skit, skit, skit
Klockan är inte mer än 06.20 men jag har redan varit uppe i över tre timmar.
Så nu kommer jag inte bara vara oroligt och ledsen. Jag kommer vara aptrött uppe på det.
Och allt är Herr Fux's fel.
Det kommer bli en lång dag...
Så nu kommer jag inte bara vara oroligt och ledsen. Jag kommer vara aptrött uppe på det.
Och allt är Herr Fux's fel.
Det kommer bli en lång dag...
Från sex till becksvart
Alltså.
Jag har inte riktigt hängt med.
Exakt NÄR började det bli mörkt tidigt om kvällarna?
Och hör inte det hösten till, och inte sommaren. För visst ÄR det sommar fortfarande?
Jag räknar iaf shorts, linne och 26 grader varmt som sommar. Så det så.
Anyhow.
I torsdags kväll skulle J och jag ut på en liten ridtur. Inget konstigt med det. Det brukar vi ju göra.
Ett par minuter i sex satt vi upp och gav oss iväg genom byn för att ta oss vidare över berget och komma bakvägen till den gamla slottsruinen.
Vi bubblade och babblade och hade så trevligt så vi helt glömde bort att det finns fler gångarter än skritt, och när vi väl kom till slottsruinen så stötte vi på ett par pratglada walesare som precis var hemkomna från kompisar. Kompisar som bor i Bengtsfors.
Såklart vi blev stående med dem ett tag och pratade dressin, stora skogar och papperskorgar utanför pressbyrån.
När vi var på väg hem höll solen redan på att gå ner. Klockan åtta, liksom! Vad ÄR detta!?
Men fint var det, och vi fotade lite och njöt av den underbara sommarkvällen.
Tills vi kom på.
Att.
Jodå.
Att vi hade dryga halvtimmen kvar tills vi var hemma igen!
Det hann ju för fasen bli becksvart innan vi kom fram.
Såhär bra blev det när jag skulle fota J och Fru Silversvart.
Hon skymtar där till vänster, Fru Silversvart. Faktiskt.
Att Herr Fux höll på att gå ner i spagat av chocken över blixten, gjorde ju också sitt till att det gick mindre bra.
Men andra försöket blev ju fullträff.
*harkel*
Nåja.
Godnatt.
( Och viktigast av allt: Jag vill inte bli (be)sviken. :) )
Jag har inte riktigt hängt med.
Exakt NÄR började det bli mörkt tidigt om kvällarna?
Och hör inte det hösten till, och inte sommaren. För visst ÄR det sommar fortfarande?
Jag räknar iaf shorts, linne och 26 grader varmt som sommar. Så det så.
Anyhow.
I torsdags kväll skulle J och jag ut på en liten ridtur. Inget konstigt med det. Det brukar vi ju göra.
Ett par minuter i sex satt vi upp och gav oss iväg genom byn för att ta oss vidare över berget och komma bakvägen till den gamla slottsruinen.
Vi bubblade och babblade och hade så trevligt så vi helt glömde bort att det finns fler gångarter än skritt, och när vi väl kom till slottsruinen så stötte vi på ett par pratglada walesare som precis var hemkomna från kompisar. Kompisar som bor i Bengtsfors.
Såklart vi blev stående med dem ett tag och pratade dressin, stora skogar och papperskorgar utanför pressbyrån.
När vi var på väg hem höll solen redan på att gå ner. Klockan åtta, liksom! Vad ÄR detta!?
Men fint var det, och vi fotade lite och njöt av den underbara sommarkvällen.
Tills vi kom på.
Att.
Jodå.
Att vi hade dryga halvtimmen kvar tills vi var hemma igen!
Det hann ju för fasen bli becksvart innan vi kom fram.
Såhär bra blev det när jag skulle fota J och Fru Silversvart.
Hon skymtar där till vänster, Fru Silversvart. Faktiskt.
Att Herr Fux höll på att gå ner i spagat av chocken över blixten, gjorde ju också sitt till att det gick mindre bra.
