Oh mighty Myra

-Vi måste handla. sa jag till Maken.
-Ok. Storhandling eller? svarade han så där lite lagom ointresserat.
-Nä. Egentligen bara tandkräm och toapapper. Det är akut.

Så for vi till hästarna och fixelurade.
Sen till lekplatsen och for runt.
Sen hem och lämnade av hundarna.
Sen till KFC och mumsa kycklig.
Sen ut på parkeringen och lekte i snön!!
Sen till affären och handla.
Sen till sommarbetet och kolla vad som behöver fixas innan hästarna flyttas.
Och sen till sist hem och packa upp.

-Vi måste handla. sa jag till Maken.
-Handla? Du skojar. Vad glömde du nu?
-Tandkräm och toapapper.

Vem behöver två och en halv veckas påsklov!?

Helt klart de walesiska eleverna, är det någon som bestämt.
Tänkte de någonsin på föräldrarna...?

Här knallar det på bra iaf och vi har för det mesta massa kul och hur mycket som helst att göra.
Bjuder på ett urval från första veckan:


Vi har eldat gammalt hö hos hästarna. Och fikat, vilket var av stort intresse hos alla de fyrbenta - Fru Silversvart slickar sig tom om munnen...

Fulen lärde sig att hästar visst kan ligga ner. hur konstigt det än månne vara.

SmåMyror har ridit Fru Silversvart och jobbat från marken med Herr Fux.

De har också ätits för mycket godis. Här är påskäggen från MyrMormor. MyrMamma barmhärtigade sig över SmåMyrorna så de slapp äta allt själva. Vill ju inte de ska få ont i magen, inte...
Sjukt god choklad var det, till på köpet.


Här satt jag och läste en bok. Första bilden är efter tio minuter, andra efter två timmar....

Visst. Solen skiner och det är vansinnigt vackert. Men bada! Galna barn. Efter mycket tjat så lät jag dem dra av sig byxor och ner och känna på vattnet. På så vis slapp jag mer tjat och de kom alldeles själva på att det var något för kallt...
Men så kom de på att det hade snöat i Sverige och var lite avis på det. Men säg det som inte går att ordna i SmåMyrornas värld. Vem vill ha snöbollskrig, när man kan ha sandbollskrig istället!

Reklamskadad

Det visas för mycket reklam på tv. Hela MyrFamiljen springer omkring och nynnar om dagarna och just nu ska vi alla gifta oss med varsin fyrvakt.
LillMyra är helt klart bäst på den meningen som ingen annan av oss klarar av. Ni kan säkert, ganska lätt, lista ut vilken... Haha.

Erika Eigen - I want to marry a lighthouse keeper

Glad Påsk III

Medan jag och SmåMyror avslutade söndagen på stranden

och på ett relativt tomt

men ack så roligt

nöjesfält,

så befann sig MyrPappa några timmar längre norrut

Och det var länge sedan jag skrattade så hjärtligt.

Moahahaaaa.

Påsklov och SmåMyror

Det börjar bra.
Första dagen på lovet var de uppe och studsade före sju.
Disktrasesyndromet kommer infinna sig hos mamman tidigare än beräknat om inte ändring sker snarast.

Idag fick jag dock strålande hjälp av
Horton. Han ska ha stort tack.

:D

Sådan mamma, sådan (kanske) dotter

På den tiden, då jag föddes, togs barnen fortfarande ifrån sina mammor, och sköterskorna kom med det lilla byltet endast då det var matdags. Resten av tiden fick mammorna fördriva bäst de ville.
MyrMormor som, redan då, var/är en pratsjuk jäkel stiftade med hjälp av ordväxling (positiv sådan, vad jag har hört) en ny bekantskap i form av ytterligare en förstföderska.
Där i salen på BB satt de i godan ro och pratade blöjor, vällingsorter och nappens vara eller icke vara, då plötsligt något fångade MyrMormors intresse. Hon tittade lite mer noga, kände paniken komma krypande och blev i ren förskräckelse helt tyst.
Först.
Sen blev det relativt livat i luckan.

Med bara ett halvt dygn, nån enstaka cm och ett fåtal grams skillnad på de nyfödda, så var det med blandade känslor som MyrMormor insåg att båda paren mödrar och barn hade samma nummer på armbanden.

I kalabaliken som följde så fick MyrMormor en glimpse av insikt och grabbade helt enkelt tag i den snyggaste av de nyfödda och höll sedan hårt på sin sak.
Om det blev rätt är jag inte så säker på, men jag kan inte säga att jag har haft någon direkt traumatisk uppväxt i det Myrska hemmet. Det har nog isf varit jag som utsatt MyrMormor för en och annan smärre hjärtattack...

