Mera från igår
Jag tog lite bildler igår också. Det är något jag inte tänker visa. Fy så kass kvalitet! Haha 
Men ni kan få se ett.
Brittisk plockmat.
Fy f-n, så hemskt! Jag begriper inte hur det får det i sig. Det gååår ju bara inte. *puuuuke*
Men det är klart. Hade jag spätt ut drickan med lite mat, så hade jag kanske mått bättre idag. Ska tänka på det nästa gång.
Kanske.
Roligt som attan var det iaf, om man bortser från maten dårå, och födelsedagsbarnet själv verkade stortrivas. Det var vänner och familj som hade ordnat ett överraskningsparty på en av pubarna. Med liveband och hela fadderittan. Och jag tror nog att alla var där.
En hel del babblande, mycket fnitter och en jädrans massa dansande. Tro sjutton jag vart lite seg idag.
SmåMyrorna sover gott, MyrPappa ligger redan i säng, och nu ska jag också ta och dra täcket över huvudet.
Ooo-key
Da far jag be er tala med sma bostaver idag dara... Det galler ffa Miss K! Jag ar pinsamt medveten om att jag ager ett huvud. Som sitter fast langst upp pa kroppen. Jeez, vad ska det vara bra for, liksom...? Satta hjalmen pa?
Fick ett mess av S. Klockan tva.
still not dressed. mopping up puppy piss. just realised i havnt washed school uniforms. and 2 top it all R has been mauling me 2 death coz he had brewers droop this morning. god i hate sundays! xx
Och innan jag hunnit skratta fardigt och fa ivag ett svar sa kom nasta:
a brewers droop is what men get afta drinkin 2 much booze and they cant get a full hard on. they just get a droopy willy. hence they sayin a brewers droop.
Sa nar Maken och R stod utanfor bilen och pratade sa var det bara att forsoka halla sig for skratt. R alskar nar S berattar allt vad som hander innanfor deras fyra vaggar! Ho ho ho
Sitter och funderar over om jag skulle ge er en lektion i det brittiska sms-spraket. S bada text ar fasligt snalla, ska ni veta. Allt som ofta sa far jag lasa bade en och tva ganger for att fa ihop det. Aven om jag numera tycker att jag klarar mig galant. Och ar hemsk pa att anvanda mig av det sjalv.
Jo, jag ska nog leta fram ett par gamla text i inkorgen och se om ni reder ut vad det star. Det kan bli hur kul som helst. :D
Men nu. Mot soffan. Jag missade X Factor igar, sa det ar apviktigt att jag far se det idag. Hoppas Maken har maten klar ocksa. Jag borjar bli hungrig.
Trevlig forsta advent pa er. Det har... eh... jag.
Har inte riktigt tiiid.
Så var vi där igen då.
Jag har inte ens duschat. Än mindre funderat på vad jag ska ha på mig.
Om en timme kommer barnvakterna.
Om en timme och tio minuter kommer skjutsen.
Då måste jag liksom vara klar.
Men jag har iaf öppnat min Wicked. Livsfarligt gott.
Och fått igång partymusiken.
Med det önskar jag er alla en trevlig lördagkväll.
Och sänd mig gärna en extra tanke imorgon bitti då jag sitter bakfull på hästryggen...
Dålig fotokvalitet kan vara riktigt bra
LillMyra har -återigen- farit runt med min mobiltelefon. Då det inte finns blixt på mobilkameran så blir det inte så bra kort inomhus, och jag försöker styra in henne på någon av digitalkamerorna (?? kamrorna?? kamerorna?? kamrena?? kameronornana?? kamelerna!?? Äh, sod it!). Det hade varit roligt om kvaliten var lite bättre på bilderna. Så man såg. När MellanMyra tränar flöjt, tex. 
Eller f'resten. Jag ångrar mig. Dålig kvalitet = svårt att se = mycket bra!
För hur roligt är det med kort på MyrMamma? Iförd ljusblå flanellpyjamas med snöflingor på. Fixandes och donandes i köket. Halv elva en fredagkväll.
Tur man inte ser kedjan runt smalbenet...
Nya hästar - nya färger
L var på höstens Horse Sale igår. Och ingen blir väl direkt förvånad över att hon kom hem med två nya ponnier. Ett litet stoföl och ett yttepytte litet hingstföl. SmåMyrorna och jag släpade såklart med oss Maken och var på plats det första som hände i morse för att spana in nykomlingarna.
Stofölet ser vid första anblick ut som 'en helt vanligt fuxfärgad ponny' men det är såklart intressantare än så. Hon är tigrerad, vilket hon fått från appaloosan som ligger bak i stammen. Än så är hon snowflake, alltså med ljusa fläckar, men med tanke på åldern och det kommande päls- och ev färgbyte så vet vi inte riktigt hur det kommer att sluta. Och appaloosor kan ju ha fler än en typ av tigrering åt gången...
Det ska bli spännande att följa henne, och jag ska försöka komma ihåg att ta regelbundna bilder på henne så jag kan visa.
Kika på sista bilden så ser ni att hon även har en vit sclera, som ju är så karakteristiskt för dessa appaloosor.
Så lilla hingspojken dårå. Söt så man behöver gå till tandläkaren. Och här, hör och häpna, råder inga tvivel om färgen. Han är klockrent leopardtecknad.
Och hur liten som helst. När MellanMyra sitter på huk, så är hon fortfarande flera cm mer över havet än vad liten ponny är. Han mäter hela 29 inch, vilket är precis över 70 cm. Det skiljer mindre än en dm på honom och Prinsessan....
Rasen är jag dock inte hundra på än... Har inte sett papprena och det finns en hel uppsjö med dessa små mini hästar. Och de ligger inte helt på mitt bord när det kommer till kunnande där.
Jag skulle vilja säga att han är en sk British Spotted Pony, då det stämmer överrens med både storlek och färg, men L bubblade om Miniatyr.
Och vill man blanda in fler alternativ så finns ju både bl a Shetlandsponny och Falabella att dra till med.
Eller varför inte en korsning. På både en och tre och fyra.
Men det kan mycket väl vara så att vi menar samma ras iaf, för britterna är helt hopplösa då det kommer till att kalla raserna för åttioelva olika namn var. Jag blir om möjligt mer yr i luvan än annars...
Livat värre
Att släppa ihop hästar kan vara hur livat som helst. De leker och far omkring som vildar. Testar vem som är starkast, snabbast och allmänt bäst. Oftast på lekstadiet, men ibland med lite tuffare tag. Det är viktigt för alla i en hästflock att veta sin rang. Som flyktdjur behöver de varandra för att överleva. Och således är det a och o vem som utses till flockledare och vem man hedanefter ska lyssna på. Detta tills någon yngre förmåga kaxar till sig och bestämmer sig för att utmana och försöka klättra i rang. Ibland går det. Ibland går det inte.
Så här gick det till då Fröken Vit släpptes in till Herr Fux och Fru Silversvart.
Oj oj oj, som hon rörde om i grytan. *harkel*
Men hur gick det sen då?
Så här såg det ut tio minuter senare.
Joråsåatte. Livat värre. Verkligen.
Men kan ni lista ut hur rangordningen ser ut!?
Och vad grundar ni era gissningar på?
Från det ena till det andra
Ok. Jag ska inte hålla er på sträckbänken längre. Angående min nyfunna kyrklighet. 
Det är MellanMyras fel. Helt och hållet.
Hon har bytt:
mot:
För det går ju nästan helt och hållet hand i hand! Eller hur.
Inte alls som natt och dag.
Och så råkar det då vara så att en av de bästa i området håller till med sin undervisning i en av kyrkorna i byn.
Trots att Fia har lovat att skicka över rosa benvärmare direkt från USA och MyrMormor resten av utstyrseln så vägrar MyrPappan fortfarande (än mer...?) att befatta sig med det hela.
Men erkänn. Visst vore det en syn för gudarna (moahahaa) om MyrPappa fick på sig lite balettkläder. Jag tror det skulle matcha både hans tatueringar, rakade skalle och motorcykel.
Tills vi lyckats med övertalningen så är det dock jag som står för allt vad som har med balett att göra. Så varje onsdag traskar jag med MellanMyra till kyrkan. Medan MyrPappa tar med sig LillMyra till judolokalen.
Fast jag dansar då inte. Sitter snällt på en plaststol i ena hörnet och säger inte ett knyst. Det är enklast så. Att jag håller tyst helt och hållet. Svordomar och andra grodor hoppar så lätt...
Jomenvisst, serru.
Jag... erm... jag går i kyrkan.
Jag upprepar;
Jag -jag- går i kyrkan.
Jodå, så är det.
Varje onsdag.
Alldeles sant.
Ni kan aldrig gissa vad jag har för mig.
Inte en chans.
Maken vägrar dock resolut att följa med.
På plats
Dåså. Då var lilla Fröken Vit på plats. Vi var på promenad imorse hon och jag och Prinsessan. Jag tror min högerarm är en halvmeter längre. Som en jäkla gibbonapa.
Lilla söta Fröken. Jag tror hon tog två skrittsteg på hela turen. Resten travade hon. Hela tiden. Minsann. Och jag hängde mig fast i grimskaftet så gott jag kunde.
Prinsessan var dock löjligt förtjust i tempot och travade på med stolt hållning och jag kan ge mig den på att hon fnittrade åt mig. I smyg, såklart.
Passar bra ihop, de där två. Samma färg. Och samma inställning till livet. Allt ska gå fort, annars kan man hinna tröttna. Och ju skitigare man är, desto roligare har man haft det.
Herr fux blev alldeles till sig då Fröken Vit kom. Han travade rakt fram till grinden och bet sig fast i hennes grimma. Och den släppte han inte. Inte förrän jag sa till på skarpen. Fröken Vit stod under tiden snäll som ett lamm och lät honom hållas. När hon väl kom loss så slickade hon honom på nosryggen. De känner igen varandra, helt klart.