Men andra försöket blev ju fullträff.
*harkel*
Nåja.
Godnatt.
( Och viktigast av allt: Jag vill inte bli (be)sviken. :) )
Envis liten Ful
Vi har mängder med vildkaniner hos hästarna. Tidiga mornar och sena eftermiddagar kan det sitta upp emot 20 kaniner på ett och samma fält.
Kan ni gissa var de bor?
Då de alltid är för snabba ner i sina hålor, så går energin åt på SmåMyrorna istället.
(Det var här jag tänkte skämta till det om att träna kamphundar på barn, men av hänsyn till känsliga läsare så låter jag bli. :) )
Kan ni gissa var de bor?
Då de alltid är för snabba ner i sina hålor, så går energin åt på SmåMyrorna istället.
(Det var här jag tänkte skämta till det om att träna kamphundar på barn, men av hänsyn till känsliga läsare så låter jag bli. :) )
Mera häst
Jag är ledsen. Jag kommer tjata hål i huvudet på er.
Men då dagarna är fullspäckade av hästerier, så blir bloggen det med. Det kan inte hjälpas.
Tog en tur förbi unghästarna och gammelaraberna igår. De går på annat håll, då de behöver mer bete än mina tjockisar (!?).
Gammelbossen blev så glad att se Fru Silversvart igen. :)
T, längst till vänster, och L, i mitten, ska jag rida in i september. P, längst till höger, är bara två och får vänta till nästa år.
Gammelbossen. Visst är han fräsch för att bara ha ett par år kvar till trettio!
Men då dagarna är fullspäckade av hästerier, så blir bloggen det med. Det kan inte hjälpas.
Tog en tur förbi unghästarna och gammelaraberna igår. De går på annat håll, då de behöver mer bete än mina tjockisar (!?).
Gammelbossen blev så glad att se Fru Silversvart igen. :)
T, längst till vänster, och L, i mitten, ska jag rida in i september. P, längst till höger, är bara två och får vänta till nästa år.
Gammelbossen. Visst är han fräsch för att bara ha ett par år kvar till trettio!
Moahaha
Håll i hatten
Eller kanske håll i sadeln.
Ni anar inte vad det blåste i morse.
Och jodå. Regnade gjorde det också.
Men roligt var det.
Tyckte jag.
Maken och Fru Silversvart ville bara gå hem.
Veklingar.
Ni anar inte vad det blåste i morse.
Och jodå. Regnade gjorde det också.
Men roligt var det.
Tyckte jag.
Maken och Fru Silversvart ville bara gå hem.
Veklingar.
Myra i köket
Jag ska nog hålla mig ifrån köket ett tag.
Inte nog med att jag i helgen gjorde vitlöksbröden hårda nog att ha ihjäl elefanter med, nu jag har försökt att förgifta Fulen också...
Tips: Diskmedel är inte bra för hundmagar. Inte ens i små doser!
Inte nog med att jag i helgen gjorde vitlöksbröden hårda nog att ha ihjäl elefanter med, nu jag har försökt att förgifta Fulen också...
Tips: Diskmedel är inte bra för hundmagar. Inte ens i små doser!
Billig, billigare, Fulen
Med raska steg, traskade hundarna och jag iväg utmed gångvägen. Klockan var bara strax efter nio, och vi skulle ner och stängsla hos hästarna. Innan det blev för varmt, var det tänkt.
Det tog mig över två timmar att få färdigt det jäkla elstaketet. Var precis genomsvett.
Solen gassade från en molnfri himmel och klockan hade hunnit bli tio i tolv. Äntligen kunde jag slå på elen och beundra mitt verk.
Tusan så nöjd jag var!
Då.
Nedrans skit.
Då kommer Fulen farandes. Som vanligt i 200 knyck och utan att se sig för.
Rakt in i staketet!
Stolpe och tråd for på ena hållet, hästarna åt det andra och Fulen åt det tredje. Skrikandes som om han höll på att dö. (Vilket han säkert på fullaste allvar trodde just då.)
Dumma, dumma hund!
