Myras Mysterier

Några rader från en hårt prövad moder
 
Varför står vi ut med ditt svammel, undrar du. Gör vi alltid det? Kommer du ihåg när min bror försökte stänga av dig med fjärrkontrollen?
Skämt åsido, om man sållar i ditt ordflöde så finns det en hel del vettigt kvar. Och svamlet (som vissa påstår att du fått från mig!) kan ju locka till många skratt. Och skrattat mycket har vi ju gjort, du och jag. Bl a på det där klassmötet, när du fick mig att regrediera till en flamsig tonårstjej och vi fick en reprimand av läraren.... Tänk att jag ändå fick bli klassmamma!
 
Sen ni flyttade utomlands så träffas vi ju inte så ofta men genom din blogg är jag ändå med i erat vardagsliv. Visserligen pratar vi med varandra flera gånger i veckan men jag har ju lärt mig att förutsättningarna för dig och din familjs liv och leverne kan ändras fort. Därför brukar jag börja och avsluta dagen med att kolla.... Ni kan ju ha flyttat till ett annat land eller köpt några nya hundar eller bytt jobb!
 
Det är härligt att läsa om den underfundiga MellanMyran och den tokiga LillMyran. Det händer nästan alltid något när de är med. Jag har huvudet fullt av roliga kommentarer och dråpliga situationer. Och jag vet att det blir mer av den varan när ni kommer hit till jul. Det är med blandade känslor som jag inser att mina barnbarn har engelska som första språk, men jag vet att du kämpar för att de inte ska tappa sin svenska.
 
Även MyrPappa, min absoluta favorit bland yngre män, figurerar ju emellanåt. Han har många bra egendskaper, men jag förstår inte hur den tatuerade dumskallen kan ha en MC utan bönpall. Jag menar, var ska jag sitta? (Och som svar på hans kommentar, som jag vet kommer, vill jag bara säga att jag inte alls är för gammal!)
Folk säger att du och jag snackar mycket. Är inte det lite orättvist, med tanke på vilken svada den mannen har? Förresten, tack gode gud för den svadan. Utan den hade vi inte haft vår underbara MellanMyra idag. MyrPappans vägran att godta läkarens beslut, och begära att få en annan läkare, räddade ju livet på henne.
 
Så blogga vidare, älskade Myra, och låt oss vara med er i vardagen långt där borta. Bloggen är dessutom lättare att läsa än de spegelvända breven som du brukade skicka till mig.

/MyrMormor