Fru Silversvart stegade också fram till grinden. Hon blängde på först mig och så Fröken Vit och gick sedan och ställde sig bakom skjulet och väntade på maten. 'Ska vi vara en till att slåss om maten, menar du' verkade hon säga. 'Jaja, bara hon ger f-n i min'.
Hon tycker inte illa om Fröken Vit. Inte alls. Hon är bara inte så glad över att dela med sig av Herr Fux, tror jag. För hur trött hon än kan vara på hans fasoner mellan varven, så är de ändå oskiljaktiga då det kommer till kritan.
Men herr Fux har det väl så bra han kan ha det just nu. Med både Fru och Fröken inom räckhåll. Som dessutom kommer överrens. Inte många karlar som har det så väl förspänt.
Speedy LillMyra
Maken skulle hem till J och L idag efter jobbet då han i ett svagt ögonblick hade lovat att hjälpa dem installera deras nya dator. Men det var ett klokt svagt ögonblick, för vi fick deras gamla till SmåMyrorna som tack för hjälpen.
SmåMyrorna och jag som inget bättre hade för oss, hängde med och slog död på kvällen i J stora slappvänliga skinnsoffor. Eller, ja. Slappvänliga i J's och mina mått mätt, men mera åt det hoppvänliga om man ser det hela ur SmåMyrors synvinkel. Vi kom dit vid en tio över sex ungefär, och gav oss inte av hemåt förrän klockan var tjugo över nio. Jag tror inte LillMyra satt still två minuter. J gjorde bort sig big time det första hon gjorde och erbjöd kakor och ett glas cola...
Jag slår vad om att hon nästa gång enbart har mjölk och kramvatten hemma. För man lär sig av sina misstag, har jag hört.
Men hur roligt J än hade åt det hela under kvällens gång, så tyckte hon det var allra roligast då vi skulle åka hem.
-Kommer du få isäng de där två nu? fnittrade hon. 'Jag slår vad om att jag kommer sova före dem.'
Jo tack.
Övertrötta Småmyror. Speedade på cola.
Jeez, I tell ya.
Mummy needs a rest.
ZZzz ZZzz ZZzz
MellanMyra on a mission
Utanför judoklubben så huserar det ett helt gäng mer eller mindre vilda katter. Det är säkert en 6 - 8 stycken. Och varje gång vi går till och från judon, så ska det stannas och 'ooh-as' och 'ååh-as' och 'titta så söööt, mamma-s' och 'kan vi inte ta hem en, pappa?-s' och jag vet inte allt vad de säger. Efter att blivit både dum- och elakförklarad, och mer eller mindre mordhotad varje gång jag nekat dem dessa katter så tröttnade jag en gång och körde den mycket pedagogiska biten och sa att 'Fångar ni en så visst', för jag vet ju att man inte direkt får tag på en fullvuxen vildkatt. Inte ett par SmåMyror med bara händerna iaf.
Veckorna har gått, tjatet har upphört och jag har kännt mig lite sådär småvidrigt nöjd med mig själv. Ler i mjugg varenda gång vi passerar katterna och håller med i allt sliskigt sött och gulligt som sägs om dem. För jag gillar ju katter. Massvis. Men tanken på att jaga fatt på en vildkatt och få den både tam och rumsren...
Alltså. Jag vet inte. Been there - done that.
Just när Maken och jag träffades så hade jag ganska nyligen blivit av med mina katter och ena schäfertik. Jag stod då för närvarande med endast en hund, vilket är fasligt lite vad gäller mig och husdjur. Maken sa ja till ny hund, men nej till katt.
Men då jag jobbade på djursjukhus och vi hade hand om bortsprungna djur, så kan ni ju gissa vad som hände så fort vi flyttade ut på landet... Inom en ganska kort period så hade hushållet ökats på med ytterligare en hund, tre hästar, en nymfparakit, en papegoja, fem marsvin, tre kaniner och sju katter. Maken var enbart skyldig till papegojan, men den gav jag senare bort till min närmsta granne och ridkamrat. Jag tyckte aldrig om honom...
Papegojan, alltså. Inte Maken.
Nu tappade jag ju tråden igen. Vildkatterna vid judoklubben, var det ju.
Igår då vi travade förbi, på väg till träningen, så fullkomligt tjöt MellanMyra rakt ut. Och jag gjorde snudd samma sak. För mitt på trottoaren så satt det en liten kattunge. Kan inte varit med är en sex - sju veckor gammal. Alldeles ensam och alldeles sådär söt som bara kattungar kan vara.
Och på mindre än en nanosekund så hade MellanMyra engagerat hela räddningspatrullen -dvs hon själv och så lättövertalade jag då- och jakten på den hemlösa kattungen var i full gång.
Ehrm...
*harkel*
Joråsåatte...
Satan vad den bits!
Och nej, den bor inte här. Den är återigen -efter tre och en halv sekunds fångenskap- på fri fot. Trivs bäst hos mamma, sa den.
Fast MellanMyra är inte så övertygad om detta.
Och hon har dessutom fått reda på att det är minst två olika kullar och nästan tiotalet kattungar som springer omkring där.
Jag kommer behöva både öronproppar, valium och en såndär vit tröja med långa armar för att klara mig ur det här utan psykiska besvär...
Jättenästan
-Kom nu då. hojtar jag nerifrån hallen. 'Vi börjar få lite bråttom'.
Ena Myran är i badrummet och speglar sig och den andra på vinden och klappar kanin. Men inget svar.
-Hörrni. Vi behöver åka nu. Annars kommer ni försent till skolan! gastar jag vidare.
-Men ja. Vi kommer. Vi är alldeles jättenästan färdiga.
Jättenästan?
Jag tycker inte om jättenästan.
Helt klar, är mer min melodi.
Eller helt slut, kanske...
One to go
På dagen en månad kvar, hörrni.
Jag har inte börjat planera.
Inte ens funderat.
Har ni?
Huvudbry gånger femtiotre
Jag lovade er en fortsättning om lilla Fröken Vit. Ang hennes färg. Jag ska försöka fatta mig så kort jag kan, men ändå tillräckligt detaljerat för att ni ska kunna ha en chans att hänga med (!?) i svängarna. Ta fram anteckningsblocket och sätt på er tänkarmössan, för here goes:
Vid första anblick tog L förgivet att Fröken Vit var en väldigt smutsig liten skimmel, men då hon kom närmre var det en hel del tecken som sa att så inte var fallet. Det pekade mer åt att hon faktiskt var vit. Hur ovanligt det nu än månne vara.
Färgen var dock oviktig och L köpte henne på stående fot, för att ge henne en så dräglig fortsättning på livet som möjligt. Väl hemma och borstad och badad så började dock funderingarna över henne färg. På riktigt.
För visst var hon vit. Men långt ifrån bara. Hon hade stora cremefärgade fält över kroppen och med sina blågrå ögon och rosa hud så gick funderingarna såklart direkt mot cremello och smokey cream. Men också mot perlino eller någon annan av alla dessa gulgenade färger.
Bilden på ögat under länken om smokey cream skulle kunna vara Fröken Vit herself och läser ni hälsorapporten under länken om cremello så har ni henne alldeles klockrent i ett nötskal.
Men.
Jodå. Klart det ska vara ett litet men.
Till.
Visst var hon blåögd och allmänt skär som en gris, men se, under de cremefärgade fälten så var hon....
just det; svart. Så även hennes hovar. Och iochmed detta så sumpade hon alla tidigare teorier...
Bara att börja tänka om, dårå.
Tankarna for då genast mot palomino, eller kanske tom champagne, som båda har mer pigment.
Med tanke på att ingen vet något om hennes härstamning, så är allt enbart spekulationer. Vi har ju inget att gå på överhuvudtaget. Inget om stammen, inget om rasen, inget om föräldrarna överhuvudtaget. Vi vet inte ens vad de hade för färg...
Får jag säga vad jag tror, så är hon en vit palomino/cremello/perlino/smokey cream-skäck härstammad från skimmel med fux- och rapp-anlag som bär på både heterozygota och homozygota gulgener. Samt agouti-genen, utan svart. Fläckvis.
En avblekbar sådan, dårå.
Protester? Anyone?
Do not dare, you buggers!
Fast, kom jag på, nu är det knappt någon ide att diskutera hennes färg längre. Då hon nu på ålderns höst är i stort sett enbart vit. Därav alias Fröken Vit. Och hör sen.
Är den någon som ännu inte avskräckts från detta med färger hos hästar, så bjuder jag på länkar till två sidor väl värda ett besök.
Det är hur kul som helst.
Hämta ett nytt anteckningsblock, bara.
Fast jag ska sova.
G'natt.
Party, party
Titta vad vi hittade då vi var ute och red idag.
Bara några hundra meter ner på gatan där jag har hästarna, var det någon eller några som har haft party inatt.
Rejält party.
Stånk å stön
Pust.
Sex.
Jag säger bara sex.
Jag är helt slut.
Det tog drygt sex timmar. Att få färdigt i köket.
Men då har jag rensat bland hund- och hästsaker också. Fått in det som skulle i byrån som jag först fick tömma på annat och ställa på plats. Så har jag fått iordning i hallen utanför LillMyras rum. Tvättat och bytt sängkläder. Röjt undan i hallen nere. Sorterat/lagt på hyllor/hängt fram alla nytvättade vinterkläder. Hämtat MellanMyra i skolan. Handlat. Tittat på när Maken lagat mat. Ätit. Blivit mobbad av SmåMyrorna. Och tittat lite på tv.
Ni ser ju. Tror fasen att jag blir helt slut av att städa kök.
Och jag hann inte ens till dammsugningen...
Men med LillMyra och Billy Ray på högsta volym, så gick städningen som en dans.
