Kvinnor, graviditet och evolution
Ingenting hjälpte dock. Jag åt nyttigt, jag åt onyttigt, jag tränade, jag tränade inte. Men vad jag än hade för mig, så visade vågen envist på 48. Jag var nära att ge upp, då det höll på att bli ett stressmoment.
Så blev jag gravid. Men tro inte att det varken märktes eller syntes.
Inte förrän i sjätte månaden började det hända saker, och då hade jag själv inte varit medveten om det lilla livet så länge. Och jag var ett tag helt säker på att vågskrället var trasig. Eller rent av drev med mig.
När det väl började hända saker, så var det istället stört omöjligt att göra något åt det. Jag fullkomligt exploderade. Nästan i samma takt som en ballong som fylls på med vatten.
Jag passerade det efterlängtade 50 kg-strecket. Log och var stolt.
Passerade 60 kg-strecket. Log fortfarande och var stolt.
Ända tills jag passerade 65 kg-strecket. Då tyckte jag att det kunde vara nog. Faktiskt.
Bakifrån syntes det inte överhuvudtaget, men när jag vände mig om så höll folk på att trilla av stolen.
Vart jag än skulle så anlände jag en kvart senare än magen.
I vecka 33 hade jag gått upp över halva min kroppsvikt och vägde hela 73 kg. Och då hade jag inte ens börjat samla vatten. Barnmorskan bara skakade på huvudet.
Jag jobbade fortfarande heltid på djursjukhuset, dock lite långsammare än vanligt, och arbetskamraterna hörde lång väg om det var jag som kom hasande i korridorerna. Flodhästar var smala i jämförelse, sa de, och jag vägrade från den dagen att ens närma mig en våg.
I vecka 36 förlöstes jag med katastrofsnitt, och ut kommer en liten skit på 2780g! Tvåtusensjuhundraåttio!!
Av nästan 30 kg vägde hon inte ens 3!
Men jag misströstade inte. Kanske kunde jag behålla några av kilona.
Inte.
20 kg försvann de fyra första dagarna och resten under bara ett par månader.
Jag var återigen nere på 48 kg...
Men nog on mig.
Vad jag egentligen skulle säga, var att man gjort en ny upptäckt:
Varför gravida kvinnor varken tippar framåt eller välter!
Lite roligt tycker jag. ;)
ouff.. jag gick upp till 87. jag väger runt 52-58 i vanliga fall. men jag hade oxå flax; tappade 40 pannor på fyra månader.. :P
Och jag ser ständigt gravid ut..:P
Började få "panik" över att passera 100-kilos gränsen med mitt första barn..... gick upp 27 kilo -vägde hela 97 kilo.... oj oj oj.
Med andra barnet var jag beredd - vägde 96 kg men hade gått upp 25 kilo med henne.
Nu, ett par år senare, är jag på "noll" så att säga.
Trevlig 3:e advent!
Shit, jag som gick upp 5kg med Martin, han vägde 1890 när han föddes. Med Nicole gick jag upp hela 7 kg. Hon vägde 2650 kg..... Så olika det kan vara va?? Rättvist? Nä, skulle inte trot va??
ja kvinnokroppen är fantastisk vad den klarar. Intressant läsning. Har inga barn själv men vill gärna ha i framtiden. Sådetta är vad jag har att se framemot lol.
Du skriver så kul myra, härligt när man har gått upp kl 6.00 i mörker och får läsa ett sånt här inlägg, tack!!
Sa du verkligen 48???
God morgon - måndag här.....
Har planet lyft än?
Eller till och med landat?
Vargakvinnan: Visst känner man sig smidig som ett kassaskåp! haha
Frk K: Haha. Det gööör du ju inte! Nu är du dum! :P
Tussen: Det som var bra med att vara sådär stor var att jag kunde, bara genom att sätta mig på Maken, få min vilja igenom. Det funkade även på min mamma. :D
Barbro: Det där är vad jag kallar olika! Åt du ingenting du? Haha
Vickan: Ja, det är helt otroligt vad kroppen kan ändra sig och anpassa sig. Häftigt att fått vara med om.
Sabina: Och sådana här kommentarer gör MIG glad. Gulle! Joo, 48. Passa dig, jag är en stor jävel! Nu tror jag desutom att jag paserat den magiska 50-gränsen. Yey!
Tussen: Morgon, morgon. Nope, vi åker inte förrän imorgon. Tiiiiidigt, tiiiidigt. ZzzZzz Måste packa nu...
Och jag gick upp mellan 11 och 15 kg med mina tre, och de vägde 4100, 4380 och 4360 gram... Resten av viktuppgången gick jag ner innan jag åkte hem från BB! Min startvikt var desto högre, så jag är glad att jag inte gick upp mer under graviditeterna.
Välkommen till Sverige!
Hmmm vadan denna plötsliga bloggning om graviditeter...?
Det är väl inte så att myrmamma har pussat lite för mkt på myrpappa.... *tänker på mellanmyras uppmaning förut*
*S*
Du är orättvis! Nu kommer jag känna mig värdelös när jag inser att jag inte kommer lyckas med samma konststycke.. Ja, gå-ner-i-vikt-igen-biten alltså! =oP