.
SmåMyrorna fick nya tandborstar härom dagen.
-Slänger ni de gamla nu då. ropade jag efter dem, då de sprang uppför trappan.
Inget svar, men ett himlans tassel.
-Mamma! MellanMyra tänker inte slänga sin tandborste. Hon har gömt den. hojtar LillMyra.
-Gömt!? Men snälla nån. Hon har ju den nya nu. svarar jag.
-Jag är trött på att du slänger massa saker, mamma. ljuder en bestämd stämma. Jag tänker inte ta fram den förrän du ger mig en låda!
-En låda? Vad ska du med en låda till?
-Jag är trött på att du slänger allt. Jag vill ha minnen kvar. Jag ska gräva ner den. Till sen.
... jahopp....'
Det är inte bara myrbarnen som hittar på utan även hästar och hundar. Min absoluta favorit är fulen...som ju på sitt eget lilla vis är så fin och go.
Nu ska Myra bege sig till sverige för julfirande och jag önskar henne och hela myrfamiljen en underbar jul och ett gott nytt år. Ett 2008 där jag ser fram emot många fräscha härliga inlägg på MYRAS MYSTERIER.'
Nika
Kvinnor, graviditet och evolution
Innan jag blev gravid så vägde jag imponerande (nåja) 48 kg. Jag är visserligen inte så lång, runt en 1.60 ungefär (det brukar variera i takt med humör, tror jag, och hur höga klackar jag orkar trava omkring i), men jag hade 50 kg-strecket som mål. Det ville jag gärna passera.
Ingenting hjälpte dock. Jag åt nyttigt, jag åt onyttigt, jag tränade, jag tränade inte. Men vad jag än hade för mig, så visade vågen envist på 48. Jag var nära att ge upp, då det höll på att bli ett stressmoment.
Så blev jag gravid. Men tro inte att det varken märktes eller syntes.
Inte förrän i sjätte månaden började det hända saker, och då hade jag själv inte varit medveten om det lilla livet så länge. Och jag var ett tag helt säker på att vågskrället var trasig. Eller rent av drev med mig.
När det väl började hända saker, så var det istället stört omöjligt att göra något åt det. Jag fullkomligt exploderade. Nästan i samma takt som en ballong som fylls på med vatten.
Jag passerade det efterlängtade 50 kg-strecket. Log och var stolt.
Passerade 60 kg-strecket. Log fortfarande och var stolt.
Ända tills jag passerade 65 kg-strecket. Då tyckte jag att det kunde vara nog. Faktiskt.
Bakifrån syntes det inte överhuvudtaget, men när jag vände mig om så höll folk på att trilla av stolen.
Vart jag än skulle så anlände jag en kvart senare än magen.
I vecka 33 hade jag gått upp över halva min kroppsvikt och vägde hela 73 kg. Och då hade jag inte ens börjat samla vatten. Barnmorskan bara skakade på huvudet.
Jag jobbade fortfarande heltid på djursjukhuset, dock lite långsammare än vanligt, och arbetskamraterna hörde lång väg om det var jag som kom hasande i korridorerna. Flodhästar var smala i jämförelse, sa de, och jag vägrade från den dagen att ens närma mig en våg.
I vecka 36 förlöstes jag med katastrofsnitt, och ut kommer en liten skit på 2780g! Tvåtusensjuhundraåttio!!
Av nästan 30 kg vägde hon inte ens 3!
Men jag misströstade inte. Kanske kunde jag behålla några av kilona.
Inte.
20 kg försvann de fyra första dagarna och resten under bara ett par månader.
Jag var återigen nere på 48 kg...
Men nog on mig.
Vad jag egentligen skulle säga, var att man gjort en ny upptäckt:
Varför gravida kvinnor varken tippar framåt eller välter!
Lite roligt tycker jag. ;)
Ingenting hjälpte dock. Jag åt nyttigt, jag åt onyttigt, jag tränade, jag tränade inte. Men vad jag än hade för mig, så visade vågen envist på 48. Jag var nära att ge upp, då det höll på att bli ett stressmoment.
Så blev jag gravid. Men tro inte att det varken märktes eller syntes.
Inte förrän i sjätte månaden började det hända saker, och då hade jag själv inte varit medveten om det lilla livet så länge. Och jag var ett tag helt säker på att vågskrället var trasig. Eller rent av drev med mig.
När det väl började hända saker, så var det istället stört omöjligt att göra något åt det. Jag fullkomligt exploderade. Nästan i samma takt som en ballong som fylls på med vatten.
Jag passerade det efterlängtade 50 kg-strecket. Log och var stolt.
Passerade 60 kg-strecket. Log fortfarande och var stolt.
Ända tills jag passerade 65 kg-strecket. Då tyckte jag att det kunde vara nog. Faktiskt.
Bakifrån syntes det inte överhuvudtaget, men när jag vände mig om så höll folk på att trilla av stolen.
Vart jag än skulle så anlände jag en kvart senare än magen.
I vecka 33 hade jag gått upp över halva min kroppsvikt och vägde hela 73 kg. Och då hade jag inte ens börjat samla vatten. Barnmorskan bara skakade på huvudet.
Jag jobbade fortfarande heltid på djursjukhuset, dock lite långsammare än vanligt, och arbetskamraterna hörde lång väg om det var jag som kom hasande i korridorerna. Flodhästar var smala i jämförelse, sa de, och jag vägrade från den dagen att ens närma mig en våg.
I vecka 36 förlöstes jag med katastrofsnitt, och ut kommer en liten skit på 2780g! Tvåtusensjuhundraåttio!!
Av nästan 30 kg vägde hon inte ens 3!
Men jag misströstade inte. Kanske kunde jag behålla några av kilona.
Inte.
20 kg försvann de fyra första dagarna och resten under bara ett par månader.
Jag var återigen nere på 48 kg...
Men nog on mig.
Vad jag egentligen skulle säga, var att man gjort en ny upptäckt:
Varför gravida kvinnor varken tippar framåt eller välter!
Lite roligt tycker jag. ;)
Note to myself
Ta inte med Maken till leksaksaffären då det ska handlas födelsedagspresenter till SmåMyrornas kompisar.
Han pillar och trycker på allt.
Och leker.
-Men det är ju leksaker, Myra. LEKsaker. Alltså saker man leker med.
Han är sååå pinsam!
Jag ska nog ta mig en funderare på det som Anna Eidenberg säger.
Ikväll är det finalen av X Factor som gäller hos MyFamiljen.
Vad ska ni ha för er?
Han pillar och trycker på allt.
Och leker.
-Men det är ju leksaker, Myra. LEKsaker. Alltså saker man leker med.
Han är sååå pinsam!
Jag ska nog ta mig en funderare på det som Anna Eidenberg säger.
Ikväll är det finalen av X Factor som gäller hos MyFamiljen.
Vad ska ni ha för er?
