Nya rapporter från myrmormor
Brittiska televerket är lika långsamt som det svenska ... Det dröjer nog ett par veckor innan allas vår Myra kan ge rapporter om sina förehavanden. Hon hoppas att ni inte glömmer bort henne!
Husrenoveringen börjar bli färdig och de trivs bra. Småmyrorna är helnöjda med sitt lila-rosa rum. Just nu har stacken besök från Sverige och Myras saltlakritsbehov är tillfredställt. Förra helgen var det Sea-festival i stan och småmyrorna åkte fastivalståg utklädda till prinsessor. Sommarlovet har precis börjat och Stormyra har åkt till sin mamma i Sverige.
Idag har Myrföräldrarna varit ute på en MC-tur och i skrivande stund är de hos hästarna och stängslar.
Soliga och svettiga hälsningar från Myra, genom myrmormor
Myrmormor rapporterar
Per telefon har hon meddelat att hon ser ljuset i andra änden men just nu har hon fullt upp. Jag ska dit om ett par månader för att inspektera det nya huset . Hoppas att myrorna har lyckats få bort alla spikar till dess! Och att min solstol inte har försvunnit i röran.
Just nu har hon förresten tagit en paus och gett sig iväg till hästarna. Det blev för varmt att jobba i 35 graders värme sa hon....
Glad sommar önskar myrmormor
Att vara fakir
Jag har testat flera gånger idag, när jag tagit bort de gamla mattlisterna i rummen.
Med olika kroppsdelar dessutom.
Inte det minsta frivilligt, men ändå.
Jag har suttit på dem = AJ!
Jag har satt handen på dem = AJ!
Jag har trampat på dem = AJ!
Jag har tom lyckats trycka fast en list i armbågen = DUBBELAJ!!
Så jag har bestämt mig.
Fakirgrejen är inget för mig.
Tuffa tankar
-You don't? svarade jag. Why don't you....
-I DON'T wanna grow UP!! sa hon igen. Nu upprörd.
-But baby, you can't do anyting about it... försökte jag.
-I don't wanna be seven. I wanna stay six! pep hon, samtidigt som tårarna började trilla nedför kinderna.
-Men lilla gumman! sa jag och tog emot henne när hon storgråtande kastade sig i famnen på mig.
-I don't wanna grow up. I wanna stay with you. Forever. fick hon tillslut fram.
-Honey, you can stay as long as you want. And daddy and I will allways love you. We will love you forever. Forever and ever.
Och det var där som skon klämde.
När man växer upp, så måste man flytta hemifrån och då är man inte längre lika mycket älskad.
Men herre gud! Har JAG lyckats förmedla detta!? Eller VAR har hon fått detta ifrån!? Och VARFöR skulle hon vara mindre älskad när hon är stor!?
Tidspress, svett och målarfärg
Alla gamla mattor och div vidrigheter såsom kattskit, gamla tuggummin och jordnötter, är sen länge kastade. Alla taken är målade, likaså de flesta väggarna och listerna. Trappräcket är klart, bara trappstegen kvar. Köksskåpen skrubbade och golvet påbörjat i vardagsrummet.
Ont i nacken har jag, tack vare all takmålning.
Ont i skuldrorna har jag, tack vare målning av taklister.
Ont i låren har jag, tack vare att jag inte kan slå ner rumpan när jag målar golvlister, utan sitter på huk.
Ont i huvudet har jag, tack vare all målarfärg och sprit. (tyvärr inte den trevligare kategorin av sprit...)
Tidspressen har käkat upp mitt tålamod.
Små motgångar blir till oöverstigliga hinder.
Jag har förstört mina Nike-byxor och svarta kjol med oljebaserad färg.
Jag blir tokförbannad och grinar för ingenting.
MEN, jag misströstar inte (eller, jo, lite...) utan tar tag i det med ett leende (yeah, right!) och håller ut och kämpar på. Och håller masken.
