Prinsessan och Nyårsraketerna
Prinsessan har heller aldrig varit skotträdd. Raketer har snarare intresserat än skrämt henne. Har hon inte legat och sovit på sin plats så har hon stått med oss, tittat upp mot himlen och förundrats över det smattrande färgrika spektaklet.
Men något har hänt.
Prinsessan kom under en period för ett par år sedan i kontakt med människor som lyckades föra över sin egna ängslan på henne. Och det med besked. Allt sedan dess är både dammsugare, smällare och raketer dödliga vapen som man gör bäst i att hålla sig undan ifrån. Långt bort. Runt MyrFöräldrarnas fötter, ungefär. Och det var där, och ingen annanstans, som hon tillbringade tolvslaget och tiden efter tills vi sedan gick och lade oss.
Några försenade raketer gjorde att Prinsessan på ren reflex rasslade uppför trappan som en mindre avlöning och landade raklång över MyrFöräldrarnas ben, för det var ju ungefär där som våra fötter vistades, och jag vet inte om det var hon eller vi som blev mest förvånade över att hon plötsligt befann sig i sovrummet. Dessutom I sängen.
MyrPappa behövde inte ens säga till henne, utan hon följde kvickt och skamset med honom då han lotsade henne ner igen.
Men MyrPappa hann inte mer än att släcka sänglampan igen innan ytterligare raketer fyrades av, och Prinsessan trotsade alla odds och galopperade återigen uppför trappan. Den här gången körde hon in huvudet under täcket och låg där och skakade som ett asplöv. Skammen över att göra något otillåtet lyste lång väg, men hon tittade rakt på mig med sina stora mandelformade ögon och riktigt bad om hjälp. Den hårda MyrFasaden smälte och jag hade bara inte hjärta att köra ner henne igen, utan låtsades, på ett not so pedagogiskt vis, helt enkelt att jag inte märkte av henne.
Klok som hon är höll hon en mycket låg profil och höll sig alldeles stilla vid fotändan. Hon gav sig överhuvudtaget inte till känna förrän efter tio på förmiddagen, och detta trots att SmåMyror farit runt ett bra tag och båda MyrFöräldrarna var vakna.
Inte förrän jag ropade på henne reste hon sig och ringlade som ett rinnande vatten nedför trappan och vidare in i matsalen, charmigt medveten om att man faktiskt inte sover någon annanstans än i sin egna prinsessäng.
Blicken hon sedan gav mig fick mig att lova att inte prata mer om detta. Det är liksom redan preskiberat. För Prinsessor bär sig inte åt så här. Prinsessor kan själv.
Så, det här har ni inte läst!
Poppar in för att säga Gott Nytt År, för nåt annat finns det ju inte att säga, för vad skall jag kommentera, jag har ju inte läst nåt.
Jag vet bara att ibland får man se emellan fingrarna på prinsar och prinsessors beteende, är man rädd så är man, min lilla prins låg också under täcket hela natten. ;-)
Fast det har du inte läst alls.
Gott nytt på dig
Stackars lilla prinsessa!
Jag önskar ett riktigt Gott Nytt År till allla Myror, hästar och hundar.
Hahaha hade ju varit en rent gullig historia om den hade varit alltså... för nu är den ju inte det.. den finns ju inte att läsa...
Prinsesshundar är gulliga...
Låter lite som våran hertig.... han vet också precis vad som är tillåtet eller inte... men han låtsas att det är väldans viktigt det som undersöks när man säger åt han att gå ur sovrummet...
men än är det ingen som sagt åt han att raketer är farliga... bara att det ibland kan finnas gott i sovrummet... eller så låtsas han att han är en svans till matte och svansar efter per automatik...
Naaaw. Lilla Prinsessan! Mys!
Sebbe sov bort hela kvällen. Han tittade upp när det small som värst men var inte orolig.
Detta hade ju kunnat vara en fantastiskt mysig och rolig prinsesshistoria annars, då prinsessan blir räddad av riddaren på slutet OM jag hade läst detta alltså, MEN det har jag ju inte så, God fortsättning på sig.
Kram//S
Stackars Prinsessan. :( Vår äldsta hund Kalle är livrädd för smällare och åska. Hundarna är inte tillåtna att gå in i vårat vardagsrum och det är de jätteduktiga på (att inte göra) men inte när det är nyårstid. Kalle backar in lite försiktigt i rummate så att huvudet iaf pekar åt rätt håll även om hela han är inne. Stackaren men då kan man ju inte gärna köra ut honom igen...
Även prinsessor kan vara rädda för något :) synd bara att det ska fara för raketer. Min kissemiss är också livrädd för raketer, dammsugaren och andra höga ljud. Tyvärr fick vi inte in honom i måndags, så han var ute när de smällde som värst. Så låg han inne sen hela dagen igår och sov, gömd..
Det är klart att man mjuknar när man märker hur rädda de är. Det är ju något som de inte kan rå för...
Stackars lilla prinsessan. Hon kan inte ha varit nöjd alls. Å så skämmigt!
Men detta har ju som sagt inte hänt.....(förrän det är dags för påsksmällare....eller?)
Gott nytt år på er alliho!
:-)
Netha: Precis, vad finns det att läsa? ;) Önskar dig en god fortsättning på det nya året.
Skogstrollet: Mycket synd om Prinsessan! :P Välkommen.
Britt-Marie: Tack detsamma. :)
Blue: Nä, här finns inget att läsa. Och lova mig att du aldrig låter någon tala om för honom att raketer är farligt. Det är trist när de tror det. :(
Kim: Sebbe gör helt rätt. Och så gjorde Prinsessan också under sina första levnadsår.
Sabina: hehe. Läser inget jag heller, men god fortsättnig du också. :)
Sarah: Det är så tråkigt att de ska behöva vara rädda för skott och smällare osv. Och visst är det svårt att vara benhård på reglerna då man ser att det lyser rädsla om dem. En kram har ju ingen dött av, liksom. ;)
Nathalie: Hörredu din lilla nomad! När ska du bosätta dig permanent? haha Tur att tissemissen kom hem iaf!
MissyElliot: Hon skämdes så hon höll på att gå av på mitten. Och det gör ju det hela än charmigare. :)
Jag har faktiskt en rysligt bra anledning this time ;) mitt domännamn har gått ut och det är krångel med di där stället som sköter det :P har vart strul i flera veckor nu så nathalie börjar bli lite småputt! morr