MellanMyra och den magiska kaninen
-Låt bli kaninen nu, är du snäll. Du behöver gå upp och borsta tänderna.
-I can't. She put a spell on me. She put a spell so I can't take my eyes off of her. Don't look at her, she'll put a spell on you too.
*två sekunders tystnad*
-Oh man! She's putting spells on me all the time.
-I can't. She put a spell on me. She put a spell so I can't take my eyes off of her. Don't look at her, she'll put a spell on you too.
*två sekunders tystnad*
-Oh man! She's putting spells on me all the time.
Lycka i små förpackningar
Enligt statistiken i en brittisk undersökning så blir man inte lyckligare av att skaffa barn. Snarare tvärtom.
Men går lycka att mäta genom statistik?
Och hur vet man hur lycklig/inte lycklig man hade varit om man var i en annan situation än den man är i?
Jag är inte sen med att hålla med om att det har varit tufft under de första småbarnsåren, och fortfarande är, och frågar du mig om jag är lycklig mitt i uppgörelsen om vem det nu var som hade den lila pennan först, så svarar jag troligtvis nej. Och ibland händer det faktiskt att jag önskar dem långt bort. Väääldigt långt bort - hem till MyrMormor ungefär.
Men det där är ju en piss i havet, om jag jämför med alla glädjestunder, skratt och underbara minnen vi samlar på oss tillsammans med skitungarna. Och är de inte i närheten så känner jag mig inte riktigt hel längre.
När vi sitter hela familjen och trängs i soffan, tittar på film och äter godis.
När vi ligger i sängen, tittar i taket och bara babblar skit.
När man får kramar och pussar och får höra att man är världens bästa mamma.
Det är lycka.
Att sitta på hästryggen, känna havsbrisen mot kinderna, höra vågornas brus och hovarna som dundrar mot sandstranden. Det är också lycka. Bara en annan sort.
Men går lycka att mäta genom statistik?
Och hur vet man hur lycklig/inte lycklig man hade varit om man var i en annan situation än den man är i?
Jag är inte sen med att hålla med om att det har varit tufft under de första småbarnsåren, och fortfarande är, och frågar du mig om jag är lycklig mitt i uppgörelsen om vem det nu var som hade den lila pennan först, så svarar jag troligtvis nej. Och ibland händer det faktiskt att jag önskar dem långt bort. Väääldigt långt bort - hem till MyrMormor ungefär.
Men det där är ju en piss i havet, om jag jämför med alla glädjestunder, skratt och underbara minnen vi samlar på oss tillsammans med skitungarna. Och är de inte i närheten så känner jag mig inte riktigt hel längre.
När vi sitter hela familjen och trängs i soffan, tittar på film och äter godis.
När vi ligger i sängen, tittar i taket och bara babblar skit.
När man får kramar och pussar och får höra att man är världens bästa mamma.
Det är lycka.
Att sitta på hästryggen, känna havsbrisen mot kinderna, höra vågornas brus och hovarna som dundrar mot sandstranden. Det är också lycka. Bara en annan sort.
Har ni hört på Maken?
Det har jag.
Han satt i soffan och sjöng för mig.
Charmigt, tänker ni.
Men lägg ner romantiken.
Tro inte att han sjunger kärlekssånger för sin fru.
Av alla sånger i världen, så väljer han den här:
Cornelis Vreeswijk - Balladen om den kaxiga myran
( Fast det här är inte Cornelis som sjunger, dårå. Och inte Maken heller.
Ingen av dem fanns att hitta på youtube. )
Han satt i soffan och sjöng för mig.
Charmigt, tänker ni.
Men lägg ner romantiken.
Tro inte att han sjunger kärlekssånger för sin fru.
Av alla sånger i världen, så väljer han den här:
Cornelis Vreeswijk - Balladen om den kaxiga myran
( Fast det här är inte Cornelis som sjunger, dårå. Och inte Maken heller.
Ingen av dem fanns att hitta på youtube. )
Christmas Play
LillMyra har sin julpläs idag. Jag ska snart ge mig av till skolan och kika.
Hon har varit så stolt, då hon fått en liten 'berättar-roll', och vi har tränat och tränat och tränat, så hon kan allt mer eller mindre i sömnen.
Det var riktigt enkelt den här gången.
På engelska.
Iaf för mamman.
Om man jämför med MellanMyras walesiska dialog...
Hon har varit så stolt, då hon fått en liten 'berättar-roll', och vi har tränat och tränat och tränat, så hon kan allt mer eller mindre i sömnen.
Det var riktigt enkelt den här gången.
På engelska.
Iaf för mamman.
Om man jämför med MellanMyras walesiska dialog...
Myra går bankrutt
-Får jag spela på din telefon, mamma? undrade MellanMyra.
-Ja, gör du det en liten stund. svarade jag sådär lagom frånvarande medan jag stod med huvudet i frysen och klurade över dagens matlagning.
På min nya rosa telefon finns ett spel som liknar Tetris, fast det är med diamanter och annat glitter, så SmåMyrorna är precis sålda på det och skulle kunna spela flera timmar om dagen om inte hemska mamman var där och satte stopp för det roliga.
När jag, en halvtimma senare, kommer in i vardagsrummet så sitter MellanMyra djupt koncentrerad med telefonen upptryckt under näsan och knapprar för glatta livet.
Men det är något som inte stämmer.
-Vad är det för musik? frågar jag skeptiskt.
-It's the game, Mum. svarar spelnörden.
-The game? There's no... Det är ingen musik till det. Vad spelar du egentligen?
-This. säger hon och vrider telefonen så att jag kan se.
-Det där spelet har jag inte sett innan. Var hittade du det? frågade jag förvånat.
-I just pressed the other button, there, and then it said 'buy or rent'. I pressed 'rent'. It was loads of games, Mum! It's soooo funny!
-Ja, gör du det en liten stund. svarade jag sådär lagom frånvarande medan jag stod med huvudet i frysen och klurade över dagens matlagning.
På min nya rosa telefon finns ett spel som liknar Tetris, fast det är med diamanter och annat glitter, så SmåMyrorna är precis sålda på det och skulle kunna spela flera timmar om dagen om inte hemska mamman var där och satte stopp för det roliga.
När jag, en halvtimma senare, kommer in i vardagsrummet så sitter MellanMyra djupt koncentrerad med telefonen upptryckt under näsan och knapprar för glatta livet.
Men det är något som inte stämmer.
-Vad är det för musik? frågar jag skeptiskt.
-It's the game, Mum. svarar spelnörden.
-The game? There's no... Det är ingen musik till det. Vad spelar du egentligen?
-This. säger hon och vrider telefonen så att jag kan se.
-Det där spelet har jag inte sett innan. Var hittade du det? frågade jag förvånat.
-I just pressed the other button, there, and then it said 'buy or rent'. I pressed 'rent'. It was loads of games, Mum! It's soooo funny!
Hur man slipper undan. Eller...?
