Med fötterna på jorden
Tom min hovslagare retar Herr Fux över hans små fötter. Han säger att det är som att sko en liten shettis.
När han sen dessutom uppmärksammade mina små skor och jag lovat och bedyrat att jag inte alls hade vikt fötterna dubbelt i dem, så hade han vansinnigt roligt åt det hela. 'Perfect match' och allt han muttlade om.
Vi trivs iaf, Herr Fux och jag, och skulle inte alls vilja klampa runt i några 42'or eller stora ardennerskor.
Men det är klart. Då jag lägger nyckelknippan brevid hovavtrycken, så inser jag också att han inte direkt har några båtar och klampar runt med...
Ett jädra övertramp har han dock, med tanke på hur stroppig och trippig han är.
Högklackat på, och han skulle kunna tjäna storkovan som Drag Queen.
Jag får nog fundera lite på det....
När han sen dessutom uppmärksammade mina små skor och jag lovat och bedyrat att jag inte alls hade vikt fötterna dubbelt i dem, så hade han vansinnigt roligt åt det hela. 'Perfect match' och allt han muttlade om.
Vi trivs iaf, Herr Fux och jag, och skulle inte alls vilja klampa runt i några 42'or eller stora ardennerskor.
Men det är klart. Då jag lägger nyckelknippan brevid hovavtrycken, så inser jag också att han inte direkt har några båtar och klampar runt med...
Ett jädra övertramp har han dock, med tanke på hur stroppig och trippig han är.
Högklackat på, och han skulle kunna tjäna storkovan som Drag Queen.
Jag får nog fundera lite på det....
Not so very trevligt.
Vårat vatten ser ut så här...
Om det tycker jag inte alls. Ett endaste dugg.
Fast det är klart. Tidigare hade vi inget vatten alls.
Då försökte jag både koka te, blanda saft, diska, borsta tänderna, tvätta barn och spola mer än en gång på toaletten.
Det gick sådär.
Nu ska jag sova på saken.
Det brukar hjälpa.
Om det tycker jag inte alls. Ett endaste dugg.
Fast det är klart. Tidigare hade vi inget vatten alls.
Då försökte jag både koka te, blanda saft, diska, borsta tänderna, tvätta barn och spola mer än en gång på toaletten.
Det gick sådär.
Nu ska jag sova på saken.
Det brukar hjälpa.
Det blir inget med det, serru
Nu har jag suttit i säkert 20 minuter och försökt att komma på hur jag på bästa vis ska skriva ett inlägg med en länk till Jenny. Om huruvida hon publicerar våra samtal -översatt till svenska- på sin blogg.
Jag kommer inte på hur jag ska skriva.
Crap.
Jag kommer inte på hur jag ska skriva.
Crap.
Det gick ju inte så bra...
L har brutit foten.
Under tiden har jag varit förste broccolivakt.
Det har inte gått så bra.
Tror jag.
Jag är bättre på att ta hand om hennes hästar.
Helt klart.
Hon har inte sett sin broccoli än.
Men nästa vecka är hon på fötter igen. Och känner jag henne rätt så kommer hon komma haltandes över fälten det första hon gör.
Så.
Hur ska jag förklara det här?
Jag menar. Det är ju iaf inte jaaag som ätit.
Jag har inte gjort nåt!
Kanske det som är felet...
Profilbild
Endast två av er har kommenterat min nya profilbild.
Nika tycker det är kul och att jag är jättesnygg.
Jenny tycker det ser ut som en myrslok.
Jag kanske ska vara glad att inte fler har yttrat sig...
Katten också
Myra fixelurar
Nu så. Nu har jag fått tummen ur. Grejat lite.
Inte illa vad jag kan när jag väl tar mig för. (Nu är det inte så svårt just det här, men låt mig bara tro att jag är duktig. Jag mår så mycket bättre då... ;) )
Mera Myra.
Lite ärligare. Lite härligare.
Resten av det här är lösenordsskyddat.
Jaha.
Inte illa vad jag kan när jag väl tar mig för. (Nu är det inte så svårt just det här, men låt mig bara tro att jag är duktig. Jag mår så mycket bättre då... ;) )
Mera Myra.
Lite ärligare. Lite härligare.
Resten av det här är lösenordsskyddat.
Jaha.
Vill du ha lösen? Då får du allt maila först.
HA!
Fan vad jag är bra.
Nu tror jag det funkar!
Snabb som attan är jag.
