Lite ynklig, dårå.
Bilden i lördags är tagen strax efter att jag gjorde höstens snyggaste avsittning. Herr Fux och jag var inte alls överrens och för första gången i världshistorien så förlorade jag.
Med råge.
För att göra en lång historia kort så for jag av i full galopp, landade snyggt framför/under honom och fick en klockren träff av hans ena framknä mitt på näsbenet, innan jag graciöst rullade vidare in i björnbärsbuskarna.
Trots både månar, stjärnor och fågelkvitter så kom jag på fötter och vidare tillbaka upp på hästryggen. Är den någon som ska vinna våra diskussioner så är det jag! Maken var till stor hjälp från backen och efter en kvart var segerbucklan åter på min sida och jag kunde äntligen åka hem och lägga mig i soffan.
Hade bra ont i huvudet hela kvällen och tryck i och bakom näsan, men kände mig bättre på söndagsmorgonen. Inte helt bra, men bättre. Och när J ringde och undrade om vi skulle rida så sa jag såklart ja.
Huvudvärken kom tillbaka igen, inklusive trycket, men jag var återigen något bättre på måndagsmorgonen. Fast nu var näsan måttligt svullen, och stel i nacken och blåmärkt på halsen, var jag också. Och ena knät.
For dock till hästarna direkt på morgonen och gav mig ut en sväng med Herr Fux igen. Kände mig inte så kry när jag kom tillbaka, men gav mig ändå iväg med Fru Silversvart också. Stannade hos J på vägen hem och fick Fru Silversvart klippt inför vintern. Huvudvärken blev ännu värre och så även färgen på näsan.
J är övertygad om att det är en spricka, men jag envisas med att det bara är en inre blödning i litet format. För det måtte väl göra djävelusiskt ont att få en spricka i näsan eller!? Och så ont har jag inte. Bara nästan. Fast mest bomull, liksom.
Maken är på mig som en pittbull över att jag ska ta det lugnt och låta bli hästarna ett par dar, men va fasen, jag rider ju inte med näsan, heller!
Bara trillar av, och det hade jag inte tänkt göra igen. Inte i brådrasket, iaf.
Hrmf, det är därför jag inte riktigt gillar hästaskrällen. Det kan liksom gå illa åt näsor har jag läst nånstans....
:-D
....och vilken tid fick du på närmaste läkarstation????????....vaaa?
Vissa gör allt, jag menar verkligen ALLT, för att få näsan fixad! ;-) Men det är gott gry i dig, faller man av är det bara stt hoppa upp igen!
A men!!! jag håller ju med maken jag, vila några dagar tills det inte bultar vare sig i näsa eller huvud av att rida!!! Nej det är nog ingen spricka, men man har ju en massa "bra-ha-saker" i huvudet som inte gillar att man smäller i skallen... och har du tänkt på att skallen, (du vet, där hjärnan också bor?) slår man i oavsett om det är bakhuvud eller näsan som tjongar i??? Lätt hjärnskakning, låter det inte lite troligt? Inte farligt, men som sagt, RÄTT bra att vila lite är det då...
Man ska vara rädd om det man har... och visserligen rider du inte på snoken, men den pryder ditt huvud, och det kan man ju nästan säga att du skriver med, ALLTSÅ vill vi ju alla att du är lite försiktig, så vi får läsa det du skriver... fattar´ru? ;-)
Kram på dig, it´s so good to be back, och nästa gång tar jag vänster där jag annars tar höger och slinker in på den där koppen... (eller var det höger där jag tar vänster...?)
Men lilla Myra då... att du alltid ska lyckas att skada dej... kan du inte bara trilla av som folk =)
Men ta det lugnt tills du inte har ont i huvudet. Har man fått hjärnskakning så ska man _vila_!
Man säger ju att man ska upp i sadeln så fort som möjligt efteråt, och jag är själv sån att jag hoppar upp igen och känner efter först efteråt. Men hördu, det där trycket låter ju inget vidare heller! Något du borde kolla upp kanske? :P
MissyElliot: Haha. Men jag känner mig säkrare på hästryggen än i trafiken. DÄR kan det gå illa åt näsor, minsann.
.
BagLady: Eh... öh... *harkel* Jag tog en paracetamol. Räknas det?
.
Malde: Ja, haha, jag lyckades inte så bra iaf... Enda gången jag inte satte mig upp på hästryggen direkt efter igen var när jag spräckte levern... :)
.
Märtagreta: Jag tror också att det kan ha varit en lidrig hjärnskakning. Så jag red inte i tisdags. Det var väl bra! :)
Och efter den vilodagen så är jag fit for fight igen. Dvs klarar av att blogga... *s*
Och det är bra. Sväng nu åt... eh... ja, du vet, nästa gång.
.
Synthloppan: Alltså. Jag hade inte tänkt att trilla av alls. Det var Herr Fux som bestämde det, och han vet inte hur folk trillar av...
Jag vilade i tisdags. Så det så!
.
Nathalie: Tror också stenhårt på att man ska upp igen. Så fort som möjligt. Det har alltid funkat på mig iaf. :)
Har inte kollat upp skallen, men det känns så mycket bättre redan så jag struntar nog i det. De gör ju ändå inte så mycket mer än att talar om för mig att ta det lugnt. Och det gör jag ju redan. *harkel*
Jahadu,jag tycker minsann att du pallrar dig iväg till närmsta vårdcentral med detsamma!
Iaf sen, snart när du har tid...
Du kan se ut sådär resten av livet och det vill du väl inte?!!
Jag blev trampad av en häst när jag var 12 och min fot är fortfarande blå, jag skojar ej, på ena foten har jag en blå fläck och det är lite broskbildning under.
Hästen var visserligen rätt höggravid också och därmed rätt tung...
Men tänk om du ska gå med blåsnok hela livet, det hade sett ut det snäckan!
Kramar!
Kottemor: Näsan har återfått sin normala färg igen. Nästan. Det är bara en liten rodnad kvar. Var ju aldrig något blåmärke, utan bara rött.
Huvudet är fortfarande lite tungt, men mycket, mycket bättre, så läkarbesök får utebli.
Och gissa varför jag har stålhätta på mina ridskor! ;)