Medan MellanMyra har ärvt sin mors pedanta sida (jo, jag har en sådan, den är bara för det mesta väl motarbetad), så har LillMyra lagt beslag på den mer bekväma. Kan man glida omkring på en räkmacka, så gör man. För om man ser till att börja med det man tycker är kul, så finns det oftast inte tid över till det som är tråkigt.
Och nog för att jag kanske inte alltid har superkoll på precis allting, men ibland underskattar hon mig allt. Rejält.
LillMyra: Vad gör du?
MellanMyra: Städar mitt rum. Gör inte du det?
LillMyra: Nää...
MellanMyra: Men mamma sa ju att vi skulle.
LillMyra: Jag orkar inte.
MellanMyra: Tror du inte hon märker det då?
LillMyra: Neej.
MellanMyra: Det tror jag.
LillMyra: Då säger jag bara att det inte var jag!
Och nog för att jag kanske inte alltid har superkoll på precis allting, men ibland underskattar hon mig allt. Rejält.
LillMyra: Vad gör du?
MellanMyra: Städar mitt rum. Gör inte du det?
LillMyra: Nää...
MellanMyra: Men mamma sa ju att vi skulle.
LillMyra: Jag orkar inte.
MellanMyra: Tror du inte hon märker det då?
LillMyra: Neej.
MellanMyra: Det tror jag.
LillMyra: Då säger jag bara att det inte var jag!
LillMyra tar sig ton
Sitter vid matbordet och äter.
LillMyra bär sig åt som om hon aldrig ens vistats inomhus, än mindre vid ett matbord.
När jag talar om för henne att hon ska äta med gaffeln och inte med fingrarna så tittar hon på mig som om jag kom från yttre rymden.
När jag talar om för henne att hon ska äta med gaffeln och inte med fingrarna så tittar hon på mig som om jag kom från yttre rymden.
När MyrPappa ber henne sitta riktigt på stolen så att hon inte spiller (eller trillar i golvet som hon gjort när det gått över styr), så får han en blick som helt klart säger att han är glädjedödaren nr 1.
Gränsen går då hon sätter sig på stolen, dricker upp sin mjölk, drämmer glaset i bordet och gormar rakt ut:
-Mer mjölk. Nu!
-Mer mjölk. Nu!
-Men vem tror du att du är!? säger MyrPappa, mer som ett påstående än en fråga.
-Mamma. svarar hon utan att ens tänka efter.
Nog för att mitt ord är lag här hemma (nåja, jag vill tro det iaf) men otrevlig är jag väl ändå inte!
MyrPappa hade iaf fasligt kul....
Jag har blivit nominerad, och dessutom utvald !! bland de fem bloggar som får vara med att röstas fram hos Allt Om Barn som månadens familje- och barnblogg!
Lilla Myra, med ca 400 läsare i veckan, står öga mot öga mot bloggar med upp till en bra bit över 21 000 läsare under samma period.
Det är en ära bara att få vara med, men vill ni lägga en röst, så blir jag än gladare. :)
Jag ångrade mig.
Jo, faktiskt. Inte ens jag är sämre än att jag kan ändra mig.
Måndag, båda SmåMyrorna i skolan, Maken på jobbet och SOL OCH BLÅ HIMMEL!
Stick o brinn, vintervila! Idag har jag ridit båda hästarna, och tänker så göra varje dag tills vi åker. För det ska dessutom vara torrt resten av veckan. Så det så.
Under fredagen och lördagen som gått så eskalerade regnet så till den milda grad att det blev översvämningar på flera håll här omkring. Tack vare min älskade Jeep så kunde vi ta oss till hästarna iaf, även om det var på håret att vi tog oss igenom de smärre insjöar som bildats utmed och över vägarna, medan de med lägre bilar fick parkera vid stora vägen, hoppa i sina gummistövlar och glatt vada fram.
Söndag eftermiddag slutade det regna och det var fullt pådrag och vattnet pumpades bort på de flesta ställena. Vi har nu en, av tre, vägar som tar oss till hästarna utan simtur.
Men idag, som sagt, så var det strålande sol och jag kunde bara inte låta bli att ge mig ut.
Trots att det inte regnat en droppe på nästan ett dygn så var det fortfarande blött precis överallt.
Herr Fux var sådär nöjd över att behöva bada fötterna på vägen, för där ska faktiskt inget vatten va (höj så hör ni hur han protesterar. hihi), medan Fru Silversvart å andra sidan inte så mycket som höjde på ögonbrynen. Hon visar även prov på hur man smidigast (?) öppnar grinden på vägen hem...
(För er som inte har ögona med er dårå, så är det Herr Fux på första klippet och fru Silversvart på andra och tredje.)
Edit mitt i natten:
Jag är nominerad! Hjälper ni mig?
:)
Måndag, båda SmåMyrorna i skolan, Maken på jobbet och SOL OCH BLÅ HIMMEL!
Stick o brinn, vintervila! Idag har jag ridit båda hästarna, och tänker så göra varje dag tills vi åker. För det ska dessutom vara torrt resten av veckan. Så det så.
Under fredagen och lördagen som gått så eskalerade regnet så till den milda grad att det blev översvämningar på flera håll här omkring. Tack vare min älskade Jeep så kunde vi ta oss till hästarna iaf, även om det var på håret att vi tog oss igenom de smärre insjöar som bildats utmed och över vägarna, medan de med lägre bilar fick parkera vid stora vägen, hoppa i sina gummistövlar och glatt vada fram.
Söndag eftermiddag slutade det regna och det var fullt pådrag och vattnet pumpades bort på de flesta ställena. Vi har nu en, av tre, vägar som tar oss till hästarna utan simtur.
Men idag, som sagt, så var det strålande sol och jag kunde bara inte låta bli att ge mig ut.
Trots att det inte regnat en droppe på nästan ett dygn så var det fortfarande blött precis överallt.
Herr Fux var sådär nöjd över att behöva bada fötterna på vägen, för där ska faktiskt inget vatten va (höj så hör ni hur han protesterar. hihi), medan Fru Silversvart å andra sidan inte så mycket som höjde på ögonbrynen. Hon visar även prov på hur man smidigast (?) öppnar grinden på vägen hem...
(För er som inte har ögona med er dårå, så är det Herr Fux på första klippet och fru Silversvart på andra och tredje.)
Edit mitt i natten:
Jag är nominerad! Hjälper ni mig?
:)
Utmanad
Nu har jag blivit utmanad från flera olika håll, och kan således inte blunda för det längre. ;)
Here goes:
"Skriv en önskelista med sju önskningar. Motivera dem, kort eller långt. Tagga sju bloggare som ska göra detsamma. Det behöver inte vara realistiska önskningar eller materiella ting."
1. Den där gården! Den perfekt välplanerade och lättstädade MyrStacken, som bara väntar på att MyrFamiljen ska dundra in med buller och bång, med marker och stall och sjö och bäckar och kullar och oändliga ridvägar och stort garage och klubbhus och, och, och...