Det enda jag har saknat är att jag inte fått allt jag pekat på. Varken jorden runt resan, privata jetplanet eller den perfekta hästgården.
Men det är väl sådant jag får använda delar av arvet till. När min biologiska mor trillar av pinn, menar jag.
För inte kan jag ha hamnat rätt, inte? Eller ser ni nån likhet?

Nästa gång ska jag nog berätta om hur hon bajsade i badring in front av ett läkarteam på morgonrond.

Helgens feedback

Efter drygt 11 timmars sömn kände jag mig nästan som en människa igen.

I fredags var det skoldisko som gällde, med både liveband och karaoke. SmåMyrorna for runt som små virvelvindar hela kvällen, medans MyrFöräldrarna fördrev tiden med en drös andra föräldrar.
Lördagen gick i pyjamaspartyts tecken och det var ett helt gäng överaktiva småterrorister som höll låda ända tills halv tre på morgonkvisten, då MyrMamma - något mindre vänligt än tidigare gånger - bad om lite tystnad så iaf hon själv kunde få sluta de blå en stund.
Det fick hon. Till strax efter sju ungefär. Då var stereon igång, leksaker framdragna och kanin på rymmen. Bara att gå upp, med andra ord, och fixa frukost åt gänget. Men se glad ut lyckades jag nog inte så bra med.
Så fort MyrPappa visade sig så smet jag med raketfart till hästarna. Han fick reda ut hämtning och lämning av ungar bäst han ville. Jag behövde andas! :)

J och jag tog oss iväg på en helt underbar tretimmarstur och slöt på hemvägen upp med MyrPappa, SmåMyror och J's make vid en av pubarna. Medans vi fyra lite till åren komna satt och babblade, så satt MellanMyra på Herr Fux och drack cola och LillMyra tränade på Kaptensvändning och Kvarnen på Fru Silversvart. Det är ju dumt att sitta still och ta det lugnt, menar jag...

Idag har det varit en latdag, och efter två kortrundor med hästarna så fastnade Maken och jag i soffan ett par timmar. Plockat lite bland kartonger och kläder och sen hundpromenad lagom för att möta upp SmåMyrorna utanför skolan. Fick dock inte med oss någon av dem hem, så det blir ytterligare några timmar i lugn och ro.
Vi tävlar också, Maken och jag, vem som kan stå ut med disken längst. Det lutar åt att han vinner, men jag kan kanske hota med att han får ta tvätten istället...

Så håller jag på att driva honom till vansinne med dagens repeat.
Förstår inte hur man kan tröttna. Inte efter bara en femtioelva gånger, iaf.

Clout - Substitute

När Maken poppar

- sätter sig låtarna på huvudet.
/gammalt MyrStacks-ordspråk.

Just nu är det Timbuktu som går varmt här hemma och hela MyrFamiljen skuttar omkring med små löjliga danssteg i allt vi gör.
Och sjunger såklart. Högt, ljudligt och... och ...bra?
Nåväl.

Är det någon som kan sjunga med med 'riktiga' R till det här???
Och att det ändå känns rätt, liksom...;

Timbuktu - Det löser sig

Passar perfekt

Packtejp passar nästan lika bra över munnen på MyrPappa som runt kartongerna.
Han har bara inte förstått det själv än.
Dummer.

Och så levde de lyckliga...

Kim M undrade om jag hade bloggat om hur jag träffade Maken.
Det har jag inte. Inte ett ord, tror jag minsann. Det måste vi ändra på.

Jag bodde vid tillfället tillsammans med två killkompisar i en liten tvåa på första våningen, och livet kretsade kring att ha så roligt som möjligt, mest hela tiden. Eller iaf vid sidan om vardagens alla måsten. 
En av mina kära kombos hade med sig en barndomskompis hem en natt efter krogen.
Kombon hade jobbat och var spik nykter och aptrött.
Jag hade precis kommit hem från annat håll och var duktigt berusad och dödligt trött.
Barndomskompisen, eller Blivande Maken om ni så vill, var lagom rund under fötterna, i kalasform, och inte ett dugg trött.

Trevlig som jag är (det är nu alla nickar instämmande! Unisont, liksom.) höll jag honom sällskap där i vardagsrummet till långt in på morgonkvisten.
Det enda jag kommer ihåg dock, är att han drack Baileys ur en äggkopp. Men jag vet att vi hade urkul och skrattade så vi grät.
Eller iaf jag. Grabbar gråter visst inte. Så ofta.

Dagen efter kommer jag inte ihåg någonting av, men ett par dagar senare ringde Barndomskompisen på min mobil och frågade efter kombon.
Man kan ju spekulera i hur han hade fått tag på mitt nummer, och varför han inte ringde kombon direkt... ;)

Hur träffade ni era respektive?

