Det har gått en vecka nu.
Men jag har varit lite låg.
Mitt inre leker hela havet stormar. Flera gånger om.
Känslorna slåss, men ingen vinner.
Och samtidigt slungas jag mellan hopp och förtvivlan inom loppet av en millisekund.
För att strax slungas tillbaka åt andra hållet igen.
Saker ställdes på sin kant, marken försvann under fötterna och hela världen rasade.
Jag har varit på botten. Och vänt. Tagit mig en bit upp.
Bara för att trilla ner igen.
MyrStacken har rubbats. De stigar och tunnlar jag så vant har färdats genom under så lång tid ser inte längre ut som de brukar.
Framför mig ligger istället jobbet att trampa up nya.
Det är obeskrivligt svårt att titta på när tio år av ens liv kliver ut genom dörren.
För allra sista gången.
Trots att framtiden är oviss, och trots att jag fortfarande är skakig i benen efter fallet, så har jag börjat den strävsamma resan uppåt.
Inget har hittills knäckt mig så mycket att jag inte klarat av att både resa på mig och att klättra upp igen. Även om det kan ta tid. Även om jag ofta behövt hjälp. Även om jag ibland har tvivlat.
Inget kommer heller denna gång få mig att stanna kvar på botten. Hur sakta det än kommer att gå, hur många pauser det än kommer bli och hur många bakslag det än kommer innehålla, så är det uppåt jag siktar.
Men fan vad långt det är.
Och LillMyra hjälper till på sitt egna lilla vis. Genom att vräka på en av favoritlåtarna på högsta volym. Gång på gång på gång. Dag efter dag efter dag.
Ja, du Myra...du är en av de coolaste jag känner! Du ÄR stark, starkare än de flesta, rak och ärlig....du klarar det här också. "Livet måste levas framåt men kan bara förstås bakåt" mao, du får en erfarenhet som du kan göra något bra av. Stor kram
Håller alla tummar jag kan att det kommer att bli "bra" igen. Fast vilket som är bra vet bara du. Tänker på dig och tror benhårt på att du kommer att ta dig ur det här och upp på toppen igen.
Massvis med kramar...
Mej finns här..så du vet vännen. Kramar OM
Hej gumman, jag vet hur det är när man hamnar i en "låg"-period. Ibland är det lång väg upp, men förr eller senare kommer man alltid upp även om det är kämpigt.
Du är inte tvungen att blogga hela tiden, bloggen finns kvar, jag och vi alla andra finns också kvar. Försvinner inte. Se till att du inte känner dig tvungen till att blogga. Det kan bli stressmoment, åtminstone kan jag tycka det ibland. Därav mindre bloggande periodvis.
Jag sänder dig mina varmaste sympatier, kramar och vänskaplig kärlek. Du är en tjej som "rocks".
Underbar och fantastisk!
Glöm aldrig det.
Din vän Liselott (och du vet vart jag finns)
Ja, det var bra att du äntligen skrev om det. Men du vet lika väl som jag att detta är början på något nytt.
Nytt för dig och småmyrorna. Nytt för dig. Men vissa saker finns ju kvar. Helt orörda. Myrmormor. Småmyrorna. Hundarna och hästarna. Alla vänner. Alla som älskar dig. Massor.
Om ett år kan du se tillbaks på denna tiden och konstatera att det var lite rörigt ett tag, men att det hela redde upp sig.
Om ett år kan du tänka tillbaks och se hur mycket ditt liv har förändrats.
Om ett år kan du tänka på detta utan att gråta. Jag vet att du har gråtit floder nu i några dagar, men jag vet också att du kommer att sluta gråta, spotta i nävarna och ta dig vidare. För det är sån du är.
Det som är bäst är att när småmyrorna ser tillbaks på sin barndom så kommer detta bara att vara en liten blip av deras tid, och det som de kommer att ta med sig är hur mycket deras mamma älskade dem och hur mycket hon klarade av. Inget dåligt minne att ge dem, eller hur?
Du vet ju vart jag finns. Ett endaste litet skypeblipp bort.
Luv!
Tänker på er!