Även nya möbler och diverse pinaler som passar i den perfekta MyrStacken ingår också. Snyggt, enkelt och praktiskt. Vill ha!
2. Ekonomiskt oberoende. Jag behöver inte kunna köpa mig en jacka för 400.000, men jag vill kunna betala alla räkningar och utgifter och ändå ha råd att göra lite som jag vill. Det kostar att hålla igång en hästgård!
3. Jag önskar mina barn lagom med motgångar som de tar sig ur starkare, och som gör att de inte tar lyckan förgiven. Men ändå så att de får det underbara liv de små prinsessorna är förtjänta av. En lyckofe var, vore bra.
Tänk så skönt att inte behöva oroa sig för dem, utan veta att de har det bra.
4. Lyckofeer skulle jag vilja dela ut ett helt gäng av. Jag har turen att ha så många härliga nära och kära, och jag önskar er allt gott i världen. Tänk om jag kunde ge er lite mer glamour i vardagen!
5. Mer och lättare umgänge med mina vänner. Bara kunna ta en fika efter lunch, gå en promenad med hundarna, eller landa i soffan och glo på film.
Varför bor ni så långt bort?? Underbara människor!
6. Vettigt väder! Rättvist väder! Tillräckligt med regn så allt växer som det ska, men mest uppehåll och sol så man kan vistas utomhus så mycket som möjligt. Inte för varmt, och inte för kallt. Ljusare och längre dagar även höst och vinter. Vita jular och vintrar utan slask. Längre vår och sommar.
I could go on forever.
7. Bli kvitt alla orättvisor och skit ute i världen. Kidnappning, våldtäkt, misshandel och mord. Stöld och bedrägeri. Krig och terrorism. Miljöförstöring och utrotning av vilda djur.
Why, oh why!?
Utmaningen går vidare till alla som fegar ur på den i förra inlägget!
Your choice.
Moahahaa
Here goes:
"Skriv en önskelista med sju önskningar. Motivera dem, kort eller långt. Tagga sju bloggare som ska göra detsamma. Det behöver inte vara realistiska önskningar eller materiella ting."
1. Den där gården! Den perfekt välplanerade och lättstädade MyrStacken, som bara väntar på att MyrFamiljen ska dundra in med buller och bång, med marker och stall och sjö och bäckar och kullar och oändliga ridvägar och stort garage och klubbhus och, och, och...
Även nya möbler och diverse pinaler som passar i den perfekta MyrStacken ingår också. Snyggt, enkelt och praktiskt. Vill ha!
2. Ekonomiskt oberoende. Jag behöver inte kunna köpa mig en jacka för 400.000, men jag vill kunna betala alla räkningar och utgifter och ändå ha råd att göra lite som jag vill. Det kostar att hålla igång en hästgård!
3. Jag önskar mina barn lagom med motgångar som de tar sig ur starkare, och som gör att de inte tar lyckan förgiven. Men ändå så att de får det underbara liv de små prinsessorna är förtjänta av. En lyckofe var, vore bra.
Tänk så skönt att inte behöva oroa sig för dem, utan veta att de har det bra.
4. Lyckofeer skulle jag vilja dela ut ett helt gäng av. Jag har turen att ha så många härliga nära och kära, och jag önskar er allt gott i världen. Tänk om jag kunde ge er lite mer glamour i vardagen!
5. Mer och lättare umgänge med mina vänner. Bara kunna ta en fika efter lunch, gå en promenad med hundarna, eller landa i soffan och glo på film.
Varför bor ni så långt bort?? Underbara människor!
6. Vettigt väder! Rättvist väder! Tillräckligt med regn så allt växer som det ska, men mest uppehåll och sol så man kan vistas utomhus så mycket som möjligt. Inte för varmt, och inte för kallt. Ljusare och längre dagar även höst och vinter. Vita jular och vintrar utan slask. Längre vår och sommar.
I could go on forever.
7. Bli kvitt alla orättvisor och skit ute i världen. Kidnappning, våldtäkt, misshandel och mord. Stöld och bedrägeri. Krig och terrorism. Miljöförstöring och utrotning av vilda djur.
Why, oh why!?
Utmaningen går vidare till alla som fegar ur på den i förra inlägget!
Your choice.
Moahahaa
Massor om inget
Upprepar jag mig om jag säger att det regnar?
Upprepar jag mig om jag säger att det är swimmingpool i hagen igen?
Upprepar jag mig om jag säger att jag ÄR TRÖTT PÅ DET HÄR!!??
Ingen ramsa i världen är tillräcklig...
Den enda som tyckte det var roligt uppe hos hästarna idag var Prinsessan. Medan vi andra klämde in oss i vindskjulet och suckade över pissvädret, så for hon runt som en galning. När hon kommer i 190 med bredställ så leran sprutar, då lyser det fanimig lycka om odågan.
Gnistan slocknar dock när man på hemmaplan blir kommenderad att hålla sig på sin filt tills man torkat...
Efter att ha lyckats tajma in en hyffsad kvällstur med hundarna mellan skurarna igår, och insett hur mycket bättre jag faktiskt mår efter lite fysisk aktivitet, så dammade jag idag av min gamla AB Glide som inte använts på år och dag.
'KollaVadJagKan'-attityden gav sig genast till känna och först vid 50 la jag ner.
SmartMyra. Nu blir det väl träningsvärk imorgon istället.
Fast kanske ändå inte. Klarade jag nu av att göra så många, så borde det ju betyda att en och annan muskel fortfarande finns kvar. Eller var det ENBART envisheten som kämpade...?
Jaja. Jag belönade mig iaf med en sväng i solariet, vidare in genom duschen och slutligen ett dopp i Body Shops underbara BodyButter. Sen kröp jag i min pyjamas och landade bland SmåMyrorna i soffan.
SmåMyrorna tycker att jag har den finaste pyjamasen av alla.
Det tycker jag också. Eller iaf sötast.
För inte har nån nåt bättre att komma med?
Isf. Upp till bevis. Jag utmanar er! :)
(Länka tillbaka till detta inlägget, eller ännu hellre trackbacka, så att jag hittar era pyjamasar. Det här kan bli kul. Hihi)
Upprepar jag mig om jag säger att det är swimmingpool i hagen igen?
Upprepar jag mig om jag säger att jag ÄR TRÖTT PÅ DET HÄR!!??
Ingen ramsa i världen är tillräcklig...
Den enda som tyckte det var roligt uppe hos hästarna idag var Prinsessan. Medan vi andra klämde in oss i vindskjulet och suckade över pissvädret, så for hon runt som en galning. När hon kommer i 190 med bredställ så leran sprutar, då lyser det fanimig lycka om odågan.
Gnistan slocknar dock när man på hemmaplan blir kommenderad att hålla sig på sin filt tills man torkat...
Efter att ha lyckats tajma in en hyffsad kvällstur med hundarna mellan skurarna igår, och insett hur mycket bättre jag faktiskt mår efter lite fysisk aktivitet, så dammade jag idag av min gamla AB Glide som inte använts på år och dag.
