Myras Mysterier

Att bo utomlands med familjen. Och den ständiga längtan efter saltlakrits...

Var ju tvungen att bläddra tillbaka och hittade dina före-påväg-bilder. Är heltäckningsmattorna borta nu? Sen är det väl trevligt med evig ungdom? Jag tror att du misslyckas i vuxentestet eftersom du inte bor i Sverige och känner Ernst eller kollar på Bingolotto!

Heheheee...kan inte låta bli och skratta lite småförtjust; både åt Myrpappas tappra försök att vara diplomatisk med två unga fröknar och åt Småmyrornas låtsas-indignerade (föreställer jag mig) miner över att bli kallade gulliga och den riktiga indignationen över att bli "fulade"...priceless, I tell you, priceless!! Helt underbara!

Jo, om kuddkriget....det låter mycket uddare än vad det egentligen var. Men det var en av de där stunderna i livet som man stannar upp och frågar sig själv: Händer det här verkligen.

Alltså, du vet ju att jag hjälper till på en radiostation ibland; mest som side kick till kändisar, men ibland som lite allt i allo. Nåväl, i lördags var jag allt i alla på en livesändning med publik, och inbjudna gäster var just Mark, Linda och Ville. Det var en timmes show och när så timmen är nästan till ända rycker en av programledarna fram en dunkudde med uppklippt hörn och smäller den rätt i fejan på den andra programledaren, och rätt som det är, så greppar både Mark, Ville och Linda varsina högar av fjädrar och börjar sula på varandra och från ingenstans dyker ytterligare en dunkudde upp, och den skakar Linda om rejält och häller ut innehållet över Mark och Mark, som den långstånken han är, skakar på sig och allt hamnar på den lille snuttige Ville, som når upp i ungefär brösthöjd på Linda, och han i sin tur kastar vidare på Linda. And the show went on...

Hur kul som helst att se. Men också en smula surrealistiskt. Och sedan lite jobbigt, för jag var en av dem som fick sedan sopa ihop fjädrarna. Från heltäckningsmatta. Inte den lättaste uppgiften i hela världen för de små jävlarna fastnar i mattan. Tilläggas bör att jag hade ryggskott också....Okej, du kan sluta skratta nu. Och ja, jag såg ut som en vandrande hög med fetvadd när jag var klar.

;) Kram från asfalten.

Alltid lika trevligt att titta in på din sida :) Du har en underbar familj och den lockar mig ganska ofta till skratt :)
Ta hand om myrpappa och småmyrorna :)

Men hallå, vad jag skrattade när jag läste det här. Di barna, di barna och det är minsann inte lätt att vara pappa. *fniss*
Tur ni har humor trots allt.
Hoppas ni får en fin vecka och slipper förkylningar och annat skrutt.
*kramar om varmt**

Hahahahahaha!! Det är då inte lätt att säga rätt saker eller hur!! *fnitter och gapflabb!!* Kram

Nathalie: :)
Propps: Heltäckningsmattorna är borta! Bara SmåMyrorna som envisades med att ha kvar den rosa (!) mattan till sina lila väggar... *s* Ernst? Bingo-vaddå? Nu förstår jag inte... *asg*
Asfaltis: Kuddkriget! *ligger dubbelvikt i soffan* Jag dööör! Fjädrarna! *kippar efter andan* Heltäckningsmatta! *gråter också* F'låt, men jag skrattar så jag gråååter!
Jessie: Tack, snälla du. :)
Moniqa: MyrPappa hade haft det lättare som bankrånare. Jag lovar. *s*
Bloggerlina: 'Säga rätt saker' Vaddå? Vad menar du? *s*

Hahahaha.. Fan vad härliga de är dina små myror. Och tappert försök av myrpappa. Men har nog aldrig någon riktig chans, omringad av damer som han är. *fniss*