Myras Mysterier

Vaknade idag till den här:

( Billy Ocean - Love Really Hurts Without You )

...och jag får det inte ur skallen.
Men min sköna stämma gör den inte riktigt rättvis, verkar det som. Inte ens då jag, med saftflaskan i högsta hugg, for runt och höll serenad för Maken i köket, fick jag några stående ovationer.
Fast jag tror mer på att det är hans musikaliska öra som har tagit semester.
Under tiden så fortsätter jag att träna.

Kanske är det min mysdress som inte fungerar i sammanhanget...

Igår hos hästarna så bröt jag av en nagel. Igen.
Halva, liksom. Så den blev sådär vass. Ni vet. Fast lite till.
Skulle ju då bita av resten av nageln. Såklart.
Och lyckas med konststycket att snitta upp dryga halv-cm på insidan av läppen.
Det gjorde ont!
Det gör ont!
Och jag känner mig sådär löjligt stolt och glad över hur jag lyckas med saker och ting.

Annars gick solen inte upp förrän vid 07:18 idag, och går ner redan vid 16:41 igen.
Om det tycker jag inte alls.

Jäkla vintertid. Jag är ju aptrött.

Jag ville bara tala om att jag är världsbäst på citronpaj.
Jag är däremot inte så bra på att sluta äta i tid.

Nu ska jag gå och lägga mig med min uppsvällda ballongmage.
Pratsjuk är den också.

*burp*

och dagens repeat. Allt i ett.

Detta är faktiskt morgonens inlägg. Tro det eller ej.
Jag har bara lite dålig koll på tiden idag.

Ska nu ställa mig i köket och få ihop något ätbart åt MyrFamiljen, för att sedan lämna SmåMyrorna i MyrPappas omvårdnad.
Själv ska jag springa genom duschen och göra mig iordning för kvällens utgång.

En riktigt trevlig helg önskar jag er.

Hela min vardag är fylld av ljud. Jag har svårt för ljud. Jag är ljudallergin personifierad.
Surret på Stormarknaden en lördag ger mig huvudvärk. Ljudnivån (och tempot) av stadstrafik gör mig stressad. Det är alltid jag som sänker ljudet på Tv:n, då resten av MyrFamiljen föredrar bionivå. Klockradion ringer så tyst om mornarna att Maken inte alltid vaknar. Jag får alltid gå undan när pratar i telefon, då jag blir tokig på 'störande bakgrundsljud'. SmåMyrorna kan inte ha hemlisar för sig, då jag hör vad de viskar om i rummet brevid.

Problemet är att jag hör för bra. Jag har hörsel mer utvecklad än hundarnas. Men jag klarar inte av när det är många ljud samtidigt. Jag kan inte sortera dem.

Men det finns ljud som får mig att sväva av lycka.
Fågelkvitter under skogspromenaden. Bruset från vågorna som slår mot stranden. SmåMyrornas fnitter. För att inte tala om deras andetag när de sover. Bra musik, som måste spelas på hög volym.
Och det här ljudet. Det får mig fullkomligt lyrisk:
(Fru Silversvart. På väg hem efter 2 1/2 timmars tur runt allmänningarna.)

Dagens vakna till.
Så bra, så bra, så bra.

Jag vill också ha kanelbullens dag! Jag känner mig utanför!
Ibland bor jag helt klart i fel land...

Det minsta ni kan göra är väl åtminstone att dela med er av erat favoritrecept.
Eller hur!

Seså.
Ge mig!

Ok. Nu har jag drömt igen. Massor. Och jag blir inte klok på någonting.

Det började med att jag var i någon lägenhet med en hel del av mina gamla vänner från Sverige. Mest de som jag inte har kontakt med längre. Kändes som om vi var på nån förfest, men utan sprit. En kompis, som fick barn i våras, var gravid.
Vi var sedan på väg till en annan lägenhet och gick på en liten gångväg och även utmed en liten bäck som flöt spikrakt genom en liten skogsdunge. Det blev lite dramatik då jag halkade i leran och höll på att trilla i. Blev 'hängande' på sidan och höll krampaktigt i mig i rötterna som stack fram. Det var varken högt eller djupt eller på något vis farligt. Enda anledningen var att mina nya gympaskor inte skulle bli blöta. Jag ville inte behöva byta...

