Myras Mysterier

Om det är efterdyningar efter helgens mående, eller annan form av infektion som spökar i kroppen, vet jag inte. Är inte intresserad heller. Bara allmänt trött och irriterad på att inte vara på topp.
Herr Fux tog tillfället i akt idag, då jag satt där på hästryggen och var sådär lagom ofokuserad, och har både plogat sig fram som en isbrytare, stegrat sig och gjort piruetter. Hade han inte varit så skrymmande och dyr i frakt så hade jag sålt han på Ebay.

Man kan ju alltid undra varför jag är uppe vid den här tiden.
En tisdag.
Och hänger tvätt.

Jag måste bli bättre på planering.
Åtmonstone vad gäller tvätten.

...fast i Sverige.
Eller rättare sagt bara i Myras Mysterier.
Men i af;
Vilket/vilka ord tycker ni är de/t vackraste som finns?

Myrmormor 19.41
Så här är det: Min mobil har druckit rödvin. Dumt, jag vet det, men så är det. Efter det så funkar inte alla knappar som de ska. Min fråga är: har ni nån övergiven, nykter mobil till mig? Eller alt vilken modell ska jag köpa?

Myra 20:03
Om nu mobilen supit till det, var den ego och tog allt själv, eller delade den med sig till sim-kortet?

Myrmormor 20:04
det är bara en del knappar som inte vill. T ex den man använder när man vill ringa...
20:04
jag fick ta ur batteriet och torka det, sen ladda och göra nya inst
20:05
själv drack jag öl
20:05
all pga HV:s guld

Vad ska jag ta mig till med tanten?? Behöver jag bli orolig?
Eller räcker det med att hon får en ny mobil?

Mår ju nästan bra idag. Har fortfarande inte fått i mig nån mat, men tänkte se om jag kan ändra på det om en liten stund. Igår fick jag i mig en hel fiskfile och lite ris. Men det tog fyra timmar och tre omgångar.

Har varit hos hästarna iaf. Lagom skitiga efter två dagar utan rykt. Men nu är de representabla igen. Och så har jag jobbat Herr Fux från marken. Duktig gris, är han.

Tränat hund har jag också gjort. Eller monster. Ett par bekanta som har skaffat sig den största boxern jag någonsin sett. Han når fan till höfterna på mig när han står brevid, och kan lägga hakan upp på brösten (mina dårå....) bara genom att sträcka på halsen lite. 12 månader gammal!  Och han är allt annat än väluppfostrad.
Dominant liten sate är det, och jag som inte var på topp idag skulle kanske avstyrt mötet. Men ger man sig in i leken så..... Jag tröstar mig med att han var tröttare än jag då vi, en timma senare, skiljdes åt. Och matte har fått hundra saker att tänka på, och praktisera, tills om ett par dagar då vi sluter upp igen. Prinsessan skötte sig mer eller mindre exemplariskt och agerade värsta role model för denna koloss till till unghund. Men visst såg jag att hon allra helst ville äta upp honom...

Ska se om jag får i mig lite mat nu då. Och vila mig en stund. Har två ridlektioner att lägga energi på i em, då jag bara inte har hjärta att ställa in.

Maken har legat och dragit stora timmerstockar uppe i sovrummet. Ända tills för en timme sedan. Han är bakfull. Stackarn. Säkert döende.

Själv håller jag igång sen flera timmar tillbaka med ungar och hundar så gott jag kan. Hästarna har jag dock leasat ut idag. Jag har maginfluensa.

Jag är inte helt nöjd med uppdelningen.

Efter tio minuter med gråtande LillMyra gav jag upp och traskade nerför trappan och in i studion för att be Maken komma och hjälpa till. Lite svårt att hålla mig för skratt, hade jag, men jag bet tappert ihop och visade upp en gravallvarlig min. Han såg såklart att det var något i görningen, men då jag sa att det gällde hans yngsta dotter så följde han genast med.
Det tog ytterligare fem minuter och en hel del tårar (och dämpat fnitter från mamman), men sen kom hon loss, liten. Och hon har lovat dyrt och heligt att inte trassla in benen i trappräckena igen. Eller armarna. Eller huvudet.

Med ett rött och svullet knä, ska vi nu sätta oss i soffan och fika oss glada igen. Det behövs, för hjälp vilken pärs det var...

Troooo på när det är såhär?

-God created the world, mum. Did you know that? säger MellanMyra
-Mmmm... Did he? svarar jag och känner leendet leka i mungipan. Det där är en teori som jag själv aldrig lyckats svälja med hull och hår.
Jag tror. Men inte på det där.
Att det finns 'något' är jag fullständigt övertygad om, men inte att det kan kallas Jesus. Eller Gud.
Övernaturligheter och nån form av annan dimension ligger mig ganska nära hjärtat. Men jag är nog mer mot 'the dark side' än tilltro till en person som enbart frambringar det goda.