Nu kan ni bläddra bäst ni vill i menyn.
Låtarna kommer uppdateras löpande.
/problemlösaren.
Men åååh!
Jag lägger in min lilla MP3'a så att ni ska ha chansen att lyssna på lite bra musik där ni sitter och filurar vid datorn. Men jag tänkte att ni skulle få välja själva om vill lyssna nu eller sen.
Det går inte. Jag kan inte.
Det verkar som om ni måste lyssna nu. Och om det tycker jag inte.
Hmmm.
Får greja lite till. Annars får den inte vara med. Då åker den ut.
Skitans.
För stor. Eller liten.
Meh... Vaff...!!?
Jag vill ju ha lammfiol i lergryta. Indränkt i vitlök och örter.
Nu får jag tänka om.
Morr.
Jag vill ju ha lammfiol i lergryta. Indränkt i vitlök och örter.
Nu får jag tänka om.
Morr.
I'm dead
-You're dead, Mum. Not dead as in dead, but as in trouble. som MellanMyra brukar säga.
Den här gången verkar det dock vara som i dead. Och inte trouble.
Trots mina rop på hjälp för att överleva, så lyckades hon med det hon hotade med över telefon.
Ni har väl inte missat att sommarromanen är avslutad.
Sommarromanen
Hjälp! Som jag har fnittrat då jag läst eran (min?) roman. Helt plötsligt har det varit värt att ta bloggpaus ett tag.
Ett liiitet problem bara. Jag skulle ju skriva den avslutande kommentaren nu i helgen, men hur sjutton ska jag kunna göra det?? Jag vill ju veta vad som händer!
Så.
Kan vi inte göra som så att jag ger er en vecka till. Att liksom runda av det hela. Få till det ultimata slutet. Eller kanske iaf slutet på första kapitlet, så vi kan fortsätta om ett tag igen.
Och detta med lovord från mig att ta tag i bloggandet igen. Skolorna och vardagen är ju tillbaka igen, om bara ett par dagar. Närmare bestämt på torsdag.
Jag kan dessutom lova att skriva om helgens bravader. Bl a om hur en GPS kan få en 20 minuters promenad att ta två timmar och kosta nästan 400 spänn. Och om hur det är att mitt i natten smyga in i ett hus man aldrig har varit i, där det ligger helt ovetandes personer och sover.
Vad säger ni? Har vi en deal!?
Ett liiitet problem bara. Jag skulle ju skriva den avslutande kommentaren nu i helgen, men hur sjutton ska jag kunna göra det?? Jag vill ju veta vad som händer!
Så.
Kan vi inte göra som så att jag ger er en vecka till. Att liksom runda av det hela. Få till det ultimata slutet. Eller kanske iaf slutet på första kapitlet, så vi kan fortsätta om ett tag igen.
Och detta med lovord från mig att ta tag i bloggandet igen. Skolorna och vardagen är ju tillbaka igen, om bara ett par dagar. Närmare bestämt på torsdag.
Jag kan dessutom lova att skriva om helgens bravader. Bl a om hur en GPS kan få en 20 minuters promenad att ta två timmar och kosta nästan 400 spänn. Och om hur det är att mitt i natten smyga in i ett hus man aldrig har varit i, där det ligger helt ovetandes personer och sover.
Vad säger ni? Har vi en deal!?
Mitt i MyrStacken
Sista veckan på sommarlovet börjar imorgon. Och gissa vem som varken har köpt nya skolkläder, skolskor, gympakläder eller lunchlådor. Eller något annat vettigt heller, för den delen.
Så. Som ni förstår kommer jag ha häcken full.
Och just därför så tänkte jag att ni skulle få se till att jag har lite roligheter att läsa när jag väl hinner slå ner ändan och på datorn vid samma tillfälle.
Jag tänkte som så att ni ska skriva en liten sommarroman. Tillägnad mig.
Och reglerna är busenkla. Nästan obefintliga.
Men desto viktigare att följa! Annars blir det pannkaka av min roman, och det vill jag då rakt inte.
Jag kommer längst ned i detta inlägget inleda en berättelse.
Ni kommer i era kommentarer fortsätta. På samma berättelse.
Ni får skriva max fyra meningar i varje kommentar och det ska vara ett 'öppet slut' som gör det möjligt för nästa att spinna vidare på tråden.
Ni får kommentera hur många gånger ni vill, men måste låta minst en annan kommentera emellan.