Prova själva, vettja. Men ni får skaffa valfritt substitut för LillMyra. Henne delar jag inte med mig av.
Det fonkar!
Det var som f-n! Jag sa ju det. Att han är en guru på datorer.
Maken kopplade ihop min laptop med hans stationära och lyckades efter lite vänlig övertalning komma åt -och rädda- delar av mina grejor. Inte allt, men mycket, och jag är sååå tacksam.
Vi är på teststadiet än sålänge och kör med mjukstart. Små bokstäver, stryka den medhårs och mycket beröm. Dutti hårddisk.
Nu ska jag återgå till dagens projekt. Fick för mig att rensa ur i köksskåpen så nu ligger nästan allt i en enda röra på köksbordet och golvet och väntar på att komma tillrätta på sina platser igen. Jag har redan tröttnat.
Fattar inte var jag får alla sådanahär dumma idéer ifrån....
Valuppfostrad till tusen
Nu har MellanMyra haft svenskaundervisning med sina kompisar igen.
Hon har lart dem;
-Du behover ett bad!
..att saga till sina mammor.
Hemska unge!
Maste bras pa far sin.
Nu blickar vi framat, va?
Tack alla sota, for snalla kommentarer, mail, sms och telefonsamtal. Gulle er.
Nu ska jag dock ta mig i kragen, for det var jaklar vilken gnallblogg det blev. Och det ar det sista jag vill ha. Livet innehaller for mycket trevligheter for att man ska lagga energi pa trakiga och jobbiga saker. Aven om det nu saklart ocksa ar livet. Men bara lite.
LillMyra ar hemma nu igen. Hon har akt pa ett envist virus som bara vagrar ge med sig. Nu ar det tredje gangen pa kort tid som hon ar hemma fran skolan och ligger dackad i soffan. Men hon tycker det ar helt ok. For doktorn ordinerade mycket glass och kall dricka.
-Doktorn sa..., mamma.
-Men ja, ja, jaaa!
Jakla doktor! Jag far inte gora annat en serva sjuklingen med den ena tallriken glass efter den andra. Lite varvat med saft med is i. Allt medan skitungen ligger i soffan med ett stort leende...
Maken har jobbat i snart tva dar med min lilla laptop. Hittills har han lyckats radda de flesta bilderna och min adressbok. Filmerna far jag nog se som forlorade och en hel del annat ocksa. Som alla blogglankar, te x! Trist, men jag far val borja fran borjan, bara.
Det verkar dock som att harddisken ar kord, sa det far nog till att kopas en ny sadan. Vi far se vad han hittar pa. Jag haller mig utanfor. Lugnast sa...
Herr Fux galopperade runt i hagen igar. Mycket battre.
Har slangt ut ett par hundra liter bark runt vindskjulet och det har varit uppehall i flera dagar sa hagen har torkat upp riktigt bra. Hovis var ute och oppnade upp bolden och kommer tillbaka nasta torsdag. Tills dess ska han ha epsom-bandage, vilket visserligen tar lite tid, men som funkar kanon. Herr Fux bryr sig inte det minsta om att jag fixar och donar. Kanske kan vi tom ge oss ut pa en liten ridtur om ett par dagar.
Nu ska jag se om jag hittar tillbaka till alla braiga lankar som jag hade letat fram om Froken Vit's farg. De lag vackert sparade pa skrivbordet pa laptopen, sa det jobbet var ju ganska ogjort...
Aterkommer.
Det ar mycket nu
Vilken helg. Plus nagra dagar till.
Nan vill mig ont.
Pa riktigt.
Forst blir jag av med mina tva sota tjejer som rider lektion. Den ena pga av att hennes mormor fatt cancer och de har det turbulent hemma, och den andra har dackat i influensa och ska sedan ivag pa tre veckors semester. Mina tankar ar hos dem alla, men min planbok saknar dem och jag far nu be Maken att betala precis allt som har med hastarna att gora. Och just nu ar det lite mycket dar. Med hovslagare, hovbolder, bandage mm och kortsiktiga akutlosningar med tanke pa lera och vata.
Och uppe pa det aven oron och frustrationen over mina sma alsklingar, dara.
Sedan packar laptopen ihop. Harddisken. Dod. Och jag kommer troligtvis bli av med drygt 3000 bilder och ett hundratal filmklipp som jag inte brannt ner pa skiva an. Vi far se vad Maken kan trolla ihop. Han ar en guru da det kommer till datorer, men harddiskar brukar inte alltid vara sa samarbetsvilliga alltid. Speciellt inte efter att de har sagt upp sig.
Just nu ligger min lilla laptop i vardagsrummet och vantar pa battre tider, och jag rumstrerar pa Makens dator i studion. Har ni markt att han inte har a, a, och o...
Sen ar det dessutom lite andra saker som tynger ner ocksa. Saker som inte direkt har med mig att gora, men som tar mycket energi anda. Sa indirekt sa blir jag inblandad. Inget jag vill dela med mig har om, bara. Lite for privat.
Och sen, som om det inte var nog med skit, sa gar min alskade farfar bort ocksa.
Det ar andra dodsfallet inom slakten bara nu i host. Jag kanner mig liten och ynklig. Maktlos och otillracklig. Och fasligt, fasligt langt borta.
Idag tog jag mig en langre tur med Fru Silversvart och Prinsessan. Behovde rensa tankarna lite. Drar ivag, och av nagon oforklarlig anledning sa svanger vi hoger istallet for vanster. Valjer langre och trakigare stracka pa asfalt istallet for gras och sand. Detta gor att vi passerar B och S, de tva gamla araberna som tillbringar sin sista tid med att bara ata gras och fa vara pensionarer. Bada ar runt trettio-strecket. Jag ser pa langt hall att allt inte ar som det ska med S...
Hon har lyckats fa in ena bakbenet i en av kryssgjordarna pa tacket, och ju mer hon drar for att komma loss, desto hardare dras allt at.
Kastar mig av Fru Silversvart och far binda henne i grinden. Med tyglarna. Jag hann tanka att med min tur just nu sa skulle hon val rycka till av nagon anledning och dra sonder munnen med bettet, men vad hade jag for val..? Kunde inte lamna stackars S.
Kommenderade Prinsessan att satta sig brevid Fru Silversvart och vanta och borjade sedan ta mig over grinden. L ar livradd for tjuvar och allt vad folk heter, sa det ar mer eller mindre omojligt att ta sig in utan nycklar. Hon har grind, galler och taggtrad. Allt i en salig blandning.
Efter lite klattrande, krypande, klangande och svarande sa kom jag iaf over. Ganska helskinnad dessutom. Och nu var all koncentration pa S. Nastan. Holl ett vakande oga pa Fru Silversvart och Prinsessan ocksa. De stod dock som tva ljus och studerade vad jag holl pa med.
S var inte direkt medgorlig. Hon var mer an trott pa att sitta fast med bakbenet och borjade dessuton fa problem att halla sig staende pa tre. Vad som kandes som en hel evighet och ytterligare ett gang svordomar senare sa fick jag iaf loss benet och S kunde aterigen sta pa fyra ben. Eller inte....
Jag undrar hur lange hon suttit fast egentligen. Hur lange hon statt pa tre ben, med det fjarde i en onaturlig vinkel upp emot magen. Forst kunde hon inte ens stracka ut benet, hon holl fortfarande upp det. Jag fick iaf kanna igenom henne ordentligt och efter lite massage sa satte hon ner det. Men hon kunde fortfarande inte ga. Det andra bakbenet hade last sig.
Masserade mer samtidigt om jag ringde A, som ager henne. Hon skulle komma direkt. Medan vi pratade sa fick S upp lasningen i benet och kunde ta nagra steg. Men istallet for att allt skulle vara frid och frojd, sa borjade varenda muskel i hela bakdelen rycka och krampa pa henne. Hon maste suttit fast ett jakla tag, stackarn. Med sina gamla leder. Fy, sa jag led med henne.
Ryckningarna lugnade dock ner sig ganska snart, aven om det inte slutade helt, och hon kunde ta sig de tio metrarna till vattenkaret. Torstig som bara den.
Men nu var hon loss, stod ganska stadigt, hade bara lite ryckningar och A var pa vag och ska ringa mig sedan for att tala om vad som hander.
Jag borjade den modosamma klattringen for att ta mig ut till Fru Silversvart och Prinsessan igen. Mina anglar. De hade inte rort sig ur flacken nan av dem.
Men so much for att rensa tankarna. Nu fick jag ju an mer att oroa mig over...
Jenny rapporterar via konservburk och bjorntrad fran Wales;
Myra har krashat.
She is down.
Datorn ar dod.
Hon lever endast via mig nu, all the power belongs to me, moahahahaha.
(Hon kommer tillbaka snart dock, och halsar varmt till Er alla.)
She is down.
Datorn ar dod.
Hon lever endast via mig nu, all the power belongs to me, moahahahaha.
(Hon kommer tillbaka snart dock, och halsar varmt till Er alla.)
I'll be right beside you, dear
Fan, fan, fan.
Tårarna har brännt bakom ögonlocken hela dan. Om jag har kort stubin i vanliga fall så har den varit helt och hållet obefintlig idag. Jag har varit kort och kall mot Maken, jag har varit otålig och orättvis mot SmåMyrorna, jag har varit hård och vass mot Prinsessan.
Jag mår skit. Är frustrerad. Ledsen, upprörd, uppgiven.
Och detta pga att mitt hjärta blöder så för min älskade Herr Fux. Han har så ont, så ont. Jag ser det på hans haltande gång, jag ser det på hans kroppshållning, jag ser det i hans ögon. Och jag håller fan på att gå sönder. Så maktlös. Känns som att jag inte kan göra ett skit. Bara sitta och titta på.
Och inte lär väl vädergudarna se till att hålla sig i styr så hagarna torkar upp och håller sig så.