Jag sätter helt klart tro och hopp direkt till människan i sig självt, än till någon som, enligt mig, enbart visar sig genom troende och tanke.
Likaså skuld. Det är människan själv som står för sina handlingar. Mer eller mindre påverkad av omgivningen, visst, men i sista änden är det ändå upp till dig själv vad, och hur, du gör. Försök inte skylla ifrån dig.

Ett par av mina närmsta vänner här är troende och vi har många intressanta diskussioner. Jag har varit med dem i kyrkan vid några tillfällen och rockat loss (nåja inte jag då, men ni ska bara veta vad det svänger. De har liveband som poppar så fönsterrutorna skallrar). Inte för att jag tror på Gud, och inte för att jag håller med dem, utan för att jag finner det intressant detta med vad det är som lockar människor att gå denna vägen. Sen får jag också mer kött på benen och blir än säkrare på var jag själv står. Man kan inte ta avstånd från något som man inget vet om.

Never mind. Det var inte kristendomen, eller någon annan religion, jag skulle skriva om. Jag ville bara dela med mig av en sång som jag nynnat på i snart tre veckor. Jag, Myra i egen hög person, sjunger lovsång till Jesus. Nu har det verkligen hänt nåt. :)
Men jag bortser från budskapet i sången och koncentrerar mig på den stora världsartisten som sjunger istället. Hon är absolut en av världens största artister. No doubt about it.
Och låten sitter dessutom som en smäck.

Dolly Parton Jesus & Gravity

Och lite nyfiken är jag ju. Var står ni när det kommer till religion och troende?

Flera rädda tigrar, en rädd tiger.

Inga konstigheter där inte. Annat än att tigrar kanske inte är så rädda av sig.

Men lejonen då?

Flera rädda lejon, ett 'vaddå' lejon?

...säger ni flugit eller flygit???

Efter de där femton minuterna inatt (Jennys kommentar i förra inlägget) så fick jag snällt lova att visa upp hur mitt tålamod fungerar.
Också detta metaforiskt, dårå.

Jag har ungefär lika mycket tålamod, som Jenny har koll.
För att ni ska få en liten inblick i hur jag har det om dagarna så visar jag här prov på hur hon är att ha att göra med.
Metaforiskt, dårå.


Flight of the conchords - Jenny

Frågade Maken vilken hårfärg han tycker jag passar bäst i. Det är hög tid att göra något åt den fruktansvärda utväxten.
-Ska jag hålla mig blond? Eller ska jag färga om i en mörkare färg? Vad tycker du?
Först försöker han, på manligt vis, med att rycka lite lätt på axlarna och säga att det inte spelar någon roll. Men då han inser att jag verkligen vill ha ett svar, så studerar han mig ett tag, innan han säger;
-Jag tycker att du passar rätt bra som blond. Och så tycker jag att du passar rätt bra i mörkare färger också.

Men tack för hjälpen, dårå.
Det avgjorde ju saken.

Allt klär en skönhet, heter det ju, och det vill jag lova, att det är inte lätt att vara så här snygg och passa i allt.

Kan nån annan bestämma åt mig, kanske?

-Vi måste handla. sa jag till Maken.
-Ok. Storhandling eller? svarade han så där lite lagom ointresserat.
-Nä. Egentligen bara tandkräm och toapapper. Det är akut.

Så for vi till hästarna och fixelurade.
Sen till lekplatsen och for runt.
Sen hem och lämnade av hundarna.
Sen till KFC och mumsa kycklig.
Sen ut på parkeringen och lekte i snön!!
Sen till affären och handla.
Sen till sommarbetet och kolla vad som behöver fixas innan hästarna flyttas.
Och sen till sist hem och packa upp.

-Vi måste handla. sa jag till Maken.
-Handla? Du skojar. Vad glömde du nu?
-Tandkräm och toapapper.

-Faaan. muttrade jag trött där jag låg nerbäddad i dubbelsängen och bara väntade på att John Blund skulle få loss den där förbenade knuten runt sandpåsen. Jag såg honom ju. Han var där vid sängen. Och jag ville så gärna få sova. Aptrött, var bara förnamnet. Men knuten var krånglig. Måste varit en dubbelknut.
-Vad muttrar du om? mumlade Maken.
-Jag kan inte sova. Och nu måste jag kissa också. Jag vill inte gå upp. Det är långt till toan.
-Näää då. flinade Maken. 'Bara tre trappor ner. Och en trappa upp.'
Jag vände mig om för att med blicken tala om för honom att sluta löjla sig, samtidigt som jag i tanken gick igenom vårat boende.
-Ja djävlar. suckade jag ljudligt, då jag insåg att han faktiskt hade rätt. Vi har tre trappor ner och en trappa upp. Från sovrummet till toaletten.
Den här lyan måste byggas om.

Och tro mig, jag vet banne mig redan hur!

Nämen Wales!
Nu spelas det både Abba, Robyn och Ace of Base på radion.
Vad är det här?

Jag tycker inte om att man ställt om klockan.
Jag kan inte ställa om kroppen.