Myras Mysterier

...som säger 'Bada med mig, BADA med mig, BADA MED MIG!!!'

Precis hemkommen från kvällsrundan med hundarna, via affären. Jag är så arg så jag skakar. Dumma djävla idioter det finns.

Kommer ut från affären med två tunga matkassar. Knyter loss hundarna och ger Prinsessan till MellanMyra och Fulen till LillMyra, så jag slipper trassla koppel i kassar, och så går vi i samlad trupp hemåt.
Bakifrån kommer det ifatt en gubbfan med sin hund, som är spänd som en fiolsträng och blicken fokuserad på Fulen, som går med LillMyra precis bakom mig.
Varken Fulen eller LillMyra hinner reagera innan den andra hunden flyger på. Jag ser i ögonvrån sekunden innan det smäller och hinner ryta i ända ifrån tårna, men det enda som händer av det är att LillMyra blir paralyserad och att Fulen lägger sig ner. Gubbfan's hund skiter ju i mig. Och gubbfan också, för den delen. Han står bara och glor. Idiotdjävel.

Och innan jag kastat ifrån mig påsar och tagit de två stegen fram för att flytta undan min älskade LillMyra och grabba tag i hundarna så har ju Fulen av ren försvarsinstinkt kommit på fötter och håller på att ge igen. Och från andra håller kommer Prinsessan rusande, med MellanMyra fladdrande som en vante i vinden, för att 'hjälpa till'. Henne fick jag dock stopp på innan hon hann fram genom att ryta i ett SITT som fick henne att ducka.

Jag lovar er. Hundslagsmål i sig, är ingen vacker syn, och att sen ha sin egna unge mitt i smeten, gör det inte till det bättre precis.

Det hela utspelade sig inte mer än några sekunder, men jag han få upp en rätt bra puls, kan man säga. Och gubbaset fick sig en avhyvling så han kommer gråta sig till sömns i en vecka. Minst. Fy FAAN, så arg jag var.
Mest för att jag hann bli så rädd, såklart, men ändå. Jag hade blivit arg även om inte LillMyra stod i skottlinjen, för man göör inte så!
Man smyger inte ifatt andra hundar bakifrån när man har en hund som muckar gräl innan den ens har kommit fram. Nån måtta får det väl fan vara. Och när ett BARN håller i kopplet! Djävla idiot!

Nu finns det säkert någon som tänker att jag var oansvarig som lät SmåMyrorna hålla hundarna. SmåMyrorna är för unga och för små, och hundarna är för stora och starka. Absolut. Men guess why de håller sig precis runt fötterna på mig då?
Ja, just det. För att det fortfarande är jag som har koll på hundarna, även om det nu inte är mina händer som håller kopplena.
Och jag hade koll. Både på Prinsessan och Fulen. Prinsessan blandade sig aldrig i slagsmålet, hon tvärstannade direkt, så fort jag sa åt henne, och Fulen också men då den andra hunden inte hade en tanke på att sluta så var han ju tvungen att resa sig igen. Kunde ju inte gärna ligga där och bli tuggad på.

Nu har jag svurit, både på gubbfan och på bloggen, så det räcker ett bra tag framöver. Ska jag sätta mig i soffan med mina underbara ungar och titta på Britan's got talent.

Och lugna ner mig.

Det bidde långtur idag. Men det bidde ingen rosa störtkruka. Det bidde ridhjälmen.
Jag hittade den.
I stallet...

*harkel*

Red förbi hemma hos J och skalade av Herr Fux's varma tjocka vinterpäls, innan vi fortsatte bort över sanddynerna. Han måste ju se lika posh ut som Fru Silversvart nu när våren är i antågande.

Körde lite markarbete på stranden, och trots att jag har ridit med J i två år nu, så fnittrar hon hysteriskt varje gång jag skolar nån av hästarna.
Inte pga det jag gör, eller hur jag gör, utan helt enkelt pga det jag säger.

-Good lad, berömmer jag. 'Duuuktig.'

So far, so good. Men tittar jag på henne så ser jag minsann att hon redan nu kämpar för att hålla sig för skratt.

-Duuktig, fortsätter jag och låtsas inte om henne. 'Good boy. Braaa.'

Och det är ungefär där J bryter ihop.
Fullständigt.
Varje gång.

I början begrep jag då ingenting av det roliga, och tyckte mest att hon skulle skärpa till sig, dummern. Nån gång borde hon väl ändå vänja sig vid svenskan.

Numera fnittrar jag mest i smyg och fortsätter som om ingenting hade hänt;

- ...aaand knickers.

Fick med mig J på långtur idag. Inte för att hon var direkt svårövertalad dårå, det var ju en alldeles strålande vårdag och vi kunde bara inte låta bli.
Tidvattnet var som lägst också, så vi hade en flera hundra meter bred sandstrand framför oss, och huuuur lång som helst nästan. Visst skrittade vi mestadels och snackade skit, men lite trav och galopp hann vi allt med, och ändå tog det oss ganska precis en timma att ta oss bort till floden där vi svängde av upp över sanddynerna och började hemfärden igen. Efter floden är det ytterligare minst ett par kilometer kvar av stranden. Helt otroligt. Jag fullkomligt älskar stället. Det ligger lite väl långt bort bara, för att kunna utnyttjas så ofta som jag skulle vilja. Men dessto bättre de gånger man tar sig dit. :)

Hade med mig kameran och filmade en hel del. Har ändrat pixlar och haft mig för att kunna få plats med längre filmklipp. Tyvärr sätter det sig alldeles för mycket på kvaliteten, så det blir inte så bra i sista änden iaf.
Har ändrat tillbaka nu, för det här går ju inte.

Har iaf klippt och klistrat så gott det gick, och av allt jag filmat fick jag ihop endast litegrann som var värt att visa. Men jag är ju bara tvungen att visa vilka bra kofösare mina hästar är. Ja, fårfösare med för den delen, men det är inte riktigt lika spännande. Korta och hoppiga klipp, men resten var det skittaskig (läs än sämre än det som visas nedan) kvalitet på, tyvärr.
Anyhoo, here goes:

Klockan är åtta, det är ljust ute och jag ska dra till hästarna nu.
Solig dag är utlovad och jag ska ut och riiiida!

*ler med hela ansiktet*