Och inte lär väl markägaren få tummen ur och dränera hagarna, eller åtminstone grusa upp en paddock att ha för de blötaste perioderna.
Och inte lär väl jag få pengar så jag har råd att stå för det själv.
Jag tror visst att Herr Fux kommer bli bra. Jag vågar inte tro annat.
Men jag är också plågsamt medveten om att detta bara är början. Början på en lång blöt jävla vinter.
Och jag har klart för mig att mina älskade hästar tillsammans har åtta, snart tolv, hovar att få uppluckrade och förstörda av den satans vätan.
Jag vet också att underbara Leona kanske inte är det bästa sällskapet just nu.
Hur bra jag än tycker om henne.
Leona Lewis - Run (Snow Patrol)
Hon fick mig nyss att fullständigt bryta ihop, och jag är bara evigt tacksam att ingen såg det. Det var säkert en syn för gudarna.
Jeez. Get a grip, woman. Det här börjar bli pinsamt.
Vuxna människa. Gå och lägg dig.
För så här bra var jag på att inte gräva ner mig i skiten. Eller att blanda in er....
Tårarna har brännt bakom ögonlocken hela dan. Om jag har kort stubin i vanliga fall så har den varit helt och hållet obefintlig idag. Jag har varit kort och kall mot Maken, jag har varit otålig och orättvis mot SmåMyrorna, jag har varit hård och vass mot Prinsessan.
Jag mår skit. Är frustrerad. Ledsen, upprörd, uppgiven.
Och detta pga att mitt hjärta blöder så för min älskade Herr Fux. Han har så ont, så ont. Jag ser det på hans haltande gång, jag ser det på hans kroppshållning, jag ser det i hans ögon. Och jag håller fan på att gå sönder. Så maktlös. Känns som att jag inte kan göra ett skit. Bara sitta och titta på.
Och inte lär väl vädergudarna se till att hålla sig i styr så hagarna torkar upp och håller sig så.
Och inte lär väl markägaren få tummen ur och dränera hagarna, eller åtminstone grusa upp en paddock att ha för de blötaste perioderna.
Och inte lär väl jag få pengar så jag har råd att stå för det själv.
Jag tror visst att Herr Fux kommer bli bra. Jag vågar inte tro annat.
Men jag är också plågsamt medveten om att detta bara är början. Början på en lång blöt jävla vinter.
Och jag har klart för mig att mina älskade hästar tillsammans har åtta, snart tolv, hovar att få uppluckrade och förstörda av den satans vätan.
Jag vet också att underbara Leona kanske inte är det bästa sällskapet just nu.
Hur bra jag än tycker om henne.
Leona Lewis - Run (Snow Patrol)
Hon fick mig nyss att fullständigt bryta ihop, och jag är bara evigt tacksam att ingen såg det. Det var säkert en syn för gudarna.
Jeez. Get a grip, woman. Det här börjar bli pinsamt.
Vuxna människa. Gå och lägg dig.
För så här bra var jag på att inte gräva ner mig i skiten. Eller att blanda in er....
Bilder på Fröken vit
Jag är fortfarande på ett hemskt humör. Har varit och inhandlat mer bandage och andra pinaler och sedan plåstrat om Herr Fux nu på fm. Haltar gör han. Som f-n. Men han stöder åtminstone på hoven idag. Litegrann. Emellanåt.
För att inte gräva ner både mig och er mer i depressionen så kan vi kanske koncentrera oss lite på nytillskottet som jag ska plocka hem vilken dag som helst nu. Det ska iaf bli kul.
Fröken Vit är ju egentligen ingen ny bekantskap. Varken för mig, hästarna eller SmåMyrorna. Hon gick med mina hela första året och SmåMyrorna har ridit henne flera gånger.
Hon är snäll som få. Tacksam att hålla på med och allmänt framåt och nyfiken på livet. Detta trots att hon närmar sig 20.
Hon är trygg med barn och skulle aldrig få för sig några dumheter. Förutom att kanske trava lite för fort och lite för länge...
Hon är inte riden på två år nu, så vi får börja på ruta ett, men det är inget som oroar mig det minsta.
Skulle jag dock få önska lite, så skulle det vara att hon vore något mer skolad än hon är. Visst att hon är riden, men att säga att hon är nåt vidare utbildad är väl att ta i.
Och sen är hon ju inte den vackraste skapelsen på denna jord. Jag blir full i skratt varje gång jag ser henne. Vi snackar den fula ankungen, serni. Den fula ankungen som aldrig växte upp.
Det är tur att hon har ett hjärta av guld. Det övervinner allt.
Jag bjuder på några kort som är tagna hösten -05.
Fröken Vit, ja. Fröken Skit efter dåligt väder, kan jag lova er...
Hennes färg har varit under vilda diskussioner under större delen av hennes liv. Och det verkar som att vi får leva i lite ovisshet där, om man nu inte är överseriös och plockar in proffs, vill säga, som 'på riktigt' utreder hela hennes DNA. Men så viktigt har ingen tyckt att det har varit.
Det är riktigt roligt att diskutera hennes färg med folk. Många olika åsikter.
Jag ska banne mig sätta mig ner och skriva ner mer om hennes färg, så ska ni som tycker det är intressant få läsa och komma med egna åsikter och teorier. Jag ska bara lägga lite energi på att hitta schysst info på nätet, så ni lättare kan hänga med i svängarna.
Så fort jag är klar kommer det inlägget att länkas till här. Men jag varnar er. Det kommer ge huvudbry.
För att inte gräva ner både mig och er mer i depressionen så kan vi kanske koncentrera oss lite på nytillskottet som jag ska plocka hem vilken dag som helst nu. Det ska iaf bli kul.
Fröken Vit är ju egentligen ingen ny bekantskap. Varken för mig, hästarna eller SmåMyrorna. Hon gick med mina hela första året och SmåMyrorna har ridit henne flera gånger.
Hon är snäll som få. Tacksam att hålla på med och allmänt framåt och nyfiken på livet. Detta trots att hon närmar sig 20.
Hon är trygg med barn och skulle aldrig få för sig några dumheter. Förutom att kanske trava lite för fort och lite för länge...
Hon är inte riden på två år nu, så vi får börja på ruta ett, men det är inget som oroar mig det minsta.
Skulle jag dock få önska lite, så skulle det vara att hon vore något mer skolad än hon är. Visst att hon är riden, men att säga att hon är nåt vidare utbildad är väl att ta i.
Och sen är hon ju inte den vackraste skapelsen på denna jord. Jag blir full i skratt varje gång jag ser henne. Vi snackar den fula ankungen, serni. Den fula ankungen som aldrig växte upp.
Det är tur att hon har ett hjärta av guld. Det övervinner allt.
Jag bjuder på några kort som är tagna hösten -05.
Fröken Vit, ja. Fröken Skit efter dåligt väder, kan jag lova er...
Hennes färg har varit under vilda diskussioner under större delen av hennes liv. Och det verkar som att vi får leva i lite ovisshet där, om man nu inte är överseriös och plockar in proffs, vill säga, som 'på riktigt' utreder hela hennes DNA. Men så viktigt har ingen tyckt att det har varit.
Det är riktigt roligt att diskutera hennes färg med folk. Många olika åsikter.
Jag ska banne mig sätta mig ner och skriva ner mer om hennes färg, så ska ni som tycker det är intressant få läsa och komma med egna åsikter och teorier. Jag ska bara lägga lite energi på att hitta schysst info på nätet, så ni lättare kan hänga med i svängarna.
Så fort jag är klar kommer det inlägget att länkas till här. Men jag varnar er. Det kommer ge huvudbry.
Otursförföljd
Jag ger snart upp. Fattar inte... Orkar inte... Vill inte...
Har haft en hel del problem med hovarna på hästarna det senaste.
Det började med att en hovslagarj*vel felverkade dem båda två.
Fru Silversvart blev snedvinklad i frambenen och oridbar i fyra månader. Efter det har hon fått vara framskodd.
Herr Fux blev blåmärkt större främre delen av hovarna, blev mjuk i sulorna och fick grus innanför hovväggarna som följd av det, gick bandagerad i flera veckor och har också fått vara framskodd sen dess.
I somras var det så blött hela tiden så det slog nog rekord i hovbölder på hela denna gudsförgätna ön. Även Fru Silversvart kunde räkna in sig i den statistiken.
Och idag var det så dags igen. Det har ju varit konstant blött i flera veckor nu igen.
Herr Fux stod på tre ben och tänkte inte så mycket som att doppa ner tån i backen. Han tom hotade att måtta ett slag mot mig då jag gick fram för att titta.
Och Herr Fux sparkar ALDRIG. Rejält ont, mao.
Efter lång övertalning fick jag iaf lov känna på honom, utan att riskera en smäll, och kom snabbt fram till att det mycket riktigt satt i hoven.
Jag är inte på humör längre.
Vill bara dra täcket över huvudet och gråta mig till sömns...
Man kan ju alltid hoppas att det hjälper.
Hata, hata, hata.
Down memory lane
Jag var helt säker på att jag har lite gamla bilder på Fröken Vit och satte mig således för att leta igenom fotoarkivet.
Jag hittade ma-ha-hassa bilder och fastnade i evigheter bland alla album.
En gammal favoritbild är en av de som togs då MellanMyra lärde sig cykla.
Den allra första längre sträckan. Alldeles, alldeles själv.
Men nu är jag så trött så ögonen går i kors. Får fortsätta leta efter Fröken Vit en annan dag. För finns där, det gör hon. Hamnar bara lite i skymundan bakom alla bilderna på SmåMyrorna. :)
Jag hittade ma-ha-hassa bilder och fastnade i evigheter bland alla album.
En gammal favoritbild är en av de som togs då MellanMyra lärde sig cykla.
Den allra första längre sträckan. Alldeles, alldeles själv.
