Mitt i MyrStacken
Sista veckan på sommarlovet börjar imorgon. Och gissa vem som varken har köpt nya skolkläder, skolskor, gympakläder eller lunchlådor. Eller något annat vettigt heller, för den delen.
Så. Som ni förstår kommer jag ha häcken full.
Och just därför så tänkte jag att ni skulle få se till att jag har lite roligheter att läsa när jag väl hinner slå ner ändan och på datorn vid samma tillfälle.
Jag tänkte som så att ni ska skriva en liten sommarroman. Tillägnad mig.
Och reglerna är busenkla. Nästan obefintliga.
Men desto viktigare att följa! Annars blir det pannkaka av min roman, och det vill jag då rakt inte.
Jag kommer längst ned i detta inlägget inleda en berättelse.
Ni kommer i era kommentarer fortsätta. På samma berättelse.
Ni får skriva max fyra meningar i varje kommentar och det ska vara ett 'öppet slut' som gör det möjligt för nästa att spinna vidare på tråden.
Ni får kommentera hur många gånger ni vill, men måste låta minst en annan kommentera emellan.
Jag kommer nästa helg själv skriva den avslutande kommentaren för denna spännande(?), roliga(??) och underhållande(???) sommarromanen.
Hänger ni med? Eller ska jag behöva förklara mer?
Kolla in mitt exempel;
Myra:
Det var en gång...
Kommentar 1:
...en liten flicka...
Kommentar 2:
...som skulle gå till farmor i skogen.
Nu har väl ändå ingen lyckats missförstå?
Inte ens MyrMormor, BagLady eller Jenny.
Så. Vågar vi köra igång?
Klart vi gör.
Bara ni läser reglerna en gång till.
Titeln -och temat- på denna kommande best sellern är således:
Mitt i MyrStacken.
Det var en gång en liten flicka. Hon kallades till vardags för Myra, hade havsblå ögon, svårt att hålla tyst och en något förstor näsa. Hon såg ut att vara gravid efter varje måltid och hade vid 32 års ålder fortfarande inte lärt sig att sätta upp håret med tillfredsställande resultat. Hon besatt en ängels tålamod, samtidigt som strån och stickor rök då det ettriga temperamentet allt som oftast kom upp till ytan. I hennes sinnesvärld gick arrogans och ironi hand i hand med både empati och sympati. Enligt henne själv i ljuvlig symbios, men enligt många andra i en salig och något förvirrande blandning. Och med storlek 36 i skor och sin ringa längd till trots tog hon sig fram genom livet på -oftast- stadiga ben.
Hon öppnade motvilligt ögonen. Hade inte alls lust att gå upp. Först. Men sen kom hon på...
...att det kanske trots allt var dags att kliva upp och ta tag i busken hon hade på huvudet. Hon slog sig ner framför spegeln och satte borsten i burret. Hon slet och drog i en halvtimme och lyckades sedan snurra till en ovanligt vacker knut mitt på skallen.
men drog snabbt ur den igen, det såg bara för propert ut och hon ville hellre se vild och vacker ut! Det var ju idag hon skulle börja sitt nya liv, tamej tusan! Ett vilt, vackert och UNDERBART liv. Hon kände i varje fiber i kroppen att den här dagen, trots den sega starten, skulle innebära stora förändringar.
Myra hade ju bokat en tid till frissan, för att fixa extra vilt, vackert hår i mååånga färger. Men det var så förbenkat svårt att klura ut vilka färger det skulle vara. Skulle det vara färger åt det mer naturliga hållet? Eller skulle det vara fantasifärger?
ja för vilken färg skulle hon kunna färga det i för att förnya, som hon inte redan haft?
Hon sköt på problemet och gick ner till stallet och tog en lång härlig ridtur istället:)
När hon hade kommit halvvägs ut på heden stannade plötsligt hennes häst. Hon stod alldeles stilla och hur mycket Myra än manade på henne rörde hon sig inte ur fläcken.
-Din envisa gamla åsna, sade Myra med irriterad röst. Men hon avbröt sig själv för borta där heden övergick till skog syntes plötsligt ett stort mörkt moln torna upp sig.
Det började blixtra och dundra rejält. Herr Fux (för det var han) tvärvände och satte av tillbaka till stallet i flygande pass så snyggt och med sådan hastighet och schwung att vilken islandshäst som helst skulle blivit gröna av avund om de hade sett honom. Strax vräkte regnet ner...
och varken herr fux eller myra såg något framför sig. Turligt nog så hittar herr fux hem själv och med vinande fart längst stranden och med ilsket vatten virrvlande under hovarna så var det tur att ingen av dem såg det svarta som gömde sig bland dyningarna..
