Godis ä gott
Är den någon mer än jag som insett smaksensationen av lättsaltade chips och mjölkchoklad ihop!?
Jag dör nästan. Det är i klass med orgasm. Räcker mycket längre bara.
Jag dör nästan. Det är i klass med orgasm. Räcker mycket längre bara.
ZZzzZZzz
Den här helgen har absolutely tagit helt dö' på mig.
Klockan är åtta och sängen hägrar.
Hoppas jag återuppstår i morgon.
Klockan är åtta och sängen hägrar.
Hoppas jag återuppstår i morgon.
Ring ring, bara du slog en signal.
Ring ring, tystnaden är så total.
Äntligen har jag fått in Chick Habit som ringsignal på mobilen.
Så är det ingen som ringer!
Ring nu då.
Nu.
Riiiing!
Fast hoppas inte för mycket att jag svarar.
Jag dansar hellre.
Och sjunger.
Men ring gärna.
;)
Äntligen har jag fått in Chick Habit som ringsignal på mobilen.
Så är det ingen som ringer!
Ring nu då.
Nu.
Riiiing!
Fast hoppas inte för mycket att jag svarar.
Jag dansar hellre.
Och sjunger.
Men ring gärna.
;)
Kvällstid och jordgubbar i choklad
Först satt vi och doppade jordgubbar och vindruvor i choklad, sen tryckte jag i mig resten av chokladkakan alldeles själv.
Nu mår jag inte alls som jag vill...
Och jag har fortfarande inte lyckats få in en ny rutin vad gäller min datortid.
Det passar mig inte att vara utan datorn hela dagarna. På kvällarna är jag ju så trött så ögona går i kors. Då kan jag ju varken läsa eller skriva nått vettigt. Måste ta tag i det här.
Nu mår jag inte alls som jag vill...
Och jag har fortfarande inte lyckats få in en ny rutin vad gäller min datortid.
Det passar mig inte att vara utan datorn hela dagarna. På kvällarna är jag ju så trött så ögona går i kors. Då kan jag ju varken läsa eller skriva nått vettigt. Måste ta tag i det här.
Men hjälm mig då!
Jag har hittat Makens tre motorcykelhjälmar, jag har hittat SmåMyrornas fyra cykelhjälmar, och jag har hittat deras två ridhjälmar.
Men jag hittar varken Makens eller min ridhjälm!
Hur f-n kan jag vara så dum!? Ridhjälmen är ju det viktigaste av allt!
Gaaaaah!
Jag tappar hellre bort plånboken än ridhjälmen. Och vi som ska ut på långtur i morgon.
Jo, det ska vi. Om jag så ska trycka ner MellanMyras rosa cykelhjälm över pallet.
Så det så!
Men jag hittar varken Makens eller min ridhjälm!
Hur f-n kan jag vara så dum!? Ridhjälmen är ju det viktigaste av allt!
Gaaaaah!
Jag tappar hellre bort plånboken än ridhjälmen. Och vi som ska ut på långtur i morgon.
Jo, det ska vi. Om jag så ska trycka ner MellanMyras rosa cykelhjälm över pallet.
Så det så!
When good things goes bad
I'm through with standin' in line
To clubs I'll never get in
It's like the bottom of the ninth
And I'm never gonna win
This life hasn't turned out
Quite the way I want it to be
(Tell me what you want)
I want a brand new house
On an episode of Cribs
And a bathroom I can play baseball in
And a king size tub big enough
For ten plus me
(Yea, So what you need)
En helt ok låt att ha på repeat i skallen. Nickelback rockar fett, och så också Myra.
Men någon gång under natten hände det något.
Något jag inte har en aning om hur det gick till.
Något som jag inte är nöjd med. Alls.
Hey, hey, I wanna be a rockstar
hade utan legal anledning förvandlats till
Hej hej, hemskt mycket hej!
Jag rockar inte längre.
Jag suger.
To clubs I'll never get in
It's like the bottom of the ninth
And I'm never gonna win
This life hasn't turned out
Quite the way I want it to be
(Tell me what you want)
I want a brand new house
On an episode of Cribs
And a bathroom I can play baseball in
And a king size tub big enough
For ten plus me
(Yea, So what you need)
En helt ok låt att ha på repeat i skallen. Nickelback rockar fett, och så också Myra.
