Vad är det jag har lämnat bakom mig?
Jag nästan ligger över halsen på hästen för att komma undan fartvinden. Kan bara kisa, då jag får sand och damm i ögonen. Stämningen är spänd.
Vi är jagade. Jag vet inte av vad eller vem. Men det är bråttom. Vi måste komma undan.
Hästarna löddrar av svett. De börjar sakta av på farten. Andningen är ansträngd. Jag känner paniken komma krypande.
Bergen och tryggheten skymtar framför oss, men det känns långt borta.
Vi står långt in i grottan. Tysta. Det droppar sakta från taket, och det ekar varje gång en droppe landar på stengolvet.
Hästarna hänger med huvudena och andas häftigt. Jag lägger mjukt handen över nosryggen på min häst, i en förhoppning att andningen inte ska röja oss. Jag ser att flera andra gör likadant.
En av hästarna frustar till och tar ett steg åt sidan. Ekot studsar mellan väggarna. Alla stelnar till och håller andan. Kommer ljudet röja oss?
Sakta, sakta leder vi hästarna i vattenfåran. Det är halt, trångt och mörkt.
En av ryttarna hittade en väg ut. En bakväg.
Vi har rivit sönder våra tröjor och knutit dem runt hovarna på hästarna. På så vis låter det inte när de går på klipporna.
En av hästarna har problem att ta sig igenom en trång passage. Fem man får hjälpa till. Tillslut lyckas de. Vi vill inte lämna någon.
Efter vad som känns som en evighet ser vi dagsljus igen. Långt där framme skymtar öppningen. Den lilla bäcken vi följer mynnar ut i kanten av en stor äng.
Vi låter hästarna beta, och tvättar av oss i det kristallklara vattnet som samlats i en liten sänka nedanför berget.
Oron rinner av oss och jag tittar mig omkring. Det är vackert. Sagolikt vackert.
Och inte ett moln på himlen.
(finns det några drömtydare där ute?)
Men å så spännande. Och vackert. Ge oss mer. Dröm mer.
Min alldeles egen analys: Man får kämpa och ta sig igenom det som jagar och bekymrar. Så småningom blir allt lugnt och man kan ta nya tag. Då får man tid att njuta. Hoppas att du fick njuta länge innan du vaknade. Det måste varit en skön känsla.
Mysigt!!!
Ja också kan tycka att tatoeringer kan vra skit snygt..men det her är å gå till överdrift en aning...lite pr kåt?
Kim: Kommer säkert mer. :)
Britt-Marie: ja, kan nog vara så. Och visst var det en skön känsla att vakna med. Tänk om jag hade vaknat tidigare i drömmen...,
Micke: Ja, slutet iaf. *s*
Bianca: Ja, det var absolut att gå till överdrift. Kan säkert ha hybris att göra. Haha.
Softa vid havet låter ju inte helt fel det heller! Idag inser jag ju att det hade kanske varit ett bättre alternativ, om inte annat lungare! :)
Det var inte enbart solens fel att jag vaknade tidigt... Alarmet på mobilen gick igång halv 6, å det var inte min mobil... *mutter*
Det där med drömmar är förresten himla knepigt...
Ha det bäst!
Jag älskar drömtydning (och är rätt duktig också=)), men det är rätt svårt när man inte känner personen i fråga eftersom allt är så individuellt...det har definitivt något med att må dåligt att göra i alla fall. antingen problem du har nu, eller har haft.
Men jösses vilken spännande läsning, kanske början till en bok???
Jag tycker att drömtydning är super intressant, skulle vilja ha massor av böcker, men har inte en enda så tyvärr så kan jag inte hjälpa till.
kan du inte lägga ut bilder på dina tattoos???? :)
please
Johanna: Nej, det är inte helt fel. Gäller att hitta lä bara. *s*
Dumpad: Åh, gör du? Är du!? Fan. Vi får se till att lära känna varandra bättre. :D Men vad tror du. Smet jag undan från problemet, eller löste jag det? Det är mest det jag undrar.
Sabina: Du se. Min minipaus gav resultat. ;)
Glitzy: Visst kan jag det. Behöver bara hjälp med fotografering.
Men jag lägger nog inte ut alla... ;)
Kan inget om drömmar men en kul blogg att läsa. Ha det bra. Lilis
Lilis: Välkommen. Och tack. :)