Planeringsmästare

Jag är mästare på att planera.
Världsmästare.

Bestämde med N att vi ska träffas redan halv nio i morgonbitti för att hinna rida innan Maken börjar jobba vid halv elva då jag måste vara hemma och ta över SmåMyrorna. Halv nio är ju ingen tid då man har barn i huset, liksom.

Men vad glömmer jag?

Jo, att INGEN av SmåMyrorna är hemma inatt. Båda två är iväg på varsitt håll hos kompisar och ska sova över. Vilket betyder att jag skulle kunna få mig värsta sovmorgonen. Tänk va. Få sova tills man vaknar på en lördag!

Men istället för att ha en lat morgon, bara jag och Maken, så kommer jag få ställa klockan och smyga iväg alldeles aptidigt ju, medan han ligger kvar och trynar i den varma sängen.
Livet är inte rättvist.
Inte ett dugg.

/PuckoMyra

Smyga, förresten. Vem fan har sagt nåt om att smyga?

Tycker folk illa om sina barn!?

Ibland undrar jag faktiskt.
Med tanke på vilka namnförslag som
trillar in hos skatteverket.
Helt ärligt.
Skrot? Tomhet? Fån? Någon? Dotcom? Doktor? Likagod? GumShoe? Mygg? Grill?
I could go on, liksom.
Och vissa av dem är godkända!

Att man inte vill ha alltför vanliga namn kan jag förstå. Jag och Maken valde ganska ovanliga namn till SmåMyrorna. MellanMyras namn exploderade dock något år senare, även om det långt ifrån är och fightas på några tio-i-topp-listor, medan LillMyra fortfarande är relativt ensam om sitt.
Men bara för att de är ovanliga, betyder det inte att de är konstiga.

Vad har ni för skräckexempel på namnförslag?
Både sådana som gått igenom och inte.

Lilla MyrMormor

Myrmormor är ynklig idag, och jag har fått hålla henne sällskap halva kvällen.
Vi har
'petat'.
Det är bland det roligaste jag vet, då jag sitter i soffan och inget bättre har för mig.
jag har varit smått beroende i flera månader.
Finns det medlemmar bland mina besökare månne? Hojta till då, så jag kan lägga till er på min lista och sedan peta skiten ur er!
Moahaha.

Men åter till MyrMormor. Hon ÄR ynklig idag. Hon har troligtvis fått magsjuka. Observera troligtvis. Klagar och gnäller gör hon, men inte fan spyr hon inte. Så så mycket till magsjuka kan det ju inte vara tal om.
Men jag vill ju inget riskera och håller mig därför på lagom cyberavstånd.
Och kramar får hon klara sig utan idag, men vi kan väl alla klämma i med ett långt, utdraget och medlidande 'aaaawwww', samtidigt som vi lägger huvudet på sned och ser ledsna ut, så mår hon säkert bättre.
Lite uppmärksamhet och medömkan har ju ingen dött av.

My lovely weekend

Om gårdagen var solig, så var det bara förnamnet. Idag har det banne mig varit vårväder.
Tog mig återigen en morgontur med Herr Fux, och Herr Skimmel med ägare som sällskap. Renoverade sedan stall med L och Maken och bara njöt av det underbara vädret, medan SmåMyrorna for runt barbacka i hagen på Fru Silversvart.

Maken avslutade helgen med att bjuda sin MyrFamilj på KFC och bio.
Jag tyckte inte alls att den började bra, men sen kom jag på mig själv att sitta där med ett fånleende på läpparna och drömsk blick, och SmåMyrorna tyckte den var sååå bra.
Maken sa att den var lite väl cheesy, men han försöker nog bara hålla på sin manlighet.

Walt Disney's Enchanted

Sjukt var'e här!

Igår em, närmare bestämt en tjugo i tre, så skrev jag en svarskommentar där en mening löd såhär:
'Här har vi varit förskonade från sjukdomar, men det vågar jag inte säga högt, för då får jag väl igen.'

Jag fick igen.
Tidigare än jag trodde.

Kvart över åtta var det ett stycke LillMyra som fick både hostmedicin och febernedsättande innan sängdags.

Idag sitter vi i soffan och spelar Uno, Bratz och Crazy Frog om vartannat. Riktigt mysigt att få rå om bara en ibland.  Även om jag inte har så mycket att säga till om, vad det gäller att bestämma spel och sånt. Ffa spelregler...

Det enda som stör mig, är att det är soligt och bara lite blåsigt idag. Klart som fan, bara för att jag inte kan gå ut!