'KollaVadJagKan'-attityden gav sig genast till känna och först vid 50 la jag ner.
SmartMyra. Nu blir det väl träningsvärk imorgon istället.
Fast kanske ändå inte. Klarade jag nu av att göra så många, så borde det ju betyda att en och annan muskel fortfarande finns kvar. Eller var det ENBART envisheten som kämpade...?
Jaja. Jag belönade mig iaf med en sväng i solariet, vidare in genom duschen och slutligen ett dopp i Body Shops underbara BodyButter. Sen kröp jag i min pyjamas och landade bland SmåMyrorna i soffan.
SmåMyrorna tycker att jag har den finaste pyjamasen av alla.
Det tycker jag också. Eller iaf sötast.
För inte har nån nåt bättre att komma med?
Isf. Upp till bevis. Jag utmanar er! :)
(Länka tillbaka till detta inlägget, eller ännu hellre trackbacka, så att jag hittar era pyjamasar. Det här kan bli kul. Hihi)
Oh himmel!
Jo, den syns idag. Himlen. Som lite trevlig omväxling.
Det mesta av vattnet i hagen har sjunkit undan, det blåser lite mindre och solen tittar fram en hel del. Livet återvänder så smått.
Men LillMyra är fortfarande inte ok så vi får hålla oss hemma idag med.
-Vad ska vi göra idag, då? frågar jag.
-Jag vill gå på datorn. svarar hon kvickt.
-Inte hela dan väl?
-Joo.
-Jaha. Vad ska jag göra då?
-Du ska duscha!
-Hela dan?
-Jaa.
Det mesta av vattnet i hagen har sjunkit undan, det blåser lite mindre och solen tittar fram en hel del. Livet återvänder så smått.
Men LillMyra är fortfarande inte ok så vi får hålla oss hemma idag med.
-Vad ska vi göra idag, då? frågar jag.
-Jag vill gå på datorn. svarar hon kvickt.
-Inte hela dan väl?
-Joo.
-Jaha. Vad ska jag göra då?
-Du ska duscha!
-Hela dan?
-Jaa.
MyrGnäll
SmåMyrorna ligger i sina sängar och MyrPappa har precis gett sig iväg på möte.
Vinden viner utanför huset, regnet smattrar mot rutorna.
Hundarna äter kvällsmat och hästarna står säkert i hörnet i hagen och tar skydd under träden. Vindskjulet används inte i första taget. Flyktdjur som de ändå är i grund och botten.
Själv sitter jag i soffan med laptopen i knät och en tändare i bakfickan. Det gäller att vara beredd. Lamporna har blinkat hela kvällen, och allt elektriskt har slått av och på otaliga gånger. En kort stund var det precis kolsvart gatan ner.
Jag är inte alls på humör ikväll. Huvudet är segt och vill helst sova, men kroppen är rastlös och protesterar genom att inte komma till ro. Det blir ju såhär, jag vet det, men det är ändå jobbigt. Och jag är aldrig riktigt beredd.
Jag behöver alla mina utomhustimmar för att må bra, jag behöver ta ut mig om dagarna för att kunna slappna av om kvällarna. Jag behöver ljuset, och jag behöver friheten. Höstregn och vintermörker är inte riktigt mitt element.
Dammsuga, diska och tvätta är långt ifrån tillräckligt för att köra slut på Myra och hela jag skriker efter att få röra på mig. Men vem vill ge sig ut i det här vädret?
Jag satt på fullt allvar och funderade över om jag skulle skaffa mig ett löparband eller en motionscykel. Moi, liksom! Ni förstår ju hur långt det har gått!
Kanske skulle det sitta fint med lite ljusterapi...
Under tiden sitter jag och leker med min nya telefon. Trots att jag inget Ericsson-fan är, så blev det en av deras telefoner den här gången. Den är ju helt klart ursöt!
Vinden viner utanför huset, regnet smattrar mot rutorna.
Hundarna äter kvällsmat och hästarna står säkert i hörnet i hagen och tar skydd under träden. Vindskjulet används inte i första taget. Flyktdjur som de ändå är i grund och botten.
Själv sitter jag i soffan med laptopen i knät och en tändare i bakfickan. Det gäller att vara beredd. Lamporna har blinkat hela kvällen, och allt elektriskt har slått av och på otaliga gånger. En kort stund var det precis kolsvart gatan ner.
Jag är inte alls på humör ikväll. Huvudet är segt och vill helst sova, men kroppen är rastlös och protesterar genom att inte komma till ro. Det blir ju såhär, jag vet det, men det är ändå jobbigt. Och jag är aldrig riktigt beredd.
Jag behöver alla mina utomhustimmar för att må bra, jag behöver ta ut mig om dagarna för att kunna slappna av om kvällarna. Jag behöver ljuset, och jag behöver friheten. Höstregn och vintermörker är inte riktigt mitt element.
Dammsuga, diska och tvätta är långt ifrån tillräckligt för att köra slut på Myra och hela jag skriker efter att få röra på mig. Men vem vill ge sig ut i det här vädret?
Jag satt på fullt allvar och funderade över om jag skulle skaffa mig ett löparband eller en motionscykel. Moi, liksom! Ni förstår ju hur långt det har gått!
Kanske skulle det sitta fint med lite ljusterapi...
Under tiden sitter jag och leker med min nya telefon. Trots att jag inget Ericsson-fan är, så blev det en av deras telefoner den här gången. Den är ju helt klart ursöt!
Mysigt mitt i misären
Regnet vräker, sedan ett par veckor, ner mer eller mindre dygnet runt. Idag är det precis en vecka sedan som jag red sist. Innan dess var det ytterligare fyra dagar sedan. Hagen är som en swimmingpool med ett par cm vatten mest överallt, och vägen utanför är också täckt av vatten. LillMyra tjöt av skratt då vattnet sprutade ett par meter upp i luften där vi for fram med jeepen. Men det var bara jag och hundarna som vågade oss ut för att se till hästarna. MyrPappa och LillMyra åkte och tankade istället.
Tjurigt inser jag att jag nog får se hästarna som avställda för vintern. Beroende på väder så sätter jag igång dem igen under februari eller senast mars. Jag har alltid gjort så.Mina hästar får sällan sommarlov, men desto längre vinterlov istället. (Fast i Sverige delade jag upp det så de fick vila under den regniga hösten och sedan igen under den regniga senvintern. Dessemellan var det ju snö, och då kan man ju inte låta bli att rida för det är något av det roligaste som finns! ) Jag har aldrig förstått vitsen med att inte ta till vara på den underbara sommaren, och sedan sucka sig ut i regn, slask och kyla under dessa mörka vintermånader. Men så har jag också alltid haft turen att ha sommarbetet tillgängligt mer eller mindre runt knuten, så det har aldrig varit problem att rida dem under betesperioden. Och här finns det ändå ingen snö att fara runt i...
