Ett bortrövat barn - ett bortrövat hjärta
Polisen har fått tusentals tips, men står fortfarande på ruta ett i sökandet efter den eller de som kidnappade den sovande tre-åringen från hotellrummet.
Hela Storbritannien är i uppror. Det är det stora samtalsämnet på allas läppar.
Polisen misstänker att det antingen är en adoptions- eller pedofil-liga som ligger bakom kidnappningen, och de är positiva i tron om att hon fortfarande är vid liv.
Jag förstår deras tanke, men jag måste ändå ifrågasätta. Önskar man verkligen att en tre-åring är vid liv efter över en vecka som fånge i en pedofil-liga? Jag vågar inte ens tänka på vad som föregår bakom stängda dörrar.
Missförstå mig inte. Min högsta önskan är att flickan ska återförenas med sina föräldrar. (Min allra högsta önskan är att kidnappningen överhuvudtaget inte hade hänt.) Men till vilket pris?
Vad fan är det för sjuk värld vi lever i? Vad är det för människor som gör så här?
Jag kan inte i min vildaste fantasi sätta mig in i vad Maddies föräldrar går igenom just nu. Det måste vara mardrömmarnas mardröm.
Tänk om hon aldrig hittas? Tänk om hon hittas, men har råkat ut för saker man inte vill tala högt om?
Hur går man vidare? Hur faan går man vidare med livet?
Mina varmaste tankar till familjen McCann (och alla andra familjer som faktiskt råkar ut för sånt här), och en stark önskan om att förövarna får sig ett helvete resten av deras oförtjänta liv.
Fruktansvärt. Men jag måste bara fråga, visst var det väl så att de lämnade barnen ensamma på hotellrummet? Eller är det bara förtal?
Nej, de lämnade faktiskt barnen ensamma på rummet... iaf säger de att de ångrar just det. Idiotiskt, men inte riktigt så att de förtjänar att få sin unge kidnappad..stackars flicka! Jag hoppas av hela mitt hjärta att hon hittas oskadd SNART!!
Jag hade faktiskt inte hört talas om det här förrän nu... Hemskt :(
Såg just din kommentar hos mig..det är ju de som står mig nära som jag INTE vill luta mig emot, som jag inte vill såra. De har redan så mycket jobbigt, de ska inte behöva dras med detta nu också.. Men det är lite bättre nu, för denna gång :)
Finns inga ord för det. Men mitt i hur hemskt och fruktansvärt det är, så kan jag faktiskt inte förstå att man lämnar sina barn ensamma.
Men självklar hoppas jag på en lycklig lkösning.
Jag ryser när jag läser detta, jo jag har hört men har fått för mig att om jag inte tänker på sånt här hemskt så finns det inte, jag vet tokkorkat, för det finns ju. Tycker så fruktansvärt synd om den lilla flickan & givetvis hennes föräldrar, vilken mardröm, en mardröm som är svår att vakna upp ur, uscha.
Har liksom Jill svårt att förstå hur man lämnar sin treåring med syskon själva på ett hotellrum, föär mig skulle det vara en omöjlighet, men föräldrarna förbannar sig säkert själva så.
Tragiskt är det i varje fall, vi får hoppas att den lilla flickan hittas så oskadd som möjligt.
Usch det är så hemskt!!!
Man törs ju knappt släppa ut trollen längre...:(
Får rysningar bara jag tänker på hur fruktansvärt det är!
Det är så hemskt att det inte går att ta in ordentligt. Då kan man bara tänka sig hur det känns för föräldrarna.
Jag blir så ledsen varje gång jag hör talas om ännu ett kidnappat barn. Vad är det med de vuxna som inte har empati för barnet och dess föräldrar och vad är det som kan få en människa att beröva någon sin frihet? Usch, jag ryser. Hoppas det inte är någon äcklig pedofilsgalning bara.
Linda: Jo, så var det. De satt och åt på en restaurang precis utanför, men det var en stor häck emellan, så de såg inte rummet.
Dumpad: Fick ett mail igår, som från början är skrivet av Maddies farbror. De tror inte ens hon finns kvar i Portugal längre. Fan vad maktlös man måste känna sig. :(
Nathalie: Det är fruktansvärt.
Dumpad: (igen :) ) ÅH, ok. Hoppas du har nån att luta dig mot iaf. Och skönt att det är bättre nu. Kram.
Jill: Jag håller med dig. Man lämnar inte sina barn. Men på ett sätt kan jag ändå se varför de gjorde det. Om resturangen nu var så nära som det sägs, och att de gick och tittade till dem så ofta som det sägs, så verkar det inte vara 'värre' än att ha dem på övervåningen i huset. Och inte fan tror man att de ska bli kidnappade! Men jag hade då inte gjort det.
Sabina: Verkligen en mardröm. Och jag kan bara föreställa mig vad de klandrar sig själva...
Balder: Nej, det är ju det. Det händer överallt.
Kim: Fy faan för att vara i deras sits. Mår illa av att tänka på det.
Shywoman: Man undrar ju. VAD är det som fattas hos dessa människor?
Välkommen, förresten. :)