Nån som vill ha han!?
Han är billigsomfan!
Det tog mig över två timmar att få färdigt det jäkla elstaketet. Var precis genomsvett.
Solen gassade från en molnfri himmel och klockan hade hunnit bli tio i tolv. Äntligen kunde jag slå på elen och beundra mitt verk.
Tusan så nöjd jag var!
Då.
Nedrans skit.
Då kommer Fulen farandes. Som vanligt i 200 knyck och utan att se sig för.
Rakt in i staketet!
Stolpe och tråd for på ena hållet, hästarna åt det andra och Fulen åt det tredje. Skrikandes som om han höll på att dö. (Vilket han säkert på fullaste allvar trodde just då.)
Dumma, dumma hund!
Nån som vill ha han!?
Han är billigsomfan!
Mer att göra
Jag småletar lite efter en medryttare. Har förvisso redan J, och hon är absolutely priceless, men hon kan ofta bara två-tre dagar i veckan.
Inte för att jag egentligen behöver nån medryttare. Tiden har jag, och jag rider mer än gärna båda hästarna. Det är bara det att det är roligare att vara två ibland.
Så utan att ha haft bråttom, så har jag hört mig för lite i hästkretsarna. Och ni ska bara veta vad bra jag är på att hitta!
Inte nån medryttare dock, men fick väl en ouppfostrad ponny på halsen.
En liten fyra-åring som lever livets glada dagar och ger sin stackars ägare gråa hår och ont i magen.
Har hälsat på honom ett par gånger, och provred honom för ett par dagar sen. Han är en riktig skitstövel.
Men söt som socker.
Jag är fast.
Och genast blev medryttare mer aktuellt.
Alternativt hushållerska, förstås.
Inte för att jag egentligen behöver nån medryttare. Tiden har jag, och jag rider mer än gärna båda hästarna. Det är bara det att det är roligare att vara två ibland.
Så utan att ha haft bråttom, så har jag hört mig för lite i hästkretsarna. Och ni ska bara veta vad bra jag är på att hitta!
Inte nån medryttare dock, men fick väl en ouppfostrad ponny på halsen.
En liten fyra-åring som lever livets glada dagar och ger sin stackars ägare gråa hår och ont i magen.
Har hälsat på honom ett par gånger, och provred honom för ett par dagar sen. Han är en riktig skitstövel.
Men söt som socker.
Jag är fast.
Och genast blev medryttare mer aktuellt.
Alternativt hushållerska, förstås.
Aj som fan
Monsterfodret del 2.
Herr Fux och jag hade sällskap av D. Hon var alldeles facinerad.
-I've never seen him like that!' sa hon sjuttioelva gånger under rundan. Även 'Look at him!' och 'Oh my God!' användes flitigt.
Och jag kontrade med 'I know!' och 'Told ya!'
När han tom fann det nödvändigt att hoppa över trottoarkanterna bestämde jag mig raskt för att halvera, den redan löjligt låga, fodergivan...
Efter dryga timmen var vi hemma igen och jag hoppade av och skulle öppna grinden så att vi kunde gå igenom. Detta konststycke (!?) resulterar i att han ställer sig rätt upp på bakbenen och ger mig en snygg muskelbristning i högerarmen.
Nån driver med mig!
Alltså, lyssna här:
'A complemenary feedingstuff specifically formulted as a non-heating, high quality feed for maintenace of leisure horses and ponies in light work.'
Och lite längre ner i texten:
'...provides the energy required, yet avoids the high spirits in horses often associated with the feeding of top quality oats. This product does not contain oats.'
Vidare rekommenderar de en fodergiva mellan 1 kg och 6 kg per dag.
Jag har minskat från 2 1/2 dl till drygt 1 dl per dag!
Monsterhästen i egen hög person.
(September -06)
Herr Fux och jag hade sällskap av D. Hon var alldeles facinerad.
-I've never seen him like that!' sa hon sjuttioelva gånger under rundan. Även 'Look at him!' och 'Oh my God!' användes flitigt.
