Jag kopierar
Gammalt, men ändå så aktuellt.
Det enda jag byter ut är ett. Mot tre.
By the way
så är det på dagen ett år sedan, som jag klev av planet på Stansted.
Med barn, väskor och pirr i magen.
På väg mot den nya vardagen.
Jag hade inte ens sett huset vi skulle bo i....
Skrivet av Myra 2006-06-16
Spelar roll, du trivs ju oavset om du har sett huset innan eller inte. Du hänger ju bara i stallet och framför datorn ändå. :)
B
Allt det i magen? Visst, barn förstår jag men resten?
Då har du nog bott in det iaf:)
Så det är ett riktigt hem:)
ÅH, hann ju ej kika på maken igår och idag är
det nya filmer, jag kommer bli ett nervvrak,haha
Var ju upptagen igår med att titta på annan
film och andra bilder, kika in och se Ida;)
Pusselikramar!
Hihi skrattar åt TomasRs kommentar, nåt jag skulle kunna ha skrivit ju :P
Ehee..grattis!
Kramar
Nu kom jag att tänka på en sak... hade du med dig hästarna från Sveden eller skaffade du dig dem efteråt? :)
Måste ha varit en väldigt speciell känsla. Vet inte hur jag hade fixat det... Men du verkar ju inbodd nu!
Man får ju göra det bästa av situationen och att få det lite hemtrevligt borde inte vara några problem. Lägenheten är helt okej, det är bara jag som är van med världens lyx! ;)
Hej hopp!
VA - är det verkligen bara 1 år sedan???
Känns som om jag läst din blogg längre än så!
tre år redan....tiden flyger iväg. men du...jag funderade på häromdagen vad det var som förde er till där ni är just nu...Wales?
B: Haha. Jag gör ju det! :)
TomasR: Bah! Märk inte ORD!! :D
Kottemor: Neej, det har jag ju inte. Glöm nu inte att det är tredje stället vi bor på nu. Sen vi flyttade hit. Jag känner mig som en jäkla nomad. :)
Queen: Tomas är en riktig skitstövel. Honom ska man passa sig för! :P
Nathalie: Klart jag hade med mig dem. Kunde väl inte lämna dem heller. Mina små älsklingsgrisar.
Znogge: Ja, det var speciellt. Såå spännande och pirrigt. Men mest positivt. Och det har ju visat sig vara det rätta beslutet. Jag ångrar inte en sekund att vi flyttade. :)
Iah: Man klarar sig utan lyx. Men det tar ett tag att vänja sig. När vi flyttade hit, och gick från standarden i våra svenska boenden till standarden här. Hjälp, säger jag bara. Haha. Men nu tycker jag det kan vara lite charmigt. Med dragiga stenhus och sneda fönster och spisar sen stenåldern.
Tussen: Nää. Jag skrev ju det. Jag byter ut ett. Mot tre. Jue.
Nika: Ja, tiden flyger verkligen. Det var Makens IT-företag. Fast han sålde ju det sedan. Så nu är det egentligen ingenting som håller oss kvar här. Bara det att vi trivs så förbannat bra.
Det tog ett tag men sedan fattade ett mot tre. Ett mot tre.
Ett år. Tiden rullar på. Måste ha känts pirrande att kliva av i ett helt nytt ställe, ett annat land till ett hus man aldrig sett. Och nu bor du i en underbar naturidyll med hästar och hundar och barn...och man, höll på att glömma mannen. fnissar Stor kram L