Men nu är jag så trött så ögonen går i kors. Får fortsätta leta efter Fröken Vit en annan dag. För finns där, det gör hon. Hamnar bara lite i skymundan bakom alla bilderna på SmåMyrorna. :)
(Ni med lösen har massa nytt!)
Och inte visste jag nåt...
Så skulle jag ha mina små änglar (läs demoner) isäng i tid ikväll igen dårå, när de säger att det inte är någon skola imorgon.
Löjlig ursäkt, tycker jag. Kom med nåt bättre va. Annars är det sängen som gäller.
Men båda var ihärdiga som fanken och efter ett par telefonsamtal så kom det fram att det faktiskt stämmer.
De är lediga imorgon.
Men.
Varför får inte jag veta något då?
The boy does nothing
Vi behöver inte ens diskutera om huruvida den är bra eller inte.
Den har i vilket fall som helst satt sig i skallen på mig. Och jag blir inte av med den.
Som vanligt är jag generös och delar med mig.
Jag vill inte sjunga ensam längre.
Seså. Häng på i refrängen, vettja.
Sucka
Den har i vilket fall som helst satt sig i skallen på mig. Och jag blir inte av med den.
Som vanligt är jag generös och delar med mig.
Jag vill inte sjunga ensam längre.
Seså. Häng på i refrängen, vettja.
Sucka
Lilla Fröken Vit
Ok. Nu hinner jag vara lite tydligare än i morgonens inlägg.
Som ni vet så har SmåMyrorna velat ha en häst till, så att vi kan rida alla tre ihop. För min del skulle det betyda betydligt mindre rännande och slippa få håll och andra krämpor. För Småmyrorna skulle det nog bara betyda att de slipper vänta på morsan...
Medan LillMyra varit ganska ointresserad över färg, namn, storlek och annat på den ev nya hästen, så har MellanMyra haft desto starkare åsikter.
Om det nu skulle vara en ny till dem, vill säga. Helst vill hon ju behålla Herr Fux som sin, vilket jag motsäger mig ganska bestämt. Han är inte direkt nån barnhäst, den där vilden. Och han är dessutom min stora kärlek ju!
Anyhoo. Jag har lagt ut lite krokar till höder och vänster, men varit inställd på att vänta tills framåt våren. Av många anledningar.
Det är både roligare, trevligare och lättare att ha häst på våren och sommaren. Det är om vintern det är tufft och ibland ganska motvilligt som man ger sig av mot stallet. I mörker, kyla, regn och blask.
Det är också vintertid som det är dyrast att ha häst. Foder, täcken och annat, som inte behövs då de går på bete.
Och dyrast är det ju också för oss själva om vintern. Med alla elräkningar, vinterjackor och julklappar.
Men det är ju inte lätt att hitta DEN hästen/ponnyn så jag tänkte ju vara ute i god tid. För en gångs skull. Om mamma läser nu så skrattar hon högt. Är det någon som gör saker impulsivt och helst nyss så är det jag. Och det verkar ju bli så den här gången också...
För. Lösningen fanns närmare än jag hade tänkt mig. Och bättre på alla sätt och vis.
Min underbara L, som jag hyr in hästarna hos, har på oviss tid lånat ut sin lilla ponny till SmåMyrorna. L kommer även i fortsättningen stå för alla kostnader, som tack för att vi håller igång henne. Det kommer på så vis inte kosta mig mer än tid och tålamod. Och det har jag gott om!
Ja, hrm... iaf tid. Det FINNS 24 timmar per dygn.
LillMyra hoppade jämfota i en timme efter att jag talat om det. Hon har ridit Fröken Vit förut, och tycker såååå mycket om henne.
MellanMyra tycker också om Fröken Vit, men hade ju egentligen lite andra krav på vad hon skulle ha för häst. (Kolla länken tidigare i inlägget)
Men erkänn. Korsningsponny, vit, sto... Jag menar. Det lever ju upp till nästan alla kraven som MellanMyra har.
Nu ska vi bara se hur de kommer överrens. Om vem som ska rida vem. Och när. Och hur.
Men så länge de bara ger fan i min älskade Herr Fux, så kommer jag inte lägga mig i. Ett dugg.
Jag har fått min häst tillbaks! :)
Som ni vet så har SmåMyrorna velat ha en häst till, så att vi kan rida alla tre ihop. För min del skulle det betyda betydligt mindre rännande och slippa få håll och andra krämpor. För Småmyrorna skulle det nog bara betyda att de slipper vänta på morsan...
Medan LillMyra varit ganska ointresserad över färg, namn, storlek och annat på den ev nya hästen, så har MellanMyra haft desto starkare åsikter.
Om det nu skulle vara en ny till dem, vill säga. Helst vill hon ju behålla Herr Fux som sin, vilket jag motsäger mig ganska bestämt. Han är inte direkt nån barnhäst, den där vilden. Och han är dessutom min stora kärlek ju!
Anyhoo. Jag har lagt ut lite krokar till höder och vänster, men varit inställd på att vänta tills framåt våren. Av många anledningar.
Det är både roligare, trevligare och lättare att ha häst på våren och sommaren. Det är om vintern det är tufft och ibland ganska motvilligt som man ger sig av mot stallet. I mörker, kyla, regn och blask.
Det är också vintertid som det är dyrast att ha häst. Foder, täcken och annat, som inte behövs då de går på bete.
Och dyrast är det ju också för oss själva om vintern. Med alla elräkningar, vinterjackor och julklappar.
Men det är ju inte lätt att hitta DEN hästen/ponnyn så jag tänkte ju vara ute i god tid. För en gångs skull. Om mamma läser nu så skrattar hon högt. Är det någon som gör saker impulsivt och helst nyss så är det jag. Och det verkar ju bli så den här gången också...
För. Lösningen fanns närmare än jag hade tänkt mig. Och bättre på alla sätt och vis.
Min underbara L, som jag hyr in hästarna hos, har på oviss tid lånat ut sin lilla ponny till SmåMyrorna. L kommer även i fortsättningen stå för alla kostnader, som tack för att vi håller igång henne. Det kommer på så vis inte kosta mig mer än tid och tålamod. Och det har jag gott om!
Ja, hrm... iaf tid. Det FINNS 24 timmar per dygn.
LillMyra hoppade jämfota i en timme efter att jag talat om det. Hon har ridit Fröken Vit förut, och tycker såååå mycket om henne.
MellanMyra tycker också om Fröken Vit, men hade ju egentligen lite andra krav på vad hon skulle ha för häst. (Kolla länken tidigare i inlägget)
Men erkänn. Korsningsponny, vit, sto... Jag menar. Det lever ju upp till nästan alla kraven som MellanMyra har.
Nu ska vi bara se hur de kommer överrens. Om vem som ska rida vem. Och när. Och hur.
Men så länge de bara ger fan i min älskade Herr Fux, så kommer jag inte lägga mig i. Ett dugg.
Jag har fått min häst tillbaks! :)
Children in need
Det samlas det pengar till Children in need. Hela veckan har det varit hur mycket som helst på gång. Olika former av insamlingar. Via radio och tv. Via konserter och auktioner. Via skolor och diverse andra evenemang.
SmåMyrorna for iväg till skolan i morse i valfria kläder och fickorna fulla med mynt. Hela dagen går ut på att samla ihop pengar i skolan. Med hjälp av Fancy dress competition, car boot sale, gissningslekar och tävlingar. För att nämna några saker.
På radion har det varje dag hela veckan varit auktioner på 'Things money can't buy', där pengarna går direkt till Children in need-projektet.
I tisdags så budade någon till sig en 45 minuters privatlektion med gitarrgurun
Mark Knopfler. Detta för inte mindre än 100.000 pund!
Och i måndags betalades det hela 20.000 pund för att få en personlig kärlekssång skriven av Katie Melua.
Bara för att ta ett par exempel. Det pågår massor!
Brukar ni donera pengar?
Och isf till vad?
SmåMyrorna for iväg till skolan i morse i valfria kläder och fickorna fulla med mynt. Hela dagen går ut på att samla ihop pengar i skolan. Med hjälp av Fancy dress competition, car boot sale, gissningslekar och tävlingar. För att nämna några saker.
På radion har det varje dag hela veckan varit auktioner på 'Things money can't buy', där pengarna går direkt till Children in need-projektet.
I tisdags så budade någon till sig en 45 minuters privatlektion med gitarrgurun
Mark Knopfler. Detta för inte mindre än 100.000 pund!
Och i måndags betalades det hela 20.000 pund för att få en personlig kärlekssång skriven av Katie Melua.
Bara för att ta ett par exempel. Det pågår massor!
Brukar ni donera pengar?
Och isf till vad?
Yeeey
Jag har fått en ponny, jag har fått en ponny.
Going bonkers
Tänkte mig en lång, lugn och härlig tur i det underbara höstvädret idag. Sadlade Fru Silversvart, kopplade Prinsessan och gav mig av. Solen strålade, tidvattnet var ute och det var ganska tidigt, så det var inte många som tagit sig ut. Stranden låg nästan öde. Orörd för dagen. Bara solen som reflekterades i den ännu fuktiga sanden.
Efter att ha passerat några morgonpigga hundägare så kopplade jag loss Prinsessan och förberedde mig för en lång härlig galopp. Inte in i solnedgången, men väl rakt in i morgonsolen som bländade både från himlen, havet och sanden. Underbart vackert och jag tänkte jag skulle dela med mig lite av det hela. Så jag plockade upp mobilen och slog igång inspelningen.
Joråsåattemenvisst.
Dårå.
Så såhär bra bidde det med det:
Ett hästskrälle som fick för sig att det inte alls gick att galoppera med solen i ögonen, utan bara att trava och ta ett par bocksprång mellan varven.
Och ett yrväder till hund som bara väntade på att det skulle bli lite fart på matte och häst. För ju fortare det går - desto roligare är det.
Tydligen.