Men någon gång under natten hände det något.
Något jag inte har en aning om hur det gick till.
Något som jag inte är nöjd med. Alls.
Hey, hey, I wanna be a rockstar
hade utan legal anledning förvandlats till
Hej hej, hemskt mycket hej!
Jag rockar inte längre.
Jag suger.
Flash Dance på eget vis
Hade visst lite energi kvar trots allt, efter att ha solat en sväng och sprungit igenom duschen. Radion var i vanlig ordning igång och inte sjutton kan man står still då den här spelas:
Irene Cara - "Flashdance... What a Feeling"
Det tog troligen lite längre tid, men nog hade jag bra mycket roligare, där jag for runt i takt med musiken samtidigt som jag försökte få på mig kläderna.
Tur det inte finns nån webcam i sovrummet.
Irene Cara - "Flashdance... What a Feeling"
Det tog troligen lite längre tid, men nog hade jag bra mycket roligare, där jag for runt i takt med musiken samtidigt som jag försökte få på mig kläderna.
Tur det inte finns nån webcam i sovrummet.
Gabrielle
Innan bion började i lördags, så spelades det musik för fulla muggar i biografen. En gammal favvislåt dök upp och har suttit fast i huvudet sedan dess.
Gabrielle - Out of reach
Blir bara inte av med den.
Men so far så gör det ingenting.
Sålänge jag har den i huvudet låter det fasligt likt, och således lika bra.
När jag öppnar mun, blir det dock annat ljud i skällan.
Men det behöver vi inte orda om nu.
Inte senare heller.
Gabrielle - Out of reach
Blir bara inte av med den.
Men so far så gör det ingenting.
Sålänge jag har den i huvudet låter det fasligt likt, och således lika bra.
När jag öppnar mun, blir det dock annat ljud i skällan.
Men det behöver vi inte orda om nu.
Inte senare heller.
It's getting to me!
Det har regnat varje dag sen jag kom hem från Sverige.
Varje dag!
Några få gånger har man kunnat skymta en blå himmel långt där uppe och vid enstaka tillfällen har solen lyst igenom det till synes oändliga gråa molntäcket.
De senaste dagarna har det varnats om översvämningar igen. Bara i morse var det på fyra nya ställen i närheten av samhället vi bor i. Och vi har återigen bara en fungerande väg till hästarna.
Jag har gett upp sommarbetet nu. Det är inte roligt längre. I helgen är det jag som rider hästarna till vinterhagen. Om jag så ska göra det i hagel och spöregn - det gjorde vi förra året.
Jag vill ha tillgång till stall nu. Jag vill kunna stå i en box och borsta mina hästar. Jag vill kunna hänga täcken på tork under tak. Jag vill börja fodra dem med hö. Jag vill ha ett torrt ställe att vistas på!
Så vill jag ha en ny stegräknare* också.
En lottovinst.
Nya soffor.
Mera kläder.
Och tjockare hår.
*Stegräknaren ska hängas!!
Idag hävdar jag (och mitt tvåbenta sällskap) att eftermiddagens hundpromenad var på drygt en halvvmil. Det betyder - i min värld av små MyrSteg och snabb huvudräkning såhär på kvällskvisten - iaf en 6000 steg. (För inte tar jag steg som är en hel meeeeter heller!? Eller?)
Räknaren, däremot, redovisar att 2447 steg har tagit mig 1,063 miles, vilket motsvarar ungefär 1.7 km, och på den sträckan gjorde jag mig av med 106.7 kalorier...
Varje dag!
Några få gånger har man kunnat skymta en blå himmel långt där uppe och vid enstaka tillfällen har solen lyst igenom det till synes oändliga gråa molntäcket.
De senaste dagarna har det varnats om översvämningar igen. Bara i morse var det på fyra nya ställen i närheten av samhället vi bor i. Och vi har återigen bara en fungerande väg till hästarna.
Jag har gett upp sommarbetet nu. Det är inte roligt längre. I helgen är det jag som rider hästarna till vinterhagen. Om jag så ska göra det i hagel och spöregn - det gjorde vi förra året.
Jag vill ha tillgång till stall nu. Jag vill kunna stå i en box och borsta mina hästar. Jag vill kunna hänga täcken på tork under tak. Jag vill börja fodra dem med hö. Jag vill ha ett torrt ställe att vistas på!
