Myras Mysterier

Duffy - Mercy

Diskberget som jag lämnade igår kväll var inte alls mindre idag då jag kom hem från hästarna, utan tvärtom betydligt större. Efter en halvtimme av diverse löjliga ursäkter och omvägar för att slippa ta tag i det, så tog jag slutligen ett djupt andetag, kavlade upp ärmarna och traskade med bestämda steg iväg mot köket. Face your fears, heter det ju, och direkt harig är jag då inte. Och jag var tvungen att diska, för att kunna laga mat sedan. ...för att få diska igen...
På väg till diskhon så stoppade jag mobilen i bakfickan, tryckte snäckorna i öronen och ringde Jenny. Lite extra stöd och sällskap skadar ju inte. Speciellt inte i svåra stunder som denna.

Då är hon på väg ut. För att äta på restaurang. Dessutom har hon precis satt igång en maskin med disk. Bara för att hon kunde. Bara för att hon inte behöööver diska för hand.  

Så inte ville hon prata inte, där hon stod i startgroparna på väg ut genom dörren, utan hon tackade vänligt men bestämt för sig, sa hej och lade på luren. Samtidigt som hon skrattade högt och ljudligt.
Och där stod jag, med diskvatten upp över armbågarna. Tårarna brände innanför ögonlocken och jag var minst sagt grön av avund.

Men vänta bara. Nästa gång du kommer ska du få skura toaletten också. Inte bara diska. Kanske rent av bjuda ut mig på restaurang också. Så det så.

Hmpf

Ja jisses.
Nu är iaf Jenny installerad i gästrummet.
Hon syns knappt bland kartongerna.

Tur hon sköter sig och slipper rumsarrest.
Men jag ska hälla i henne lite 'vuxendricka' ikväll, så vi får väl se i morrn...

Här sitter jag och hoppas på att tvätten ska promenera ut från tvättmaskinen av sig självt och hänga upp sig på linan. Det går sådär.

Men skam den som ger sig. Jag petar lite till.

Förresten så har vi bestämt oss.
Och jag har det mesta av håret kvar.
Än sålänge...

Fia är inte bra för min image. Inte ett dugg.
Inte bara läsarna på bloggen överger mig.
Skickligheten på Betapet lyser också med sin frånvaro.
Och Fia har, trots att jag är säker på att det hela har med henne att göra, såklart mage att påpeka detta. Kort, koncist och elakt:

Postat av: Fia
Halloj, den där kurvan är nog fel...den visar nog dina betapetpoäng istället...mohahaha
2008-feb-06 @ 16:09

Kolla in formkurvan liksom:


Allt går visst utför just nu.
Tur jag inte spelar på Lotto.

Var tar ni vägen?

Har jag varit så hemsk?

Kom tillbaaaka!

Please.

:)

Vill bara slå ett litet slag för Cellenrebellen och ffa hennes lilla solstråle Siri.
Ni röstar väl på henne, där hon sitter och matstrejkar!?

:D

Nästan varje dag sätter sig en låt i huvudet på mig. En låt som jag får dras med hela dan, eller tills jag hittat en annan som tar över repeatplatsen.

Ofta är det någon av låtarna som spelas på klockradion när den sätter igång om mornarna. Detta vare sig jag tycker om den eller inte.
Funderar på om jag ska börja lägga ut en 'dagens repeat' på lite mer rutinmässig basis. Så ni får lite förståelse hur jag har det om dagarna. :)

Jag kan även urskilja ett visst mönster i mitt dagshumör kontra repeatlåt. Så jag föredrar helt klart låtar med lite fart i. Vill ju inte sitta och vara melankolisk om dagarna, inte.

I morse var det dags för T. Rex att limma sig fast på Myras Musikgen, och jag har nynnat mest hela dagen. Har dessutom betett mig som större delen av folket i videon också, och Maken var trött på mig redan före klockan var nio. Jag förstår fortfarande inte varför.
-Kom igen, Katten. Det svänger ju!

T Rex - I love to boogie

( Telefonsamtalet tar vi vid senare tilfälle, då jag landat lite mer.
Ni får hållas på halster ett tag till.
Inte mer än rätt, då jag också gör det. )

Och för att göra en bra helg ännu bättre, så var det första avsnittet på nya serien av Supernatural ikväll ju!
Söndagkvällarna är räddade.

Fick just reda på att Heath Ledger har lämnat detta jordeliv.
Endast 28 år gammal.
Fruktansvärt.

Med tungt hjärta och sänkt blick, säger jag:
RIP Heath.