Myra på äventyr
Upp till gården och kela hysteriskt med ett helt gäng fölungar innan vi gick in i stallet där herrarna väntade.
-Både mamma och jag har varit krassliga, sa R. 'Därför har vi inte ridit dem på ett par dagar. Och pga vädret och de nya stona så har de stått på stall hela tiden och sitter säkert inne med lite överskottsenergi. Det ska nog gå bra iaf, men bara så du vet'.
-No worries. svarade jag då jag ridit så många hingstar under mina år.
-De tycker inte om varandra heller. Eller rättare sagt; de tål inte varandra. Vi kan inte ens ha dem i samma stall. Så vi måste hålla lite avstånd.
-No worries. tyckte jag. Väl medveten om hur två hingstar som vill döda varandra fungerar. Bara en kan vara kung, så är det i hästvärlden.
-Jag hjälper dig, då du ska sitta upp. Mr Black är inte så bra på att stå still än, även om han är bättre än förra veckan.
-Förra veckan...? började jag, men blev avbruten.
-Ja, vi började rida honom förra veckan.
-Började rida...? sa jag, men blev återigen avbruten.
-Han är bara sutten på fem gånger hittills. Och vi har bara varit ute och ridit dem ihop en gång. En kort liten tur. Det gick ganska bra, sålänge vi inte kom för nära.
-Eh.. ok. No worries. pep jag. Väl medveten om hur det kan vara att rida in unghingstar.
-Han är ju körd ganska mycket. Använd dig av det. sa R och log med hela ansiktet.
-You shit bag. fräste jag, där jag satt på hästryggen och ändrade längden på stigbyglarna.
R log om möjligt ännu mer. Hon släppte tyglarna och lämnade mig åt mitt öde då hon försvann in i stallet för att hämta Mr Bay.
To be continued...
Ojojojoj, hur gick det snäckan?!
Lever du?!!!
Härlig överraskning...
Nu kommer jag vara orolig ända tills du
dyker upp här igen, pls gör det snart!!
Kramar!!
oj oj oj... ja snälla dyk upp snart igen...
Halloj! Det var inte i går.. Kom i morse på att det nog var några dagar sen jag kollade in din blogg.. När jag kikade upptäckte jag att jag faktiskt inte läst sen april!! skäms Så nu har jag suttit alldeles för länge framför datorn och skrattat så magen skriker. Hoppas att allt är bra där borta! Sköt om er!! Kram Fipi
gulp....
Jag skulle vart livrädd.
hehe
En sådan häst gör helt klart livet rätt mycket mer spännande, eller hur ;-)
Skulle tro att du grejade det hela fint!
Hoppsan, lite utelämnad fakta där, fast det var väl inget väsentligt... =)
Lite mer äventyr än väntat kanske??
Ujuj...du har väl hjälm på dig i alla fall? fnissar
Kram L