Myras Mysterier

(Del I finner ni här)

Det märktes tydligt att han inte var van vid hjälper från en ryttare, och han ställde sig ganska rejält frågande till skänklar. Sluta tryck med benen, svarade han bara. Och vikthjälper fick honom mest ur balans...
R satt i godan ro och fnittrade högt för sig själv, långt där framme på välridne Mr Bay.

Ganska kvickt lärde jag mig att en 15-20 meter ungefär, var lagom avstånd. Kom jag närmre så satt jag helt plötsligt på en uppblåst proffsboxare inför en världsmästerskapmatch eller något åt det hållet.
Och varje gång vi passerade hästhagar, fick jag öka avståndet till 30...

Herrarna skötte sig dock bra, och snart var vi halvvägs upp på berget, och skulle till att öppna grinden in till en av de milsvida fårhagarna. Under de tre sekunder det tog för R att sträcka sig efter grindhandtaget och få upp grinden, så hann Her Bay vända på huvudet och få ögonkontakt med Mr Black. Vips så satt vi genast på varsin ballong igen. Mr Black slog hotfullt med framhovarna och Mr Bay svarade med att vråla rakt ut.
-Sedärja. sa jag.
-Hoppsan. sa R.

In i hagen kom vi iaf, och stänga grinden lyckades vi också med. Även om det tog lite mer tid än det egentligen behövdes. Med hela berget framför oss så bestämde vi oss för att trava, och på så vis få herrarna att lugna ner sig något.
Jag hann inte tänka tanken klart, innan det small. Jag hann precis se i ögonvrån att Mr Bay fick till ett gigantiskt bocksprång innan min egna lilla Mr Black fullkomligt exploderade. Och på mindre ett ögonblick hade den annars ganska harmoniska ridturen förvandlats till ett okontrollerbart kaos.

Still to be continued...