En MacGyver, tack, hade varit bra
Det tog ytterligare fem minuter och en hel del tårar (och dämpat fnitter från mamman), men sen kom hon loss, liten. Och hon har lovat dyrt och heligt att inte trassla in benen i trappräckena igen. Eller armarna. Eller huvudet.
Med ett rött och svullet knä, ska vi nu sätta oss i soffan och fika oss glada igen. Det behövs, för hjälp vilken pärs det var...
Du som brukade skälla på mig för att jag skrattade åt dina dumheter när du var liten. Och nu skrattar du åt dina ungar... Stackars Lill-Myran! (Varför tog du inget kort så vi andra också fick skratta?)
Stackarn, tur hon kom loss.... Eller? Hon hade ju inte kunnat ställa till med något mer, hon satt ju liksom där hon satt! Ha ha
Kommer ofelbart att tänka på Stora Sonen, han var väl i LillMyras ålder när han fastnade med ena knät i grannarnas klätterställning... Grannen fick nästan såga upp den för att få loss honom.
Blås blås på LillMyras knä så det går över!
ja stackars liten.... men nog hade det varit en syn för gudar att få se henne sitta fast...
Stackars lillmyra! Ge henne en kram från oss. Detta (eller något liknande) är något som jag tror att min lilla loppa kommer att råka ut för med. Hon är ju en sån som det bara händer saker med...
"asg"
förlåt... men detta var roligt! :)
MyrMormor: Jag har inte gjort en endaste dumhet i hela mitt liv! Så det så! Hmpf.
Malin: Ja, jag erbjöd kudde och MyrPappa erbjöd kvällsmat. Inget dög. hahaha
Malde: Kan du fatta hur de kan fastna sådär då? Helt sjukt ju. *lol*
Blue: Gissa varför jag skrattade som jag gjorde! :D
Synthloppan: Går hon det minsta i LillMyras fotspår, så har ni både det ena och det andra att vänta er. Moahahahaa. ;)
Micke: Det VAR kul. Apkul. Men säg inget till LillMyra. Hon såg inte alls humorn i det hela... haha
Åter igen, du är definitivt din mors dotter och en dag lär Lillmyra bli sin mors avbild... jisses :-D
Märtagreta: Nu förstår jag inte..... ;)