Så vill jag ha en ny stegräknare* också.
En lottovinst.
Nya soffor.
Mera kläder.
Och tjockare hår.
*Stegräknaren ska hängas!!
Idag hävdar jag (och mitt tvåbenta sällskap) att eftermiddagens hundpromenad var på drygt en halvvmil. Det betyder - i min värld av små MyrSteg och snabb huvudräkning såhär på kvällskvisten - iaf en 6000 steg. (För inte tar jag steg som är en hel meeeeter heller!? Eller?)
Räknaren, däremot, redovisar att 2447 steg har tagit mig 1,063 miles, vilket motsvarar ungefär 1.7 km, och på den sträckan gjorde jag mig av med 106.7 kalorier...
Trodde jag kunde räkna med dig.
Jag har inte redovisat antal steg de senaste dagarna.
Det beror på att jag är sur.
Riktigt sur.
Jag ligger i krig med min stegräknare.
Och jag förlorar. Stort.
Men det är ingen rättvis kamp.
Stegräknarhelvetet fuskar!
I söndags tex, så var vi nere hos hästarna på förmiddagen. Flyttade staket, mockade, pysslade och hade oss. Sedan åkte vi hem och SmåMyrorna försvann till en klasskamrat till MellanMyra. Då passade Maken och jag på att ta en sväng med hundarna. Var ute ca 45 minuter och knatade på i ganska rask fart. Ner till havet, över allmänningarna, bort till surfingklubben och bakvägen tillbaka.
Då hävdar stegräknaren att jag, allt som allt, endast gått 1252 steg och 800 meter! Skulle inte tro det va. *mutter*
Eller som nu. Inklusive gårkvällens galopperande i trappan - med tvätt och SmåMyror och fan och hans moster -, morgonens sedvanliga rantande och två timmar och femton minuter hos hästarna så visar den blyga 1443 steg och 627 meter. Skulle inte tro det heller va!
Nog för att jag går i ide om vintrarna, men det här är ju löjligt.
800 meter på 45 minuter.
627 meter på 2 timmar.
Då har man ju inte styrfart ens.
Sitter och väntar på N. Vi ska på långis med hundarna.
Det blir sista eldprovet för räknaren.
Skärpning! Annars ska den döden dö.
Förresten så har jag drömt att jag var med på inspelningarna av Sagan om ringen-triologin. Riktigt roligt, var det. :)
Det beror på att jag är sur.
Riktigt sur.
Jag ligger i krig med min stegräknare.
Och jag förlorar. Stort.
Men det är ingen rättvis kamp.
Stegräknarhelvetet fuskar!
I söndags tex, så var vi nere hos hästarna på förmiddagen. Flyttade staket, mockade, pysslade och hade oss. Sedan åkte vi hem och SmåMyrorna försvann till en klasskamrat till MellanMyra. Då passade Maken och jag på att ta en sväng med hundarna. Var ute ca 45 minuter och knatade på i ganska rask fart. Ner till havet, över allmänningarna, bort till surfingklubben och bakvägen tillbaka.
Då hävdar stegräknaren att jag, allt som allt, endast gått 1252 steg och 800 meter! Skulle inte tro det va. *mutter*
Eller som nu. Inklusive gårkvällens galopperande i trappan - med tvätt och SmåMyror och fan och hans moster -, morgonens sedvanliga rantande och två timmar och femton minuter hos hästarna så visar den blyga 1443 steg och 627 meter. Skulle inte tro det heller va!
Nog för att jag går i ide om vintrarna, men det här är ju löjligt.
800 meter på 45 minuter.
627 meter på 2 timmar.
Då har man ju inte styrfart ens.
Sitter och väntar på N. Vi ska på långis med hundarna.
Det blir sista eldprovet för räknaren.
Skärpning! Annars ska den döden dö.
Förresten så har jag drömt att jag var med på inspelningarna av Sagan om ringen-triologin. Riktigt roligt, var det. :)
Huvudbry
Många tankar.
Väger fördelar mot nackdelar.
Diskuterar med Maken.
Filosoferar under promenader.
Rådfrågar vänner.
Klurar i soffan.
Längtar efter mamma.
Jag som är van att veta vad jag vill.