Att vara människa är inte alltid lätt, men det är bra mycket bättre att erkänna sina mänskliga sidor än att försöka spela superhjälte - åtminstone i längden.
Jag tänker på er alla och skickar med den varmaste av kramar!
Vägen upp är lika lång som vägen ner...
Jag vet inte vad som har hänt, men jag skickar några stora bamsekramar och hoppas att det känns lite bättre.
KRAAAAAAM
Hoppas det går fort upp till toppen igen! Tänker på dig... Vill du låna en stege, säg bara till!
Tusen kramar
/C
Hej du
Låter som du har det tufft,men det lilla jag har lärt känna dej på bloggen så tror jag att du reder detta..och du även om man inte orkar att blogga hela tiden så lovar jag dej att jag hittar tillbaka till din blogg...Må så gott och poppa musik med små myrorna
Hjärtat, vill bara säga att du är otroligt
underbar, även nu i detta, allra mest i detta!
Håll fast vid det viktiga, fokusera på det,
det kommer hjälpa dig igenom.
Det tråkiga är inget du behöver i ditt liv,
du förtjänar det allra bästa, du har så mkt fint
att tänka på, är så älskar och beundrad.
Inte minst av mig;)
Du vet vart jag finns, och att jag alltid finns
här, dygnet runt, om du så bara behöver skrika så
gör det åt mig, jag kan ta det och gör det gärna.
All kärlek min vän, du är underbar.
Önskar så att jag fanns närmare!!!
Men, behöver du bort, så vet du att det finns
plats åt er alla i lilla röda huset, närsom helst,
hur länge som helst!
Kramar i mängder!!!!
Jag är verkligen jättedålig på att välja rätt ord vid såna här tillfällen... Men jag tror på dig! Och om du känner att du vill vara någon annan för en stund så kan jag skicka över Turtles-dräkten åt dig om du vill. Säg bara till!!!
Kramar!!
Glad att du visat livstecken är jag... (hm låter som nåt Yoda skulle sagt)
Tråkigt men kanske nödvändigt det som skett? Behöver inte gå längre än till mig själv för att veta hur berg o dalbanor av det slag jag misstänker, känns. (hm, svenskan?)
Jag sänder dig en tanke o massor av styrkekramar via nätet
Kan bara gissa vad som har hänt, men inte mer. I alla fall som jag känner dig är du en av de starkare kvinnor jag känner, med massor av värme och annat som behövs i livet. Vet själv att det går att resa sig efter att ha varit låg, även om jag inte har samma erfarenheter som du. Det kommer en dag när man kan se tillbaka och faktiskt se guldkornen.
Om du vill finns jag på mail-längds avstånd. Det är i alla fall bättre än att skriva brev, tårarna kan inte få texten att flyta ut...
Massor av styrkekramar och ännu mer styrkekramar till dig. Det är så många att du kan dela med dig till SmåMyrorna också.
Svårt att säga något som hjälper i det här läget.
Det är ett mörker förstår jag, må delar av allt ljus som finns i världen nå dig så du finner tröst och ro.
Tänker på dig och vet att allt kommer bli bättre och bra tillslut även om det tar tid. Du är stark.
kram
myra myra...jag kan bara gissa vad som hänt när jag läser dina rader. Tänker på dig och skickar massor av kramar över vattnet
Jag hoppas att allt ordnar sig till det bästa för er alla!!! Många kramar Malin
Va precis inne och kollade på videon till lillmyras favoritlåt. Kanske dags att byta nu....? Den va väldigt fin, men kan tänka mig att den rör till känslorna....... slutade bra, tänk på det......!
Men jösses systrami, vad kan ha hänt dig. Ledsen jag blir att du mår skräp.
Håller alla mina tummar å tår på att du kommer upp över ytan igen så fort det bara går.
Kramar om dig å myrfamiljen.
Kram.
Kram.
Kram.
Bodde vi närmare varandra så skulle jag komma med te, scones med tillbehör, filtar, en och annan näsduk och en bra bok att läsa högt ur. Massor av kramar också, förstås.
Kramar
Varma kramar Myran min, Du tar dig upp och du är go och fin. Jag vet hur det är många gånger om, och jag finns här som stöd för dig och för er.