Min lilla daredevil
Jag vet inte hur många som jämfört henne med Emil i Lönneberga, och jag kan inte göra annat än att nicka och hålla med. Hon sätter sig i de mest dråpliga situationer och förklaringarna över hur det hela gick till är obetalbara.
Hon är kort sagt mer vild än tam, min älskade lilla LillMyra.
En av de få gånger hon faktiskt är lugn, och tom ibland visar ett uns av osäkerhet, är på hästryggen. Hon älskar hästarna, och rider ofta och gärna, men hon inser väl vilka stora och starka djur det är. Att hon trillat av, gör ju klart också sitt, även om det är snart tre år sedan.
Men nu vet jag inte vad som hänt.
Jag kan, utan att överdriva, säga att osäkerheten kring hästarna börjar lämna henne.
Och ta ett fastare grepp om föräldrarna istället...
Jag tycker att det är härligt att hon törs :-) Jag kommer ihåg att det var så skönt att ligga på hästryggen sådär, det som var jobbigt var att sätta sig upp igen. Å andra sidan stod jag aldrig upp på hästryggen...
Tycker hon är fantastisk som är så framåt, det skall ni vara både stolta och glada över!
Men hästen är ju för cool - den verkar helt oberörd att en person lever loppan på dess rygg!
Haha, underbara bilder. :)
Trevlig vecka önskar jag dig.
Fantastiska bilder!
Duktig LillMyra! Hon har bättre balans än vad jag har, haha. ;D
Malde: Det är bland de härligaste som finns att ligga sådär. Och ett fasligt sjå att ta sig upp... haha. Tycker det är lite väl mycket MyrMamma i ungen just nu. Jag som både kört gymkhana och voltige. :)
.
DMH: Det ÄR jag. Efteråt. Just mitt i det hela, så önskar jag bara att hon kunde sitta still och rita eller göra pärlhalsband. Sånt som flickor gör. :P
Fru Silversvart är värd sin vikt i guld. (Och då är hon överviktig!) Hon är den perfekta hästen,och ungarna do love her to bits.
.
Ivana: Tack. Dina går inte heller av för hackor, hörredu! :)
.
Nathalie: Jag red barbacka idag, och det var fasen så jag skämdes. Jag som hade så jäkla bra balans som yngre, har tyvärr tappat bort den precis. Men jag kom hem helskinnad utan avsittnigar iaf. Tur hon är tjock. :)
Underbara bilder men förstår att man som förälder får högre puls.
Jill: Jag är tacksam sålänge hon är nöjd med att göra det i skritt och stillastående. Tänk sen, när hon ska trava och galoppera samtidigt. DÅ säger jag upp mig. *s*