Fatta snabba beslut och köra på som en ångvält.
Nu sitter jag här och velar!
Och sliter mitt håååår.
Anyhow. 5008 bjöd den här latdagen på.
Väger fördelar mot nackdelar.
Diskuterar med Maken.
Filosoferar under promenader.
Rådfrågar vänner.
Klurar i soffan.
Längtar efter mamma.
Jag som är van att veta vad jag vill.
Fatta snabba beslut och köra på som en ångvält.
Nu sitter jag här och velar!
Och sliter mitt håååår.
Anyhow. 5008 bjöd den här latdagen på.
Fredagsnytt
Vindstilla idag. Riktigt milt, faktiskt. Och uppehåll.
Orkade med dryga timmen hos hästarna. Skönt att ta ifatt lite av det jag missat senaste två veckorna.
Vinkade av Maken i morse också. Han åker till Holland över helgen. 50 års-fest med inomhus-beachparty.
Jag vill också, jag som är mer för sol och värme än vad han är. Istället för att sitta här med fleecejacka på mig inomhus. Fast det är klart, han söker väl skugga vid baren kan jag tro. Stackarn, va.
Fart omkring på Bloggportalen och försökt uppdatera min favislista, men nu tröttnade jag. Kan ju hålla på i flera dagar och leta runt. Jag byter helt enkelt strategi;
Ni som finns på bloggportalen får istället i uppdrag att ge er till känna, så slipper jag leta mer.
Själv finns jag här, för er som vill lägga till mig. Och det är klart att ni vill det! :)
Orkade med dryga timmen hos hästarna. Skönt att ta ifatt lite av det jag missat senaste två veckorna.
Vinkade av Maken i morse också. Han åker till Holland över helgen. 50 års-fest med inomhus-beachparty.
Jag vill också, jag som är mer för sol och värme än vad han är. Istället för att sitta här med fleecejacka på mig inomhus. Fast det är klart, han söker väl skugga vid baren kan jag tro. Stackarn, va.
Fart omkring på Bloggportalen och försökt uppdatera min favislista, men nu tröttnade jag. Kan ju hålla på i flera dagar och leta runt. Jag byter helt enkelt strategi;
Ni som finns på bloggportalen får istället i uppdrag att ge er till känna, så slipper jag leta mer.
Själv finns jag här, för er som vill lägga till mig. Och det är klart att ni vill det! :)
Packa pappas kappsäck
Senast halv sex i morgonbitti ska MyrFamiljen stänga ytterdörren efter sig, sätta sig i den fulltankade bilden och styra kosan mot Stansted.
Igår tog Maken ner resväskorna från vinden. För ett par timmar sedan hängde jag sista maskinen tvätt på tork. Så kläderna är fortfarande blöta och väskorna gapar tomma där de ligger utspridda över hallgolvet.
Och jag kom nyss på att alla mina julkort ligger i påsen brevid kaminen.
Oskrivna, såklart.
Ska vi ha vadslagning om när jag börjar med packningen? Och när (om!?) jag blir klar. Kommer jag komma isäng före midnatt? Kommer jag få med mig passen och plånboken då vi åker? Och kommer Fulen låta resväskan vara ifred?
Organisation är mitt mellannamn!
Och VET NI vad jag ska göra på Stansted, medan jag väntar på planet!?
Jag ska fika och snacka skit med Asfaltis!
Så roligt.
Satt och babblade förra veckan då hon i förbifarten nämner att hon ska till London över helgen, och så visar det sig att hon flyger tillbaka samma dag som jag! 1 1/2 timme efter mig. Världen ÄR liten!
Häpp, undrar om tvätten har torkat...
Det är slutspurt på omröstningen idag, förresten.
Röstar ni för glatta livet, även om jag förlorar stort? :)
Igår tog Maken ner resväskorna från vinden. För ett par timmar sedan hängde jag sista maskinen tvätt på tork. Så kläderna är fortfarande blöta och väskorna gapar tomma där de ligger utspridda över hallgolvet.
Och jag kom nyss på att alla mina julkort ligger i påsen brevid kaminen.
Oskrivna, såklart.
Ska vi ha vadslagning om när jag börjar med packningen? Och när (om!?) jag blir klar. Kommer jag komma isäng före midnatt? Kommer jag få med mig passen och plånboken då vi åker? Och kommer Fulen låta resväskan vara ifred?
