Fredagen den 13:e

Jaa, då hälsar jag väl fredagen den 13:e välkommen då.



Dagen inbjuder inte till så värst mycket utomhusaktivitet.
Lutar mer åt ett par dåliga filmer och en påse chips. Måste ju jobba på att hålla hullet. 

Men först, en sväng till hästarna.

So long

Jovisst, serru.

Det är knappt man tror det är sant.
Men vi ska ha bbq med grannarna.
Nu.
I strålande solsken! 

Jag hälsar sommaren varmt välkommen tillbaka.
Och grannarna också.

:D

Med risk för regn

It's raining, it's pouring,
the old man is snoring.
He went to bed, he bumped his head,
he couldn't get up in the morning.


(en av SmåMyrornas ramsor, som går varm här om dagarna. Observera: bara en av dem...)

Ursäkta att jag upprepar mig, men VAR har sommaren tagit vägen?
Det är oktoberväder här.

Om det tycker jag inte alls.

Maken arresterades idag.

Det ringde på dörren idag på morgonen och Maken öppnade i tron av att det var posten.
Han väntar på paket.

Utanför står en man som säger:
-Good morning, Sir, I have a warrant to arrest.
-Pardon me!? säger Maken förvånat.
-A warrant to arrest you, Sir. upprepar mannen. 'You have to come with me.'

Sen har Maken ett fasligt sjå att övertala mannen om att han inte alls är Mr D, utan faktiskt MyrPappa.
Att han inte har gjort nåt att arresteras för. Och att han inte alls har lust att följa med.

Det är tacksamt med id-handlingar ibland.

Maken ringde mig direkt efter och talade om vad som hänt, och jag skrattade så jag höll på att trilla av Herr Fux, där vi travade runt på stranden och lekte bland vågorna.
När jag skrattat klart, var jag mest nyfiken på hur Mr D, som bodde i huset innan oss, har lyckats stå kvar på den här adressen ända till nu.
Och lite på vad han har gjort, förstås...

All That

Kolla in läckerbitarna!


( Inte klippet från igår, som jag letade efter, men det här är inte illa det heller. Och det är ju grabbarna iaf.
Ja, och tap dansen. ;) )

Svenskar väljer livet utomlands

400 000 svenskar bor utomlands idag, de flesta i USA, England, Norge och Spanien.
Nästan 45 000 lämnade Sverige under förra året, och inte sedan 1892 har utvandringen varit så hög.

400 000. Ska man tro på det? Jag som kan känna mig så ensam.

(
Läs artikeln)

Vädrets makter

Översvämningar och värmeböljor skördar offer världen över. Storbritanniens stora samtalsämne just nu är översvämningarna i norra Wales och England.
Ni är många som hört av er, både via kommentarer, mail, sms och telefon, och undrat hur det är med oss. Ni är så gulliga. :)
Det har regnat en hel del, men största bekymret här var att LillMyra inte fick ha sin
nya jacka på sig. Världsproblem för henne, men petitesser om man jämför...

Idag har det visserligen varit uppehåll hela dan och jag har kunnat ge mig ut på tur med hästarna igen, men det är riktigt kallt och blåsig.

Var sjutton tog sommaren vägen?

Midsommardrömmar

Jag har kommit på det. Jag vet varför jag går på halvfart.
Det är inte det att jag är trött. Jag är deprimerad.
Har ni hört! Jag är fasen deprimerad!

För första gången sen vi flyttade utomlands, så lider jag av riktig, riktig saknad och längtan. Inte hemlängtan, för jag är hemma, men Sverige-längtan.

Jag kan fira jul i spanien, jag kan fira påsk USA, jag kan fira nyår i StorBritannien. Jag kan fira födelsedag i Tunisien och bröllopsdag på Maldiverna.
Men jag kan faan inte fira midsommar någon annanstans än i Sverige.

Jag önskar alla en helt underbar midsommar, och hoppas att ni sjunger, dansar, äter, leker och dricker drinkar lite extra. Åt mig, liksom.
Sillen hoppar jag gärna över, det har jag aldrig lärt mig att tycka om. ;)

Många, många kramar,
från Myra som har alla tankar i Sverige idag.