Det är tredje dagen idag som LillMyra är hemma från skolan. Den satans förkylningen tog ett grabbatag i min yngsta prinsessa och vägrar släppa taget. Hon hostar slem långt nerifrån lungorna, trots att hon snyter sig i tid och otid så är hon helt igentäppt i näsan och febern härjar i hennes kropp.
Men vi har mysigt. Vi tittar på samma film två gånger i rad. Vi bakar sockerkaka och äter den varm med jordgubbar och glass. Vi skriver julkort. Vi sitter och sjunger till High School Musical på Youtube. Och vi ligger i soffan och bara pratar.
Man får ta vara på stunderna då hon inte orkar hålla igång som den virvelvind hon föddes till.
Tjurigt inser jag att jag nog får se hästarna som avställda för vintern. Beroende på väder så sätter jag igång dem igen under februari eller senast mars. Jag har alltid gjort så.Mina hästar får sällan sommarlov, men desto längre vinterlov istället. (Fast i Sverige delade jag upp det så de fick vila under den regniga hösten och sedan igen under den regniga senvintern. Dessemellan var det ju snö, och då kan man ju inte låta bli att rida för det är något av det roligaste som finns! ) Jag har aldrig förstått vitsen med att inte ta till vara på den underbara sommaren, och sedan sucka sig ut i regn, slask och kyla under dessa mörka vintermånader. Men så har jag också alltid haft turen att ha sommarbetet tillgängligt mer eller mindre runt knuten, så det har aldrig varit problem att rida dem under betesperioden. Och här finns det ändå ingen snö att fara runt i...
Det är tredje dagen idag som LillMyra är hemma från skolan. Den satans förkylningen tog ett grabbatag i min yngsta prinsessa och vägrar släppa taget. Hon hostar slem långt nerifrån lungorna, trots att hon snyter sig i tid och otid så är hon helt igentäppt i näsan och febern härjar i hennes kropp.
Men vi har mysigt. Vi tittar på samma film två gånger i rad. Vi bakar sockerkaka och äter den varm med jordgubbar och glass. Vi skriver julkort. Vi sitter och sjunger till High School Musical på Youtube. Och vi ligger i soffan och bara pratar.
Man får ta vara på stunderna då hon inte orkar hålla igång som den virvelvind hon föddes till.
Gästbloggar hos Myra
Några rader från en hårt prövad moder
Varför står vi ut med ditt svammel, undrar du. Gör vi alltid det? Kommer du ihåg när min bror försökte stänga av dig med fjärrkontrollen?
Skämt åsido, om man sållar i ditt ordflöde så finns det en hel del vettigt kvar. Och svamlet (som vissa påstår att du fått från mig!) kan ju locka till många skratt. Och skrattat mycket har vi ju gjort, du och jag. Bl a på det där klassmötet, när du fick mig att regrediera till en flamsig tonårstjej och vi fick en reprimand av läraren.... Tänk att jag ändå fick bli klassmamma!
Sen ni flyttade utomlands så träffas vi ju inte så ofta men genom din blogg är jag ändå med i erat vardagsliv. Visserligen pratar vi med varandra flera gånger i veckan men jag har ju lärt mig att förutsättningarna för dig och din familjs liv och leverne kan ändras fort. Därför brukar jag börja och avsluta dagen med att kolla.... Ni kan ju ha flyttat till ett annat land eller köpt några nya hundar eller bytt jobb!
Det är härligt att läsa om den underfundiga MellanMyran och den tokiga LillMyran. Det händer nästan alltid något när de är med. Jag har huvudet fullt av roliga kommentarer och dråpliga situationer. Och jag vet att det blir mer av den varan när ni kommer hit till jul. Det är med blandade känslor som jag inser att mina barnbarn har engelska som första språk, men jag vet att du kämpar för att de inte ska tappa sin svenska.
Även MyrPappa, min absoluta favorit bland yngre män, figurerar ju emellanåt. Han har många bra egendskaper, men jag förstår inte hur den tatuerade dumskallen kan ha en MC utan bönpall. Jag menar, var ska jag sitta? (Och som svar på hans kommentar, som jag vet kommer, vill jag bara säga att jag inte alls är för gammal!)
Folk säger att du och jag snackar mycket. Är inte det lite orättvist, med tanke på vilken svada den mannen har? Förresten, tack gode gud för den svadan. Utan den hade vi inte haft vår underbara MellanMyra idag. MyrPappans vägran att godta läkarens beslut, och begära att få en annan läkare, räddade ju livet på henne.
Så blogga vidare, älskade Myra, och låt oss vara med er i vardagen långt där borta. Bloggen är dessutom lättare att läsa än de spegelvända breven som du brukade skicka till mig.
/MyrMormor
Varför står vi ut med ditt svammel, undrar du. Gör vi alltid det? Kommer du ihåg när min bror försökte stänga av dig med fjärrkontrollen?
Skämt åsido, om man sållar i ditt ordflöde så finns det en hel del vettigt kvar. Och svamlet (som vissa påstår att du fått från mig!) kan ju locka till många skratt. Och skrattat mycket har vi ju gjort, du och jag. Bl a på det där klassmötet, när du fick mig att regrediera till en flamsig tonårstjej och vi fick en reprimand av läraren.... Tänk att jag ändå fick bli klassmamma!
Sen ni flyttade utomlands så träffas vi ju inte så ofta men genom din blogg är jag ändå med i erat vardagsliv. Visserligen pratar vi med varandra flera gånger i veckan men jag har ju lärt mig att förutsättningarna för dig och din familjs liv och leverne kan ändras fort. Därför brukar jag börja och avsluta dagen med att kolla.... Ni kan ju ha flyttat till ett annat land eller köpt några nya hundar eller bytt jobb!
Det är härligt att läsa om den underfundiga MellanMyran och den tokiga LillMyran. Det händer nästan alltid något när de är med. Jag har huvudet fullt av roliga kommentarer och dråpliga situationer. Och jag vet att det blir mer av den varan när ni kommer hit till jul. Det är med blandade känslor som jag inser att mina barnbarn har engelska som första språk, men jag vet att du kämpar för att de inte ska tappa sin svenska.
Även MyrPappa, min absoluta favorit bland yngre män, figurerar ju emellanåt. Han har många bra egendskaper, men jag förstår inte hur den tatuerade dumskallen kan ha en MC utan bönpall. Jag menar, var ska jag sitta? (Och som svar på hans kommentar, som jag vet kommer, vill jag bara säga att jag inte alls är för gammal!)
Folk säger att du och jag snackar mycket. Är inte det lite orättvist, med tanke på vilken svada den mannen har? Förresten, tack gode gud för den svadan. Utan den hade vi inte haft vår underbara MellanMyra idag. MyrPappans vägran att godta läkarens beslut, och begära att få en annan läkare, räddade ju livet på henne.