Ett, två, eller flera?

Diskussionen om huruvuda man 'ska' ha ett, två eller flera barn har man hört många gånger förr.

Varför är det alltid en standardfras att fråga någon 'När kommer nästa?' eller 'Planerar ni inte ett syskon?' osv, så fort det rör sig om en familj med endast ett barn. Det behöver väl inte alls vara sämre att växa upp som ensambarn. Det kan mycket väl
vara till fördel också.

Vad tycker ni?
För och nackdelar med ensambarn, och för och nackdelar med syskon?
Och ett eller flera syskon?
Från olika synvinklar. Som syskon, och som förälder.

För tycka om det kan man göra, och ha åsikter, eller hur.
Även om det nu inte finns några rätta svar. Tycker inte jag, iaf.

Sen kan man ju alltid fundera över det där med skräpmat också.
Påverkar det verkligen puberteten??

Nattsudd

Igår satt SmåMyrorna och jag uppe till efter midnatt. Vi spelade PS2 och Uno, och tittade på American Idol. Sen kröp vi ner alla tre i dubbelsängen och sov i klunga. Eller ja. Två sov, och den tredje försökte. Men man får ju passa på när MyrPappa är iväg och hans sänghalva är ledig.
Jag var sock som en urvriden disktrasa när jag kämpade mig ur sängen vid kvart över nio idag på morgonen, och det kändes som jag sovit max en kvart.

Så. Iaf.
Idag tänkte jag vara smart.
Det skulle minsann inte bli lika sent ikväll, inte.
Vi käkade middag lite tidigare och jag såg till att vi hamnade runt köksbordet ganska snart efter för det sedvanliga Uno-spelandet.Så fort det hade mörknat så åt vi kvällsmat och sedan förpassade vi oss in i vardagsrummet med chips, godis och film.
Klockan var inte mer än kvart i nio då vi återigen låg och trängdes i dubbelsängen. Lite fnitter var det allt, men det hann inte bli mycket efter nio innan vi sov som stockar alla tre. Min plan hade lyckats!

Inte.

Kvart över tio slog jag upp mina blå igen, och det var lögn i helvete att somna om.
Nu är klockan efter tolv och jag sitter fortfarande i soffan och ugglar.

Jäkla skitplan.
Kommer inte vara ett dugg piggare imorgon.
Snarare tvärtom.

Note to myself

Ta inte med Maken till leksaksaffären då det ska handlas födelsedagspresenter till SmåMyrornas kompisar.
Han pillar och trycker på allt.
Och leker.

-Men det är ju leksaker, Myra. LEKsaker. Alltså saker man leker med.
Han är sååå pinsam!

Jag ska nog ta mig en funderare på det som
Anna Eidenberg säger.

Ikväll är det finalen av X Factor som gäller hos MyFamiljen.
Vad ska ni ha för er?

Lycka i små förpackningar

Enligt statistiken i en brittisk undersökning så blir man inte lyckligare av att skaffa barn. Snarare tvärtom.

Men går lycka att mäta genom statistik?
Och hur vet man hur lycklig/inte lycklig man hade varit om man var i en annan situation än den man är i?

Jag är inte sen med att hålla med om att det har varit tufft under de första småbarnsåren, och fortfarande är, och frågar du mig om jag är lycklig mitt i uppgörelsen om vem det nu var som hade den lila pennan först, så svarar jag troligtvis nej. Och ibland händer det faktiskt att jag önskar dem långt bort. Väääldigt långt bort - hem till MyrMormor ungefär.

Men det där är ju en piss i havet, om jag jämför med alla glädjestunder, skratt och underbara minnen vi samlar på oss tillsammans med skitungarna. Och är de inte i närheten så känner jag mig inte riktigt hel längre.

När vi sitter hela familjen och trängs i soffan, tittar på film och äter godis.
När vi ligger i sängen, tittar i taket och bara babblar skit.
När man får kramar och pussar och får höra att man är världens bästa mamma.
Det är lycka.

Att sitta på hästryggen, känna havsbrisen mot kinderna, höra vågornas brus och hovarna som dundrar mot sandstranden. Det är också lycka. Bara en annan sort.

Har ni hört på Maken?

Det har jag.
Han satt i soffan och sjöng för mig.

Charmigt, tänker ni.
Men lägg ner romantiken.
Tro inte att han sjunger kärlekssånger för sin fru.

Av alla sånger i världen, så väljer han den här:

Cornelis Vreeswijk - Balladen om den kaxiga myran
( Fast det här är inte Cornelis som sjunger, dårå. Och inte Maken heller.
Ingen av dem fanns att hitta på youtube. )

Tidigare inlägg Nyare inlägg