Och jag kontrade med 'I know!' och 'Told ya!'
När han tom fann det nödvändigt att hoppa över trottoarkanterna bestämde jag mig raskt för att halvera, den redan löjligt låga, fodergivan...
Efter dryga timmen var vi hemma igen och jag hoppade av och skulle öppna grinden så att vi kunde gå igenom. Detta konststycke (!?) resulterar i att han ställer sig rätt upp på bakbenen och ger mig en snygg muskelbristning i högerarmen.
Nån driver med mig!
Alltså, lyssna här:
'A complemenary feedingstuff specifically formulted as a non-heating, high quality feed for maintenace of leisure horses and ponies in light work.'
Och lite längre ner i texten:
'...provides the energy required, yet avoids the high spirits in horses often associated with the feeding of top quality oats. This product does not contain oats.'
Vidare rekommenderar de en fodergiva mellan 1 kg och 6 kg per dag.
Jag har minskat från 2 1/2 dl till drygt 1 dl per dag!
Monsterhästen i egen hög person.
(September -06)
För mycket energi
Tänkte mig ett par lugna skrittrundor idag. Sitta och vicka på tårna och lyssna på fåglarna. Pilla lite i manen och dagdrömma en sväng.
Ack ,vad jag bedrog mig.
Med båda två.
Mina lugna trygga Islandshästar har på en vecka förvandlats till något som kan jämföras med ett par ystra unghästar. De är som förbytta.
Trippar på tå och har en hel massa energi som bara väntar på att explodera, och verkar ha glömt både vett och etikett.
No pleasant ride today, I tell ya.
Jag har nyligen bytt foder till hästarna.
Ville ha lite mer go i dem inför sommaren.
Och det vill jag lova att jag fick!
Ändå lade jag mig på låg nivå, vad gäller mängd. De får 1 cup (ca 2 1/2 dl) var per dag! Det är ju ingenting.
Och det är ett lågproteinfoder, då ffa Fru Silversvart ligger i riskzonen för bl a fång.
Jäkla monsterfoder.
Men kul är det.
Gissa om här ska ridas.
:D
Ack ,vad jag bedrog mig.
Med båda två.
Mina lugna trygga Islandshästar har på en vecka förvandlats till något som kan jämföras med ett par ystra unghästar. De är som förbytta.
Trippar på tå och har en hel massa energi som bara väntar på att explodera, och verkar ha glömt både vett och etikett.
No pleasant ride today, I tell ya.
Jag har nyligen bytt foder till hästarna.
Ville ha lite mer go i dem inför sommaren.
Och det vill jag lova att jag fick!
Ändå lade jag mig på låg nivå, vad gäller mängd. De får 1 cup (ca 2 1/2 dl) var per dag! Det är ju ingenting.
Och det är ett lågproteinfoder, då ffa Fru Silversvart ligger i riskzonen för bl a fång.
Jäkla monsterfoder.
Men kul är det.
Gissa om här ska ridas.
:D
Helt sanslöst!
Sitter och pratar med Bloggerlina. Hon har en av sina närmsta vänner, M, där, och jag pratar med henne också. ( Hon var också med i Jönköping och partade. :) )
Det visar sig iaf att hon är hästtjej, så gissa var samtalsämnet blev.
M berättar att hon sköter om en häst som heter L.
'Nähä' säger jag 'en av mina gamla ponnier hette så. En liten gråskimmel.'
Den här L var också gråskimmel, sa M.
'Kul' kontrar jag och nämner min L's föräldrar.
Då är det han!!!
Skoja med mig, liksom!
Det är L!
Fan, vad världen är liten.
Min L!
Det är M som tagit bilderna.
Tidigare idag. :)
Det visar sig iaf att hon är hästtjej, så gissa var samtalsämnet blev.
M berättar att hon sköter om en häst som heter L.
'Nähä' säger jag 'en av mina gamla ponnier hette så. En liten gråskimmel.'
Den här L var också gråskimmel, sa M.
'Kul' kontrar jag och nämner min L's föräldrar.