Så blogga vidare, älskade Myra, och låt oss vara med er i vardagen långt där borta. Bloggen är dessutom lättare att läsa än de spegelvända breven som du brukade skicka till mig.
/MyrMormor
Grodor
Home
'Another aeroplane,
Another sunny place,
I'm lucky, I know,
But I want to go home,
I've got to go home,
Let me go home
Im just to far,
From where you are,
I've got to come home,
Let me come home,
I've had my run,
Baby i'm down,
I want to come home'
Det är inte så längesedan (15:e februari -05 för att vara exakt) som Michael Buble släppte sitt album 'It's time' med balladen 'Home'.
Westlife har nu gjort en cover på denna ballad.
Den släpptes för drygt en månad sedan, spelas på radio dagarna i ända, visas på tv och sitter som en smäck på både Myra, MyrPappa och SmåMyror. Till MyrPappas frustration.
Men den ÄR bra.
Det är vilda diskussioner om vilken som är den bästa versionen.
Bubles original:
eller Westlifes cover:
Vad tycker ni?
Another sunny place,
I'm lucky, I know,
But I want to go home,
I've got to go home,
Let me go home
Im just to far,
From where you are,
I've got to come home,
Let me come home,
I've had my run,
Baby i'm down,
I want to come home'
Det är inte så längesedan (15:e februari -05 för att vara exakt) som Michael Buble släppte sitt album 'It's time' med balladen 'Home'.
Westlife har nu gjort en cover på denna ballad.
Den släpptes för drygt en månad sedan, spelas på radio dagarna i ända, visas på tv och sitter som en smäck på både Myra, MyrPappa och SmåMyror. Till MyrPappas frustration.
Men den ÄR bra.
Det är vilda diskussioner om vilken som är den bästa versionen.
Bubles original:
eller Westlifes cover:
Vad tycker ni?
Telefonsex
...eller iaf kärlek via sms.
På Tv går det sedan länge en reklam om att man, för endast (!) 9.99 pund, kan messa till ett nummer och sedan få namnet på sin äkta kärlek tillbakaskickat till sig.
Maken sitter på golvet och fixar med sin kamerautrustning när kvällens reklamen går. 'Jag tycker att du ska messa, och om det inte står mitt namn så flyttar jag.'
Hur fan ska jag lösa det? I ett land som inte ens kan stava till hans namn...
Jag tyckte att han skulle messa först, för visst går ålder före skönhet!?
På Tv går det sedan länge en reklam om att man, för endast (!) 9.99 pund, kan messa till ett nummer och sedan få namnet på sin äkta kärlek tillbakaskickat till sig.
Maken sitter på golvet och fixar med sin kamerautrustning när kvällens reklamen går. 'Jag tycker att du ska messa, och om det inte står mitt namn så flyttar jag.'
Hur fan ska jag lösa det? I ett land som inte ens kan stava till hans namn...
Jag tyckte att han skulle messa först, för visst går ålder före skönhet!?
Bloggerlina is in da house!
Hej på er alla där ute i cyberrymden!
Då jag har slutat blogga helt känner jag mig hedrad att få gästblogga hos min goa vän Myra! Det enda bloggandet som finns just nu är på min hemsida, men det var jättelängesen jag uppdaterade den. På något sätt så tappade jag motivationen till att blogga, men det finns stunder som jag faktiskt saknar det. Därför det är så perfekt att få gästblogga hos Myra. Och vad hade jag tänkt att blogga om? Jo jag tar nog det som just nu kretsar i min hjärna. Utseendet och vikten.
Man blir aldrig nöjd
Hur man än gör så blir man aldrig nöjd med sig själv verkar det som. Är man inte för smal så är man för tjock, är man inte för lång så är man för kort, har man inte lockigt hår så vill man ha spikrakt etc etc. Jag undrar varför det är så, jag menar, varför fixerar vi oss vid utseendet så himla mycket? Och vad innebär ordet " kroppsideal" egentligen? Varför vill vi så ofta vara som alla andra utom oss själva? Många frågor idag som virvlar runt i mitt redan alldeles förvirrade huvud, men jag tänker ofta på dessa frågor eftersom jag själv (har jag kommit på till min fasa) är alldeles för utseendefixerad gällande mig själv. För hur jag än gör så blir jag aldrig nöjd. Ta en sån sak som hår. Hur många är egentligen nöjda med sitt hår, sin frisyr?
När jag var i tonåren hade jag spikrakt hår. Detta var på åttiotalet då man skulle ha permanentat hår som var tuperat dessutom. Gick till frissan och föreställde mitt då jättelånga hår i fina långa lockar. Kom dit, frissan kapar av mitt hår till axlarna och hårdpermanentar det! Blev jag lyckligare av det? Not much, tror att jag tjurade säkerligen en timme när jag kom hem och försökte förgäves tvätta ur den där hemska permanenten vilket inte gick.
Nittiotalet kom och sedan kom plattångshåret. Helt plötsligt skulle det vara spikrakt. Förresten, det kanske var i slutet av nittiotalet när jag tänker till, nevermind, ni vet säkerligen själva när det var. Spikrakt som sagt var. Då hade jag fått barn och efter varje graviditet hade jag tappat en massa hår och det nya håret som växte ut var mjukare och lockigt! Iväg och köpa en plattång, för man vill ju inte vara totalt "lost" i modevärlden eller hur. Det höll inte länge kan jag tala om, mitt förhållande till plattången. Som småbarnsförälder orkar man ju inte ställa sig varje dag och se till att håret ska vara platt och glänsande. Glöm det.
Idag är jag trettiosju och ett halvt år snart och det som stör mig mest är nog alla gråa hårstrån som invaderat mitt hår! Sen att det är lockigt om det nu inte ska vara lockigt, det skiter jag fullständigt i. Och permanenta mig kommer jag aldrig mer att göra. No way. Istället har jag blivit en flitig användare av hårfärgningsmedel. Jepp, ut med plattången och in med hårfärgningsmedel. Nöjd? Jorå, ganska...helt nöjd blir jag ju aldrig.
Dessutom har jag gått upp i vikt. Helt otroligt! Jag som aldrig brukar gå upp i vikt! Så nu har jag helt plötsligt hamnat från kategorin "spinkig" till "nära en gravid sjöko". Men det är en annan historia.
Hur man än gör så blir man aldrig nöjd med sig själv.
Bör jag nämna att jag borde gå och klippa mig också eftersom mitt hår har blivit jätterisigt efter all sol och värme?
Over N out!
Kram Bloggerlina (från mina förra bloggar: Expressens Mammaliv och min förra blogg "Utbränd morsa luktar illa")
Då jag har slutat blogga helt känner jag mig hedrad att få gästblogga hos min goa vän Myra! Det enda bloggandet som finns just nu är på min hemsida, men det var jättelängesen jag uppdaterade den. På något sätt så tappade jag motivationen till att blogga, men det finns stunder som jag faktiskt saknar det. Därför det är så perfekt att få gästblogga hos Myra. Och vad hade jag tänkt att blogga om? Jo jag tar nog det som just nu kretsar i min hjärna. Utseendet och vikten.