Det kom en buss farandes. (Nu är det inte Sverige längre, utan mer Indien eller nåt) Ena långsidan var öppen och det var bara ett fåtal människor på bussen. Bla en kvinna med ett barn i knät. Jagandes efter bussen sprang två mörkhyade män. Stora vältränade och iklädda knallgula trikåer för att se ut som kanariefåglar.
Någon lyckades sno trikåerna och vi hade ett himla sjå med att få tag på nya. Vi lyckades till slut och de traskade nöjda och glada iväg genom byn. I sina nya knallgula trikåer...

Så befann vi oss i ett hus, ett hus som kändes som mitt. (Troligen i Wales, dårå) Maken var där, SmåMyrorna, och en familj som vi umgås med en hel del här. Ungarna var ute i trädgården och lekte. Vi andra satt inne och drack te. Alla ville ha kaffe utom jag, men vi hade inget, så jag bjöd på rött te.
Min lillebror kom. Han var hög på droger och jag försökte febrilt släta över den 'pinsamma' situationen genom att stödja honom och försöka förklara vad han sa och varför han gjorde som han gjorde.

Plötsligt befann jag mig med lillebror på en stor tunelbaneperrong. Han tog mer droger och jag sprang och letade efter honom för att få honom att sluta. Det var mängder med folk och alla stod i klungor och pratade. Typisk fredag- lördagkväll. Hittade lillebror på en av toaletterna precis då han tog en spruta. Pratade massor med honom, och sekunden efter var jag tillbaka i huset. Jag satt återigen och drack rött te med maken och familjen från här.
Lillebror kom in genom dörren. Nyduchad, nyklippt och drogfri. Han log lite under lugg och det märktes att han skämdes.

Maken, lillebror och jag öppnade en dörr bakom trappan. När vi stängde den från andra sidan så var vi jagade. Någon eller några var efter oss. Maken och jag försökte hålla emot dörren medan lillebror sprang i förväg. Vi lyckades inte, utan dörren slogs upp och in kom en man och två kvinnor. Det var en läkare och två sjuksköterskor, dock konstigt klädda. Mer actionhjältar. Läkaren och ena sköterskan försvann in i rummet till vänster efter lillebror, medan den andra sköterskan stannade kvar i hallen utanför med Maken och mig.
Jag började kasta och sparka en fotboll på henne och det hela utvecklades till något som kan liknas med squash. Vi eftersträvade snygga skott, snygga kast och snygga mottagningar. Maken fick bara vara med på ett hörn.

Och där satte klockradion igång.

Nu är jag helt förvirrad.

Vi har två svarta tunnor stående i varandra på framsidan. Jag ska ta med mig den ena till hästarna.
Så.
Jag trippar ut i strumplästen bara för att ta in en av tunnorna för att skölja ur den innan jag stoppar in den i bilen. No big deal, liksom.
Trodde jag.

Tro inte jag får loss tunnorna från varandra. De sitter som berget.
Och där står jag och drar och sliter för kung och fosterland, men de förbaskade tunnorna rör sig inte en mm.
Det spelar ingen roll vad jag gör. Jag vrider och vänder. Puttar och drar. River och sliter. Spottar och svär.
Det enda som händer är att jag blir arg. Rosenrasande.

Jag som bara ville ha med mig en tunna till hästarna...

Inatt sprang jag omkring bland rabatterna och på gångvägen utanför ett bostadshus och samlade marsvin, som jag sedan gav till väntande personer i en stor droska.
Hur ska jag tolka det?


(\__/)
(='.'=)
(")_(")


(Jag kan inte göra marsvin, så det får bli en kanin istället.)