Med sina guldfärgade ögon följde det svarta ekipaget som stormade fram i regnet. "Nu eller sedan?" funderade den svarta varelsen.
men varför vänta på denna underbara kvinna. Han såg på den regnvåta kvinnan, håret hängde i stripor, klistrade mot den ståtliga halsen. "Jag måste ha henne", tänkte han och slickade sig omedvetet runt munnen. Han bytte skepnad och gjorde sig redo att vänta in henne i stallet.
Väl hemma igen skakar herr Fux otåligt på sig och vägrar blankt att gå in i stallet. Myra får återigen morra lite surt åt den trilskande kusen. Hon drar och lockar, men herr Fux vänder helt sonika på klacken och marcherar därifrån, med en Myra dinglandes i tömmarna.
- Vad i hela friden är det med honom. Han brukar ju älska att gå in i stallet när det regnar. Den mörke som väntade i stallet blir lite irriterad och
... tog upp ur fickan ett glansande foremal som los upp nar blixten slog ner med ett dan som fick aven den modigaste att dra oronen at sig. Det glansande foremalet drog till sig blixten och smartan fick den morka varelsens ansikte att forvridas till oigenkannlighet, for att sedan pulveriseras och spridas ivag med den danande vinden.
Och utan att ha den blekaste aning därom hade allas vår Myra, tack vare Herr Fux's klokhet, undgått ett fruktansvärt öde. Eller...
..hade dom det? Bakom stallknuten kom fulen skällandes med en..
...bilnyckel i munnen o en hel skock får efter sig!!??...
Fåren var i varierande storlek och färger. Dom såg minst sagt förvirrade ut...........
..förutom ett som istället för ..bääää.... sa...myyyrraa...och ställde sig på bakbenen. detta gjorde dock inte förvirringen mindre.
..en förvånad myra vände sig så hastigt om att herr fux tappade balansen och satte sig rakt på fulens svans. Det skulle han inte ha gjort. Fulen fnyste till och..
..stirrade med iskall blick på fåret som var boven i dramat...
Jag är ingen vegetarian, fåraskrälle!!
Och med ett skutt hoppade "fåret" till och det visade sig vara grannens bortsprungna hund som efter ett par veckor i frihet fått en ytterst förvildad päls.
Nu syntes gnistor i de annars vänliga blåvackra Myraögonen och 36:orna stampade hårt och bestämt i backen!
Vad är det som pågår här? ropade Myra för att överrösta vindens tjut. Djuren stirrade förvånat på henne och ...
..böjde skamset ner huvudena i backen. För när myra talar så tystnar världen omkring. Till och med vinden höll andan och åskan gömde sig bakom molnen. Vad är det som pågår upprepade myra, jag väntar på svar! Fulen pep till och sa...
- F´låt Myra.....
- Men, sade Fulen, jag undrar en sak.... varför är vi här i regn och kyla när vi kan åka till Franska rivieran och sola och bada ett par dagar!
* Myra lade huvet på sne och sken upp - till och med solen tittade fram.
- JA ropade hon - det gör vi, men just som hon sade det kom........
... MyrPappa springandes med vad som verkade vara en sonderriven skjorta i handen. Han var likblek i ansiktet och svetten lackade. Han nadde Myra, men anstrangningen av att springa hindrade honom fran att prata. Myra tittade pa honom med radsla i ogonen. Han tittade pa henne, tog ett djupt andetag, och nastan viskade;
- De... ar... tillbaka...
Myra drog efter andan och kande hur ogonen fylldes av tarar. Hade de inte...
... blivit av med familjen i husvagn som våldgästat dem i flera veckor. De åkte ju imorse. Hon såg det själv. Hade de bara lurats eller vad var det frågan om? Myra steg med långa kliv bort till ...
gräsplätten där husvagnen stod, slet upp dörren och vrålade, meeeeeeen så kul, är ni tillbaka??
Jag trodde ni hade åkt............
..och gjort livet till ett helvete för någon annan!! Men visst stanna här ni,kul kul, mej gör det absolut inget. Myra drämde igen dörren och gick med stora kliv tillbaka till stallet och..
när hon steg in genom stalldörrarna stelnade hon till....det var någon där....Myra rös...vågade hon sig längre in? Hon hörde någon eller något i sadelkammaren, någon eller något som rörde sig klumpigt. Hon rös till då grymtande och fnysande läten nådde henne. Hon smög sakta fram till dörren och gläntade försiktigt på den och där.........
Låg tre småmyror och sussade tillsammans med fulen. Myra andades ut, ända till hon hörde det konstiga ljudet från något som rörde sig tugnt och klumpigt igen, Myra vände sig om.....
... och såg myrpappan släpa sig fram mot henne. "Gå inte till dem, det är en fälla!" Myra såg obegripligt på sin man, som var märkligare än vanligt, vad menade han? Långsamt vände hon åter blicken mot de tre myrbarnen och då slog det henne, "jag har ju bara två barn... vem är den tredje?"
