Myras Mysterier

(Här hittar ni Del I och Del II)

En kort galoppsträcka och ett antal bocksprång senare - och nästan lika många indiantjut från R och mig - så fick vi äntligen koll på herrarna igen. Hyfsad koll. De var allt annan än lugna nu.
Jag hade med ett kraftigt tag om manen och en hel skopa tur lyckats hålla mig kvar i sadeln under rodeofärden. Och jag kände redan nu att jag använt varenda liten muskel från midjan och nedåt. 'This is gonna hurt tomorrow', tänkte jag för mig själv. Högt tydligen, för R fnittrade fram ett 'Yep, it probably will' innan hon försäkrade sig om att jag annars var ok.
-Jo tack. svarade jag. Och lade till ett 'Bloody horse'.
R log och ursäktade sig så hemskt mycket. Hon hade aldrig sett dem så här förut. De var som förbytta, sa hon.
-Well. Inte så konstigt. tyckte jag. Stått på stall i flera dagar, nya ston i hagarna, ny ryttare, ute ihop - som de dödsfiender de är, och allt detta mitt under betäckningssäsongen.
-True. svarade R, men kände sig fortfarande dum.
-Just you wait. I'll get back to you. You're gonna ride my horses... fortsatte jag, och det var nu min tur att skratta åt henne.

Herrarnas framfart hade satt fart på fårflocken som vi red igenom och det enda vi såg nu var ett gäng galopperande fårrumpor längre bort över berget. Vad vi inte såg, och inte heller Mr Black, var att ett par av fårskallarna var avskärmade från resten av flocken. Av oss. Och helt utan förvarning tog de mod till sig och rusade iväg för att komma ifatt sin flock. Mitt framför fötterna på Mr Black.
Jag hann bara höra något av ett grymtande läte från honom, innan han ställde sig precis rätt upp på bakbenen. Hysteriskt fäktande med frambenen. Efter vad som kändes som en evighet landade han på alla fyra igen och flög fram i en trav som inte varav denna värld. Huvudet högt, svansen rakt upp och med noll awareness om mig. What so ever.

-That's right! Run, sheep, run! tjoade R och hötte med näven i luften efter fåren, samtidigt som hon skrattade så hon låg dubbelvikt över halsen på Mr Bay.

Och vidare svävade jag på Mr Black.
-We're bloody flyin'. tjoade jag. 'Are you comin'?

R galopperade ifatt och undrade om jag ville vända. Men det tyckte jag var onödigt. Nu gick han ju framåt. Eller flög. Eller vad han nu gjorde. Hellre det iaf, än uppåt. Som tidigare.
-You do look like a little fly up there. He's massive when he's like that.
-Never!? fräste jag där vi flög fram i våran gigantiska trav. 'He's like a frickin' rocking horse.'

Pang!
Som på given signal så blev det tvärstopp. Såpass så både R och jag var halvvägs fram över halsarna innan vi fann oss och fick tillbaka balansen. De båda herrarna snodde runt och stirrade stint bort över bergskammen till vänster om oss.
-What the he... började R. Resten av meningen försvann under Mr Bay's höga gnäggning. En såndär gnäggning som endast hingstar kan få till. Då de ropar.

-Oh, give me a brake. viskade jag och kände pulsen öka.

Och över bergskammen kom det travandes en flock med vilda ponnier.
Rakt emot oss.