Så jag gav upp, lade tillbaka telefonen i fickan och tog tag i situationen.
Och tog reda på vem av fröknarna som var snabbast.
Gissa vem...!
Efter att ha passerat några morgonpigga hundägare så kopplade jag loss Prinsessan och förberedde mig för en lång härlig galopp. Inte in i solnedgången, men väl rakt in i morgonsolen som bländade både från himlen, havet och sanden. Underbart vackert och jag tänkte jag skulle dela med mig lite av det hela. Så jag plockade upp mobilen och slog igång inspelningen.
Joråsåattemenvisst.
Dårå.
Så såhär bra bidde det med det:
Ett hästskrälle som fick för sig att det inte alls gick att galoppera med solen i ögonen, utan bara att trava och ta ett par bocksprång mellan varven.
Och ett yrväder till hund som bara väntade på att det skulle bli lite fart på matte och häst. För ju fortare det går - desto roligare är det.
Tydligen.
Så jag gav upp, lade tillbaka telefonen i fickan och tog tag i situationen.
Och tog reda på vem av fröknarna som var snabbast.
Gissa vem...!
Helloooo?
Just checkin' whatcha doin'.
Hundreds of children under 10 hospitalised with alcohol problems
Det har varit stora samtalsämnet de senaste dagarna.
På radio. På tv. På puben. Utanför skolan. Med grannen.
Siffror är skrämmande.
A child under ten is admitted to hospital to be treated for alcohol-related problems once every three days in England, according to Government figures revealed today.
Read all....
På radio. På tv. På puben. Utanför skolan. Med grannen.
Siffror är skrämmande.
A child under ten is admitted to hospital to be treated for alcohol-related problems once every three days in England, according to Government figures revealed today.
Read all....
Sol, vind och vat... eh... lera
Äntligen en solig dag igen! Blåser rejält gör det fortfarande, men det är åtminstone soligt och uppehåll.
Har inte ridit på fem (!!) dagar och hästarna har inte alls tyckt det varit trevligt. Lite gladare blev de iaf då jag fick öppna upp hagen ordentligt. Jag såg det som att det skulle ha större och på så vis torrare yta. De såg det som att julbordet var framdukat. Jag fick knappt runt sadelgjorden på Fru Silversvart idag...
Nu får det gärna vara uppehåll ett bra tag, om jag får bestämma. Det är ett jäkla klafsande i hagarna och jag är fasligt trött på att borsta leriga hästar. Kolla in Herr Fux, så förstår ni.
Och efter att farit runt i hagarna mellan strax efter nio och halv ett -inklusive med på ridtur- så såg Prinsessan ut så här:
Men lycklig, det var hon.
Tills vi kom hem och hon blev kommenderad att stanna i hallen. Nu är jag ingen poppis matte längre.
Vänta bara tills hon inser att hon ska under duschslangen...
Har inte ridit på fem (!!) dagar och hästarna har inte alls tyckt det varit trevligt. Lite gladare blev de iaf då jag fick öppna upp hagen ordentligt. Jag såg det som att det skulle ha större och på så vis torrare yta. De såg det som att julbordet var framdukat. Jag fick knappt runt sadelgjorden på Fru Silversvart idag...
Nu får det gärna vara uppehåll ett bra tag, om jag får bestämma. Det är ett jäkla klafsande i hagarna och jag är fasligt trött på att borsta leriga hästar. Kolla in Herr Fux, så förstår ni.
Och efter att farit runt i hagarna mellan strax efter nio och halv ett -inklusive med på ridtur- så såg Prinsessan ut så här:
Men lycklig, det var hon.
Tills vi kom hem och hon blev kommenderad att stanna i hallen. Nu är jag ingen poppis matte längre.
Vänta bara tills hon inser att hon ska under duschslangen...
Vad sa du att du sa, sa du?
-Can I have the yellow fleece hoody?
-WHAT about a flies pudding??
Myra Vs LillMyra
-Can we go bowling?
-Nope. Du är hemma från skolan och får inte gå ut.
-If daddy give us a ride in the car?
-Men du är hemma från skolan för att du är sjuk. Då kan vi inte åka och hitta på massa roligheter heller.
-Pleeeeease, mum. I'll do anything you say!
-Det låter trevligt. Men vi kan ändå inte åka någonstans.
-I'll serve you food in bed.
-Ho ho ho. Det skulle jag vilja se!
-And decorate the house.
-Decorate the house?
-Yeah. I'll even brush your hair.
-Tempting, very tempting. But still no.
-Then I wont tidy my room! So there!
Stiff, and stuck, kinda...
-Mum. I can't go to school today. 
-No, I know, hun, you're coughing to much.
-No! It's not that. This is me, and I'm stuck.
she shot my dog
Fick ett sms av förra veckans födelsedags.. eh.. 'barn' idag. Hon var ju bland dem som var här igår, och hon hjälpte till att öppna champagnen, som blivit över sedan J och L gifte sig tidigare i höst.
Jag tror det räcker med henne mess, för att ni ska hänga med på hur det gick...
give poor prinsessan a kiss off me, after i shot her on the head with the cork.
sorry doggy
Wales, detta Wales.
Det walesiska språket är ju ett kapitel för sig.
När vi flyttade hit, hade jag fått för mig att börja på college i Cardiff, och läsa både engelska och walesiska. Engelskan för att smörja upp min ack så rostiga skolengelska, och walesiska mest för skojs skull.
Det slutade dock med att jag inte läste nåt.
På intagningsprovet till engelskakursen hade jag 84% och läraren undrade vad sjutton jag gjorde där. Jag kunde inte annat än att hålla med.
Walesiskan ångrade jag mig blixtsnabbt på, då jag insåg vilket jäkla språk det är! Jag är vare sig klipsk eller tålmodig nog för att få nån ordning på varken meningsuppbyggnader eller korrekta uttal.
Kolla bara in alfabetet:
a, b, c, ch, d, dd, e, f, ff, g, ng, h, i, (j), l, ll, m, n, o, p, ph, r, rh, s, t, th, u, w, y
Och tro för allt i världen inte att de uttalas på det viset som man skulle kunna tycka.
Eller önska. För enkelhetens skull.
Men jag misströstar inte. Känner det inte ens som något smäre nederlag.
Jag har hört så många dråpliga historier om missförstånd och annat med walesiskan inblandad i, så jag vet varken ut eller in. Fasligt roligt är det iaf. Nu senast hände det här vilket har varit bra mycket mer uppmärksammat än alla andra underbara blunders.
När vi flyttade hit, hade jag fått för mig att börja på college i Cardiff, och läsa både engelska och walesiska. Engelskan för att smörja upp min ack så rostiga skolengelska, och walesiska mest för skojs skull.
Det slutade dock med att jag inte läste nåt.
På intagningsprovet till engelskakursen hade jag 84% och läraren undrade vad sjutton jag gjorde där. Jag kunde inte annat än att hålla med.
Walesiskan ångrade jag mig blixtsnabbt på, då jag insåg vilket jäkla språk det är! Jag är vare sig klipsk eller tålmodig nog för att få nån ordning på varken meningsuppbyggnader eller korrekta uttal.
Kolla bara in alfabetet:
a, b, c, ch, d, dd, e, f, ff, g, ng, h, i, (j), l, ll, m, n, o, p, ph, r, rh, s, t, th, u, w, y
Och tro för allt i världen inte att de uttalas på det viset som man skulle kunna tycka.
Eller önska. För enkelhetens skull.
Men jag misströstar inte. Känner det inte ens som något smäre nederlag.
Jag har hört så många dråpliga historier om missförstånd och annat med walesiskan inblandad i, så jag vet varken ut eller in. Fasligt roligt är det iaf. Nu senast hände det här vilket har varit bra mycket mer uppmärksammat än alla andra underbara blunders.
Höst Vs Sommar
Vinden viner utanför, och jag kan lova att gardinerna svajar också. Men jag vägrar helt sonika att titta på dem, då jag kommer bli än mer frusen om jag ser att det drar in.
Regnet piskar mot rutorna och jag har på pin tji dragit för gardinerna för att slippa se det. Gardinerna som inte svajar, dårå... *harkel*
Maken skulle hem till J och fixa med hans dator, och tog då med sig MellanMyra. J's fru D är visst väldigt duktig på flöjt! Får se om hon kan banka lite vett i MellanMyras hysteriska blåsande i den där tingesten. Sen på fredag har MellanMyra sin första musiklektion i skolan, och då kan det ju vara skönt om hon vet litegrann vad det är hon håller på med.
Mig får hon då ingen hjälp av. Inte för att jag inte vill, utan för att jag inte kan. En flöjt låter, så långt sträcker sig min kunskap där.
LillMyra ligger nerbäddad i sin säng och tittar på film. Hon hostar så jag tror lungorna ska ploppa ur på det stackars barnet. Men febern verkar ha lagt sig och idag åt hon tom med god aptit, så nog är hon på bättringsvägen alltid.
Själv har jag försökt hålla huvudet kallt idag. Jag tror jag lidit av något som kan liknas vid baksmälla. Kanske, eventuellt. Hmm...
Längtar till sommaren gör jag också.
Tänk. Det var inte länge sedan som det var juli och vi tränade på att stå på huvudet nere på stranden. Med vi menar jag inte jag dårå, utan SmåMyrorna. Jag utsätter mig inte för sånt mer. Går inge' bra...
Har ni fest, eller...?
Och helt plötsligt skulle hela den kvinnliga delen av förra helgens födelsedagsfirare mötas upp i MyrStacken.
För Taco och X Factorkväll.
De rumlar in om en timme.
Eller två.
Man vet inte så noga med det där gänget.
Jag är inte klar i köket. Inte i vardagsrummet. Och inte i badrummet.
Jag är inte duschad. Än mindre ombytt och sminkad.
Jag har inte ens börjat med maten.