Man blir aldrig nöjd
Hur man än gör så blir man aldrig nöjd med sig själv verkar det som. Är man inte för smal så är man för tjock, är man inte för lång så är man för kort, har man inte lockigt hår så vill man ha spikrakt etc etc. Jag undrar varför det är så, jag menar, varför fixerar vi oss vid utseendet så himla mycket? Och vad innebär ordet " kroppsideal" egentligen? Varför vill vi så ofta vara som alla andra utom oss själva? Många frågor idag som virvlar runt i mitt redan alldeles förvirrade huvud, men jag tänker ofta på dessa frågor eftersom jag själv (har jag kommit på till min fasa) är alldeles för utseendefixerad gällande mig själv. För hur jag än gör så blir jag aldrig nöjd. Ta en sån sak som hår. Hur många är egentligen nöjda med sitt hår, sin frisyr?
När jag var i tonåren hade jag spikrakt hår. Detta var på åttiotalet då man skulle ha permanentat hår som var tuperat dessutom. Gick till frissan och föreställde mitt då jättelånga hår i fina långa lockar. Kom dit, frissan kapar av mitt hår till axlarna och hårdpermanentar det! Blev jag lyckligare av det? Not much, tror att jag tjurade säkerligen en timme när jag kom hem och försökte förgäves tvätta ur den där hemska permanenten vilket inte gick.
Nittiotalet kom och sedan kom plattångshåret. Helt plötsligt skulle det vara spikrakt. Förresten, det kanske var i slutet av nittiotalet när jag tänker till, nevermind, ni vet säkerligen själva när det var. Spikrakt som sagt var. Då hade jag fått barn och efter varje graviditet hade jag tappat en massa hår och det nya håret som växte ut var mjukare och lockigt! Iväg och köpa en plattång, för man vill ju inte vara totalt "lost" i modevärlden eller hur. Det höll inte länge kan jag tala om, mitt förhållande till plattången. Som småbarnsförälder orkar man ju inte ställa sig varje dag och se till att håret ska vara platt och glänsande. Glöm det.
Idag är jag trettiosju och ett halvt år snart och det som stör mig mest är nog alla gråa hårstrån som invaderat mitt hår! Sen att det är lockigt om det nu inte ska vara lockigt, det skiter jag fullständigt i. Och permanenta mig kommer jag aldrig mer att göra. No way. Istället har jag blivit en flitig användare av hårfärgningsmedel. Jepp, ut med plattången och in med hårfärgningsmedel. Nöjd? Jorå, ganska...helt nöjd blir jag ju aldrig.
Dessutom har jag gått upp i vikt. Helt otroligt! Jag som aldrig brukar gå upp i vikt! Så nu har jag helt plötsligt hamnat från kategorin "spinkig" till "nära en gravid sjöko". Men det är en annan historia.
Hur man än gör så blir man aldrig nöjd med sig själv.
Bör jag nämna att jag borde gå och klippa mig också eftersom mitt hår har blivit jätterisigt efter all sol och värme?
Over N out!
Kram Bloggerlina (från mina förra bloggar: Expressens Mammaliv och min förra blogg "Utbränd morsa luktar illa")
MellanMyra vs barnsjuksköterska
MellanMyra berättade häromdagen, då jag tyckte det var dags för en sväng inom badrummet, att om man duschar för ofta som barn så kan häxor lukta sig till dem och komma och röva bort dem.
Man vet dessutom inte vem som är häxa. Det kan vara någon kompis' mamma, eller tanten tvärs över gatan.
-Eller du, mamma.
Därför är det bäst att hålla sig smutsig, för det döljer lukten av barn...
Idag läser jag en artikel om att man ska bada/duscha sina barn varenda dag.
Och gärna med tvål.
Jag vet inte riktigt vem jag ska tro på. Lägger mig lite mittemellan.
Det tror iaf jag är det rätta.
Man vet dessutom inte vem som är häxa. Det kan vara någon kompis' mamma, eller tanten tvärs över gatan.
-Eller du, mamma.
Därför är det bäst att hålla sig smutsig, för det döljer lukten av barn...
Idag läser jag en artikel om att man ska bada/duscha sina barn varenda dag.
Och gärna med tvål.
Jag vet inte riktigt vem jag ska tro på. Lägger mig lite mittemellan.
Det tror iaf jag är det rätta.
Oraklet Myra har sällan fel
Jag upprepar: 'Oraklet Myra har sällan fel'.
I förra inlägget fortsatte jag med 'men nu hade hon det. Tack o lov. Och var tom glad över det.'
Vi kan stryka det hörrni.
Glöm det.
Myra har återigen intagit platsen som allvetande Orakel.
Det är översvämning i tvättstugan.
Snart flyter vi väl bort också.
I förra inlägget fortsatte jag med 'men nu hade hon det. Tack o lov. Och var tom glad över det.'
Vi kan stryka det hörrni.
Glöm det.
Myra har återigen intagit platsen som allvetande Orakel.
Det är översvämning i tvättstugan.
Snart flyter vi väl bort också.
Myras lördag
Hela MyrFamiljen har varit vakna till och från hela natten. Det har blåst, regnat och haglat så jag var ett tag helt säker på att vi skulle vakna upp någon helt annanstans då huset flutit iväg. Eller åtminstone att det skulle vara översvämning på nedervåningen.
Oraklet Myra har sällan fel, men nu hade hon det. Tack o lov. Och var tom glad över det.
For ner till hästarna vid halv nio och bytte täcken på dem. Det hade visserligen inte gått igenom något, men jag byter hellre för tidigt än för sent. Stod och trängdes med både hästar och hundar i vindskyddet medan regnet vräkte ner. Det är helt sjukt vad det regnar!
Hem, frukost, dusch och sedan kröp jag i pyjamasen tog jag kväll.
Då var klockan tio i elva.
Så får man väl göra ibland.
Edit: Och nu kom posten! Med paket från Fröken Evans! Fyllt med saltlakrits! Gulle, gulle du!
På måndag är det jag som postar vinägerchip. :)
Oraklet Myra har sällan fel, men nu hade hon det. Tack o lov. Och var tom glad över det.
For ner till hästarna vid halv nio och bytte täcken på dem. Det hade visserligen inte gått igenom något, men jag byter hellre för tidigt än för sent. Stod och trängdes med både hästar och hundar i vindskyddet medan regnet vräkte ner. Det är helt sjukt vad det regnar!
Hem, frukost, dusch och sedan kröp jag i pyjamasen tog jag kväll.
Då var klockan tio i elva.
Så får man väl göra ibland.
Edit: Och nu kom posten! Med paket från Fröken Evans! Fyllt med saltlakrits! Gulle, gulle du!
På måndag är det jag som postar vinägerchip. :)