Då är det han!!!
Skoja med mig, liksom!
Det är L!
Fan, vad världen är liten.
Min L!
Det är M som tagit bilderna.
Tidigare idag. :)
Han e´dum, hon e´bra och jag e´tokarg!
Han kommer inte överrens med sin dotters ponny. Ponnyn rymmer heeela tiden. Från honom. Och han kan sen inte komma i näheten av den.
Hon brukar ofta hjälpa honom att fånga ponnyn. Ponnyn springer nästan alltid in på hennes stallplan. Och hon är kanon med hästar.
Jag har fälten mellan han och hon. Jag brukar också fånga ponnyn. Men jag var inte där. Då.
Han, efter att 'fått tillbaka' ponnyn av henne, fick för sig att det var en bättre ide´att snedda genom mina fält, än hålla sig utanför. (!?)
Hon fick så klart rycka in igen, då ponnyn återigen slet sig, och skenade runt som en galning. Inne på mina fält. Med mina hästar! Mina hästar som så klart också började springa.
Han är den som sen åker därifrån.
Hon är den som kollar över hästarna.
Han är den som låtsas som ingenting.
Hon är den som ringer mig och berättar.
Jag är den som kommer sätta lås på mina grindar.
I nästan 20 minuter skenade sammanlagt 12 hästar på 4 fält runt som tokar. Bara en skadade sig, tack o lov, och det lindrigt. En sträckning i ena bakbenet.
Hur i hela helvete får man för sig att leda sin häst över ett fält med andra hästar, som inte känner varandra? Som man inte känner själv!
Och hur i hela helvete kan man med att göra det utan att fråga? Och utan att ägaren till de andra hästarna är där?
Och hur i hela helvete kan man sedan låtsas som om ingeting har hänt!?
/KrigsMyra
Jag kan fortfarande inte kommentera på blogg.se eller webblogg.se. Varit i kontakt med blogteamet igen, och de jobbar på det...
Ang handen.
Det har inte hänt nåt.
Det här är en liten, liten del av min sjukdom, som ännu ingen läkare kunnat fastställa diagnos på. De har bara haft x antal år på sig...
Vansinnigt roligt... not.
Ont som f-n gör det.
Och nu har det spridit sig ännu mer.
Var tvungen att mäta omkretsen runt långfingret, och det var inte mindre än (håll i er)
8 cm!! Helt sjukt.
Förresten så har Jenny fullt upp i helgen! *s*
Hon brukar ofta hjälpa honom att fånga ponnyn. Ponnyn springer nästan alltid in på hennes stallplan. Och hon är kanon med hästar.
Jag har fälten mellan han och hon. Jag brukar också fånga ponnyn. Men jag var inte där. Då.
Han, efter att 'fått tillbaka' ponnyn av henne, fick för sig att det var en bättre ide´att snedda genom mina fält, än hålla sig utanför. (!?)
Hon fick så klart rycka in igen, då ponnyn återigen slet sig, och skenade runt som en galning. Inne på mina fält. Med mina hästar! Mina hästar som så klart också började springa.
Han är den som sen åker därifrån.
Hon är den som kollar över hästarna.
Han är den som låtsas som ingenting.
Hon är den som ringer mig och berättar.
Jag är den som kommer sätta lås på mina grindar.
I nästan 20 minuter skenade sammanlagt 12 hästar på 4 fält runt som tokar. Bara en skadade sig, tack o lov, och det lindrigt. En sträckning i ena bakbenet.
Hur i hela helvete får man för sig att leda sin häst över ett fält med andra hästar, som inte känner varandra? Som man inte känner själv!
Och hur i hela helvete kan man med att göra det utan att fråga? Och utan att ägaren till de andra hästarna är där?
Och hur i hela helvete kan man sedan låtsas som om ingeting har hänt!?
/KrigsMyra
Jag kan fortfarande inte kommentera på blogg.se eller webblogg.se. Varit i kontakt med blogteamet igen, och de jobbar på det...
Ang handen.