Men jag har insett att jag inte kommer att hinna.
Och bestämt mig för att det inte gör något.
Det är en bra sak, för att vara jag.
Tänker inte stressa sönder kvällen.
SmåMyrorna fixar i vardagsrummet.
Medan jag bloggar.
Strålande arbetsfördelning.
Ha nu en trevlig lördagkväll. Det tänker jag ha!
Halv sju
Lördag morgon halv sju. Halv sju!
Gissa vad jag vaknade av...
Ger träning färdighet eller hörselskador...?
MellanMyra fick hem sin efterlängtade flöjt idag.
Hon är helt lyrisk.
Hon har tränat ihärdigt sen hon kom hem efter skolan.
Hon... eh... hon kan inte så bra.
Än.
Oh Lord, låt det vara ett än på slutet.
Som tack för hjälpen
När jag kom till hästarna idag, och öppnade fodertunnan, så låg det en påse i. I påsen fanns en stort låda med choklad, avmaskning, och ett tackkort.
'Dear Myra.
Sorry I missed you and havent been in contact for a while. Heres a little pressy for looking after my broccolli plus wormers for your horses.
See ya. /L'
Jag undrar jag om hon ens sett sin broccoli än...
'Dear Myra.
Sorry I missed you and havent been in contact for a while. Heres a little pressy for looking after my broccolli plus wormers for your horses.
See ya. /L'
Jag undrar jag om hon ens sett sin broccoli än...
I'm (almost) normal. Are you?
Här kommer ett litet roligt test....
Ta dig ett par minuter för denna lek, den är rätt mystisk...
Följ instruktionerna så snabbt som möjligt, men läs inte vidare på nästa fråga innan du svarat på den föregående.
Du behöver inte skriva ner svaren, bara svara i huvudet och gå vidare till nästa fråga.
Hur mycket är: 12+18
RIKTIGT 30
3+56
RÄTT 59
89+2
YES YES 91
12+53
JAJEMÄN! 65
75+26
RÄTT IGEN 101
25+52
JOPP 77
63+32
ALLDELES RIKTIGT 95
Jag vet! Matematik är hårt arbete, men det betalar sig!!!!
Kom igen, ett par till...
123+5
KORREKT 128
111+222+333?
Fick du det till 666? Rätt!!!
SNABBT NU! TÄNK PÅ ETT VERKTYG OCH PÅ EN FÄRG!
LITE LÄNGRE NED
LITE TILL...
BARA LITE TILL...
Du har tänkt på en HAMMARE och RÖD, inte sant???
Om du inte har tänkt på en röd hammare, är du bland de 2% som har en annorlunda (onormal) hjärna 98% tänker på en hammare och röd, när de utför denna uppgift.
Själv tänkte jag hammare och blå.
Inte visste jag...
...att myror kunde kraxa.
Igår kväll, innan fyrverkerierna satte igång, så sprang LillMyra runt på stranden i bara tunn tröja. Vinterjackan låg i en hög brevid mig, där jag satt på klipporna och filosoferade.
Hon skulle inte ha jackan. För det hade inte MellanMyra. Att MellanMyra hade tjock fodrad väst på sig, hörde minsann inte till diskussionen.
Både Maken och jag gjorde några halvhjärtade försök att få henne att ta på sig jackan, men detta utan resultat.
Fast det blev resultat av det hela sen ändå. I form av en hostande och febrig lillasyster.
Vi ligger nerbäddade i sängen hon och jag, och tittar på film.
Efter film.
Efter film.
Maken har köpt Toblerone. Till helgen tror jag.
Det kommer nog inte räcka tills dess...
(Ni med lösen har mer att läsa!)
Guy Fawkes - Bonfire Night
Varje år, det 5:e november, firas det Guy Fawkes night.
Eller Bonfire Night, Cracker Night, Fireworks Night, Bommy Night.
You choose. Kärt barn har många namn.
Själv firar jag inte så mycket 'av rätt anledning' utan ser det mer som en kul grej.
Och jag verkar inte direkt ensam om den inställningen...:
Bonfire Night is a uniquely British event when we "celebrate" the discovery of the Gunpowder Plot against the King and Parliament in the early 17th Century. In fact, nobody cares about the origins of the celebration anymore, but we all enjoy a good bonfire, firework display, and sausages on the 5th November each year!
Men titta vilka bra kort jag fick med min mobilkamera.
Strålande.
Här ser ni folkmassan på stranden, med diverse ljuskällor såsom tomtebloss, lysande svärd, blinkande kaninöron...
....eller dessa hysteriskt blinkande små vindsnurrorna som SmåMyrorna for runt med.
Och här har fyrverkerierna startat och elden skymtar nere i vänstra hörnet.
Är det inte fantastiska bilder så säg!
Eller Bonfire Night, Cracker Night, Fireworks Night, Bommy Night.
You choose. Kärt barn har många namn.
Själv firar jag inte så mycket 'av rätt anledning' utan ser det mer som en kul grej.
Och jag verkar inte direkt ensam om den inställningen...:
Bonfire Night is a uniquely British event when we "celebrate" the discovery of the Gunpowder Plot against the King and Parliament in the early 17th Century. In fact, nobody cares about the origins of the celebration anymore, but we all enjoy a good bonfire, firework display, and sausages on the 5th November each year!
Men titta vilka bra kort jag fick med min mobilkamera.
Strålande.
Här ser ni folkmassan på stranden, med diverse ljuskällor såsom tomtebloss, lysande svärd, blinkande kaninöron...
....eller dessa hysteriskt blinkande små vindsnurrorna som SmåMyrorna for runt med.
Och här har fyrverkerierna startat och elden skymtar nere i vänstra hörnet.
Är det inte fantastiska bilder så säg!
Hångelkrångel
Min RSS har krånglat.
Jag har suttit här i min enfald och funderat över varför ni bloggar så dåligt.
Det har ni inte.
Det är min RSS som inte har varit på humör.
Då vart inte jag heller på humör.
Nu har jag fixat och trixat och tagit bort och lagt dit och ändrat och donat och börjat om.
Det har tagit en himlans tid, och nu är jag så trött så jag har ingen aning om hur många jag har glömt och missat och hur många andra blunders jag lyckats med. Får sova lite på saken och fortsätta i morgon. Och skriva om Bonfire Night, som det varit ikväll. Det var det jag skulle göra, och inte fippla runt i RSS'en...
Men nu vet ni iaf vad mina uteblivna rutinbesök beror på.
Denna underbara teknikens värld. Som jag är ett stort fan av. Då den fungerar!
Eh.. Nääää. Inlägget har inget med hångel att göra. Jag kom bara inte på nåt annat just nu som rimmade med krångel. Sowwy.
(Ni med lösen har en hel massa myrligt att kolla in.)
Jag har suttit här i min enfald och funderat över varför ni bloggar så dåligt.
Det har ni inte.
Det är min RSS som inte har varit på humör.
Då vart inte jag heller på humör.
Nu har jag fixat och trixat och tagit bort och lagt dit och ändrat och donat och börjat om.
Det har tagit en himlans tid, och nu är jag så trött så jag har ingen aning om hur många jag har glömt och missat och hur många andra blunders jag lyckats med. Får sova lite på saken och fortsätta i morgon. Och skriva om Bonfire Night, som det varit ikväll. Det var det jag skulle göra, och inte fippla runt i RSS'en...
Men nu vet ni iaf vad mina uteblivna rutinbesök beror på.
Denna underbara teknikens värld. Som jag är ett stort fan av. Då den fungerar!
Eh.. Nääää. Inlägget har inget med hångel att göra. Jag kom bara inte på nåt annat just nu som rimmade med krångel. Sowwy.
(Ni med lösen har en hel massa myrligt att kolla in.)
Teamwork ger resultat
+ 
+ 
+ 
+ 
= 
Med fötterna på jorden
Tom min hovslagare retar Herr Fux över hans små fötter. Han säger att det är som att sko en liten shettis.
När han sen dessutom uppmärksammade mina små skor och jag lovat och bedyrat att jag inte alls hade vikt fötterna dubbelt i dem, så hade han vansinnigt roligt åt det hela. 'Perfect match' och allt han muttlade om.
Vi trivs iaf, Herr Fux och jag, och skulle inte alls vilja klampa runt i några 42'or eller stora ardennerskor.
Men det är klart. Då jag lägger nyckelknippan brevid hovavtrycken, så inser jag också att han inte direkt har några båtar och klampar runt med...
Ett jädra övertramp har han dock, med tanke på hur stroppig och trippig han är.
Högklackat på, och han skulle kunna tjäna storkovan som Drag Queen.
Jag får nog fundera lite på det....
När han sen dessutom uppmärksammade mina små skor och jag lovat och bedyrat att jag inte alls hade vikt fötterna dubbelt i dem, så hade han vansinnigt roligt åt det hela. 'Perfect match' och allt han muttlade om.
Vi trivs iaf, Herr Fux och jag, och skulle inte alls vilja klampa runt i några 42'or eller stora ardennerskor.
Men det är klart. Då jag lägger nyckelknippan brevid hovavtrycken, så inser jag också att han inte direkt har några båtar och klampar runt med...
Ett jädra övertramp har han dock, med tanke på hur stroppig och trippig han är.
Högklackat på, och han skulle kunna tjäna storkovan som Drag Queen.
Jag får nog fundera lite på det....
I röjartagen
Sådär ja. Då var lovet över. Gick med raketfart, och för mig hade SmåMyrorna gärna fått vara hemma en vecka till. Minst. Men nu tror jag att de går i skolan hela vägen fram till jul. Inte ens nån futtig liten studiedag, om jag inte har helt fel.
MellanMyra har redan börjat storplanera inför julen. Hon önskar sig nya ridkläder, från topp till tå. Och så önskar hon sig en häst, så att jag 'kan få tillbaka Herr Fux'. Hon är givmild, det lilla barnet...
