Myras Mysterier

Att bo utomlands med familjen. Och den ständiga längtan efter saltlakrits...

...fördriva tiden i väntan på  hovslagaren. 

LillMyra 'sover' på hästryggen... 

...för att sedan klättra så högt det går i trädet. 

Och vinka till vettskrämd mormor. 

MellanMyra tar igen sig på hästryggen...

...för att sedan bräda lillasyster i trädklättring. 

Eller? 

Därom tvistar de lärde. (läs SmåMyror) 

LillMyra tröttnar på diskussionen och går och hänger sig istället. 

Och allt detta under ett vakande mammaöga och hjälpande hund. 

Fast MyrMormor säger att det snarkades och snusades mycket för att vara en ansvarstagande, vakande mor. 

Jag vet inte vad hon pratar om. 

Lite färg fick jag iaf.

mohahaha

Tur att Myrmormor fanns där med vakande ögon....eftersom dina verkade vara upptagna bakom ögonlocken....eller?

;-)

Det finns en liten uppskattning åt dig på min blogg.

Kram

Foppalina

När jag var lika liten och även yngre än SmåMyrorna var jag minst lika bra på att klättra i träd dom de är... När Mamma hämtade mig på dagis en gång såg hon inte mig, trots att jag ropade på henne... Jag satt rätt högt uppe i en tall och Mamma tittade efter mig på marken. Behöver jag säga att jag gav henne hjärtsnörp? ;-)

Liselittan: Hon klättrar alltid runt på Fru Silversvart, den där lilla skitungen, så jag begriper inte att hon inte trillar av mer än hon gör... Och att Fru Silversvart inte tröttnar!

Och jag är brun. Som en alvedon.



MissyElliot: Upptagna bakom ögonlocken!? Va!? Jag tränade faktiskt på att titta igenom! mutter



Foppalina: Jag sååååg. Söta, söta, rara du. :)



Malde: Hihihi. Ja, jag kommer också ihåg vad vi, lillebror och jag, klättrade i träd. Men mest i berg, då vi tillbringade hela somrarna på sommarstället på Orust.