Det har inte hänt nåt.
Det här är en liten, liten del av min sjukdom, som ännu ingen läkare kunnat fastställa diagnos på. De har bara haft x antal år på sig...
Vansinnigt roligt... not.
Ont som f-n gör det.
Och nu har det spridit sig ännu mer.
Var tvungen att mäta omkretsen runt långfingret, och det var inte mindre än (håll i er)
8 cm!! Helt sjukt.
Förresten så har Jenny fullt upp i helgen! *s*
Liten, mindre, minst
Åh, vad jag fick konsentrera mig på att inte klappa. Inte ens lite.
Vill ju inte den ska lukta människa.
Men titta vad som sprang runt fötterna på mig i morse uppe hos hästarna.
Och snälla hästarna.
Se efter var ni sätter hovarna.
( Sorry, alla ni på blogg.se och weblogg.se. Jag kan fortfarande inte kommentera hos er, men bloggteamet jobbar på det. )
Vill ju inte den ska lukta människa.
Men titta vad som sprang runt fötterna på mig i morse uppe hos hästarna.
Och snälla hästarna.
Se efter var ni sätter hovarna.
( Sorry, alla ni på blogg.se och weblogg.se. Jag kan fortfarande inte kommentera hos er, men bloggteamet jobbar på det. )
Jag har. Har du?
Nej, det tror jag inte.
Att du har, alltså.
Men jag har.
Jag vågar tom säga att jag är helt säker.
Säker på att jag är först.
Våren har fullkomligt exploderat här.
Lägger man sig på gräsmattan så slår jag vad om att man ser när gräset växer.
Och när jag satt där, tryggt uppflugen på Herr Fux med Fru Silversvart som handhäst, skrittandes utmed småvägarna.
Då trivdes jag alldeles extra bra med livet.
För.
Imorse.
Då fick hästarna sitt sista hö.
Sista för vintern.
Sen red jag ner dem till sommarbetet.
Hör ni det; SOMMARbetet!
Och kom inte och säg annat än att jag var först!
För visst var jag.
:D
Att du har, alltså.
Men jag har.
Jag vågar tom säga att jag är helt säker.
Säker på att jag är först.
Våren har fullkomligt exploderat här.
Lägger man sig på gräsmattan så slår jag vad om att man ser när gräset växer.
Och när jag satt där, tryggt uppflugen på Herr Fux med Fru Silversvart som handhäst, skrittandes utmed småvägarna.
Då trivdes jag alldeles extra bra med livet.
För.
Imorse.
Då fick hästarna sitt sista hö.
Sista för vintern.
Sen red jag ner dem till sommarbetet.
Hör ni det; SOMMARbetet!
Och kom inte och säg annat än att jag var först!
För visst var jag.
:D
Vissa folk är det skottpengar på!
Få saker gör mig så heligt förbannad, som när folk inte tar ansvar.
Snäppet värre, är det då risken är stor att någon skadas.
Speciellt någon som ligger mig varmt om hjärtat.
Idag blev jag mer än heligt förbannad.
Och djävligt rädd!
Men mest förbannad...
Där satt vi, J och jag, på väg hem från långturen på Herr Fux och Fru Silversvart, skrittandes på den utstakade ridvägen utmed golfbanan. Pratade om livet i allmänhet och bara njöt av vårvädret.
Hästarna traskade på, och verkade minst lika nöjda de. Om det var för att de fått sträcka ut nere vid havet, eller om det var för att vi var på väg hem, låter jag vara osagt...
Plötsligt hör vi ett vrål bakom oss. Hästarna hoppade jämfota av överraskningen och själv satte jag hjärtat i halsgropen. Mer reaktion brukar det inte bli, då båda hästarna är mer än lugna. Men inte idag...
I ögonvrån hinner jag se en svart skugga. Sekunden senare befinner jag mig med Herr Fux mitt ute på stora vägen. J och Fru Silversvart befinner sig strax vid sidan om. Och i Herr Fux's bakhasor hänger det en hund. En satan så aggressiv hund!