Fascinerat såg hon på de sovande, de såg ut att höra ihop men... runt den ena lilla myrungens huvud anade Myra ett hotfullt blåsvart sken, väldigt distinkt, men ändå där. Så öppnade just det barnet ögonen och såg rakt på henne och log. Inte ett varmt barnaleende, ett otäckt elakt flin som band fast Myra till golvet och kylde hennes redan blöta och kalla kropp...
..fan! tänkte myra.
Jag skulle ha färgat håret i stället för att gå till stallet!
Ögonen fortsatte att stirra på henne och varelsen fortsatte att flina, men den sa inget. Myra kunde inte längre urskilja vad det var som stod framför henne..
...kan det vara ett spöke, ett bergatroll, ett mumintroll eller något annat hemskt som Myra sett i någon skräckfilm.
Fan, tänkte Myra igen, jag borde faktiskt ha färgat håret...vad gör jag i stallet överhuvudtaget?
För att slippa ta reda på vad som stod framför henne rusade hon iväg, kastade sig in i bilen och körde till första bästa affär där hon köpte sig en hel hop med olika hårfärgningsprodukter. Nu är ju bara frågan...den stora frågan...THE QUESTION...svart, brunt, rött eller timotejblont?
Hon plockade bland de olika kartongerna och fastnade for en, hon tog upp den for att syna den narmare. Efter en blick pa den skrek hon till och tappade den pa golvet. Dar var de igen. Ogonen. Hon visste att hon maste tillbaka till stallet, hela Myrfamiljen var i fara! Nar hon gick ut till bilen slog det henne plotsligt att hon inte hade nagot korkort! Hur kunde hon ha varit sa ansvarslos? Hur skulle hon nu komma tillbaka? Tiden sprang ifran henne, och hon kunde nastan kanna hur Myrfamiljens mod sjonk for varje sekund...
Då plötsligt hörde hon någon tuta bakom henne! Där satt myrmormor med sällskap.
Javisst ja! dom skulle ju komma idag! Myra hoppade in i bilen och drog historien lite snabbt och myrmormor trampade gasen i botten och mot stallet åkte dom. Men väl framme så låg allt ödsligt tomt. Inga barn, inga djur, ingenting. Vart är alla tänkte myra då..
... nar hon plotsligt horde ett ynkligt pip fran bakom stallet. Myrmormor och Myra sprang runt hornet och mottes av en fasansfull syn!
They could not see anything, but the whinging continued relentlessly. With panic rising from the pit of her stomach, heart beating dangerously hard in her chest, tears streaming down her face, and the fear...that all-encompassing fear devouring each ounce of her strength...Myra turns to see motherly support, but is instead faced with nothing. She is not there, and Myra is all alone. and that whinging, my goodnes, it nearly breaks her eardrums...And much like Bobby Ewing, Myra awakes and discovers that it was all a dream and that the wetness on her face and the whinging in her ears are in fact...
... fulen som slickar henne i ansiktet och gnyr. Hon drar en lattnadens suck och ska just knuffa ner honom fran sangen nar hon ser en obekant glimt i hans ogon. Han blottar tanderna och det hors ett lagt morrande langt ner fran hans mage och innan hon hinner reagera gor han ett utfall mot hennes strupe...
Tror Myra iaf, ända tills hon inser att hennes gos katt missan sover bredvid henne. ( Missan är Myras gosdjur som hon har kvar sedan hon var barn, hon sover alltid med Myra.)
Fulen får tag i Missan å en dragkamp börjar....
Fulen vinner kampen och hinner ända fram till den stängda dörren med missan i munnen, men där tar det stopp. Han dunkar huvudet om och om mot dörren.
Fan tänkte han, hur var det nu man gjorde när man öppnade dörren? Yr isitt huvud vinglade han sig platt ner på golvet och då kom myra med stora steg och slet åt sig missan. Eller var det verkligen myra som kom?..
... han kunde inte se ordentligt efter alla smallar pa huvudet. Han skakade det for att bli klarare, men det var forsent. Han hade redan skitit i det bla skapet, han hade atit av den forbjudna frukten. Han gnydde, nastan lite tyst for sig sjalv och lade sig ner. Myra andades ut och gick tillbaka till sangen, men hon hann inte ens halvvags innan dorren slogs upp och...
..innan småmyrorna kom inrusande, sjungandes på en walesisk sång och hoppade ner i den stora sängen. Myra skakade på huvudet, men kröp ner mellan dom. Det var då hon märkte att..
... smamyrorna inte riktigt var som de brukade. De lade bada armarna runt hennes hals for att krama henne, men hon kande hur kraften okade mer och mer tills det blev svart att andas. Med panik i ogonen forsokte hon banda loss deras armar, men de var som fastgjutna...
