Myras Mysterier

Att bo utomlands med familjen. Och den ständiga längtan efter saltlakrits...

Ni ser, bakom vindskjulet finns det ett litet skrymsle som jag förvarar kraftfoder, borstar och lite annat smått och gott i. Det ligger bakom vindskjulet. Av flera anledningar. Bl a för att eventuella klåfingriga förbipasserande inte ska se det. Eller för att eventuella hästar inte ska komma åt det, för den delen. 

Det är dessutom fasligt litet och trångt. Också av flera anledningar. Bl a för att eventuella klåfingriga förbipasserande inte ska se det. Eller för att eventuella hästar inte ska komma åt det, för den delen. 

Jag förvarar inte heller några direkt värdefulla saker där. Just för att OM eventuella klåfingriga förbipasserande skulle se det. Eller eventuella hästar dårå, för den delen. 

Och jag har ett något krångligt upplägg på grejerna där inne . Fodertunnan står längst in i hörnet, bakom min stora låda, vilket gör att man får klättra över lådan för att komma åt kraftfodret. Detta är inte för att eventuella klåfingriga förbipasserande lätt ska komma åt det jag har i lådan, utan för att eventuella hästar inte ska komma åt kraftfodret i tunnan. 

Fast jag har inte varit direkt orolig, för eventuella hästar får nämligen inte plats i mitt lilla prånge. Det är knappt jag får plats själv och det är endast med hjälp av svordomar och tjurig envishet som jag orkar ha det som jag har. 

Maken, som inte är lika liten och söt som jag, har av dessa skäl användning av ytterligare svordomar och mutter de gånger han ska åt kraftfodret. 

Men härom veckan kom han inte in i skjulet alls. Inte en suck att ta sig in. Inte längre än till dörren. Och det av den anledningen att dörren låg på marken. Utanför. 

Allt han såg var... 

...Fru Silversvart's svans som tog hela öppningen. Och det fanns inte en cm att ta på någonstans. 

Med frambenen i lådan och huvudet begravt i fodertunnan var hon mer än nöjd, och tänkte inte alls gå ut. Inte förrän Maken drog henne i svansen, och då med en stor motvillig suck. 

Allt var trasigt. Lådan, ryktlådan, foderskopor, flugsprayflaskan... 

Men titta. Jag kan fortfarande använda locket på lådan! 

Jag gissar att din häst är ngt billig just nu.



Eller iaf var det just då.



Fy så ledsen man blir när djuren får för sig såna där saker o liksom är födgenier o snokar reda på maten o serverar sig själva. Speciellt när de förstör i sin framfart på vägen dit

Ha, ha, ha, clever animals!!!!

;-)

Eh, finns det inte en risk att få en fet hov i nyllet om man drar ut en häst ur ett trångt skrymsle, där den vill vara, via svansen?

Kanske...skaffa mindre hästar? fnissar Ser en aning trångt ut...men bara lite förstås hihihi!!



Vilken tur att du fortfarande kan använda locket på lådan! ;)



Kram L

=)

Ja, säg vad djur inte kan hitta på.... Hoppas hon inte fick ont i magen.



KRAM

Vart fan ar bilden pa hovslagaren?! Ska jag behova doda dig igen? ;)



(det dar lat fan bryskt aven for mig... men lagt kort ligger och skrivna ordet skrivs, du vet. Kram och annat mysbolligt!)

Jag har gett dig en utmärkelse på min blogg... =)