Det var några sekunders okontrollerbart kaos, skulle jag kunna förklara det med.
Jag får väl tacka nån högre makt att det mesta som fanns i gapet på hunden var Herr Fux's svans, och att den faktiskt inte högg, utan 'bara' nöp. Vidare är jag dödligt tacksam över att hästarna är så himla lugna, så att de tom i en sån här situation fortfarande lyssnar riktigt bra på den som sitter på ryggen.
Och att bilarna som kom hann stanna....
Och hundägarna, i sin tur, ska vara tacksamma över att jag satt på hästryggen, och inte hade tid för mord.
Snäppet värre, är det då risken är stor att någon skadas.
Speciellt någon som ligger mig varmt om hjärtat.
Idag blev jag mer än heligt förbannad.
Och djävligt rädd!
Men mest förbannad...
Där satt vi, J och jag, på väg hem från långturen på Herr Fux och Fru Silversvart, skrittandes på den utstakade ridvägen utmed golfbanan. Pratade om livet i allmänhet och bara njöt av vårvädret.
Hästarna traskade på, och verkade minst lika nöjda de. Om det var för att de fått sträcka ut nere vid havet, eller om det var för att vi var på väg hem, låter jag vara osagt...
Plötsligt hör vi ett vrål bakom oss. Hästarna hoppade jämfota av överraskningen och själv satte jag hjärtat i halsgropen. Mer reaktion brukar det inte bli, då båda hästarna är mer än lugna. Men inte idag...
I ögonvrån hinner jag se en svart skugga. Sekunden senare befinner jag mig med Herr Fux mitt ute på stora vägen. J och Fru Silversvart befinner sig strax vid sidan om. Och i Herr Fux's bakhasor hänger det en hund. En satan så aggressiv hund!
Det var några sekunders okontrollerbart kaos, skulle jag kunna förklara det med.
Jag får väl tacka nån högre makt att det mesta som fanns i gapet på hunden var Herr Fux's svans, och att den faktiskt inte högg, utan 'bara' nöp. Vidare är jag dödligt tacksam över att hästarna är så himla lugna, så att de tom i en sån här situation fortfarande lyssnar riktigt bra på den som sitter på ryggen.
Och att bilarna som kom hann stanna....
Och hundägarna, i sin tur, ska vara tacksamma över att jag satt på hästryggen, och inte hade tid för mord.
Som en nal i en hostack.
...eller varfor inte som en bilnyckel pa ett falt...?
Roligare kan man ju ha en formiddag hos hastarna.
Yey!
Roligare kan man ju ha en formiddag hos hastarna.
Yey!
Don't you dare leave me!
Gör obegränsad kärlek att man får bete sig hur som helst?
(Ni gissar väl vidare på förra inlägget!? *pekar nedåt* Jag redovisar senare ikväll!)
Nattpasset
Här sitter jag då.
Och klockan närmar sig obönhörligen 03.00.
Det händer säkerligen inget speciellt vid det klockslaget.
Iaf inte i det här huset.
Inte mer än ytterligare en timmes förlorad skönhetssömn.
Lilla Fulen hade ju akut påhälsning av Herr Ulrik förra helgen. Han var riktigt dålig ett par dar. Vi suckade tungt och muttrade uppgivet. 'Vad har han stoppat i sig den här gången, tro?'
Han blev sedan bättre, och vi kunde börja erbjuda honom mat igen. Aptiten var dock i fotknölshöjd och han blev dessutom sämre igen.
Torsdag kväll bar det av till veterinären.
Efter grundlig genomgång (där vi fö inte kom fram till något nytt...) och dundermedicin i nackskinnet åkte vi hem med en betydligt piggare hund. Han gick omkring frivilligt och viftade tom på svansen. Strosade runt 'i onödan' i huset och åt även lite ris och fisk med god aptit. Då han lite senare även drack vatten, så andades vi ut och slutade trycka i honom vätskeersättning.
Men fredag em blir han sämre igen.
Va f-n!?
Blir återigen hängig, och vägrar äta.
