Myras Mysterier

Att bo utomlands med familjen. Och den ständiga längtan efter saltlakrits...

Hehe,mmmm får väl erkänna att jag blev alldeles tåris när Danny sjöng "öppna din dörr"!
Men VARFÖR liksom?!!
Ett litet glin som sjunger en gammal låt jag aldrig direkt gillat... Suck,man e ej så tuff som man tror;)

Attans det där med Fulen...
Hoppas #pluggen" kommer fram snart så han slipper må så dåligt stackarn:(

Hmm,om man nu MÅSTE;) svara på listan om ngt stämde in får jag väl göra det i min blog imorgon då:)
1. Du som har grön tröja på dig när du läser detta. NOPE
2. Du som drar på smilbanden och tycker den här listan var trevlig. JAPP!!
3. Du som just nu är missnöjd över din hårfärg. YES,blond utväxt i det mörkbruna är ej hett.
4. Du som har för mycket tid över. NOPE,det är ju sent och jag borde måla men är mörkrädd!;)

Kramar

Vad bra hon är, Leona. Lyssnade på två av låtarna som man kunde se på. Finns det någon länk så man kan se fler deltagare?

Samuel: Gå o lägg dig. Du e' uppe på övertid! ;)
Kottemor: Åh, är du också en lipsill! Vad glad jag blir. *s* Fulen är riktigt på G nu. Äter, viftar på svansen och tom springer omkring! Och klart du MÅSTE. Hihi.
Mickan: Leona är favoriten. Helt klart. Ska leta upp länken, så kikar jag in till dig. :)

Det är ju underbart att fälla en tår. Och angående låten tycker jag Dollys version är kalas.

Trodde faktiskt att du skulle gå på den - de allra flesta människor skall alltid rätta en när man har "fel"!

Skulle kunna sjunga "You are not alone, I am there with you..." för jag har skitlätt för att ta till tårarna också. Vet inte varför, men det har bara blivit så over the years.

När Markus (svenska Idol) sjöng Vreeswijks "Cecilia Lind" för ett tag sedan och nu senast Simon&Garfunkels "Bridge over troubled water", så spelade han på en sträng långt, långt inne...konstigt hur musik kan gripa tag i en på det där sättet. Jag är likadan när det kommer till filmer som är lite sorgliga...Lilltjejen bara suckar åt mig numera, ungefär i samma stil som Mellanmyra.

Myra, I think we're getting soft and old.

Kram/asfaltis
PS. Me like you to:)

Alltså jag gillar Dollys orginal bättre, men det är bara för att när jag var liten, typ på 80 talet någon gång så hade Dolly ett program på tv där hon sjöng denna låt i slutet. Just då var det så betydelsefullt för mig Och jag bara älskade den. Än idag när jag lyssnar så minns jag känslan. Och även om Whitney är gudomlig på att sjunga så är just denna låt bäst med Dolly...*fäller en tår av minnet* Kramar om

Kim: Jo, ibland är det det. :) Och Dolly ÄR kanon.
Samuel: Haha! Jag rättade dig inte alls. Bara påpekade att jag förstod poängen. *s*
Asfaltis: Jag är hopplös. Kommer ihåg när mamma och jag tittade på Lassie. Lipade som f-n båda två. Brorsan kom hem med ett gäng kompisar, och bara skakade på huvudet. Tyckte nog vi var lite lagom pinsamma. *s*
Equi: Hmm... Detta program kommer inte jag ihåg. Måste ha missat det. Filmen Bodyguard har jag däremot sett oräkneliga gånger, och därför är det Whitneys version som fastnat hos mig. Visst är det konstigt hur man assosierar, kopplar ihop och minns. :)

*snyft* (sympati snyftar)
och överräcker en vackert broderad näsduk, totalt kråkfri *lol*

Me toooo, gråter alltid till riktigt bra musik, med bra röster till så klart, värre om man ser dom samtidigt:)

Jag vet precis vad du menar, sag reprisen idag.

Jag ar nog kar i Ray. Vilket godis!

Men helt allvarligt - vilken sandlada har Louie ramlat ur? Vilka djavla pahopp. Usch. Vuxna manniska.

Anna-Lys: Tack. Vad gjorde jag utan dig? ;)
Sabina: Åh. En till medlem bland lipsillarna! *s*
Jenny: Visst var hon bra! Och lilla Ray, tänk dig honom som musikalstjärna! Tror det skulle passa honom kanon. Bättre än skivkontrakt. Vad tror du? :) Och Loui har tappat kollen helt. Tråkigt när det blir på det personliga planet. Han är inte direkt professionell...