Håll dig för skratt om du kan!

Sorry, bloggen. Myra har haft ett par mycket tuffa dar. Därav frånvaron.

Men MonsterNannyn a la
Jenny har hjälpt mig att hålla huvudet ovanför vattenytan.


För inte kan man låta bli att bli på gott humör när hon drar igång!

(PS: Rösterna är räknade. Är ni nyfikna på resultatet, så finns det på Myra vs Jenny. Som alltid, där --->)


SmåMyror på barbecue

Någon gång mellan maten och tårtan (troligtvis medan MyrMamma och GrannFrun, iklädda varsin, modell förstor, grön hatt och med Strongbow i glasen, lekte Shakira på dansgolvet (läs gräsmattan) och MyrPappa och HusVärden pratade motorcyklar i garaget) så hittade SmåMyrorna lådorna med julpynt.
På nolltid stod det änglar på stereon, hängde tomtar på tavlorna, glitter i gardinerna och julgranskulor på spritflaskorna.
Värdinnan skrattade så hon grät. So did the gäster.
Och MyrFöräldrarna log förläget.

Kommer det någonsin bli riskfritt att ha med SmåMyror att göra?

A man among wolves

Alldeles, alldeles självvalt, så MISSADE jag första halvan av American Idol igår kväll.
Chockade?
Ja, jag vet. Det är knappt jag tror det själv.

Men inte kunde jag avstå från att se senaste dokumentären med
Shaun Ellis!
Inte så mycket för just honom, men för dem han lever med.
Mitt hjärta klappar lite extra för detta stora, vackra, intelligenta djur.
Vargen.

En av mina absolut häftigaste upplevelser är den dagen jag tillbringade med en flock vargar. Man är inte så stor och kaxig, där man sitter på huk med fyra stora varghanar strykandes runt en. Men så otroligt häftigt.

Omegavargen höll sig på behörigt avstånd hela tiden. Det märktes tydligt att det oroade honom att ha inkräktare i flocken.
Gamma- och Betavargen var sociala och nyfikna. De undersökte varenda mm av mig och jag kunde klappa dem båda två.
Även Alfahannen kom efter ett tag och ställde sig brevid mig och lät mig klappa honom. Jag kan än idag riktigt känna känslan av vargpälsen mellan fingrarna.
Det suddiga fotot på mig och Alfan sitter väl fasttejpat på kylskåpsdörren.

Se trailern för dokumentären:

(No missuppfattningar. Detta är inte de vargar jag var med.)

Ett bortrövat barn - ett bortrövat hjärta

Ingen har väl lyckats undgå vad som hände lilla Madeline McCann förra helgen, under familjens semester i Portugal.
Polisen har fått tusentals tips, men står fortfarande på ruta ett i sökandet efter den eller de som kidnappade den sovande tre-åringen från hotellrummet.
Hela Storbritannien är i uppror. Det är det stora samtalsämnet på allas läppar.

Polisen misstänker att det antingen är en adoptions- eller pedofil-liga som ligger bakom kidnappningen, och de är positiva i tron om att hon fortfarande är vid liv.
Jag förstår deras tanke, men jag måste ändå ifrågasätta. Önskar man verkligen att en tre-åring är vid liv efter över en vecka som fånge i en pedofil-liga? Jag vågar inte ens tänka på vad som föregår bakom stängda dörrar.
Missförstå mig inte. Min högsta önskan är att flickan ska återförenas med sina föräldrar. (Min allra högsta önskan är att kidnappningen överhuvudtaget inte hade hänt.) Men till vilket pris?
Vad fan är det för sjuk värld vi lever i? Vad är det för människor som gör så här?

Jag kan inte i min vildaste fantasi sätta mig in i vad Maddies föräldrar går igenom just nu. Det måste vara mardrömmarnas mardröm.
Tänk om hon aldrig hittas? Tänk om hon hittas, men har råkat ut för saker man inte vill tala högt om?
Hur går man vidare? Hur faan går man vidare med livet?

Mina varmaste tankar till familjen McCann (och alla andra familjer som faktiskt råkar ut för sånt här), och en stark önskan om att förövarna får sig ett helvete resten av deras oförtjänta liv.