Jag kommer nästa helg själv skriva den avslutande kommentaren för denna spännande(?), roliga(??) och underhållande(???) sommarromanen.
Hänger ni med? Eller ska jag behöva förklara mer?
Kolla in mitt exempel;
Myra:
Det var en gång...
Kommentar 1:
...en liten flicka...
Kommentar 2:
...som skulle gå till farmor i skogen.
Nu har väl ändå ingen lyckats missförstå?
Inte ens MyrMormor, BagLady eller Jenny.
Så. Vågar vi köra igång?
Klart vi gör.
Bara ni läser reglerna en gång till.
Titeln -och temat- på denna kommande best sellern är således:
Mitt i MyrStacken.
Det var en gång en liten flicka. Hon kallades till vardags för Myra, hade havsblå ögon, svårt att hålla tyst och en något förstor näsa. Hon såg ut att vara gravid efter varje måltid och hade vid 32 års ålder fortfarande inte lärt sig att sätta upp håret med tillfredsställande resultat. Hon besatt en ängels tålamod, samtidigt som strån och stickor rök då det ettriga temperamentet allt som oftast kom upp till ytan. I hennes sinnesvärld gick arrogans och ironi hand i hand med både empati och sympati. Enligt henne själv i ljuvlig symbios, men enligt många andra i en salig och något förvirrande blandning. Och med storlek 36 i skor och sin ringa längd till trots tog hon sig fram genom livet på -oftast- stadiga ben.
Sommar
Eh.... *harkel*... Hej.
Kommer ni ihåg lilla mig?
Det är jag. Hon med sommarlov. Bloggerskan som tog semester.
Jag har en dag utan saker inbokade idag. Andra på hela sommaren. Det har varit helt galet.
Och tänk. Att ens värsta sommar, och ens bästa sommar, kan var samma sommar.
Det har hänt så mycket de senaste veckorna så tom jag tycker att det har gått undan. Och då har tempot jäklar i mig varit högt. Men inte ens då har jag varit intresserad av att bromsa farten. Och kanske är det tack vare det, som jag står här idag med än mer självförtroende, än mer vilja och än mer vetskap.
Tur jag inte dessutom är snyggare än vad jag är kanske, då hade jag om möjligt varit än mer -om inte helt- odräglig att ha att göra med vid det här laget.
För många av er så har säkert sensommarens och höstens vardag kommit. Själv har jag ytterligare några veckor kvar innan jag är där. Nästan. Då SmåMyror är tillbaka i skolan, så äntrar MyrMormor den Walesiska gränsen och tänker härja i MyrStacken i ett par veckors tid. På så vis förlänger jag sommar- och semesterkänslan ytterligare. Jag är ju hur smart som helst!
Så bloggen kommer troligtvis gå på halvfart ett tag till.
Men jag filurar dock på en sak.
Återkommer om detta inom några dagar.
Tills dess.
Kommer ni ihåg lilla mig?
Det är jag. Hon med sommarlov. Bloggerskan som tog semester.
Jag har en dag utan saker inbokade idag. Andra på hela sommaren. Det har varit helt galet.
Och tänk. Att ens värsta sommar, och ens bästa sommar, kan var samma sommar.
Det har hänt så mycket de senaste veckorna så tom jag tycker att det har gått undan. Och då har tempot jäklar i mig varit högt. Men inte ens då har jag varit intresserad av att bromsa farten. Och kanske är det tack vare det, som jag står här idag med än mer självförtroende, än mer vilja och än mer vetskap.
Tur jag inte dessutom är snyggare än vad jag är kanske, då hade jag om möjligt varit än mer -om inte helt- odräglig att ha att göra med vid det här laget.
För många av er så har säkert sensommarens och höstens vardag kommit. Själv har jag ytterligare några veckor kvar innan jag är där. Nästan. Då SmåMyror är tillbaka i skolan, så äntrar MyrMormor den Walesiska gränsen och tänker härja i MyrStacken i ett par veckors tid. På så vis förlänger jag sommar- och semesterkänslan ytterligare. Jag är ju hur smart som helst!
Så bloggen kommer troligtvis gå på halvfart ett tag till.
Men jag filurar dock på en sak.
Återkommer om detta inom några dagar.
Tills dess.
Sommarlov
Hjälp.
Småmyrorna fick sommarlov.
Med sommarlovet kom det fina vädret.
Och med det fina vädret tog livet överhanden.