Organisation är mitt mellannamn!
Och VET NI vad jag ska göra på Stansted, medan jag väntar på planet!?
Jag ska fika och snacka skit med Asfaltis!
Så roligt.
Satt och babblade förra veckan då hon i förbifarten nämner att hon ska till London över helgen, och så visar det sig att hon flyger tillbaka samma dag som jag! 1 1/2 timme efter mig. Världen ÄR liten!
Häpp, undrar om tvätten har torkat...
Det är slutspurt på omröstningen idag, förresten.
Röstar ni för glatta livet, även om jag förlorar stort? :)
Kvinnor, graviditet och evolution
Innan jag blev gravid så vägde jag imponerande (nåja) 48 kg. Jag är visserligen inte så lång, runt en 1.60 ungefär (det brukar variera i takt med humör, tror jag, och hur höga klackar jag orkar trava omkring i), men jag hade 50 kg-strecket som mål. Det ville jag gärna passera.
Ingenting hjälpte dock. Jag åt nyttigt, jag åt onyttigt, jag tränade, jag tränade inte. Men vad jag än hade för mig, så visade vågen envist på 48. Jag var nära att ge upp, då det höll på att bli ett stressmoment.
Så blev jag gravid. Men tro inte att det varken märktes eller syntes.
Inte förrän i sjätte månaden började det hända saker, och då hade jag själv inte varit medveten om det lilla livet så länge. Och jag var ett tag helt säker på att vågskrället var trasig. Eller rent av drev med mig.
När det väl började hända saker, så var det istället stört omöjligt att göra något åt det. Jag fullkomligt exploderade. Nästan i samma takt som en ballong som fylls på med vatten.
Jag passerade det efterlängtade 50 kg-strecket. Log och var stolt.
Passerade 60 kg-strecket. Log fortfarande och var stolt.
Ända tills jag passerade 65 kg-strecket. Då tyckte jag att det kunde vara nog. Faktiskt.
Bakifrån syntes det inte överhuvudtaget, men när jag vände mig om så höll folk på att trilla av stolen.
Vart jag än skulle så anlände jag en kvart senare än magen.
I vecka 33 hade jag gått upp över halva min kroppsvikt och vägde hela 73 kg. Och då hade jag inte ens börjat samla vatten. Barnmorskan bara skakade på huvudet.
Jag jobbade fortfarande heltid på djursjukhuset, dock lite långsammare än vanligt, och arbetskamraterna hörde lång väg om det var jag som kom hasande i korridorerna. Flodhästar var smala i jämförelse, sa de, och jag vägrade från den dagen att ens närma mig en våg.
I vecka 36 förlöstes jag med katastrofsnitt, och ut kommer en liten skit på 2780g! Tvåtusensjuhundraåttio!!
Av nästan 30 kg vägde hon inte ens 3!
Men jag misströstade inte. Kanske kunde jag behålla några av kilona.
Inte.
20 kg försvann de fyra första dagarna och resten under bara ett par månader.
Jag var återigen nere på 48 kg...
Men nog on mig.
Vad jag egentligen skulle säga, var att man gjort en ny upptäckt:
Varför gravida kvinnor varken tippar framåt eller välter!
Lite roligt tycker jag. ;)
Ingenting hjälpte dock. Jag åt nyttigt, jag åt onyttigt, jag tränade, jag tränade inte. Men vad jag än hade för mig, så visade vågen envist på 48. Jag var nära att ge upp, då det höll på att bli ett stressmoment.
Så blev jag gravid. Men tro inte att det varken märktes eller syntes.
Inte förrän i sjätte månaden började det hända saker, och då hade jag själv inte varit medveten om det lilla livet så länge. Och jag var ett tag helt säker på att vågskrället var trasig. Eller rent av drev med mig.
När det väl började hända saker, så var det istället stört omöjligt att göra något åt det. Jag fullkomligt exploderade. Nästan i samma takt som en ballong som fylls på med vatten.
Jag passerade det efterlängtade 50 kg-strecket. Log och var stolt.
Passerade 60 kg-strecket. Log fortfarande och var stolt.
Ända tills jag passerade 65 kg-strecket. Då tyckte jag att det kunde vara nog. Faktiskt.