It's for you to judge

Fredag em, och jag kan inte rå för det. Men jag ser verkligen fram emor kvällen.
Dock inte så mycket för att det är just fredag kväll, utan för det här:



Vi har förvisso kommit en bra bit längre här, än på SVT, och är redan nere på top 6.
Men jag tänker inte skvallra om vilka 'idoler' som är kvar.

Nej, nu måste jag titta på det igen.

:D

Inte illa alls.

Mottagandet igår kväll, blev i stort sett en klockren repris på förra gången.

Idag har vi tillbringat fm på stranden.
Hundarna har dödat pinnar, simmat och haft sandbrottning.
SmåMyror har ätit glass, druckit Slush och lekt kurragömma bland klipporna.
Jag har suttit med ryggen mot muren och näsan mot solen.
I 20 graders värme!

Me like to be back in StorBritannien. 


Obs, obs, obs!
Vi ÄR igång.
På riktigt.
No återvändo.

Bara bilder






Misstänker att bilderna talar bäst för sig själva, så jag håller snattran.

Kanske skulle gå ut en sväng. Till... ;)

Spinkiga modeller och överviktiga ungdomar

En av förra veckans stora rubriker, var att för smala modeller troligtvis kommer att nekas på Catwalken under London Fashion Week. Detta i första hand för att få bort den snedvridna 'ideal-synen' hos unga.
Bra på ett sätt, tycker jag personligen, då flertalet av dagens modeller är osunt magra.

Men.
Samtidigt gör skolorna massutskick ang det ökade problemet med övervikt hos ungdomar i hela StorBritannien.
Bara i vårat närområde är över hälften, närmare bestämt 56%, av 16-åringarna överviktiga eller feta.

Så nu hänger jag inte riktigt med längre.
Kommer brittiska folket äta bättre och nyttigare mat, om smala modeller försvinner från modevisningarna?



Är det inte bättre att satsa på kunskap om vad som är hälsosamt och inte?
Landet kryllar av 'hemma-mammor' och ändå käkas det ofta på Pizza Hut, KFC och McDonalds. Om inte annat kan man alltid köpa hem.

Är det inte bättre att ge barnen nyttigare mat i skolan?
Kanske sluta servera chicken-nuggets, sausagesrolls, hamburgare, pommes och jelly...?
Jamie Oliver, we need you!

Kanske någon kan införa ordet lagom i engelskan!?
Och bevisa att nyttigt inte behöver smaka illa.

/Myra - som precis tryckt i sig två chokladkakor. :)

Note to myself

Ge inte brittiska barn grönsaker.

Inte heller svensk husmanskost.

Dra absolut inte ner på olja och annat fett.

Och tro inte du kan få dem att dricka enbart vatten.



Du gör bara bort dig.

Gott om plats

En av de mest trafikerade gatorna i grannbyn.


Jo, man får parkera. Utmed hela gatan.
Den är dessutom tvåfilig.

Inte konstigt att det blir lite stockning emellanåt...!

St David's day

Wales firar St David's day (what and why) i morgon.
Jag blir helt slut bara av förberedelserna.

Vi har plockat fram SmåMyrornas 'welsh costumes' (bild och lite historik), och fortsatt träna på MellanMyras dialog (tidigare blogginlägg).
Den stackars mamman har även försökt sätta sig in lite djupare i det walesiska språket. (Läs! Och tyck synd om mig.)

Nu ska jag gå och lägga mig.

Rugbymatch

FINNS det overhuvudtaget nagra regler i Rugby?
Andra an att forsoka fa motspelarna sa leriga som mojligt, menar jag.

Var traningsmatch mellan Wales och England igar, och jag hamnade vid planen under hundpromenaden.
I over en halvtimme stod jag och glodde, med oppen mun och fragetecken cirkulerande over huvudet.
Hundarna satt brevid och stirrade stint pa bollen, och alla de vralande, manliga tvameters-spelarna. 

De fattade ingenting.
Och inte jag heller...

Men kul var det.

:D


Tidigare inlägg Nyare inlägg