Jag ser målsnöret där framme, och alla vet ju hur het jag är på det! Hehe (Se tidigare inlägg)
Jag vet att jag reder ut det.
MEN (igen) en sak drar ner mitt humör. Mitt tålamod. Och min självsäkerhet.
En sak får mig att undra om det är värt det.
En sak...
Jag har fått finnar! I hela ansiktet. Och på RYGGEN!
Hur ska jag klara det här!?
Fula ord och inga visor
Allas vår MyrFar plockade undan efter kvällsmaten igår (också. Det är absolut inte ovanligt. Men: ). Han lassade famnen full, då han som jag, hellre bär ihjäl sig, än går två gånger.
Sneddar runt hörnet vid skafferiet och.... *pang brak tjoflöjt* Inklusive en fin ramsa som jag inte tänker återge.
Kan ju säga att svenskan numera behöver utöka sitt förråd av mindre rumsrena ord...
Kontentan av det hela, är en tvättkorg full med Corn Flakes.
Så kan det gå....
Lite styv i korken.
De två sista grenarna varje år är de roligaste att titta på. De är Mum's Race och Dad's Race. Hehe.
Först trippar mammorna fram som om de vore rädda för gräset och fartvinden i ögonen.
Sen far papporna fram som tjurarna på tjurrusningarna i Spanien. Med volter, kullerbyttor och gräsfläckar som extra krydda.
När de ropade upp att det var dags för Mum's Race, så flinade alla papporna stort medan alla mammorna skruvade oroligt på sig. Ingen gjorde dock nån ansats till att resa på sig. Som vanligt alltså.
Va' fasen! tänkte jag och klev kaxigt fram och ställde mig på startlinjen. Vips så kom det några till, och vi var säkert tio - tolv stycken som till slut stod och trängdes och väntade på att få göra bort oss.
I bakgrunden hörde jag några säga att papporna alltid var mycket roligare.
Då vaknade tävlings- och jag-ska-minsann-visa-er- genen hos Myra! Så när startskottet gick, så galopperade jag iväg som om jag hade eld i baken. Och det lönade sig. Publiken jublade och, viktigast av allt:
Jag vann! Jag vann! Jag vann!
Under alla mina skolår, så har jag ALDRIG vunnit. Har alltid varit minst och sötast. Aldrig störst och vackrast.
Men idag fick jag min revansch.
Jag är inte bara cool, jag är bäst också! ;)
Bara så ni vet
Myra protesterar
Har målat, målat och målat. Rivit o grejat. Fixat o donat.
Har inte lust mer.
Så jag tar paus...
Fru Silversvart har varit med på första skrittrundan, sen hon skar upp benet. Jag red Herr Fux och hon fick gå som handhäst. Var ute i 25 minuter, och det gick jättebra. Svullnaden har nästan gått ner helt och hållet och hon går nu felfritt på benet.
Vågar dock inte andas ut helt än, då läkningen drar ut på tiden. Det är så satans varmt ju. Men igår kväll såg det riktigt bra (allt är ju relativt...) ut, och jag hoppas det ser ännu bättre ut i kväll, när bandaget ska bytas.
Vi har varit i Cardiff på Ikea idag. Köpte golv till vardagsrummet, matsalen och hallen nere. Sen röjde jag loss i 'The Swedish Food Corner'. Köttbullar, pyttipanna, knäcke, Kopparbergs cider, godissnören, Dajm, lingon osv osv. Personalen skrattar alltid, och frågar om vi möjligen är svenskar...
Idag gick det bara på £60. *Myra visslar och tittar på fåglarna*
Nej, nu får jag nog anställa mig igen.
Risken är annars att MyrPappa blir mindre glad.
Han är i huset... ;)
Att byta MyrStack.
Vi försöker förvandla ett vidrigt råttbo till en beboelig mysig MyrStack.