Så nu sitter jag här och passar spyhund mitt i natten.
Och funderar.
VAD är det som både jag, maken, veterinär och sköterska har missat?
Trots att han inte ömmar, och är mjuk i buken, så är jag nu helt bombsäker på att det sitter fast nåt skit i tarmsystemet.
Men varför HITTAR vi det inte, då?
Vik hädan, förbannade orosmoment.
(Måste bara poängtera:
Han får INTE sämre vård hemma än vad jag hade gett på djursjukhuset. Jag behandlar honom precis likadant (om inte bättre! då han är min) som alla andra hundar, katter och diverse smådjur jag haft hand om under flera års journätter på 'mina' olika djursjukhus. Den enda skillnaden är att jag ger honom all vätskeersättning oralt.
Vad jag vill få fram är att jag inte handlar i total okunskap. Vill inte ni ska tro att jag låter honom lida i onödan.
Jag brukar nämligen själv ha lätt att tänka 'Men åk till veterinäääären, för fasen'....;) )
Och klockan närmar sig obönhörligen 03.00.
Det händer säkerligen inget speciellt vid det klockslaget.
Iaf inte i det här huset.
Inte mer än ytterligare en timmes förlorad skönhetssömn.
Lilla Fulen hade ju akut påhälsning av Herr Ulrik förra helgen. Han var riktigt dålig ett par dar. Vi suckade tungt och muttrade uppgivet. 'Vad har han stoppat i sig den här gången, tro?'
Han blev sedan bättre, och vi kunde börja erbjuda honom mat igen. Aptiten var dock i fotknölshöjd och han blev dessutom sämre igen.
Torsdag kväll bar det av till veterinären.
Efter grundlig genomgång (där vi fö inte kom fram till något nytt...) och dundermedicin i nackskinnet åkte vi hem med en betydligt piggare hund. Han gick omkring frivilligt och viftade tom på svansen. Strosade runt 'i onödan' i huset och åt även lite ris och fisk med god aptit. Då han lite senare även drack vatten, så andades vi ut och slutade trycka i honom vätskeersättning.
Men fredag em blir han sämre igen.
Va f-n!?
Blir återigen hängig, och vägrar äta.
Så nu sitter jag här och passar spyhund mitt i natten.
Och funderar.
VAD är det som både jag, maken, veterinär och sköterska har missat?
Trots att han inte ömmar, och är mjuk i buken, så är jag nu helt bombsäker på att det sitter fast nåt skit i tarmsystemet.
Men varför HITTAR vi det inte, då?
Vik hädan, förbannade orosmoment.
(Måste bara poängtera:
Han får INTE sämre vård hemma än vad jag hade gett på djursjukhuset. Jag behandlar honom precis likadant (om inte bättre! då han är min) som alla andra hundar, katter och diverse smådjur jag haft hand om under flera års journätter på 'mina' olika djursjukhus. Den enda skillnaden är att jag ger honom all vätskeersättning oralt.
Vad jag vill få fram är att jag inte handlar i total okunskap. Vill inte ni ska tro att jag låter honom lida i onödan.
Jag brukar nämligen själv ha lätt att tänka 'Men åk till veterinäääären, för fasen'....;) )
Han kämpar så...
I morse orkade han lyfta på huvudet och möta min blick.
Han tom slog ett par ynkliga slag med svansen.
Han var med runt hela huset på kissrundan, och inte bara runt hörnet.
Han tom kastade långa blickar efter Prinsessan, som fick gå den vanliga rundan.
En halv matsked ris har han fått i sig.
Och han orkar protestera mot vätskeersättningen.
MyrMatte vågar andas ut.
Lite.
Han tom slog ett par ynkliga slag med svansen.
Han var med runt hela huset på kissrundan, och inte bara runt hörnet.
Han tom kastade långa blickar efter Prinsessan, som fick gå den vanliga rundan.
En halv matsked ris har han fått i sig.
Och han orkar protestera mot vätskeersättningen.
MyrMatte vågar andas ut.
Lite.