Bakifrån syntes det inte överhuvudtaget, men när jag vände mig om så höll folk på att trilla av stolen.
Vart jag än skulle så anlände jag en kvart senare än magen.
I vecka 33 hade jag gått upp över halva min kroppsvikt och vägde hela 73 kg. Och då hade jag inte ens börjat samla vatten. Barnmorskan bara skakade på huvudet.
Jag jobbade fortfarande heltid på djursjukhuset, dock lite långsammare än vanligt, och arbetskamraterna hörde lång väg om det var jag som kom hasande i korridorerna. Flodhästar var smala i jämförelse, sa de, och jag vägrade från den dagen att ens närma mig en våg.
I vecka 36 förlöstes jag med katastrofsnitt, och ut kommer en liten skit på 2780g! Tvåtusensjuhundraåttio!!
Av nästan 30 kg vägde hon inte ens 3!
Men jag misströstade inte. Kanske kunde jag behålla några av kilona.
Inte.
20 kg försvann de fyra första dagarna och resten under bara ett par månader.
Jag var återigen nere på 48 kg...
Men nog on mig.
Vad jag egentligen skulle säga, var att man gjort en ny upptäckt:
Varför gravida kvinnor varken tippar framåt eller välter!
Lite roligt tycker jag. ;)
Massor om inget
Upprepar jag mig om jag säger att det regnar?
Upprepar jag mig om jag säger att det är swimmingpool i hagen igen?
Upprepar jag mig om jag säger att jag ÄR TRÖTT PÅ DET HÄR!!??
Ingen ramsa i världen är tillräcklig...
Den enda som tyckte det var roligt uppe hos hästarna idag var Prinsessan. Medan vi andra klämde in oss i vindskjulet och suckade över pissvädret, så for hon runt som en galning. När hon kommer i 190 med bredställ så leran sprutar, då lyser det fanimig lycka om odågan.
Gnistan slocknar dock när man på hemmaplan blir kommenderad att hålla sig på sin filt tills man torkat...
Efter att ha lyckats tajma in en hyffsad kvällstur med hundarna mellan skurarna igår, och insett hur mycket bättre jag faktiskt mår efter lite fysisk aktivitet, så dammade jag idag av min gamla AB Glide som inte använts på år och dag.
'KollaVadJagKan'-attityden gav sig genast till känna och först vid 50 la jag ner.
SmartMyra. Nu blir det väl träningsvärk imorgon istället.
Fast kanske ändå inte. Klarade jag nu av att göra så många, så borde det ju betyda att en och annan muskel fortfarande finns kvar. Eller var det ENBART envisheten som kämpade...?
Jaja. Jag belönade mig iaf med en sväng i solariet, vidare in genom duschen och slutligen ett dopp i Body Shops underbara BodyButter. Sen kröp jag i min pyjamas och landade bland SmåMyrorna i soffan.
SmåMyrorna tycker att jag har den finaste pyjamasen av alla.
Det tycker jag också. Eller iaf sötast.
För inte har nån nåt bättre att komma med?
Isf. Upp till bevis. Jag utmanar er! :)
(Länka tillbaka till detta inlägget, eller ännu hellre trackbacka, så att jag hittar era pyjamasar. Det här kan bli kul. Hihi)
Upprepar jag mig om jag säger att det är swimmingpool i hagen igen?
Upprepar jag mig om jag säger att jag ÄR TRÖTT PÅ DET HÄR!!??
Ingen ramsa i världen är tillräcklig...
Den enda som tyckte det var roligt uppe hos hästarna idag var Prinsessan. Medan vi andra klämde in oss i vindskjulet och suckade över pissvädret, så for hon runt som en galning. När hon kommer i 190 med bredställ så leran sprutar, då lyser det fanimig lycka om odågan.
Gnistan slocknar dock när man på hemmaplan blir kommenderad att hålla sig på sin filt tills man torkat...
Efter att ha lyckats tajma in en hyffsad kvällstur med hundarna mellan skurarna igår, och insett hur mycket bättre jag faktiskt mår efter lite fysisk aktivitet, så dammade jag idag av min gamla AB Glide som inte använts på år och dag.
'KollaVadJagKan'-attityden gav sig genast till känna och först vid 50 la jag ner.