Myra fick mer å mer panik, vad är det som händer tänkte hon, varför gör dom så här??
Helt plötsligt så släpper dom armarna runt hennes hals vänder sig om å går där ifrån, Myra andas häfftigt in å ut tills andningen till slut är normal igen.
Tankarna virrvlade runt i Myras huvud, Vad sjutton är det som händer mig??
Myra går ut genom sovrumet och öppnar köksdörren å där.........
... ser hon MyrPappan ligga utslagen pa golvet. Hon springer fram till honom och kanner efter hans puls, men hittar den inte. Hennes tarar faller ner pa hans livlosa ansikte, och hon tar honom i sina armar och grater ut all sin sorg och fortvivlan. Da hor hon hur koksdorren oppnas, hennes hjarta fros till is. Hon visste att de hade kommit tillbaka for att ta henne ocksa...
Myra slänger sig in i ett av sina tomma köksskåp, lite å nätt som hon är får hon precis plats, utan att dra ett enda andetag sitter hon alldeles stilla där inne och hör hur någon river å sliter i hennes saker, till slut blir det alldeles tyst, ska hon våga sig ut eller väntar dom på henne där utanför...
... hon beslutar sig for att glanta pa dorren for att se, plotsligt slits den upp och hon hor smamyrornas skratt eka mellan koksvaggarna. Skrackslagen racker hon ut sin hand...
Myra undra om SmåMyrorna inte har sett Myrpappan som ligger på golvet, varför har dom inte reagerat?
Någon tar tag i Myras utsträckta hand, något kallt, slemmigt och benigt......
Miljoner tankar går genom Myras förvirrade skalle. Vad är det jag känner i min hand?????
Saltlakrits! Nagon har tuggat pa den och sedan spottat ut den. Vem kan vara sa ond? Hon tittade pa MyrPappa for att soka trost och styrka, men det hon sag fick hennes blod att frysa till is...
..han var helt svart om munnen,vad det han som hade ätit på saltlakritsen? vart hade han hittat det? och varför hade han döljt det för henne? Vart är småmyrorna? Varför ligger myrmormors jacka slängd på golvet? Frågorna hopade sig och myra kände sig ynkligt liten där hon satt i köksskåpet. Det var då hon hörde hasande steg nedför trapporna..
Hennes ögon svepte längs golvet bort mot trappan. Hon såg en skugga som rörde sig utanför köksdörren som stod halvöppen. Myra såg ett par väl ingångna filttofflor som sakta rörde sig mot köksdörren. När tofflorna steg in i köket stelnade hon till. Det var...
Hennes frisör Jean som stod där med hårborsten i ena handen och saxen i den andra. Myra hann tänka, vad sjutton gör hon här?? Och i mina filttofflor dessutom, kunde detta bli konstigare, hon hade ju inte tid förrens på fredag....
Jean tog några steg in i köket mot Myra, hon såg stirrig ut på ögonen å sa.........
..varför ligger du där och krälar på golvet? Myra reste sig upp och tittade sig ängsligt omkring. Jean tittade på henne med en blick som sa "du är ju inte klok på en fläck". Myra visste inte vad hon skulle svara, men fick fram ett..
"Eah!" Jean tittade på henne. "Du kommer inte ihåg, eller hur?" Myra tittade på henne och såg ut som en fågelholk i nyllet. "Vi skulle ju hålla den här...
Hårfärgningskursen här, vi skulle ju färga ditt hår, grönt, blått och orange. Sen skulle vi köra vidare på Myrmormor, ringer det någon klocka sa Jean. Myra snurrar runt och ställer sig med ryggen mot Jean. Jean höjer saxen och............
... satter den i sitt eget brost. Myra hajar till av skriket och vander sig om och kan se livet sakta rinna ur Jean. Hon flamtade fram "Jag... kan... inte... hjalpa... dig... langre... ditt... har... hopplost... fall... orkar... inte..." och det blev hennes sista ord. Myra sag sig forvirrat om - hon hade ingen aning om vad som hande langre, vad var det for mardrom hon hade hamnat i? Hon sjonk ner pa golvet med huvudet i handerna, och kande en skarp smarta i ryggen. Hon tittade bakat, och dar star Jenny the Nanny med en cirkelsag. Hon lutade huvudet bakat och skrattade hogt, MOAHAHAHAHAHAHA. Det dar borde lara dig att inte ata upp alla jordgubbar innan jag kommer och halsar pa.
Fortvivlat rackte Myra ut handen, men nannyn hade redan lamnat byggnaden, med en jordgubbskartong i handen och sagen i den andra. Hon drog efter andan, men hon visste att det var for sista gangen nagonsin...
The end!