Jag är banne mig fullbokad från morgon till kväll.
Med somriga och roliga saker.
Och det är hur underbart som helst.
Bloggen kommer dock blir lidande. Men vad gör det.
Förr eller senare blir det ju höst och vardag även i MyrStacken.
Kanske förr men förhoppningsvis senare.
Ses då!
Småmyrorna fick sommarlov.
Med sommarlovet kom det fina vädret.
Och med det fina vädret tog livet överhanden.
Jag är banne mig fullbokad från morgon till kväll.
Med somriga och roliga saker.
Och det är hur underbart som helst.
Bloggen kommer dock blir lidande. Men vad gör det.
Förr eller senare blir det ju höst och vardag även i MyrStacken.
Kanske förr men förhoppningsvis senare.
Ses då!
Alarmerande sömnbrist
Jag tyckte jag var jätteduktig igår - fredagkväll och allt - som var isäng inte alls långt efter midnatt. Slumrade sött redan före ett, och jag kan ge mig den på att jag drömde rosaskimrande drömmar också. Iaf vill jag tro så.
04.38 vaknade jag med ett ryck. Det tog en tiondels sekund sedan hade jag fattat läget. Hoppade i morgonrocken och rusade nerför trapporna.
När jag så stod där i dörröppningen, med morgonrocken på svaj och en hund på var sida, så kände jag mig plötsligt ganska felplacerad. Vad trodde jag egentligen!? Att jag är en superhjälte? ( Det är ni ju många som påpekar annars. ;) ) Att morgonrocken i själva verket var en mantel? Att jag skulle klara av vilka inbrottstjuvar som helst? På egen hand. Visserligen med hjälp av hundarna, men ändå. Kom igen, Myra!
MyrPappa kom iaf och stängde av larmet. Kollade igenom studion och det fanns inte ett spår av någonting. Skumt.
På med larmet och back to bed.
Tog en stund innan jag somnade om. Tankarna for en del.
06.21 vaknade jag återigen med ett ryck. Favorit i repris.
Förbannade larm!!
Återigen en tom studio, utan minsta tecken på försök till inbrott. Inte ens en stackars instängd katt att kunna skylla på. Tomt och lugnt som i graven. Mycket skumt.
Och jag sov inte mer den natten.
04.38 vaknade jag med ett ryck. Det tog en tiondels sekund sedan hade jag fattat läget. Hoppade i morgonrocken och rusade nerför trapporna.
När jag så stod där i dörröppningen, med morgonrocken på svaj och en hund på var sida, så kände jag mig plötsligt ganska felplacerad. Vad trodde jag egentligen!? Att jag är en superhjälte? ( Det är ni ju många som påpekar annars. ;) ) Att morgonrocken i själva verket var en mantel? Att jag skulle klara av vilka inbrottstjuvar som helst? På egen hand. Visserligen med hjälp av hundarna, men ändå. Kom igen, Myra!
MyrPappa kom iaf och stängde av larmet. Kollade igenom studion och det fanns inte ett spår av någonting. Skumt.
På med larmet och back to bed.
Tog en stund innan jag somnade om. Tankarna for en del.
06.21 vaknade jag återigen med ett ryck. Favorit i repris.
Förbannade larm!!
Återigen en tom studio, utan minsta tecken på försök till inbrott. Inte ens en stackars instängd katt att kunna skylla på. Tomt och lugnt som i graven. Mycket skumt.
Och jag sov inte mer den natten.
Dumpad? Eller vilse?
Ni kan inte ana vad jag gjort idag.
J och jag var på väg hem från havet med hästarna (ja att jag är ute och rider kunde ni väl gissa!) och skulle precis till att passera en av de större rondellerna i utkanten av grannbyn, då vi båda hör ett hiskeligt skrikande. Det tog en stund innan vi lokaliserade vad det var, och var det kom ifrån. Men så fort vi fattat poängen så kastade vi oss, med livet som insats, rakt ut i rondellen och stoppade allt vad trafik hette. Tur man har lugna och trygga hästar.
Och av hoppade J och fick fatt på en panikslagen liten kattunge! Mitt i rondellen sprang han omkring och skrek hysteriskt på hjälp. Såklart var det ingen bilist som kunde höra, och det var rena rama turen att vi lyckades uppfatta det över trafikljuden. Men hjälp, så han skrek den lille.