SmartMyra. Nu blir det väl träningsvärk imorgon istället.
Fast kanske ändå inte. Klarade jag nu av att göra så många, så borde det ju betyda att en och annan muskel fortfarande finns kvar. Eller var det ENBART envisheten som kämpade...?
Jaja. Jag belönade mig iaf med en sväng i solariet, vidare in genom duschen och slutligen ett dopp i Body Shops underbara BodyButter. Sen kröp jag i min pyjamas och landade bland SmåMyrorna i soffan.
SmåMyrorna tycker att jag har den finaste pyjamasen av alla.
Det tycker jag också. Eller iaf sötast.
För inte har nån nåt bättre att komma med?
Isf. Upp till bevis. Jag utmanar er! :)
(Länka tillbaka till detta inlägget, eller ännu hellre trackbacka, så att jag hittar era pyjamasar. Det här kan bli kul. Hihi)
MyrGnäll
SmåMyrorna ligger i sina sängar och MyrPappa har precis gett sig iväg på möte.
Vinden viner utanför huset, regnet smattrar mot rutorna.
Hundarna äter kvällsmat och hästarna står säkert i hörnet i hagen och tar skydd under träden. Vindskjulet används inte i första taget. Flyktdjur som de ändå är i grund och botten.
Själv sitter jag i soffan med laptopen i knät och en tändare i bakfickan. Det gäller att vara beredd. Lamporna har blinkat hela kvällen, och allt elektriskt har slått av och på otaliga gånger. En kort stund var det precis kolsvart gatan ner.
Jag är inte alls på humör ikväll. Huvudet är segt och vill helst sova, men kroppen är rastlös och protesterar genom att inte komma till ro. Det blir ju såhär, jag vet det, men det är ändå jobbigt. Och jag är aldrig riktigt beredd.
Jag behöver alla mina utomhustimmar för att må bra, jag behöver ta ut mig om dagarna för att kunna slappna av om kvällarna. Jag behöver ljuset, och jag behöver friheten. Höstregn och vintermörker är inte riktigt mitt element.
Dammsuga, diska och tvätta är långt ifrån tillräckligt för att köra slut på Myra och hela jag skriker efter att få röra på mig. Men vem vill ge sig ut i det här vädret?
Jag satt på fullt allvar och funderade över om jag skulle skaffa mig ett löparband eller en motionscykel. Moi, liksom! Ni förstår ju hur långt det har gått!
Kanske skulle det sitta fint med lite ljusterapi...
Under tiden sitter jag och leker med min nya telefon. Trots att jag inget Ericsson-fan är, så blev det en av deras telefoner den här gången. Den är ju helt klart ursöt!
Vinden viner utanför huset, regnet smattrar mot rutorna.
Hundarna äter kvällsmat och hästarna står säkert i hörnet i hagen och tar skydd under träden. Vindskjulet används inte i första taget. Flyktdjur som de ändå är i grund och botten.
Själv sitter jag i soffan med laptopen i knät och en tändare i bakfickan. Det gäller att vara beredd. Lamporna har blinkat hela kvällen, och allt elektriskt har slått av och på otaliga gånger. En kort stund var det precis kolsvart gatan ner.
Jag är inte alls på humör ikväll. Huvudet är segt och vill helst sova, men kroppen är rastlös och protesterar genom att inte komma till ro. Det blir ju såhär, jag vet det, men det är ändå jobbigt. Och jag är aldrig riktigt beredd.
Jag behöver alla mina utomhustimmar för att må bra, jag behöver ta ut mig om dagarna för att kunna slappna av om kvällarna. Jag behöver ljuset, och jag behöver friheten. Höstregn och vintermörker är inte riktigt mitt element.
Dammsuga, diska och tvätta är långt ifrån tillräckligt för att köra slut på Myra och hela jag skriker efter att få röra på mig. Men vem vill ge sig ut i det här vädret?
Jag satt på fullt allvar och funderade över om jag skulle skaffa mig ett löparband eller en motionscykel. Moi, liksom! Ni förstår ju hur långt det har gått!
Kanske skulle det sitta fint med lite ljusterapi...
Under tiden sitter jag och leker med min nya telefon. Trots att jag inget Ericsson-fan är, så blev det en av deras telefoner den här gången. Den är ju helt klart ursöt!