Bilderna talar nog bäst för sig själva...:
Och ja. Tidspress så det sjunger om det.
Fortsättning följer...
En kort rapport.
Nej, jag hinner inte sätta in bilder idag. Har inte ens laddat ner dem på datorn...
Nej, jag hinner inte heller sitta här. Borde 'fixa' eller iaf sova, så jag orkar 'fixa' imorgon.
Nej, jag hinner inte med mina hästar. De trivs dock ganska bra med att bara gå och äta gräs.
MEN, nu är jag inte en sån Myra som ger sig i första taget.
Därför ska jag ladda upp bilderna, så att jag kan sätta ut dem i morgon.
Därför sitter jag ändå här, och kollar vad alla mina underbara bloggisar har för sig.
Och därför ringer klockar 04.40 i morgon bitti, så Herr Fux inte slipper undan...
Och nästa vecka borde det vara mer eller mindre som vanligt igen.
Fast ändå inte alls.
Mycket blir mer
O jag som önskar att det blev mindre...
Börjar bli riiiktigt trött nu. Lämnar SmåMyrorna i skolan vid fem i nio, sen håller jag igång till framåt elva om kvällarna. Lite paus på em, beroende på hur samarbetsvilliga SmåMyrorna är. Det är inte den bästa lösningen att ha dem med. Men eftersom StorMyra, som trillade i en tunna attitydsproblem när hon var liten, inte kan hjälpa till för fem öre, så får vi försöka lösa det på bästa sätt utan hennes hjälp.
Ganska skönt när maken kommer från jobbet och tar över. Då kan jag gå hem och umgås med Myrorna ett tag. När de två minsta sover, så kör jag på igen.
Igår tog jag en längre paus, och gav mig ut ett par timmar med Herr Fux. Så, nej, det har inte med hästar att göra. Ganska konstigt, när det gäller mig, så jag förstår att ni har gissat på det. :)
Gissa mer, gissa mer!
Ikväll borde jag hinna sätta ut bilderna.
De' e' mycke' nu.
Kan någon dra i nödbromsen!? Jag hinner inte meeed.
Lämnade huset fem i nio i går morse ( och då hade jag redan klippt gräset ).
Kom hem halv elva.
Dyngsvett, skitig och prickig.
Drygt trettio grader varmt ute, och så är det deadline med en jäkla tidspress.
Idag ser det ungefär likadant ut.
Och imorgon.
Och nästa dag.
Men jag säger inte vad det är.
Tog kort i söndags som jag tänkte visa.
Har bara inte haft tid att ladda ner bilderna.
Ge er till tåls. ;)
Varför inte ha gissningslek under tiden.
Vad sysslar Myra med om dagarna, som måste vara klart nästa vecka?
Ett stort projekt, som är roligt, jobbigt och tålamodsprövande.
Kräver konsentration och noggrannhet, uthållighet och balans.
Hade underlättat om man varit lite längre och starkare än vad jag är.
Och om man sluppit vara själv...
Fler ledtrådar blir det inte.
Få höra nu'rå! ;)
Fanihelvetesjävlaskit!
Har precis kommit hem från hästarna. Skulle bara åka upp en snabbis i morse för att kolla till dem, fylla på vatten och fixa iordning lite i hagen. Så blev det alltså inte.
Möttes av en svettig Fru Silversvart med ett stooort jack i ena frambenet. Drygt fem cm långt, och tre cm brett. Tack o lov inte alltför djupt, och det hade nästan slutat blöda.
Men det var ganska mycket blod ner på benet. Och hon såg allt annat än till freds ut.
Lilla älskade plutta.
Bara att ringa veterinären, som kom ut på stört. Fick skära bort den lösa skinnbiten som inte skulle kunna räddas, då den redan hade börjat torka och dö. Det resulterade i att det inte fanns tillräckligt med hud kvar att sy i.
Vilket egentligen skulle behövas.