Vi lyckades få in honom innanför J's jacka och så red vi hem så snabbt och smärtfritt vi kunde, utan att skrämma ihjäl den lille stackar'n. Han tyckte det var sådär kul att rida... J har rivsår på halsen.
Sadlade av och fixade hästarna kvickt och så in i bilen för att köra hem till J. Han tyckte inte om att åka bil heller... Jag har också rivsår på halsen.
Men nu är han i tryggt förvar hemma hos J, och imorgon är det vi som åker till veterinären för en servicekoll på denna lille rackare, och är det ingen som letar efter honom så får han stanna kvar hos J.
J och jag var på väg hem från havet med hästarna (ja att jag är ute och rider kunde ni väl gissa!) och skulle precis till att passera en av de större rondellerna i utkanten av grannbyn, då vi båda hör ett hiskeligt skrikande. Det tog en stund innan vi lokaliserade vad det var, och var det kom ifrån. Men så fort vi fattat poängen så kastade vi oss, med livet som insats, rakt ut i rondellen och stoppade allt vad trafik hette. Tur man har lugna och trygga hästar.
Och av hoppade J och fick fatt på en panikslagen liten kattunge! Mitt i rondellen sprang han omkring och skrek hysteriskt på hjälp. Såklart var det ingen bilist som kunde höra, och det var rena rama turen att vi lyckades uppfatta det över trafikljuden. Men hjälp, så han skrek den lille.
Vi lyckades få in honom innanför J's jacka och så red vi hem så snabbt och smärtfritt vi kunde, utan att skrämma ihjäl den lille stackar'n. Han tyckte det var sådär kul att rida... J har rivsår på halsen.
Sadlade av och fixade hästarna kvickt och så in i bilen för att köra hem till J. Han tyckte inte om att åka bil heller... Jag har också rivsår på halsen.
Men nu är han i tryggt förvar hemma hos J, och imorgon är det vi som åker till veterinären för en servicekoll på denna lille rackare, och är det ingen som letar efter honom så får han stanna kvar hos J.
Guess
what I'm doin'?
Myra på äventyr Del III
(Här hittar ni Del I och Del II)
En kort galoppsträcka och ett antal bocksprång senare - och nästan lika många indiantjut från R och mig - så fick vi äntligen koll på herrarna igen. Hyfsad koll. De var allt annan än lugna nu.
Jag hade med ett kraftigt tag om manen och en hel skopa tur lyckats hålla mig kvar i sadeln under rodeofärden. Och jag kände redan nu att jag använt varenda liten muskel från midjan och nedåt. 'This is gonna hurt tomorrow', tänkte jag för mig själv. Högt tydligen, för R fnittrade fram ett 'Yep, it probably will' innan hon försäkrade sig om att jag annars var ok.
-Jo tack. svarade jag. Och lade till ett 'Bloody horse'.
R log och ursäktade sig så hemskt mycket. Hon hade aldrig sett dem så här förut. De var som förbytta, sa hon.
-Well. Inte så konstigt. tyckte jag. Stått på stall i flera dagar, nya ston i hagarna, ny ryttare, ute ihop - som de dödsfiender de är, och allt detta mitt under betäckningssäsongen.
-True. svarade R, men kände sig fortfarande dum.
-Just you wait. I'll get back to you. You're gonna ride my horses... fortsatte jag, och det var nu min tur att skratta åt henne.
Herrarnas framfart hade satt fart på fårflocken som vi red igenom och det enda vi såg nu var ett gäng galopperande fårrumpor längre bort över berget. Vad vi inte såg, och inte heller Mr Black, var att ett par av fårskallarna var avskärmade från resten av flocken. Av oss. Och helt utan förvarning tog de mod till sig och rusade iväg för att komma ifatt sin flock. Mitt framför fötterna på Mr Black.
Jag hann bara höra något av ett grymtande läte från honom, innan han ställde sig precis rätt upp på bakbenen. Hysteriskt fäktande med frambenen. Efter vad som kändes som en evighet landade han på alla fyra igen och flög fram i en trav som inte varav denna värld. Huvudet högt, svansen rakt upp och med noll awareness om mig. What so ever.
-That's right! Run, sheep, run! tjoade R och hötte med näven i luften efter fåren, samtidigt som hon skrattade så hon låg dubbelvikt över halsen på Mr Bay.
Och vidare svävade jag på Mr Black.
-We're bloody flyin'. tjoade jag. 'Are you comin'?