Men jag får nog se mig som icke hästägare ett bra tag framöver, för hon vet precis vad hon vill ha, och inget annat duger. Så om någon hittar en kolsvart islandshäst, så svart så den nästan ser blå ut, så kan ni väl säga till.
Oh, ja just ja, det måste vara en hingst också, möööjligtvis en valack, och han ska heta Diablo. Ni ser, hon vill att Fru Silversvart ska få fölis, och hon har räknat ut att det är Herr Fux's 'fel' att det inte blir några föl. Han har ju varit hos doktorn.
Men som ni säkert redan har förstått, så med dessa krav, så lär det dröja bra länge innan hon får sig sin pålle. Och jag min.
Jag har fått rejäl fart på Maken idag. Vi har rensat ur hela lillarummet och varit en runda till tippen. Fällde sätena och lyckades fylla hela jeepen så vi knappt fick igen bakluckan. Nu har Maken fått ihop mitt solarie och tagit ut alla sina pryttlar till garaget, och jag har röjt och sorterat bland sommar- och vinterkläder. Och alla dessa skor.
Har väl ett par timmar kvar innan vi är helt klara, så jag får nog resa på mig igen. Har ridlektioner i em och vill vara klar till dess. Har ingen lust alls att komma hem till ett rörigt hem efter att ha varit ute och hästat i flera timmar.
Men först ska det visst ätas. Hojtas det nerifrån köket.
Det är kallt att va' glömsk
Hon som bodde här före oss. Hon var inte den mest stabila. Ur ekonomisk synpunkt. Det gick så långt att gasbolaget tröttnade på obetalda räkningar och satte in en top up-mojäng på värmepannan.
Det funkar så att man får ett kort som man får ladda upp med pengar, sedan trycka kortet i mojängen på pannan, och på så vis ha tillgång till gas för det summan man har laddat kortet för.
Jag slet mitt hår, då vi först flyttade hit (det hade säker Maken också gjort, om han hade något) och tyckte det var fruktansvärt krångligt. Vi ringde gasbolaget och hörde oss för. De kunde visst komma ut och 'byta tillbaka' så det fungerade som vanligt med räkningar i efterhand, men det hade kostat oss en smärre förmögenhet och vi backade.
Nu har vi vant oss vid kortet och jag tycker faktiskt det är helt ok. Man har full koll på jur mycket gas man gör åt, och jag både Maken och jag är mer noga med att tänka oss för, då det kommer till värme och varmvatten. Jag är helt säker på att vi tjänar på det i längden.
Men.
Jodå.
Såklart det ska vara ett men.
Det hör till.
Även om vi börjar få ganska bra koll på hur länge gasen räcker, så är det väl självklart så att vi stup i kvarten glömmer bort det. Och jag lovar er. Ett stenhus vid den blåsiga kusten blir snabbt kall. Iskallt!
Inatt var det iskallt. Milt uttryckt.
När jag kom hem vid tvåsnåret och avlöste mina underbara barnvakter så var det fortfarande ganska varmt, även om elementen sedan ett bra tag hade slutat värma. Men vid tre, då jag skulle krypa isäng så höll jag fasen på att dö. Letade fram min ljusblå flanellpyjamas och, håll i er, strumpor! innan jag tog ett djupt andetag och stålsatte mig för de kalla lakanen.
Textade Maken, som var kvar på partyt, att komma till undsättning. Det finns en fem punds emergency som man kan slå igång om pengarna tar slut, och denna funktion är jag evigt tacksam för. Men detta gör man i studion. Och nyckeln hade såklart Maken i fickan. Himlans fiffigt.
Nu är det iaf hyfsat varmt igen men jag undrar så.
Varför, varför, varför kyls det ner på nolltid, för att sedan ta ett halvt dygn att få varmt igen. Det är inte rättvist. Jag hade så gärna haft det tvärtom istället...
Fick f'resten ett mess från födelsedagsbarnet nyss:
I am fucin so ill my head's thumpin an I keep tryin 2 throw my guts up
Just thought 2 share my sufferin x
Och jag svarade pedagogiskt:
Strange. I'm feeling good.
Must ave smthng 2 do wiv age...
Det funkar så att man får ett kort som man får ladda upp med pengar, sedan trycka kortet i mojängen på pannan, och på så vis ha tillgång till gas för det summan man har laddat kortet för.
Jag slet mitt hår, då vi först flyttade hit (det hade säker Maken också gjort, om han hade något) och tyckte det var fruktansvärt krångligt. Vi ringde gasbolaget och hörde oss för. De kunde visst komma ut och 'byta tillbaka' så det fungerade som vanligt med räkningar i efterhand, men det hade kostat oss en smärre förmögenhet och vi backade.
Nu har vi vant oss vid kortet och jag tycker faktiskt det är helt ok. Man har full koll på jur mycket gas man gör åt, och jag både Maken och jag är mer noga med att tänka oss för, då det kommer till värme och varmvatten. Jag är helt säker på att vi tjänar på det i längden.
Men.
Jodå.
Såklart det ska vara ett men.
Det hör till.
Även om vi börjar få ganska bra koll på hur länge gasen räcker, så är det väl självklart så att vi stup i kvarten glömmer bort det. Och jag lovar er. Ett stenhus vid den blåsiga kusten blir snabbt kall. Iskallt!
Inatt var det iskallt. Milt uttryckt.
När jag kom hem vid tvåsnåret och avlöste mina underbara barnvakter så var det fortfarande ganska varmt, även om elementen sedan ett bra tag hade slutat värma. Men vid tre, då jag skulle krypa isäng så höll jag fasen på att dö. Letade fram min ljusblå flanellpyjamas och, håll i er, strumpor! innan jag tog ett djupt andetag och stålsatte mig för de kalla lakanen.
Textade Maken, som var kvar på partyt, att komma till undsättning. Det finns en fem punds emergency som man kan slå igång om pengarna tar slut, och denna funktion är jag evigt tacksam för. Men detta gör man i studion. Och nyckeln hade såklart Maken i fickan. Himlans fiffigt.
Nu är det iaf hyfsat varmt igen men jag undrar så.
Varför, varför, varför kyls det ner på nolltid, för att sedan ta ett halvt dygn att få varmt igen. Det är inte rättvist. Jag hade så gärna haft det tvärtom istället...
Fick f'resten ett mess från födelsedagsbarnet nyss:
I am fucin so ill my head's thumpin an I keep tryin 2 throw my guts up
Just thought 2 share my sufferin x
Och jag svarade pedagogiskt:
Strange. I'm feeling good.
Must ave smthng 2 do wiv age...
Långt blir länge
Man tar sig inte alltid så långt under morgonpromenaderna.
Även om man är ute bra länge.
Alla går inte så fort.
Eller alls...
Men vi kan väl sätta oss en stund.
Vi andra också.
Fast...
Vad väntar vi på..?
Även om man är ute bra länge.
Alla går inte så fort.
Eller alls...
Men vi kan väl sätta oss en stund.
Vi andra också.
Fast...
Vad väntar vi på..?
Ready or not?
Ok.
MyrPappa tog LillMyra och drog iväg för att lämna henne hos MyrKompis för sleep over.
MellanMyra har fixat och trixat för fulla muggar här hemma, för att bli klar innan hennes kompis + två barnvakter kommer.
Jag har duschat, klätt på mig, funderat, suckat, bytt om, torkat håret, bytt om, sminkat mig, bytt bh, fixat håret, bytt om, målat naglarna och valt skor.
Och nu tror jäklar att jag börjar bli klar. I tid!
Barnvakterna dundrar inte in förrän om 20 minuter, vinet är inslaget, bacardin är framtagen och.... jädrans!
Prinsessan måste ut! Jag har glömt kissrundan. Attans...
Måste dra.
Be afraid. Be very afraid.
I somras, då MyrMormor var här, så skrev SmåMyrorna en lapp där det stod
'Stand here and read this:'.
Den satte de på väggen i trappan upp till vinden, och under den en annan lapp där det stor något som man knappt kunde se vad det stod på. Men om man (läs MyrMormor) tog av sig glasögonen och mer eller mindre kröp in i pappret, så kunde man, med lite vilja, urskilja orden 'You're dead'. Fast det hann man oftast inte, för vid det laget hade man redan åkt dit. Genom att få glitter, eller andra saker, i huvudet.
Efter att man (läs fortfarande MyrMormor) gått på det hela tre gånger i rad, så hade man fattat poängen, och SmåMyrorna vände uppmärksamheten mot mamman istället. Hon hade dock fattat att något skumt var i görningen redan innan MyrMormor läste första gången, så den gicks inte på nått mer.
Efter detta har det faktiskt varit lugnt på lappar. Vilket är ovanligt. Men skönt.
Idag kom det så upp en igen. Ovanför handfatet.
Och jag vet inte vad jag har att vänta.
Än...
'Stand here and read this:'.
Den satte de på väggen i trappan upp till vinden, och under den en annan lapp där det stor något som man knappt kunde se vad det stod på. Men om man (läs MyrMormor) tog av sig glasögonen och mer eller mindre kröp in i pappret, så kunde man, med lite vilja, urskilja orden 'You're dead'. Fast det hann man oftast inte, för vid det laget hade man redan åkt dit. Genom att få glitter, eller andra saker, i huvudet.
Efter att man (läs fortfarande MyrMormor) gått på det hela tre gånger i rad, så hade man fattat poängen, och SmåMyrorna vände uppmärksamheten mot mamman istället. Hon hade dock fattat att något skumt var i görningen redan innan MyrMormor läste första gången, så den gicks inte på nått mer.
Efter detta har det faktiskt varit lugnt på lappar. Vilket är ovanligt. Men skönt.
Idag kom det så upp en igen. Ovanför handfatet.
Och jag vet inte vad jag har att vänta.
Än...