Kontentan av det hela är en häst med megabandage, och som inte går att rida på flera veckor (vilket är oviktigt i det här sammanhanget, huvudsaken är att hon blir bra), och ett stoort hål i plånboken.
Att jag inte kan rida henne, gör dock att hon bara kommer att gå och äta gräs och tappa kondition, vilket är lurigt nu då gräset växer så det knakar. Hon är nämnligen rejält i riskzonen för att få fång...
Och vädret. Det är över trettio grader varmt, och ska vara så i flera dar.
Vaddå infektionsvänligt klimat...
Och för att krångla till det ytterligare, så kommer det i eftermiddag två nya hästar, som ska gå med mina.
Men det går ju inte nu.
Alltså måste jag hängna så att de får varsin hage.
Och jag hinner inte!
Jag har annat på schemat!
Men mer om det sen, nu ska jag äta och sen tillbaka till hästarna...
Fan fan fan....
Jag mötte Lassie
Inte vilken film som helst, dock. Det finns ju vissa riktiga stolpskott.
På vägen hem från stranden igår, så köpte vi en ny Lassie-film.
Ett lyckoskott.
MellanMyra Och MyrMamma lipade ikapp, StorMyra drog sig diskret in på sitt rum, och LillMyra satt STILL (obs!) i soffan och tittade storögt på hela filmen.
Idag skulle de promt titta på filmen igen.
Och varför inte, en regning söndagmorgon. (Vad gör man med en sån, Mare?)
Men tom denna film, sätter griller i huvudet på MonsterUngarna:
-Mamma. Kan inte vi få måla Prinsessan? hojtar MellanMyra
-Måla!? Nej, det får ni inte.
-Snäälla. Vi kan väl få måla henne. Som Lassie. Och sen vill vi döpa henne till Lassie.
-Nej, lilla vän ,det går inte.
-Men. Hon är ju vit!
Blir man glad, av choklad?
06.15 lördag morgon stiger en mycket trött Myra upp ur sängen. Smyger tyst på tå, tar en sväng med hundarna, och ger sig sen av till hästarna.
08.05 går första turen av stapeln.
10.15 bär det iväg med nummer två. Termometern visar nu 26 grader...
12.40 kliver jag in på garageuppfarten och hinner precis säga hej till maken, innan han bullrar iväg på leksaken.
En sån där motorcykel - tält helg igen.
Och lite öl, misstänker jag...
14.30 styr jag och de två yngsta SmåMyrorna kosan mot glasskiosken vid strandpromenaden.
Glad i hågen trippar jag omkring i mina små sandaler, det lilla linnet, den rosa favviskjolen och de älskade rosa solglasögonen.
Det strålar om SmåMyrorna som båda två, samtidigt (kors i taket), är på kanonhumör.
Efter glassen har dock humöret dalat.
MellanMyra åt chokladglass, och gissa vems kjol som fläckvis färgades om. Just det. MIN.
Stoooora fina chokladfläckar prydde delar av kjolen, och var omöjliga att dölja. Just då var det inte det minsta kul att passera folket på uteserveringarna.
När jag en stund senare låg och soltorkade på klipporna, och Myrorna lekte snällt i strandkanten,
då kände jag hur det glada humöret återtog sin plats. Sämre kan man ju ha det.
17.50 som först var vi på väg hemåt igen. Chokladfläckarna satte sig återigen något på humöret...
Varenda pub och varenda uteservering bokstavligen svämmade över nu av halvfulla tokiga britter som,
mer eller mindre, lyckades följa fotbollsmatchen på Tv:n.
Ett av gängen med grabbar runt 20-25 års ålder, tyckte det var synd att jag skulle behöva passa
småsyskonen, en kväll som denna. Kunde jag inte gå hem med dem, till våra föräldrar, och sen
komma tillbaka...
Lite smickrad blir man ju, men vart går gränsen mellan att se ung ut.
Och barnslig.
Kanske var det chokladen...