R galopperade ifatt och undrade om jag ville vända. Men det tyckte jag var onödigt. Nu gick han ju framåt. Eller flög. Eller vad han nu gjorde. Hellre det iaf, än uppåt. Som tidigare.
-You do look like a little fly up there. He's massive when he's like that.
-Never!? fräste jag där vi flög fram i våran gigantiska trav. 'He's like a frickin' rocking horse.'
Pang!
Som på given signal så blev det tvärstopp. Såpass så både R och jag var halvvägs fram över halsarna innan vi fann oss och fick tillbaka balansen. De båda herrarna snodde runt och stirrade stint bort över bergskammen till vänster om oss.
-What the he... började R. Resten av meningen försvann under Mr Bay's höga gnäggning. En såndär gnäggning som endast hingstar kan få till. Då de ropar.
-Oh, give me a brake. viskade jag och kände pulsen öka.
Och över bergskammen kom det travandes en flock med vilda ponnier.
Rakt emot oss.
En kort galoppsträcka och ett antal bocksprång senare - och nästan lika många indiantjut från R och mig - så fick vi äntligen koll på herrarna igen. Hyfsad koll. De var allt annan än lugna nu.
Jag hade med ett kraftigt tag om manen och en hel skopa tur lyckats hålla mig kvar i sadeln under rodeofärden. Och jag kände redan nu att jag använt varenda liten muskel från midjan och nedåt. 'This is gonna hurt tomorrow', tänkte jag för mig själv. Högt tydligen, för R fnittrade fram ett 'Yep, it probably will' innan hon försäkrade sig om att jag annars var ok.
-Jo tack. svarade jag. Och lade till ett 'Bloody horse'.
R log och ursäktade sig så hemskt mycket. Hon hade aldrig sett dem så här förut. De var som förbytta, sa hon.
-Well. Inte så konstigt. tyckte jag. Stått på stall i flera dagar, nya ston i hagarna, ny ryttare, ute ihop - som de dödsfiender de är, och allt detta mitt under betäckningssäsongen.
-True. svarade R, men kände sig fortfarande dum.
-Just you wait. I'll get back to you. You're gonna ride my horses... fortsatte jag, och det var nu min tur att skratta åt henne.
Herrarnas framfart hade satt fart på fårflocken som vi red igenom och det enda vi såg nu var ett gäng galopperande fårrumpor längre bort över berget. Vad vi inte såg, och inte heller Mr Black, var att ett par av fårskallarna var avskärmade från resten av flocken. Av oss. Och helt utan förvarning tog de mod till sig och rusade iväg för att komma ifatt sin flock. Mitt framför fötterna på Mr Black.
Jag hann bara höra något av ett grymtande läte från honom, innan han ställde sig precis rätt upp på bakbenen. Hysteriskt fäktande med frambenen. Efter vad som kändes som en evighet landade han på alla fyra igen och flög fram i en trav som inte varav denna värld. Huvudet högt, svansen rakt upp och med noll awareness om mig. What so ever.
-That's right! Run, sheep, run! tjoade R och hötte med näven i luften efter fåren, samtidigt som hon skrattade så hon låg dubbelvikt över halsen på Mr Bay.
Och vidare svävade jag på Mr Black.
-We're bloody flyin'. tjoade jag. 'Are you comin'?
R galopperade ifatt och undrade om jag ville vända. Men det tyckte jag var onödigt. Nu gick han ju framåt. Eller flög. Eller vad han nu gjorde. Hellre det iaf, än uppåt. Som tidigare.
-You do look like a little fly up there. He's massive when he's like that.
-Never!? fräste jag där vi flög fram i våran gigantiska trav. 'He's like a frickin' rocking horse.'
Pang!
Som på given signal så blev det tvärstopp. Såpass så både R och jag var halvvägs fram över halsarna innan vi fann oss och fick tillbaka balansen. De båda herrarna snodde runt och stirrade stint bort över bergskammen till vänster om oss.
-What the he... började R. Resten av meningen försvann under Mr Bay's höga gnäggning. En såndär gnäggning som endast hingstar kan få till. Då de ropar.
-Oh, give me a brake. viskade jag och kände pulsen öka.
Och över bergskammen kom det travandes en flock med vilda ponnier.
Rakt emot oss.
Paus
Nähä. Nu ger jag mig. För idag.
Tänker inte göra ett vettigt handtag till.
Bara sitta här. Och pausa.
Tänker inte göra ett vettigt handtag till.
Bara sitta här. Och pausa.