Bättre än bäst
Idag är jag stolt.
Över mig själv.
Riktigt stolt.
Och Maken är det också.
Han sa att om inte jag skriver om det, så gör han.
Han är så snäll han.
Vill att alla ska veta när jag är duktig.
Det var i bytet mellan Herr Fux och Fru Silversvart som jag var i något som kan liknas vid ett lindrigt paniktillstånd. Jag var dödligt kissnödig och höll mer eller mindre på att gå av på mitten.
Så jag galopperade kvickt, med benen i kors, runt hörnet och drog ner brallorna i ilfart. Saken var bara den att jag var way to busy med att hålla koll efter eventuella tjuvkikare så jag missade helt att titta efter vart jag placerade bakvagnen.
Well, hell I tell ya, the bloody nettles are still working hard!
Jag lovar.
Mina ramsor går inte av för hackor.
Och jag lovar.
Jag håller världsklass vad gäller krigsdans.
Fy faan vad jag är bra!
/RödRöven
Hästarna lyxade iaf runt utan täcken ett par timmar, så dem gick det ingen nöd på.
Vi fokuserar på det positiva. *mantrar*
Över mig själv.
Riktigt stolt.
Och Maken är det också.
Han sa att om inte jag skriver om det, så gör han.
Han är så snäll han.
Vill att alla ska veta när jag är duktig.
Det var i bytet mellan Herr Fux och Fru Silversvart som jag var i något som kan liknas vid ett lindrigt paniktillstånd. Jag var dödligt kissnödig och höll mer eller mindre på att gå av på mitten.
Så jag galopperade kvickt, med benen i kors, runt hörnet och drog ner brallorna i ilfart. Saken var bara den att jag var way to busy med att hålla koll efter eventuella tjuvkikare så jag missade helt att titta efter vart jag placerade bakvagnen.
Well, hell I tell ya, the bloody nettles are still working hard!
Jag lovar.
Mina ramsor går inte av för hackor.
Och jag lovar.
Jag håller världsklass vad gäller krigsdans.
Fy faan vad jag är bra!
/RödRöven
Hästarna lyxade iaf runt utan täcken ett par timmar, så dem gick det ingen nöd på.
Vi fokuserar på det positiva. *mantrar*
Myra funderar
Om man ska klämma sig igenom en smal passage av något slag...
Varför drar man efter andan samtidigt som man drar in magen?
Varför drar man efter andan samtidigt som man drar in magen?
DansgolvsDrottning kontra MysdressMästare
Man kan, om man verkligen verkligen anstränger sig, urskilja vissa liknande drag mellan lördagens DansgolvsDrottning och söndagens MysdressMästare.
Samma längd. Samma hårfärg. Samma skostorlek.
Men det är fanimig inte mycket mer än så.
Nej.
Det kan omöjligt vara samma person som igår ägde dansgolvet framför livebandet och inte var isäng förrän halv fyra, och som idag slog upp sina blå strax efter sju och sen dess mestadels legat och kurat i soffan.
Eller?
Samma längd. Samma hårfärg. Samma skostorlek.
Men det är fanimig inte mycket mer än så.
Nej.
Det kan omöjligt vara samma person som igår ägde dansgolvet framför livebandet och inte var isäng förrän halv fyra, och som idag slog upp sina blå strax efter sju och sen dess mestadels legat och kurat i soffan.
Eller?
Hästeri o hästera
Jag som hade så mycket att stå i igår. Hästarna fick en day off och tanken var att jag skulle komma ifatt mig lite i huset.
Men jag fastnade i soffan och tittade på Horse & Country.
Det var National Dressage Day 3 på tv:n, Horse Patrol, Monty Roberts och massa, massa mer.
Har visserligen spenderat tre timmar i kök och tvättstuga, men jag är inte riiiktigt klar än. Har inte ens tagit fram dammsugaren...
Myra tittar på täävää!
Men jag fastnade i soffan och tittade på Horse & Country.
Det var National Dressage Day 3 på tv:n, Horse Patrol, Monty Roberts och massa, massa mer.
Har visserligen spenderat tre timmar i kök och tvättstuga, men jag är inte riiiktigt klar än. Har inte ens tagit fram dammsugaren...
Myra tittar på täävää!